Utred Samhall och dess funktion!

Medarbetare på Samhall har slagit larm. Arbetstempot är högt och  kraven höga. Vinstintresset förefaller ha tagit över policyn som Samhall tidigare stod för.

ETC skrev om detta  17/7.  40 procent av de som Samhall rekryterar ska vara från en svagare målgrupp. Men vilka ingår i denna målgrupp? Ibland framhålls det att Samhall anställer helst personer med lättare funktionsnedsättningar. Tänjer Samhall på gällande regler?

Kraven på Samhalls produktivitet har ökat genom åren och det gör också att kraven på dem som arbetar där också ökar. De enkla arbetsuppgifter som gjordes förr finns inte idag på samma sätt.  Man måste ha ett starkt psyke för att klara jobbet på Samhall, sa några anställda. Andra  sa  att de inte orkade med tempot och att man måste vara ödmjuk. Bemötandet är viktigt  på en sådan arbetsplats. Vi är inte välkomna hos Samhall längre.

Samhalls marknadsdirektör, Mats Eliasson,  tillbakavisade kritiken men beklagade att ”några enskilda medarbetare kommit i kläm”. Deras kritik är inte representativ för företagets alla anställda, sa han till tidningen ETC.  Mats Eliasson svarade här på kritiken  ”Samhall plockar inte russin ur kakan.”

Men när reportern, i samma artikel, ställde viktiga frågor fick de inget svar: ”Våra intervjupersoner, regeringens utredare och Handikappförbunden – alla vittnar om att personer med svåra funktionsnedsättningar har svårt att få jobb hos Samhall. Är det fel?” – Jag kan inte svara på en sådan generell fråga, sa Mats Eliasson.

Smålands Folkblad tog också upp problemen inom Samhall, drygt ett år innan ETC:s  artikel publicerades. En trend inom Samhall är att den egna produktionen minskas och ersätts av att personalen istället hyrs ut till företag. Hans Janeman, facklig företrädare för Metall på Samhall  i Jönköping, gillade inte utvecklingen.

”Jag anser att Samhalls uppdrag inte är att vara ett bemanningsföretag. Uppdraget är att utveckla personer med funktionshinder efter deras individuella förutsättningar. Samhalls samhällsfunktion börjar spåra ut, gruppen med svåra funktionshinder blir undanskuffade. Det finns ingen plats för dem,” sa Janeman.
Allt svårare att få jobb på Samhall

Värmlands Folkblads, VF, ledare skrev 18/07. –Om inte ens företaget vars uttryckliga uppdrag är att erbjuda sysselsättning till personer med funktionsnedsättning vill ha med dessa att göra – vad ska de då hoppas få jobb?  

Och VF fortsatte: ”Fackförbundet TCO beskrev i en rapportserie för ett par år sedan arbetsgivarnas jakt på den perfekta anställda, ”superarbetskraften” som aldrig var sjuk, hade små barn eller blev äldre. Personer med funktionsnedsättningar ska vi inte ens tala om.”

– Vi tar till vara  en outnyttjad resurs – arbetsföra personer med funktionsnedsättning – och gör den konkurrenskraftig på arbetsmarknaden”. Så beskrevs  uppdraget på Samhalls egen hemsida. Meningen avslöjar ett annat krav som lagts på verksamheten –att vara lönsamt, skrev VF. ”Samhall sorterar bort.

Samhall svarade på kritiken: Med anledning av VF:s ledare 18/7  om Samhall har företagets informationschef Stefan Hladisch bett om plats för några kommentarer. Han hävdar att de artiklar i tidningen ETC som ledaren byggde på innehöll missvisande påståenden.”

VF:s ledarsida svarade i samma  artikel.: ”Stefan Hladischs svar hade låtit betydligt mer trovärdigt om det inte vore för vad tidigare Samhallanställda, företrädare från handikapporganisationer och en utredare från regeringens funktionsutredning säger i artikeln i ETC.”

Flera tidningar har alltså tagit upp problemen vid  Samhall. Två företrädare för Samhall har svarat. Inga politiker har, vad vi vet, tagit upp frågan. Det är bara drygt ett år till valet.

Fallet Lisa: Anhöriga utan talan!

Fallet Lisa har liknande omständigheter som ett fall i Luleå 2009. Då mördades mamman av pappan och två barn, 5 månader respektive 2 år, blev föräldralösa. Men pappan behöll vårdnaden. Först verkade det som att Luleå-barnen skulle få stanna i släkten vilket mor- och farföräldrarna var överens om. Men sen svängde socialtjänsten. Släkten var inte längre aktuell. Drygt 4.500 underskrifter överlämnades till kommunalrådet, S, i Luleå. Och 8 JO-anmälningar gjordes

Nu har ett liknande fall uppkommit. Det handlar om Lisa, omhändertagen av Botkyrka  kommun. Båda mammorna mördades 2009. I båda fallen var när barnen  små. Och  år  2009. .Ordförandeskapet i  Luleå socialnämn hade S år 2009. I Botkyrka har  V:

nu ordförandeposten

Lisa får endast träffa morföräldrarna under övervakning, två timmar var 14:e dag – trots den nära anknytningen. Vad vill kommunens ansvariga säga med detta? Att Lisa ska frånvänjas sina morföräldrar ? Eller vill man misstänkliggöra morföräldrarna offentligt?

29 juni 13, överlämnade Mirijam Johansson 6.711 namnunderskrifter till tf. socialchefen och socialnämndens ordförande, V, i Botkyrka.  Idag har antalet namnunderskrifter ökat till 12.095.

Morföräldrarna har ingen talan.  De är, liksom andra anhöriga i sådana här fall, ”ej part i målet”,  som är det juridiska uttrycket. Part i målet är förmodligen fortfarande pappan och han vill inte att Lisa ska bo hos morföräldrarna

Umgänget två  timmar var 14:e dag kan tolkas som att socialtjänsten betraktar morföräldrarna som närmast kriminella och farliga för Lisa.  Övervakat umgänge! Gränsar inte det till svartmålning, kränkning och närmast förtal av morföräldrarnas levene och vandel som borde utredas polisiärt?

 Citat ur  domen: ”Hon har mycket omtänksamma morföräldrar som trots sin egen sorg har tagit sig an henne och lagt ner mycket tid på (X) utveckling.”

Men tystnaden från förvaltning och nämnd är enda svaret.

Morföräldrarna har tidigare haft goda vitsord från Botkyrkas socialnämnd. Som i  domstol sa: ”Det måste vara 100 procent säkert att hon är i morföräldrarnas familj så hon inte rycks upp från familjen.” Är detta ett resultat av maktfullkomliga tjänstemän och undfallande politiker snarare än att se till barnets bästa? Nu vädjar Mirijam Johansson om att Li sa ska få komma hem.  

 

För gammal att få föda sitt barn

Fallet Julia och hennes partners embryo har gett upphov till debatt. För drygt fem år sedan lämnade idag 46-åriga Julia och hennes partner ett ägg med spermier på IVF-kliniken i Falun. Embryot blev lyckat, det frystes ner och sparades till senare. Men när de i höstas ville använda det för att skaffa barn blev det nej från Socialstyrelsen. Julia var för gammal.

Julia och hennes partner har överklagat beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen. De anser nämligen att de har blivit diskriminerade. Läkaren på IVF-kliniken  i Falun håller med om att det finns en åldersdiskriminering i det här men anser samtidigt att det finns ganska generösa regler.   

På  P4 Dalanytt fanns en artikel om Julia och möjlighet att skriva  kommentarer. Där skrev Julia bl.a: ”Jag och min man har betalt drygt 450 000 kr i kampen för att få barn  Vi är ofrivilligt och oförklarligt barnlösa sedan många år. Enligt lag är det en sjukdom, men gäller ändå inte p.g. a. 37 års gränsen i de flesta landsting.”

Men Julia gjorde ett misstag.  Hon räknade  fel på tiden. Två ­månader efter sin 46-årsdag ringde Julia kliniken och fick veta att frystiden skulle gå  ut om några veckor. Inte som hon trodde om ett år. De kontaktade Socialstyrelsen och fick först lugnande besked. Frystiden brukar förlängas. Men sen kom nästa chock. Juli var, vid 46 års ålder, för gammal

Enligt Julia fanns det i  Aftonbladet  en artikel där läsekretsen kunde rösta. Det visade att 73 % röstade mot att myndigheten skall få bestämma när man ska få barn. Det var 26 % som ansåg att myndigheten skall få göra det.

Assisterad befruktning  är ett laddat ämne när det kommer upp till diskussion. Många kan föra en saklig debatt. Men andra är aggressiva i sin framtoning. Någon använde i Ring P1 begreppet ”Biologisk arrogans” när det gäller att vilja få barn. Det är ett starkt uttryck i en fråga som berör många.

Sjukvårdskostnaden för assisterad befruktning kommer ofta  i fokus. Varför ska vi betala för konstgjord befruktning? kan det då heta. Men det är inte som vilken sjukvårdskostnad som helst. Ett nyfött barn beräknas bidra med  ca 16,2  miljoner kronor till Sveriges BNP under sin levnad. Detta enligt Vetandets värld för några år sedan. 

Riskerna vid graviditet vid högre ålder, liksom möjligheten att följa barnet under uppväxtåren har också  diskuterats. Men vi blir samtidigt allt friskare allt högre upp i åren. Vilket bl.a. förslaget till höjd pensionsålder utgår ifrån.  Här är vi inte konsekventa. Inte heller när det gäller högsta  tillåtna ålder för kvinnan vid respektive landsting. Varför olika åldersgränser? 

Julia  hänvisade i kommertarsfältet  till statistik från SCB  över barnafödandet i olika åldrar.   Statistiken visade att det var nästan tio gånger vanligare att 40-44-åriga kvinnor fick barn i början på 1870-talet än idag. Och bland 1800-talets 45-49-åriga kvinnor var det 20 gånger vanligare. Det skedde då på naturlig väg.

En annan fråga: Idag tillkommer många barn utomlands vad gäller  ägg- och spermadonation.  Dessa barn, kan inte statistiskt följas upp på samma sätt som de barn som befruktats vid en svensk klinik.
  
På en klinik i Falun ligger ett perfekt embryo. Men paret ­förbjuds att sätta in det i Julias livmoder. Två centrala frågor:
ETT:  Vem har förfoganderätten över Julia och hennes partners nedfrysta embryo?
TVÅ: Får frysta embryon, biologiskt material, skickas utomlands för att Julia där ska kunna befruktas?

Äldreomsorg – social infrastruktur

 

Marta Szebehely  professor vid Stockholms universitet, föreläste  i ABF-huset i Stockholm  på ett möte som ordnats av Gröna Seniorer i stockholmsregionen. 

En utgångspunkt som Marta Szebehely lyfte fram var att äldreomsorgen  är en välfärdstjänst. Precis som sjukvård, skola och barnomsorg Den är en del av den sociala  infrastrukturen –på samma sätt som vägar och järnvägar. Oavsett om vi just nu går på vägen så behöver vi den.

Kommunen har det yttersta ansvaret, inte familjen. Det ska vara lika för rika och fattiga. Det är den nordiska modellen.

Äldreomsorgen är inte som vilken annan tjänst som helst .Den är viktig för oss alla även om vi just nu inte använder den. Om jag vet att det finns en bra äldreomsorg när jag blir gammal  då kan jag, i aktiv ålder, ägna mig åt mitt jobb och sociala  intressen. Jag behöver inte oroa mig speciellt för min ålderdom. Det är viktigt.

Och har jag gamla föräldrar som har behov av omsorg  då kan jag ägna mig fullt ut åt mitt jobb om jag vet att det finns en bra äldreomsorg. Det är det som Marta Szebehely menar med att äldreomsorgen  är en välfärdstjänst och en del av den sociala infrastrukturen. Det påverkar välfärden för många  fler än de som just nu använder den.

 

Szebehely  tog  upp  rapporten ”Åtstramningens pris – hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning”. Den visar att cirka 360.000 personer i arbetsför ålder hjälper en närstående varje dag eller flera gånger i veckan som anhörigvårdare.

 

Anhörigomsorgen har ökat dramatiskt. Mellan  80.000 och 100. 000 personer, mest  lågavlönade kvinnor, har gått ned i arbetstid med lägre lön och sämre framtida pension som följd av att  de hjälper närstående. Men vården av anhöriga ökar i alla sociala grupper. Mest omfattande är den dock fortfarande bland lågutbildade äldre.

Att köpa sig privat hjälp är vanligare hos högutbildade och detta har också ökat. Men betydligt mindre än hjälp från anhöriga. Det är viktigt att den svenska arbetsmarknaden får tillgång  till alla duktiga kvinnor. Då är det viktigt med en stödjande struktur. En är äldreomsorgen och en annan är barnomsorgen. 

Det största problemet är att det inte satsas tillräckligt med pengar på äldreomsorgen, enligt Marta Szebehely. Som också  menar att ju mer pengar till äldreomsorgen, desto fler medelålders kvinnor i förvärvsarbete.

 

Mellan 2001 och 2012 försvann var fjärde plats i äldreboenden, det vill säga drygt 30. 000 platser. Antalet personer med hemhjälp har ökat under de senaste decennierna i takt med att äldreboenden har lagts ner. Men det har inte kompenserats av utökad hemtjänst – sett till antalet hjälptimmar. Därav en del av problemet. När beviljad hemtjänst inte räcker till tvingas fler närstående vårda sina anhöriga.

Dessutom har Sverige halverat antalet sjukhussängar på mindre är 20 år. Fler anses allt snabbare färdigbehandlade.Vi ser nu resultatet inom akutsjukvården.  Det drabbar även äldre sjuka som skulle behöva en tids konvalescens. Men korttidsplatserna blir allt färre. Prioriteringarna allt hårdare. Då räknar man med de anhöriga.

”Vabdagar”, en motsvarighet till barnomsorg, diskuteras också på mötet. Det  innebär att anhöriga vid kortare tillfällen skulle kunna gå från jobbet för att hjälpa föräldern med exempelvis läkarbesök.

 

Marta Szebehelyoroas över vad som händer med medelålders kvinnors möjligheter att arbeta när 40-talisterna blir gamla. Sverige är också det land i Europa som har flest medelålders förvärvsarbetande kvinnor

– Därför är vi också beroende av en utbyggd äldreomsorg och därför är åtstramningarna, ett väldigt stort problem, säger Marta Szebehely.

Det här är viktiga frågor som politikerna borde ägna mer tid och uppmärksamhet åt. Frågan är varför de är så tysta.