73-åriga Elsie skulle bara plocka liljekonvaljer. Hon hittades dräpt. Av en 21-åring. Varför? frågar vi oss. Det kan röra sig om en, genom alla år, obehandlad psykisk störning. Eller oförrätter som upplevts så kränkande genom åren att gärningsmannen ville hämnas. 21-åringen beskrivs ha mycket ilska inom sig.
Någonstans måste det gå att finna orsaken till oprovocerat våld bland unga.Det lilla barnet föds inte ondskefullt. Det utvecklar det beteendet i samspel eller brist därpå med sin sociala omgivning. Under hela sin skoltid betraktades han som lite udda och höll sig mest för sig själv. På gymnasiet brukade han hänga på oss andra killar på rasterna och han var väl rätt okej, även om vissa retade honom, säger en klasskamrat. Men han beskrivs också som tillbakadragen. Och han blev mobbad.
Landets kommuner har under årens lopp sparat genom att minska på antalet skolkuratorer, speciallärare, skolvärdar och andra kategorier av skolpersonal, som i första hand arbetar med elever som har störst behov av vuxenstöd.
I forskningen har man sedan länge betraktat skolfrånvaro eller avvikande beteende som en viktig markör för allvarlig ohälsa med bristande välbefinnande, risktagande beteende, vantrivsel och livsleda. Det måste skolan bättre uppmärksamma.
Vi vet ännu inte varför 21-åringen dödade Elsie. Förmodligen kommer han att genomgå en sinnesundersökning. Men det är också viktigt att kartlägga hans liv bakåt under skolåren. För att samhället ska lära sig.Det är kriminalitet vi ska bekämpa. Det gör vi bl.a. genom förebyggande insatser och genom att se till att de socio-ekonomiska resurserna används där de som bäst behövs. Vi måste motverka mobbning och utanförskap redan i förskolan. Det förringar inte det brutala brottets art men borde vara en markör för att tillsammans motverka fler brott.
Arbetet kring elever som mår dåligt måste utgå från en grundläggande psykosocial utredning,som förutsätter en samverkan mellan skolans pedagoger och elevhälsan, ett fungerade samarbete med socialtjänsten och vårdnadshavaren men också utifrån vilket stöd eleven har i skolan.
Se länk. Exemplet kommer från Stockholm men eftersatta behov finns i hela landet. Utsatta elever får för lite stöd.
05 juni 2010
28 maj 2010
Är arbetslinjen viktigare än kroppslig oförmåga?
Öppet brev till
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Stockholm den 24 maj 2010
Det är en demokratisk rättighet att medborgarna får insikt och kunskap om vilka skeenden om rör sig i samhällskroppen. Att anmäla sig på Arbetsförmedlingen, trots att man är allvarligt sjuk, får betraktas som ett nytt fenomen för svenska folket.
En 34-årig norrköpingsbo hade just avslutat sin anställning när han blev svårt sjuk och vårdades med dränage i lungan. Men någon sjukersättning för de första 14 dagarna fick han inte eftersom han – trots sitt allvarliga tillstånd – borde prioriterat att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Men eftersom han lades in på sjukhus dagen efter att han blivit arbetslös hann han inte kontakta Arbetsförmedlingen och anmäla sig.
Mannen överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och fick rätt. Men Försäkringskassan förde ärendet vidare till Kammarrätten. Där slogs fast att lagens ordalydelse inte medger att kravet om att vara anmäld på Arbetsförmedlingen kan frångås. Att mannen varit förhindrad att anmäla sig saknar betydelse, skrev Kammarrätten.
En intressant fråga i sammanhanget är Kammarrättens svar. Innebär det, i klartext, att arbetslinjen även av Kammarrätten tolkas som viktigare än ett allvarligt tillstånd?
Nu har också några soldater som skadats i utlandstjänst blivit utan sjukpenning de två första veckorna. Anledning: De skulle anmält sig till Arbetsförmedlingen ”skyndsamt” vilket juridiskt tolkas som första dagen utan arbete. Det står i bjärt kontrast mot de risker dessa soldater utsatt sig för i sin utlandstjänst.
Överdirektör Stig Orustfjord vid Försäkringskassan sa i DN 23 maj angående soldaterna: Vi har skrivit till statsmakterna för att få en ändring där kravet att anmäla sig ”påföljande dag” luckras upp. Men gäller det alla som är förhindrade att infinna sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” eller bara i vissa fall? I fallet med norrköpingsbon var det just Försäkringskassan som överklagade Länsrättens dom.
Här krävs ett klargörande från ansvarigt håll.Om dessa, för flertalet medborgare hittills obekanta regler, tillkommit efter valet 2006 bör respektive minister förklara det. Vilka direktiv har de ansvariga ministrarna i så fall gett myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen? Finns det utrymme för myndigheterna att göra egna tolkningar? Är det i så fall acceptabelt? Är arbetslinjen viktigare än medicinska begränsningar när det gäller kontakt med Arbetsförmedlingen?
Jag ställer fyra frågor till socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern.
1. Var och när togs beslut om juridiskt krav att inställa sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” även vid oförmåga p.g.a. sjukdom eller skada genom olycksfall?
2.Varför överklagade Försäkringskassan Länsrättens beslut när det gäller norrköpingsbon?Är direktiven från socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson utformade på ett sådant sätt att Försäkringskassan tolkar denna hårddragning som riktlinjer?
3.Vilka direktiv har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gett till landets Arbetsförmedlingar när det gäller personer, som sin första arbetslösa dag p.g.a. allvarlig sjukdom eller skada inte kan anmäla sig på Arbetsförmedlingen?
4.Bedöms utebliven kontakt med Arbetsförmedlingen olika beroende på yrke?
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Stockholm den 24 maj 2010
Det är en demokratisk rättighet att medborgarna får insikt och kunskap om vilka skeenden om rör sig i samhällskroppen. Att anmäla sig på Arbetsförmedlingen, trots att man är allvarligt sjuk, får betraktas som ett nytt fenomen för svenska folket.
En 34-årig norrköpingsbo hade just avslutat sin anställning när han blev svårt sjuk och vårdades med dränage i lungan. Men någon sjukersättning för de första 14 dagarna fick han inte eftersom han – trots sitt allvarliga tillstånd – borde prioriterat att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Men eftersom han lades in på sjukhus dagen efter att han blivit arbetslös hann han inte kontakta Arbetsförmedlingen och anmäla sig.
Mannen överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och fick rätt. Men Försäkringskassan förde ärendet vidare till Kammarrätten. Där slogs fast att lagens ordalydelse inte medger att kravet om att vara anmäld på Arbetsförmedlingen kan frångås. Att mannen varit förhindrad att anmäla sig saknar betydelse, skrev Kammarrätten.
En intressant fråga i sammanhanget är Kammarrättens svar. Innebär det, i klartext, att arbetslinjen även av Kammarrätten tolkas som viktigare än ett allvarligt tillstånd?
Nu har också några soldater som skadats i utlandstjänst blivit utan sjukpenning de två första veckorna. Anledning: De skulle anmält sig till Arbetsförmedlingen ”skyndsamt” vilket juridiskt tolkas som första dagen utan arbete. Det står i bjärt kontrast mot de risker dessa soldater utsatt sig för i sin utlandstjänst.
Överdirektör Stig Orustfjord vid Försäkringskassan sa i DN 23 maj angående soldaterna: Vi har skrivit till statsmakterna för att få en ändring där kravet att anmäla sig ”påföljande dag” luckras upp. Men gäller det alla som är förhindrade att infinna sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” eller bara i vissa fall? I fallet med norrköpingsbon var det just Försäkringskassan som överklagade Länsrättens dom.
Här krävs ett klargörande från ansvarigt håll.Om dessa, för flertalet medborgare hittills obekanta regler, tillkommit efter valet 2006 bör respektive minister förklara det. Vilka direktiv har de ansvariga ministrarna i så fall gett myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen? Finns det utrymme för myndigheterna att göra egna tolkningar? Är det i så fall acceptabelt? Är arbetslinjen viktigare än medicinska begränsningar när det gäller kontakt med Arbetsförmedlingen?
Jag ställer fyra frågor till socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern.
1. Var och när togs beslut om juridiskt krav att inställa sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” även vid oförmåga p.g.a. sjukdom eller skada genom olycksfall?
2.Varför överklagade Försäkringskassan Länsrättens beslut när det gäller norrköpingsbon?Är direktiven från socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson utformade på ett sådant sätt att Försäkringskassan tolkar denna hårddragning som riktlinjer?
3.Vilka direktiv har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gett till landets Arbetsförmedlingar när det gäller personer, som sin första arbetslösa dag p.g.a. allvarlig sjukdom eller skada inte kan anmäla sig på Arbetsförmedlingen?
4.Bedöms utebliven kontakt med Arbetsförmedlingen olika beroende på yrke?
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
06 april 2010
Socialtjänstens maktställning
Appråpå fall i Luleå och Marks kommun finns det anledning att fundera över socialtjänstens maktställning. Vem granskar socialtjänsten innan avgörande beslut fattas?
Till Socialstyrelsen inkommer ibland klagomål mot myndighet eller tjänsteman som anmälaren anser agerat fel. Men granskningen, när det t.ex. gäller omhändertagande av barn kommer för sent eller i fel ordning.
Socialstyrelsen kan inte ändra på de beslut som redan har tagits. Även om de skulle rikta kritik. Därför är det viktigt att omhändertagna barn får ett juridiskt ombud. Två kommuner utmärker sig just nu när det gäller barnavårdsärenden. Det är Marks kommun i Västergötland och Luleå kommun.
Marks kommun
Två små syskon kom som mycket små år 2005 till ett fosterhem i Marks kommun. Deras bilogiska mamma, som hade fler omhändertagna barn, bedömdes ha brister i sin föräldraförmåga. När hon flyttade till Marks kommun ville hon ha tillbaka barnen. Fosterföräldrarna blev oroliga för barnens framtid och protesterade hos socialtjänsten. Därmed ansågs de ha samarbetssvårigheter.
När barnen lämnades för några timmars umgänge, oktober 2009, med den biogiska mamman blev fosterföräldrarna grundlurade. När de skulle hämta barnen hade de plötsligt, efter nästan 5 år, fråntagits vårdnaden. Barnen fick inte ens säga adjö till fosterföräldrarna. Än mindre ta med sig sina gosedjur. Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritik mot socialnämnden i Marks kommun.
I Marks kommun finns ingen dokumentation som visar att den biologiska mamman är lämplig eller att fosterhemmet är olämplig. Det finns stora brister i handläggningen, enligt Socialstyrelsen. ”Det är illa att rycka upp barn på det här viset”, säger enhetschef Carina Forsberg på Socialstyrelsen. I Marks kommun har en riksdagspolitiker reagerat. På sin blogg skriver hon bl.a. att så här får man inte göra mot barn. Myndigheterna sviker dem.
Luleå kommun
I Luleåfallet omhändertogs, två små barn sedan pappan bragdt mamman om livet. Där fanns närstående som ville få ta hand om barnen. En socialsekreterare som hade socialförvaltningen som sin arbetsgivare och kollegorna som utredare, utsågs till särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Han blev därmed ”part i målet”. Varken barnen eller deras närstående hade någon som förde deras talan.
Barnen hade efter hand byggt upp en trygghet i kontakten med de närstående, mor- och farföräldrarna samt ett halvsyskons familj. Dessa tre umgicks en eftermiddag var i veckan med barnen. Även jourhemmet gav trygghet. Barnens trygghet bröts abrupt då barnen den 4 mars överfördes till fosterhemmet.
Hade socialtjänsten verkligen sett till banens bästa hade man inväntat Socialstyrelsens granskning. Ett juridiskt ombud, om sådan hade funnits, borde getts möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen tills Socialstyrelsen hunnit granska.
Det har varit många kommentarer i lokaltidningarna, åtta JO-anmälningar och 4.500 namnunderskrifter via Facebook i detta fall. I Luleå har en politiker i socialnämnden reagerat.
Detta fall framstår närmast som rättslöst eftersom de berörda, barnen och de närstående, saknar någon som kan föra deras talan. Vårdnadshavare, föräldrar, saknas. En slagsida i barns rättssäkerhet uppstår därmed. Detta kan förebyggas igen:
1. Barn som står inför omhändertagande får ett juridiskt ombud.
2. Att det juridiska ombudet ges möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen/placeringen tills Socialstyrelsen, i de fall så ska ske, hunnit granska. Det begränsar inte socialtjänstlagens handlingsutrymme men stärker barn och vårdnadshavares rättsställning.
Socialstyrelsen maktlös (Luleå) Var kommer barnen in? Bläddra fram till sidan 12-13 Kommunen ska förklara sig Socialtjänsten i Mark får skarp kritik Omhändertagna barn engagerar riksdagspolitiker
Till Socialstyrelsen inkommer ibland klagomål mot myndighet eller tjänsteman som anmälaren anser agerat fel. Men granskningen, när det t.ex. gäller omhändertagande av barn kommer för sent eller i fel ordning.
Socialstyrelsen kan inte ändra på de beslut som redan har tagits. Även om de skulle rikta kritik. Därför är det viktigt att omhändertagna barn får ett juridiskt ombud. Två kommuner utmärker sig just nu när det gäller barnavårdsärenden. Det är Marks kommun i Västergötland och Luleå kommun.
Marks kommun
Två små syskon kom som mycket små år 2005 till ett fosterhem i Marks kommun. Deras bilogiska mamma, som hade fler omhändertagna barn, bedömdes ha brister i sin föräldraförmåga. När hon flyttade till Marks kommun ville hon ha tillbaka barnen. Fosterföräldrarna blev oroliga för barnens framtid och protesterade hos socialtjänsten. Därmed ansågs de ha samarbetssvårigheter.
När barnen lämnades för några timmars umgänge, oktober 2009, med den biogiska mamman blev fosterföräldrarna grundlurade. När de skulle hämta barnen hade de plötsligt, efter nästan 5 år, fråntagits vårdnaden. Barnen fick inte ens säga adjö till fosterföräldrarna. Än mindre ta med sig sina gosedjur. Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritik mot socialnämnden i Marks kommun.
I Marks kommun finns ingen dokumentation som visar att den biologiska mamman är lämplig eller att fosterhemmet är olämplig. Det finns stora brister i handläggningen, enligt Socialstyrelsen. ”Det är illa att rycka upp barn på det här viset”, säger enhetschef Carina Forsberg på Socialstyrelsen. I Marks kommun har en riksdagspolitiker reagerat. På sin blogg skriver hon bl.a. att så här får man inte göra mot barn. Myndigheterna sviker dem.
Luleå kommun
I Luleåfallet omhändertogs, två små barn sedan pappan bragdt mamman om livet. Där fanns närstående som ville få ta hand om barnen. En socialsekreterare som hade socialförvaltningen som sin arbetsgivare och kollegorna som utredare, utsågs till särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Han blev därmed ”part i målet”. Varken barnen eller deras närstående hade någon som förde deras talan.
Barnen hade efter hand byggt upp en trygghet i kontakten med de närstående, mor- och farföräldrarna samt ett halvsyskons familj. Dessa tre umgicks en eftermiddag var i veckan med barnen. Även jourhemmet gav trygghet. Barnens trygghet bröts abrupt då barnen den 4 mars överfördes till fosterhemmet.
Hade socialtjänsten verkligen sett till banens bästa hade man inväntat Socialstyrelsens granskning. Ett juridiskt ombud, om sådan hade funnits, borde getts möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen tills Socialstyrelsen hunnit granska.
Det har varit många kommentarer i lokaltidningarna, åtta JO-anmälningar och 4.500 namnunderskrifter via Facebook i detta fall. I Luleå har en politiker i socialnämnden reagerat.
Detta fall framstår närmast som rättslöst eftersom de berörda, barnen och de närstående, saknar någon som kan föra deras talan. Vårdnadshavare, föräldrar, saknas. En slagsida i barns rättssäkerhet uppstår därmed. Detta kan förebyggas igen:
1. Barn som står inför omhändertagande får ett juridiskt ombud.
2. Att det juridiska ombudet ges möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen/placeringen tills Socialstyrelsen, i de fall så ska ske, hunnit granska. Det begränsar inte socialtjänstlagens handlingsutrymme men stärker barn och vårdnadshavares rättsställning.
Socialstyrelsen maktlös (Luleå) Var kommer barnen in? Bläddra fram till sidan 12-13 Kommunen ska förklara sig Socialtjänsten i Mark får skarp kritik Omhändertagna barn engagerar riksdagspolitiker
05 april 2010
Fråga till JO ang. drn 1218-2010
JO
Justitieombudsmannen
Kerstin André
Fråga från mig ang. Anmälan mot socialtjänsten i Luleå kommun m.fl. Dnr 1218-2010
Stockholm den 5 april 2010
Jag tackar för svaret på min anmälan.
När det gäller mitt klagomål mot socialtjänsten i Luleå kommer Socialstyrelsen att granska
två ärenden. Vilket framgår av svaret. Men jag delar inte JO:s bedömning och svar angående mitt klagomål mot den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren.
JO skriver: ”De åtgärder som socialsekreteraren har vidtagit i egenskap av särskilt förordnad vårdnadshavare har inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten. Han står således inte under min tillsyn i detta avseende. Jag kommer därför inte att ta upp Eivor Karlssons klagomål i denna del till prövning.”
Jag tog i ett tidigt skede kontakt med Socialstyrelsen för att få veta hur hans roll i ärendet bedömdes. Svaret blev att den särskilt förordnade vårdnadshavaren är ”part i målet”. Det framkom att han tillsammans med socialtjänsten avgör placeringen. Barnen saknar nämligen vårdnadshavare eftersom mamman är död och pappan sitter i fängelse. De anhöriga, inklusive den tidigare tilltänkta närståendefamiljen, har ingen talan.
Därför var det anmärkningsvärt att Luleå tingsrätt på uppmaning av socialtjänsten utsåg en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänsten. Barnen borde fått ett opartiskt juridiskt ombud. Barnen förefaller i detta fall ha blivit rättslösa då det inte finns någon opartisk som kan föra deras talan. Och de anhöriga har ingen rätt att överklaga,
JO skriver att det ”inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten”. Var har åtgärderna då skett? Mormor och farfar till barnen krävde att den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren skulle bytas ut. Han hade under fyra månader varken träffat barnen, aldrig försökt höra hur barnen mådde, inte besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Han hade bl.a. ansvar för att godkänna att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Men eftersom vårdnadshavaren inte lyckades ombesörja så att en ruta på blanketten blev rätt ifylld blev barnen inte vaccinerade. Se, Övriga upplysningar, JO-anmälan.
Vad grundar JO svaret att ”han står således inte under min tillsyn” på? Han har socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kollegor. Vems tillsyn står då den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren under?
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
::::::::::::::::::::::
Kopia Socialstyrelsen
Justitieombudsmannen
Kerstin André
Fråga från mig ang. Anmälan mot socialtjänsten i Luleå kommun m.fl. Dnr 1218-2010
Stockholm den 5 april 2010
Jag tackar för svaret på min anmälan.
När det gäller mitt klagomål mot socialtjänsten i Luleå kommer Socialstyrelsen att granska
två ärenden. Vilket framgår av svaret. Men jag delar inte JO:s bedömning och svar angående mitt klagomål mot den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren.
JO skriver: ”De åtgärder som socialsekreteraren har vidtagit i egenskap av särskilt förordnad vårdnadshavare har inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten. Han står således inte under min tillsyn i detta avseende. Jag kommer därför inte att ta upp Eivor Karlssons klagomål i denna del till prövning.”
Jag tog i ett tidigt skede kontakt med Socialstyrelsen för att få veta hur hans roll i ärendet bedömdes. Svaret blev att den särskilt förordnade vårdnadshavaren är ”part i målet”. Det framkom att han tillsammans med socialtjänsten avgör placeringen. Barnen saknar nämligen vårdnadshavare eftersom mamman är död och pappan sitter i fängelse. De anhöriga, inklusive den tidigare tilltänkta närståendefamiljen, har ingen talan.
Därför var det anmärkningsvärt att Luleå tingsrätt på uppmaning av socialtjänsten utsåg en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänsten. Barnen borde fått ett opartiskt juridiskt ombud. Barnen förefaller i detta fall ha blivit rättslösa då det inte finns någon opartisk som kan föra deras talan. Och de anhöriga har ingen rätt att överklaga,
JO skriver att det ”inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten”. Var har åtgärderna då skett? Mormor och farfar till barnen krävde att den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren skulle bytas ut. Han hade under fyra månader varken träffat barnen, aldrig försökt höra hur barnen mådde, inte besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Han hade bl.a. ansvar för att godkänna att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Men eftersom vårdnadshavaren inte lyckades ombesörja så att en ruta på blanketten blev rätt ifylld blev barnen inte vaccinerade. Se, Övriga upplysningar, JO-anmälan.
Vad grundar JO svaret att ”han står således inte under min tillsyn” på? Han har socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kollegor. Vems tillsyn står då den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren under?
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
::::::::::::::::::::::
Kopia Socialstyrelsen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)