Dålig ventilation och radonproblem i skolan.

Varannan privat skola och förskola i Stockholm vet inte, 2012,  hur mycket radon barnen utsätts för. Och nästan var tredje har fått anmärkning på ventilationen. Varje anmärkning är en för mycket eftersom den kan utgöra en hälsorisk, säger en handläggare på Miljöförvaltningen  Liknande problem finns också i en del kommunala skolor och förskolor.

Miljöförvaltningen genomför tillsyn över skolor och förskolor i Stockholms stad. Både privatägda och kommunalt drivna. De vanligaste anmärkningarna gäller radon och ventilation. Det är allvarligt att så många skolverksamheter har brister. Det är viktigt att lokaler inspekteras, vad gäller radon och ventilation, innan de godkänns för verksamhet med barn.

När de gäller radon är det extra allvarligt eftersom radon kan fastna på dammpartiklar i luften och när man andas in dem hamnar en del i lungorna. Hälsoriskerna hänger samman med att radongasen i inomhusluften sönderfaller till så kallade radondöttrar.

Att exponeras för radon kan ge upphov till besvär och ohälsa, särskilt hos dem som redan har utvecklat en allergi eller annan form av överkänslighet. Besvären kan bli livslånga, även om orsaken till dem försvinner. Barn är känsligare än vuxna och utvecklar besvär snabbare. Att radon ökar risken för lungcancer har visats i både djurförsök och epidemiologiska studier. Källa: Socialstyrelsen.

Hela 51 procent av de privata skolorna i Stockholm har fått anmärkningar för radon – att jämföra mot 27 procent hos de kommunala.  Delvis kan skillnaderna bero på att de privata skolorna inte vet hur höga radonhalter det finns i lokalerna. Till skillnad från de kommunala som har mer kunskap, bland annat genom att Sisab, som är fastighetsägare  till ungefär hälften av de kommunala skolorna. De gör uppföljande kontinuerliga mätningar. Och vet vad som är viktigt att uppmärksamma ur hälsosynpunkt.

Även när det kommer till ventilationen har de privatägda skolorna fler anmärkningar än de kommunala  – 29 respektive 24 procent. När det gäller ventilation kan brister leda till  koncentrationssvårigheter, trötthet och huvudvärk. I en sådan miljö är det svårt att inhämta kunskap. Alltför många elever i samma klassrum ger också sämre luft.

Därför är det viktigt att en ventilationsanläggning är dimensionerad efter antalet personer som vistas där. Vid ökad klasstorlek eller förändrad verksamhet behöver troligtvis en del ventilationsanläggningar dimensioneras om.

Under 2012 ska, enligt uppgift, 160 inspektioner utföras, i olika stadsdelar, framför allt på Norrmalm och i gymnasieskolor i olika stadsdelar som ännu inte besökts. Enligt uppgift kommer då Miljöförvaltningen att ha gått igenom samtliga delar av staden en gång sedan den riktade tillsynen började 2006. Cirka 185 ärenden är fortfarande öppna och kräver uppföljning. Ytterligare 100 tillkom i fjol. Därefter ska det göras en utvärdering om hur tillsynen i framtiden ska skötas.

 Av nedanstående  artikel från  februari 2011  framkom  bl.a  ”Miljöförvaltningen har just nu 258 tillsynsärenden som ligger på hög från inspektioner utförda mellan åren 2006 och 2010. I de flesta av fallen handlar det om att förbättra ventilationen eller utföra en radonutredning. Åtgärderna är kostsamma och har dragit ut på tiden. I dagsläget vet tjänstemännen inte ens om några fel faktiskt har rättats till, eftersom de inte har haft tillräckligt med personal för att göra uppföljningar.”

Av artikeln framgår att ansvaret  för barnens inomhusmiljö ligger både på verksamhetsutövaren, i det här fallet Stockholms olika stadsdelar och privata utövare, och på fastighetsägaren. Luften i skolorna  är dålig.

Att åtgärda de brister som finns när det gäller radon och ventilation i skolorna är en kostsam historia för staden. Samtidigt är det viktigt att inte barn och unga exponeras för farliga radongaser och dålig ventilation. Stadens arbete med att minska hälsorelaterade riskfaktorer och förbättra skolornas inomhusmiljö måste fortsätta och intensifieras trots kostnaden. Hälsan måste vara viktigast.

Barnomsorg på obekväma tider

Många tusentals föräldrar jobbar natt. De flesta inom serviceyrken där det ofta krävs arbete på såväl kvällar som helger och nätter. Arbete under obekväm tid är ett nödvändigt inslag för att samhället ska fungera. Då krävs det barnomsorg utöver dagtid. Det är kommunerna som har ansvaret för barnomsorgen också när det gäller föräldrar som arbetar på obekväma tider. Men samtidigt är inte nattomsorg en självklar rättighet.

Exempel på arbete på obekväm arbetstid är: Poliser, buss- och tunnelbaneförare, flygvärdinnor, städare, kassörskor, sjukvårdspersonal, personal inom äldreboenden och omsorg. Men en ledarskribent på DN löste problemet för nattarbetande mammor. De kan jobba dagtid.

Många föräldrar kan pussla ihop obekväm arbetstid med hjälp av vänner, anhöriga och barnflickor. Men inte alla. Det kan dessutom på sikt vara svårt att förlita sig till ett barnvaktssystem, med närstående och vänner, utöver det som samhället bör erbjuda. Vi vet att många, särskilt kvinnor, tvingas tacka nej till arbete på obekväm arbetstid. Det slår extra hårt mot ensamhushållens ekonomi.

Somliga uppmanas av sin stadsdel att söka nytt jobb eller byta till dagtjänst. Till ett ”vanligt” jobb. Enligt uppgift finns det nu bilagt ett tillägg till ansökningshandlingarna,  som stadsdelarna använder. Tillägget lyder:”I de fall där det är en nattjänst måste intyg med från arbetsgivaren där det framgår att det inte finns någon annan tjänst.”  Egendomligt sätt att ”lösa” problemet. Att därmed, om möjligt, få småbansföräldern att byta jobb.

 Malmö stad ställer t.ex. inte krav på att byta arbetstid utan den fasta tjänst som man har är det som gäller. Ingen förälder ska behöva tacka nej till ett kvälls- eller nattarbete och möjligheten till egen försörjning. Familjesituationer ser olika ut och för ensamstående föräldrar är nattomsorg en viktig och nödvändig satsning, säger man från Malmö stad.

Enligt vad som framkommit i en DN-artikel (13 febr -12) anser tjänstemännen i  Stockholms stad att staden har en generös hållning till barnomsorg på obekväm tid. Medan de som söker barnomsorg  på dessa tider hävdar motsatsen. Det kan också skilja mellan beviljad obekväm tid  utifrån samma förhållanden men stadsdelarna emellan. Det finns idag inget kösystem och ingen garanti. Det finns privat nattomsorg, Rektangeln, med ca 40 barn. Därifrån köper stadsdelarna ibland platser.

Någon stadsdel uppges vid enstaka tillfällen givit hjälp i hemmet med barnomsorg på obekväm arbetstid. Oftast har det då handlat om några timmar från dagis stänger tills förälderns jobb slutar på kvällen. 

Det är också ett bekymmer att det ibland beviljas färre timmar än vad som föräldern ansökt om. Om så är fallet måste en överklagan lämnas in varje halvår för att få täckning för barnomsorgen fullt ut. En del föräldrar blir beklämda över att de, trots att de vill arbeta, klara sig själva och sin ekonomi, blir ifrågasatta när det gäller antal timmar som de arbetar. De ombeds redogöra för sitt schema i detalj och ansöka om timmar var sjätte månad.

Det händer att ansökningarna blir liggande på hög vilket skapar oro hos föräldern. Eller där  föräldern överklagar ett beslut till såväl JO, förvaltningsrätten som kammarrätten. Men det blir ett status quo då överklagandet hänvisas tillbaka till Stockholms stad. Om stadsdelen dessutom kontaktar JO och säger att man har ändrat sina rutiner så agerar inte JO mer.

En person säger att hon gjorde sitt val för tio år sedan. Att jobba natt. Långt innan hon fick barn. Hon har allergi och astma och utsätts inte för så stor exponering när hon jobbar natt. Hon presterar dessutom bättre på sitt jobb nattetid och arbetstidsförkortningen, som det innebär att jobba natt (32.33 h/vecka), gör att hon orkar jobba heltid och ta hand om sitt barn.   

Nu uppmanas landets kommuner, från riksdagshåll, till skärpning – annars kan det bli lagstiftning. Men samtidigt delegerar staten allt mer ansvar till kommunerna – utan att alltid skicka med finansiering. Enligt uppgift får inte stadsdelarna några pengar från centralt håll i staden till finansieringen av barnomsorg på obekväm tid.

Regeringen har i förarbeten förtydligat att den nya lagen innebär att kommunerna inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla barnomsorg på obekväm arbetstid. Ambitionen ska vara att de familjer som har behov av sådan omsorg också ska få det. Men å andra sidan säger regeringen att varje ansökan ska prövas individuellt och att barnomsorg på obekväm tid inte kan ses som en självklar rättighet. Då kan det bli så att småbarnsfamiljen ändå står utan barnomsorg på obekväm arbetstid. Status quo.

En ensamstående förälder och sjuksköterska  framträdde i DN den 13 febr. 2012 och  berättade om hur det är att arbeta  på obekväm tid.  Omedelbart skrev Hanne Kjöller, ledarskribent i DN se. under rubriken: ”Lite får föräldrar också offra”. Hon ifrågasatte om mamman hade rätt till sitt förstahandsval när det gäller arbetstider. Mamman borde kunna  välja dagtid, enligt ledarskribenten.

”Det är ob-tillägget  och de längre ledigheterna som mamman inte vill bli av med.” Den slutsatsen drog Kjöller. Kvinnor är inte alltid så värst sympatiska mot varandra. Vidare skrev Kjöller : ”Ska en astronaut kunna kräva barnomsorg tre månader i sträck för att sedan kunna vara ledig med sitt barn resten av året? Eller ska man kanske kräva att de föräldrar som kan ska vänta med rymdresor och  nattarbete tills barnen klarar sig utan offentlig omsorg?”

Så löste DN:s ledarskribent Kjöller frågan barnomsorg på obekväma tider. Frågan är vad riksdag och regering kommer att åstadkomma för realistisk lösning. Om de nu gör någonting alls.

Markfallet värre än Bjästa

Artikel, se nedan.
Det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en ny tid. Det handlar om problem med Socialtjänstlagen och socialtjänsten.  Många, både barn och vuxna, drabbas. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättssäkerheten. Nu reagerar såväl professionen som delar av landets socialchefer.

Historien om familjehemsbarnen i Mark visar att lagstiftningen behöver ses över. Det anser Barnombudsmannen, Rädda barnen och Anders Broberg, professor i anknytningsteori m. fl.

Av Kammarrättens dom framgår  att barnen fick sin första grundläggande anknytning i det första fosterhemmet i Mark. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med fosterföräldrarna i deras hem, står det i domen.

Men Marks socialnämnd går nu tvärt emot Kammarrättens dom.  Nu skall istället barnens behov av fosterföräldrarna utredas och om barnen överhuvudet taget har något behov av de psykologiska föräldrar de lärt känna som sina föräldrar. Det handlar alltså inte längre om när fosterföräldrar och barn skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget. Trots att domen är tydlig skall det nu utredas igen i Marks kommun. Utredning och förhalning har fortlöpande pågått i detta ärende.

Det behövs betydligt större social kompetens inom socialtjänsten i mötet med frustrerade vårdnadshavare. Dessa står inför sitt livs troligen svåraste situation – att fråntas sitt/sina barn. I Markfallet hade funnits mycket mer att önska.

Men  artikeln nedan handlar om det som skedde utöver själva omhändertagandet. Den dolda agendan. Ibland diffusa uttalanden, ej adekvata  uppgifter i akter, förtal.  Smutskastning  som efter hand spritt sig till bloggar och tidningarnas kommentatorsfält när det gäller fostermamman. Det är inte allmänheten i gemen som skriver nedlåtande, flertalet stödjer fostermamman i hennes kamp.

Det handlar också om huruvida de båda advokaterna som skulle företräda Marks socialnämnd respektive den biologiska mamman har uppträtt enligt god advokatsed. För att utröna detta har jag gjort en anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd.

Det handlar även om Gryning Vård AB som tjänar stora pengar på dessa två barns utsatthet. Hur mycket?  Här är förhoppningen att även Gryning Vård ingår i den granskning som åklagaren nu ska inleda när det gäller Marks socialnämnd. Gryning Vårds agerande i de båda domstolarna föreföll något märkligt.

Blir det någonsin bättre för utsatta barn? Både för dem som omhändertas akut och på ett felaktigt sätt men också för de barn som borde omhändertas men där så inte sker? För att stärka rättssäkerheten behövs en förändring av Socialtjänstlagen.

Här finns en huvudartikel med såväl externa som interna länkar. Exempelvis två anmälningar till Advokatsamfundet. 

Det är min förhoppning att media åter vänder sitt strålkastarljus mot Marks socialnämnd när det gäller de många oklara turerna på en, som det förefaller, till delar dold agenda. 
Markfallet värre än Bjästa
http://www.alternativ-debatt.se/politik/markfallet_varre_%C3%A4n__bjasta.htm

 

Socialstyrelsen i Västsverige

Till
Socialstyrelsen i Västsverige
OROSANMÄLAN      Marks socialnämnd följer inte Kammarrättens beslut. 

Stockholm den 29 januari 2012

Från Eivor Karlsson
Adressupgifter

Kopia till:
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Uppdrag Granskning

Den 12 december 2011 gjorde jag en orosanmälan till Socialstyrelsen samt för kännedom då också  till ovanstående mottagare. Orosanmälan utmynnade då  i samma anmälan som nedan. Men nytt har tillkommit. Marks kommun ska nu göra en egen utredning – då ställs umgänget in.

Fosterföräldrarna har, enligt uppgift, endast fått träffa  barnen två gånger  sen Kammarrättens dom, 2011-10-17. Hur upplever barnen frånvaron av sina  psykologiska fosterföräldrar? Barnen måste tro att de svikit dem. Vad säger bio-mamman  och ansvarig personal till barnen om fosterföräldrarna?

I domen står att barnen fått sin första grundläggande anknytning till det första fosterhemmet. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa EH och AH, de tidigare fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med  EH och AH i deras hem. Men nu följer inte Marks socialnämnd  Kammarrättens dom

För någon dag sedan fick det första fosterhemmet veta, läser jag på fostermammans  blogg,  att inget beslut har tagits om eller när fosterhemmet ska få träffa barnen igen. Det kan dröja på obestämd tid.  Nu skall socialförvaltning/nämnd i Mark istället utreda barnens behov av fosterföräldrarna och om barnen överhuvudet taget har något behov av fosterföräldrarna. Och vad det i så fall skulle innebära. Det handlar alltså inte längre om när de skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget.

Trots att domen är tydlig vill Marks kommun  alltså utreda om Kammarrättens dom stämmer och om nämnden behöver göra som domen säger.  Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att fosterfamiljen inte skulle vara viktig för barnen utan kan plockas bort. Tillsyn behövs. Som tidigare riktar jag samma uppmärksamhet mot Gryning Vård som har kontakt med barnen samt dito socialsekreterare. Ingen utanför socialförvaltning/nämnd och den sfären har kontakt med barnen.

Framställan av orosanmälan
 – Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
– En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
– Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar  i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör ge sin syn på saken.

Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige)  ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark. Kammarrättens dom 2268-11