Hur sätts en ADHD-diagnos?

ADHD är en kontroversiell diagnos. Många, på bloggar och Facebook, gör egna tolkningar och har idéer om vad som är ADHD. Om vad  som bara är omognad och vad som är  kriterier för ADHD. Vissa  anser att termen  är relevant som uttryck för en samlad symtombild för ADHD –  i varierande svårighetsgrad. Socialstyrelsen har nu gett bränsle till ytterligare diskussioner. Detta genom att man där tagit fram statistisk om att pojkar födda i december löper 34 procent högre risk att behandlas för ADHD än snittet för barn födda under första halvåret. ADHD kan vara omognad hos många pojkar.

Detta har föranlett diskussioner om huruvida en ADHD-diagnos sätts för lättvindigt. Eller om diagnosmetoderna är felaktiga. Eller om det är barnets omvärld, främst skolan och dess krav på initiativförmåga och koncentration, som är osund? Hur säker är en ADHD-diagnos?  Skolverkets undervisningsråd Staffan Engström säger att ökat elevstöd ska ge färre diagnoser. Att ADHD är en genetiskt överförbar störning nämns inte.

 Emma var en ovanligt livlig men skrikig flicka som hade svårt att gå ner i varv. I övrigt normal utveckling. Men hon kunde få onormala utbrott. Då skrek hon otröstligt och gömde sig i en garderob utan möjlighet till avledning. Vid senare psykologisk bedömning framkom  att Emma ofta låste sig mentalt vid ilska.

Föräldrarna, som hade fler barn, misstänkte tidigt ADHD och tog, då Emma var 3 år,  kontakt  med BVC-psykolog och BUP. Vid 4-årskontrollen framkom att Emma var svår att samarbeta  med och hade svårt att koncentrera sig. Man fick hela tiden kompromissa.

Föräldrarna samrådde med förskolan. Då Emma var sex år fick föräldrarna kontakt med ett neuropsykiatriskt team, NP-team. Där erbjud man sig en utredning för kartläggning av Emmas styrkor och svagheter och för eventuellt diagnostiskt ställningstagande. För att genomföra detta planerades först vissa insatser.  

Först ett samtal med föräldrarna för fördjupande anamnes. Därefter utfördes ett hembesök av   en arbetsterapeut för att studera Emma i sin hemmiljö. Efter det ett möte mellan förskolepersonal och NP-teamet. Förskolelärarna beskrev Emmas starka och svaga sidor  vilket framgår av journalanteckningar.  

. 

En specialistpedagog kom därefter till förskolan för att iakttaga hur Emma fungerade där. Under besöket på förskolan uppfattade specialpedagogen att Emma, drygt 6 år, var en elev i behov av särskilt stöd. Samt att skolan bör få möjlighet att ge Emma det stödet genom trygghet, struktur och tydlig inlärningsmiljö samt samtal utifrån specialpedagogiska metoder.

Därefter utfördes den psykologiska bedömningen och bestod av tre inbokade möten plus en reservtid. Av utrymmesskäl medges inte här en beskrivning av psykologutredningen. Men av journalanteckningarna framgår att bedömningen bestod av olika moment. Psykologen utredde Emma genom intervjuer och tester för att avgöra om kriterierna för en ADHD-diagnos var uppfyllda. Emma fick diagnosen ADHD. Föräldrarna erbjöds medicinering. Men medicineringen avbröts efter en kort tid. Emma  uppvisade bland annat hög överaktivitet på kvällen och hade svårt att somna.      

Emma går nu första året i grundskolan. I skolan märks koncentrationssvårigheterna tydligt. Hon har resurshjälp vid inlärning. I annat fall skulle hon inte klara sin skolgång så hyfsat som hon ändå gör. Vid uttröttning måste Emma snabbt avledas. Annars kan hon börja gråta.  Resursläraren kan då fråga Emma om vi ska gå och dricka lite vatten. Ställa oss vid fönstret en stund. Eller något annat avledande. Efter en stund kan Emma återgå till skolarbetet.

Barn med ADHD – eller inlärningssvårigheter –  måste ha möjlighet att gå ifrån ibland för att inte bli översköljda av för mycket intryck och störningar från omgivningen. Nu har Emma fått en CD-spelare med hörlurar och brusljud.  Skolan tycker sig se en viss förbättring. 

I december fyller Emma åtta år. Hon har då gått 3 terminer i skolan. Att hennes diagnos  skulle bero på att hon är född sent på året eller felaktiga diagnosmetoder, som ibland påstås, kräver mer forskning. Graden av svårigheter när det gäller ADHD varierar också kraftigt. Socialstyrelsen bör undersöka  hur diagnoser sätts. Inte bara antyda  en tes om att det kan bero på omognad. Vilket det också kan vara.

Vilka krav ställs på en diagnos? Den frågan bör komma i fokus. Emma har fått en, som det förefaller, adekvat diagnos. Och utan resurshjälp – utifrån sina förutsättningar – skulle Emma inte klara sin skolgång.