Arbetsförmedlingens misslyckande

Arbetsförmedlingen, AF, lämnar tillbaka miljarder kronor till staten. Myndigheten har inte lyckats göra av med anslaget, vad gäller lönebidrag, för att skapa jobb åt långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar.
     En anledning till AF:s misslyckande anses vara det ökade trycket från organiserad brottslighet som tvingar myndigheten att höja tröskeln för att bevilja t.ex. lönebidrag. AF påstår att man därmed inte hinner göra sig av med alla pengar.
     Men AF borde kunna skilja på långtidsarbetslösa såväl som personer med påtaglig funktionell nedsatthet – från de kriminella. Arbetslösa är kända inom AF. Delar av deras dag går åt att söka arbete på en arbetsmarknad där de inte är efterfrågade. Även de funktionsnedsattas diagnoser är kända. Visst fuskas det. Men det gäller att skilja agnarna från vetet.

Nyheten om återbetalningen kom samtidigt med uppgifter om att AF misslyckats med att nå en rad av sina viktigaste verksamhetsmål. Exempelvis har man inte klarat av att matcha de många arbetslösa mot arbetsgivarnas behov. Mikael Sjöberg, generaldirektör för AF, säger att det beror på att kompetensgapet mellan de som är inskrivna och det som efterfrågas är väldigt stort.
     Det här är ett stort svek. Det måste finnas arbetsuppgifter som annars inte blir gjorda som lönebidragstagare kunde utförda. Då skulle arbetet bli utfört och den arbetslöse bli löntagare och skattebetalare.

Sjöberg har varit generaldirektör på AF sedan 2014 och fortfarande ligger förtroendet för hans myndighet lågt – både i offentliga mätningar och i AF:s egna undersökningar som SvT tagit del av.
      Rapports reporter frågade (14/9) hur Mikael Sjöberg ser på förtroendet för sig själv. Det får andra bedöma, blev svaret. Hur länge vill du sitta kvar, frågade reportern. Jag vill sitta kvar länge, blev svaret. Hur det blir med det återstår att se.
     Det här duger inte. Det är en skam för samhället att inte stödja personer som står långt från arbetsmarknaden. Det är en skam för politiken att ha en myndighet som har så svårt att hantera sitt uppdrag.
     Ett par nygamla frågor: Är det fel på de personer som av egen kraft inte förmår få ett lönearbete? Eller är det fel på arbetsmarknaden och politiken som inte förmår se till människors olika förmågor och begränsade möjligheter?

Regeringen vill peta generaldirektören