Värnar politikerna om hemtjänstpersonalen?

• ”Om bara några år, 2023, behövs 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
  
• I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det är inte så många. Om man tänker det gånger 7 så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen.
• Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till.” Ur TV-programmet ”Hemtjänsten nu och i framtiden.”
  
  

Så om det kommer många olika personer från hemtjänsten till en del vårdtagare går det kanske att förklara genom den stora omsättningen och brister i arbetsmiljö. Nu bör fackförbundet Kommunal kavla upp armarna och förklara för politiker hur situationen ser ut.
Om ni har tid och intresse så lyssna på den här direktsända debatten från Umeå, om ”Hemtjänsten nu och i framtiden” . Lyssna och begrunda vad de olika företrädarna egentligen säger.

Hemtjänstpersonalens arbetsmiljö ger dessutom mer att önska. I Östersunds kommun är knappt sex procent av de som arbetar med avfall och återvinning sjukskrivna. I hemtjänsten är sjukfrånvaron nästan dubbelt så hög.Varför?
”Dålig arbetsmiljö gör kvinnor sjuka”. I artikeln ligger flera intressanta länkar.

I dag vill så många som hälften av de som jobbar inom äldreomsorgen sluta. Det är tio procent fler än när den förra undersökningen gjordes.
– Man har dragit ned på resurserna för mycket under en längre period. De äldre som får del av äldreomsorgen i dag är sjukare och man har inte ökat personaltätheten så att det motsvarar det. Jobbet är tyngre. Det säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet till SVT Nyheter. Hälften inom äldreomsorgen vill sluta.

Världens fattiga ska inte betala svensk flyktingpolitik

Sverige ska värna asylrätten och ha ett solidariskt och humant flyktingmottagande. Men det får inte bekostas av minskat bistånd till världens fattiga. Regeringen bör förklara sitt agerande och sluta urholka biståndet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet Debatt, 11 januari, protesterade Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan Individuell människohjälp, Svenska Afghanistankommittén och Union to union mot att biståndspengar finansierar mottagandet av flyktingar.

De stödjer sig på en färsk rapport som visar att bara en tredjedel av pengarna
som tagits från biståndet kan tillräknas flyktingar. Nu kräver undertecknarna ett stopp för användande av biståndspengar till flyktingmottagande och att om biståndspengar ändå används ska det redovisas tydligt hur. Organisationerna vill att regeringen ska skapa tydligare regler för detta.
     Ett bra flyktingmottagande kostar. Men när kostnaderna tas från biståndet drabbas arbetet för demokrati, konfliktförebyggande och åtgärder mot fattigdom. Den kritik som framförts av civilsamhällets organisationer och från annat håll har inte handlat om flyktingmottagande – utom om vart pengarna egentligen går.
     Sättet på vilket flyktingmottagandet delvis finansierats med biståndspengarna har tidigare kritiserats, också av Riksrevisionen. Bland annat för att avräkningarna försvårar en långsiktig planering av biståndet. Kritik mot avräkningarna har även förts fram av civilsamhällets organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Men också kritik mot bristande öppenhet kring redovisningen.

Ett problem är att regeringen samtidigt använder biståndsmedel till utgifter som inte syftar till att minska fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Regeringen gör så kallade avräkningar. Därmed minskar det traditionella biståndet.
     I regeringsställning har Miljöpartiet gått med på att använda över en femtedel av biståndsbudgeten till flyktingmottagande i Sverige. Mer än Alliansen använde. Men i opposition var partiet mycket kritiska till detta. Det var att ställa utsatta grupper mot varandra, fattiga mot flyktingar, sa man då.
     Pengar ska inte tas ifrån biståndet menar biståndsorganisationerna bland andra Diakonia och skriver:
     ”En ny rapport som skribenten och biståndsexperten Staffan Landin har tagit fram på uppdrag av Concord Sverige ­visar att det finns flera frågetecken kring regeringens sätt att rapportera och förklara avräkningarna.”

Enligt SvD-skribenterna frångår regeringen DAC-reglerna som utformats av OECD:s biståndskommitté: ”Inget land har under de senaste fem åren gjort större avräkningar från biståndet för inhemska kostnader för flyktingmottagande än Sverige. Regeringen hävdar att avräkningarna följer de regler som utformats av OECD:s biståndskommitté DAC. Men enligt rapporten är minst en femtedel oförenliga med vad som får rapporteras som bistånd. Bland annat har det svenska biståndet bekostat löner, lokaler och it/systemutveckling hos Migrationsverket.”
     Det är viktigt att regeringen verkar för att DAC- reglerna, och vilka avräkningar som får göras från biståndet, förtydligas. DAC-länderna gör idag olika tolkningar. Just nu pågår inom DAC en översyn av regelverket och då är det viktigt att regeringen driver på. Sveriges regering säger sig värna om ett effektivt bistånd och bör därför verka för att de internationella principerna efterlevs.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 5, 3 februari 2017

Vi bör ta väl hand om de som kommit hit. Inte minst ensamkommande. Men också mer hjälp på plats.

Läs även denna artikel från GP ”Hjälp på plats”

Problem med nyanländas boende

Efter att den ändrade asylpolitiken trätt i kraft söker nu allt färre asyl i Sverige. Därför stänger Migrationsverket den ena förläggningen efter den andra för att inte dras med tomma platser som kostar pengar.
     Vart i landet de berörda familjerna kommer att flytta får de oftast besked om bara någon vecka före flytten. Nu behövs en översyn av hur Migrationsverket skötet sitt åtagande. Och kommunerna är pressade – inte minst ekonomiskt.

Nu stoppar Hultsfreds kommun socialhjälp till nyinflyttade. Beslutet är en slags inrikes signalpolitik med budskapet ”kom inte hit”. De människor som behöver hjälp hänvisas till hjälporganisationer.
     Socialchefen är medveten om att man bryter mot lagen. Men menar att det är inte heller lagligt att ha en arbetsmiljö som inte är hållbar. Hultsfred är bland de kommuner som under det senaste året tagit emot flest nyanlända i proportion till sin befolkning. I Hultsfred styr en blågrön koalition mellan alliansen och Miljöpartiet.

Socialnämndens ordförande i Hultsfred, C, sa i Dagens Eko, kvart i fem, 13 jan: ”Det finns en smärtgräns och jag är rädd att även våra kommuninnevånare vänder sig emot att vi är alltför välkomnande.” Det är en indikation som måste tas på allvar.
     Tidigare har kommunen bett att få tillbaka asylboendet Stålhagen från Migrationsverket för att kunna nyttja de platserna till människor som har fått uppehållstillstånd och behöver fast boende, men detta har Migrationsverket sagt nej till.

I Oskarshamn kommun är förhållandena det omvända. Där har Migrationsverkets klandervärda hantering, när det gäller förflyttningen av de boende från Figeholms asylboende utanför Oskarshamn, väckt oro. På små handskrivna lappar, som många hade svårt att förstå, informerades de nyanlända sent om resvägen.
     De skulle transporteras långväga till norra Sverige, till orter såsom Kiruna, Vittangi och Svappavaara. Höggravida kvinnor och barnfamiljer, en del med barn som bara är några veckor gamla, skulle transporteras i många timmar, många byten, nattetid i kyla med tåg/buss.

Oacceptabelt, ansåg en riksdagsledamot (S) och skulle ställa en fråga till migrationsminister Morgan Johansson. Bildningsnämndens ordförande i kommunen, (C), har JO-anmält Migrationsverket för brister i sitt informations- och kommunikationsansvaret och mot Barnkonventionen och det lagstadgade kommunikationsansvaret, enligt förvaltningslagen.

13 januari gjorde kommunledningen och civilsamhället i Oskarshamns kommun ett gemensamt upprop på kommunens hemsida för att hitta boendeplatser i kommunen till de personer med uppehållstillstånd som måste flytta från förläggning i Figeholm.”Av medmänskliga skäl vill vi skapa möjligheter för dem att stanna kvar i vår kommun som de har lärt känna och knutit kontakter i. En förutsättning är att de har någonstans att bo”.
     Varför fick de inte bo kvar på Figeholm tills vidare? Där finns ljusa och nyrenoverade skollokaler. Och ett nytt modulhus bredvid skolan som har huserat ett 30-tal nyanlända barn. Vad händer nu med dessa lokaler? Hu tänker Migrationsverket? Lappland/Norrland! ”Närområdet”?

Betydligt tystare har det varit om den familj som Studie Ett gjorde ett inslag om den 3 januari. Trebarnsfamiljen förflyttades från södra Sverige till en campingstuga på 15 kvm i ett skogsområde utanför Upplands-Bro. Där bor två vuxna och tre barn. Det yngsta bara 9 månader.
     Mamman berättade i programmet hur livet var på den plats de bodde tidigare. Kanske var det där den 8-åriga dottern lärde sig så god svenska. Mamman praktiserade i en butik och hade flera aktiviteter och maken var volontär i kyrkan. Nu sitter de där i sin campingstuga. Det här är inte vägen till integration.
     Men regeringen ställer inga krav på hur bostäderna ska vara utformade. ”De har ju skaffat dem tak över huvudet. Och då har de i praktiken uppfyllt sitt åtagande kortsiktigt”. Det sa Micael Nilsson som är expert på bostadssociala frågor på Boverket i Studie Ett.

Det vore bättre, i ett utsatt läge, att personer/familjer med uppehållstillstånd fick bo på kvar på sitt asylboende om man rotat sig på orten och barnen går i skolan. Detta tills kommunerna har rett ut sina kaosartade situationer.
     Den nya bosättningslagen behöver justeras. Förvärra inte situationen genom ännu sämre boenden p.g.a stängda asylboenden. Ge Migrationsverket tydliga direktiv om bemötande, information och transporter av nyanlända. Det behövs också ett mer statligt ansvar i asylpolitiken.

En så här hög akut bostadsbrist är farlig. Vi måste också tänka på alla svenskar som står i bostadskö eller på annat sätt saknar bostad. Det är en bomb som kan brisera om inte regeringen gör en översyn av situationen – och i tid.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 3, 20 januari 2017

Fattigdom i välfärdslandet

Tidningen ”Mitt i Vasastan” Stockholm rapporterade om att en diakon, Christer Schwartz, som startat en Facebooksida ”Från familj till familj” för att hjälpa familjer som har det knapert. På en vecka har över hundra personer anslutit sig till sidan från Johannes församling. Sidan har nu över 400 medlemmar. Här kan man hjälpa familjer som har det fattigt med kläder, leksaker och mat. Presentkort på mat, säger Schwartz, är det som mest delats ut. Nu har Christer Schwartz även dragit igång ”Pensionär till pensionär på Norrmalm” med samma grundkoncept.

I kyrkans folder ”Kyrkan mitt i stan” kan man läsa mer om verksamheten. Där berättas om en mamma, Camilla, som fick en klump i magen.” När vintern kom fick vi ett mail från gymnastikläraren som skrev att barnen skulle ta med sig skridskor till skolan.” Något extra i skolans vardag finns det inte utrymme för bland många fattiga, kanske ensamstående föräldrar. Och socialen säger oftast nej. Skulle dottern stå vid sidan av när hennes klasskompisar åkte skridskor under gymnastiklektionen?

Mamman hade tidigare haft turen att få ärva kläder och annat från syskonbarn så att dottern kunde gå klädd som andra elever till skolan. Camilla visste inte vart hon nu kunde vända mig. Av en slump fick hon höra ett samtal i matbutiken om att man på Norrmalm startat en Facebookgrupp där man kunde skänka saker till andra familjer. Camilla tog kontakt och några dagar senare kunde mamman överlämna ett par väl använda, men fullt funktionella, skridskor till en överlycklig dotter.

Men Christer Schwartz säger i tidningen ”Mitt i Vasastan” att den allra största fattigdomen finns bland pensionärer. Det är ett ganska nytt fenomen att så många är fattiga och även hemlösa. En kvinna som fick ett presentkort förra veckan brukar alltid äta filmjölk och riskuddar de sista dagarna innan pensionen kommer. Hon blev väldigt glad över presentkortet. Nu får hon det precis att gå ihop. Men det kan bli ytterligare några dagar till med filmjölk och riskuddar eftersom Landstinget i Stockholm nu höjt avgiften för månadskort med 60 kronor för pensionärer

Dagen Arena skrev den 16 april 2016: ”Regeringens tillskott på tio miljarder till kommunerna räcker inte för att klara ekonomin. Skatten behöver därför höjas med nära två kronor per intjänad hundralapp, enligt SKL.

De stora demografiska förändringarna innebär stora kostnadsökningar för både kommuner och landsting. Antalet invånare i Sverige väntas öka med cirka 590 000, varav utlandsfödda svarar för 70 procent. Samtidigt sker en snabb ökning av antalet äldre och antalet barn i skolåldern, skrev SKL i sin rapport. Bara i år (2016) väntas kommunernas kostnader öka med 9 procent, bland annat till följd av flyktinginvandringen.”

Samtidigt diskuteras vinster i välfärden hela tiden. Det saknas en stor övergripande debatt om samhällets möjligheter och begränsningar. Nu och i framtiden.

Vi ska hjälpa de som kommit hit efter förmåga. Men vi ska visa på kostnaderna och vilka som främst får betala. Varför dölja vår egen fattigdom? Ändå är det knappast något parti som vill ta ordet ”skattehöjningar” i sin mun. Detta av risk för att förlora väljare – som inte är insatta i sammanhanget. Det är fattiga barnfamiljer och dito pensionärer samt funktionsnedsatta inom LSS som främst får betala för minskade resurser. Men även utförsäkrade arbetslösa och sjukskrivna som förlorat sin sjukpenning och endast har socialbidrag. Det drabbar även andra delar av den offentliga sektorn som t.ex. skolan.

Och hur mycket politikerna inför ett val än säger att de ska göra det bättre för fattiga, äldre och andra medborgare så är det mycket lite som sipprar ner till dessa grupper. Efter ständigt nya avgiftshöjningar.

Vi ska också vara medvetna om att det är inte säkert att nästa generation är lika välvilligt inställda att ge till de mest behövande som dagens. Och morgondagens fattiga pensionärer blir betydligt fler än idag. Ett samhälle som allt mer bygger på välgörenhet är inget stabilt samhälle.

Men till dess. Ge om du har möjlighet till de mest behövande. Antingen de finns i Stockholm eller någon annan stans i landet. Det är ett utmärkt initiativ från Johannes församling – utifrån den situation som idag råder. Sök på:” Från familj till familj på Norrmalm”. Eller ”Från pensionär till pensionär Norrmalm”.