Politiskt gräl? Nej tack!

En terrorist kapade en lastbil från Spendrups bryggeri och mejade ner människor längs Drottninggatan. Nyheten spreds blixtsnabbt, panik, kaos, sirenerna fyllde luften och många greppade efter mobilen för att nå nära och kära. Idag vet vi de tragiska konsekvenserna för dem som drabbades. Och vi vet att en 39-årig man är häktad.

Under söndagen slöt stockholmarna upp på ett fint och värdigt sätt. Nu måste vi tillsammans gå vidare och samtidigt behålla den styrka vi upplevde under demonstrationen. En manifestation för kärleken. Men kärlek och värme kan lätt ersättas med ett uppskruvat tonläge och misstänksamhet. Vi vet att kärlek och hat, dessa helt motsatta känslor, ändå ligger nära varandra.

Frågan är hur politikerna, såväl som de etablerade och de sociala medierna, kommer att agera framöver. Mycket står på spel. En hög polischef i Storgöteborg skrev i ett Twitterinlägg att han vill utvisa alla som stöder våldsbejakande extremism. Han tyckte också att det borde vara självklart att dra in vissa personers uppehållstillstånd. Men justitieminister Morgan Johansson säger nej och kräver i stället en förklaring. – Jag ska be honom att förklara sig. Det ska han göra.

Det här visar hur viktigt det är att partiledarna också är tydliga när det gäller uppehållstillstånd kontra avslag. Det finns över 12 500 personer som ska utvisas men som polisen inte hittar. De blir fler.

Älskad. Saknad. En påminnelse om livets sköra tråd.

Stefan Löfven kommenterade på S-kongressen det faktum att den misstänkte gärningsmannen blev kvar trots att han nekades uppehållstillstånd. Löfven sa sig vara frustrerad. Det måste vara en ordnad migrationspolitik. Även det behöver vi se över, sa Löfven och fortsatte: ”Ett nej är ett nej” Övriga partiledare är inne på samma linje. Men går det att utvisa alla? Här måste politikerna vara tydliga.

Antalet flyktingar och migranter som klassas som säkerhetshot av Säpo nära fördubblades i fjol. Men eftersom det inte går att utvisa till en lång rad länder blir många ändå kvar i Sverige. Oftast beror det på omständigheterna i hemländerna, t ex. att personerna riskerar dödsstraff eller tortyr. Det finns också länder som inte tar emot utvisningar som sker med tvång. Vad händer om alla dessa blir kvar? Kanske efter avtjänat straff. Det är en viktig politik fråga.

Söndagen den 9 april klockan 14.53, exakt två dygn efter terrordådet, samlades tiotusentals människor på Sergels Torg i Stockholm för en massiv kärleksmanifestation. Låt oss behålla denna styrka, enighet och framtidstro även om mörka moln skulle dra förbi. Det var ett samförstånd. Nu är det viktigt att politikerna tar till sig detta. Det allra sämsta är om det blir politiskt gräl om terrorn. Det har Sverige inte råd med.

Eivor Karlsson
Text införd i Miljömagasinet nr 15, 13 april –17.

Aningslösa Moderater vill ha hårdare krav

"Arbeit macht frei." Är det så man ska tolka artikeln av Niklas Wykman och Oliver Rosengren, M, i SvD 17 febr?
”Den svåraste tiden ligger framför oss. Migrationen under år 2015 skapade en omfattande påfrestning på samhället. Många problem har mildrats av en stark högkonjunktur. För åren framöver blir läget ett annat.”

Deras recept: Sänk bidragssystemen. Pressa sjuka och arbetslösa ut i arbetslivet eller socialbidrag med höga krav.

”För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivå. Den som tar emot a-kassa ska inte samtidigt ha försörjningsstöd, och den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag.”

Att hävda att folk tar emot a-kassa och samtidigt uppbär försörjningsstöd är en ren lögn utom för de personer som fuskar. Men de blir idag oftast avslöjade. För alla andra är det en nedvärdering, ett försök att få dessa personer att framstå i en sämre dager. Det verkar idag vara skamligare att vara arbetslös eller sjuk än att jobba svart. Så går det när utförsäkrade sjukskrivna och dito arbetslösa framställs som arbetsskygga element.

Bostadsbidraget beror på höga hyror och låga inkomster. Många – pensionärer, lågavlönade med arbete och barn, med flera andra grupper – uppbär statligt bostadsbidrag för att över huvud taget ha tak över huvudet.

Men den som söker socialbidrag ska tas ifrån sitt bostadsbidrag, enligt M. Då dröjer det inte långt mer än någon månad förrän den socialbidragstagaren står på gatan. Blir vräkt och hemlös. Inte sällan ensamstående med barn. Är det inte ett utanförskap som då utvecklas i skrämmande proportioner av sällan skådat mått?

Och kommunerna ska också, enligt Moderaterna, ta ännu större ansvar. Kommunerna får redan idag ta på sig ett allt större ansvar – utan att staten tillför tillräckligt med pengar.

Moderaterna skriver: ”En kommunalisering av arbetslösheten förflyttar betydande delar av transfereringssystemen till kommunerna. Staten bör kompenseras för utgiftsökningar. Drivkrafterna för kommuner att göra ett bra arbete urholkas i dag av utjämningssystemet. En genomgripande bidragsreform behöver därför gå hand i hand med reformer av utjämningssystemet som premierar resultat och minskat utanförskap. Kommuner som inte upprätthåller arbetslinjen i systemen bör därtill beläggas med en arbetslöshetsavgift i det kommunala utjämningssystemet.”

Smaka på det. Kommunerna ska betala om de inte lyckas få ut alla sjuka och arbetslösa på arbetsmarknaden. Lite förenklat skulle man kunna säga, som en facklig person nyligen sa, att om man kortsiktigt vill sänka sjuk- och ohälsotalen är det bara att införa hårdare regler och utförsäkra fler. Vill man ha sjuktal 0 är det bara att avskaffa hela sjukförsäkringen.

”Möjligheten att kvalificera sig till A-kassan med olika insatser och stödanställningar bör stängas”, skriver de båda Moderaterna. Hur människor ska komma in i systemet förklaras inte.

Det måste löna sig att jobba. Det säger alla politiker. Såklart för den som förmår. En annan tolkning är att det måste kosta den enskilde medborgaren hela sin värdighet och riktigt svida i skinnet om hon inte innehar ett arbete och bidrar till skattesystemet.

Moderaterna har lyckats dåligt med att får fram några arbeten som passar utförsäkrade sjukskrivna eller utförsäkrade från a-kassan under sina år vid makten. Rehabiliteringskedjan som infördes 2008 har inte haft tillräckliga resurser. Dessutom gäller kedjan endast anställda som arbetsgivaren ska rehabilitera. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. De som kanske har bäst behov av rehabilitering ställs utanför.

Det är värt att varna för M-skribenternas okunniga eller vilseledande påstående om att den som tar emot a-kassa inte samtidigt ska ha försörjningsstöd.

Här är ett exempel. Sen den 10 oktober har en ensamstående småbarnsmamma kämpat mot FK för att få sina tunga läkarintyg godkända. Under tiden – utan pengar – fick hon socialbidrag för att ha mat på bordet och tak över huvudet för sig och barnen. Nu har läkarintygen blivit godkända av FK efter alla turer hos vårdcentral, specialist och efter två turer med ambulans till akuten.

Då meddelar socialtjänsten att de omedelbart drar tillbaka sina bidragsutlägg från hennes retroaktiva ersättning från FK. Så fungerar det. Inte både det ena och det andra.

Det verkar bara vara i Moderaternas värld som nästan alla är friska och arbetsföra – om de vill arbeta.

Bidragskranen måste vridas åt

Värnar politikerna om hemtjänstpersonalen?

• ”Om bara några år, 2023, behövs 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
  
• I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det är inte så många. Om man tänker det gånger 7 så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen.
• Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till.” Ur TV-programmet ”Hemtjänsten nu och i framtiden.”
  
  

Så om det kommer många olika personer från hemtjänsten till en del vårdtagare går det kanske att förklara genom den stora omsättningen och brister i arbetsmiljö. Nu bör fackförbundet Kommunal kavla upp armarna och förklara för politiker hur situationen ser ut.
Om ni har tid och intresse så lyssna på den här direktsända debatten från Umeå, om ”Hemtjänsten nu och i framtiden” . Lyssna och begrunda vad de olika företrädarna egentligen säger.

Hemtjänstpersonalens arbetsmiljö ger dessutom mer att önska. I Östersunds kommun är knappt sex procent av de som arbetar med avfall och återvinning sjukskrivna. I hemtjänsten är sjukfrånvaron nästan dubbelt så hög.Varför?
”Dålig arbetsmiljö gör kvinnor sjuka”. I artikeln ligger flera intressanta länkar.

I dag vill så många som hälften av de som jobbar inom äldreomsorgen sluta. Det är tio procent fler än när den förra undersökningen gjordes.
– Man har dragit ned på resurserna för mycket under en längre period. De äldre som får del av äldreomsorgen i dag är sjukare och man har inte ökat personaltätheten så att det motsvarar det. Jobbet är tyngre. Det säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet till SVT Nyheter. Hälften inom äldreomsorgen vill sluta.

Världens fattiga ska inte betala svensk flyktingpolitik

Sverige ska värna asylrätten och ha ett solidariskt och humant flyktingmottagande. Men det får inte bekostas av minskat bistånd till världens fattiga. Regeringen bör förklara sitt agerande och sluta urholka biståndet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet Debatt, 11 januari, protesterade Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan Individuell människohjälp, Svenska Afghanistankommittén och Union to union mot att biståndspengar finansierar mottagandet av flyktingar.

De stödjer sig på en färsk rapport som visar att bara en tredjedel av pengarna
som tagits från biståndet kan tillräknas flyktingar. Nu kräver undertecknarna ett stopp för användande av biståndspengar till flyktingmottagande och att om biståndspengar ändå används ska det redovisas tydligt hur. Organisationerna vill att regeringen ska skapa tydligare regler för detta.
     Ett bra flyktingmottagande kostar. Men när kostnaderna tas från biståndet drabbas arbetet för demokrati, konfliktförebyggande och åtgärder mot fattigdom. Den kritik som framförts av civilsamhällets organisationer och från annat håll har inte handlat om flyktingmottagande – utom om vart pengarna egentligen går.
     Sättet på vilket flyktingmottagandet delvis finansierats med biståndspengarna har tidigare kritiserats, också av Riksrevisionen. Bland annat för att avräkningarna försvårar en långsiktig planering av biståndet. Kritik mot avräkningarna har även förts fram av civilsamhällets organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Men också kritik mot bristande öppenhet kring redovisningen.

Ett problem är att regeringen samtidigt använder biståndsmedel till utgifter som inte syftar till att minska fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Regeringen gör så kallade avräkningar. Därmed minskar det traditionella biståndet.
     I regeringsställning har Miljöpartiet gått med på att använda över en femtedel av biståndsbudgeten till flyktingmottagande i Sverige. Mer än Alliansen använde. Men i opposition var partiet mycket kritiska till detta. Det var att ställa utsatta grupper mot varandra, fattiga mot flyktingar, sa man då.
     Pengar ska inte tas ifrån biståndet menar biståndsorganisationerna bland andra Diakonia och skriver:
     ”En ny rapport som skribenten och biståndsexperten Staffan Landin har tagit fram på uppdrag av Concord Sverige ­visar att det finns flera frågetecken kring regeringens sätt att rapportera och förklara avräkningarna.”

Enligt SvD-skribenterna frångår regeringen DAC-reglerna som utformats av OECD:s biståndskommitté: ”Inget land har under de senaste fem åren gjort större avräkningar från biståndet för inhemska kostnader för flyktingmottagande än Sverige. Regeringen hävdar att avräkningarna följer de regler som utformats av OECD:s biståndskommitté DAC. Men enligt rapporten är minst en femtedel oförenliga med vad som får rapporteras som bistånd. Bland annat har det svenska biståndet bekostat löner, lokaler och it/systemutveckling hos Migrationsverket.”
     Det är viktigt att regeringen verkar för att DAC- reglerna, och vilka avräkningar som får göras från biståndet, förtydligas. DAC-länderna gör idag olika tolkningar. Just nu pågår inom DAC en översyn av regelverket och då är det viktigt att regeringen driver på. Sveriges regering säger sig värna om ett effektivt bistånd och bör därför verka för att de internationella principerna efterlevs.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 5, 3 februari 2017

Vi bör ta väl hand om de som kommit hit. Inte minst ensamkommande. Men också mer hjälp på plats.

Läs även denna artikel från GP ”Hjälp på plats”