17 februari 2018

LSS-utredning med oklara motiv

Regeringens utredare, Stig Svensson, har gjort en översyn av kostnaderna inom LSS. Han skriver på DN Debatt (7/2) att utgifterna för LSS på sikt riskerar att fördubblas. Det verkar som ren skrämselpropaganda. Artikeln har bemötts i andra DN artiklar av flera inom professionen – och bedömts som mindre seriös.
     I sociala medier och bloggar har det varit upprörda invändningar som handlat om Svenssons beskrivning av en LSS-användare som ”lyx-lirare” med eget hus i Portugal och en stab runt omkring sig.
     Enligt Svensson uppgår idag personlig assistans till cirka 30 miljarder. Den summan stämmer inte. Anslagsbelastningen för 2017 beräknades bli 23 691 miljoner kronor, vilket är 2 240 miljoner kronor lägre än anslagsbeloppet och tilldelade medel.Länk FK.

Dessutom har det presenterats en ny undersökning, Ekot 10 jan kl. 08.00: ”Antalet
funktionshindrade med statlig assistansersättning fortsätter att minska. Enligt statistik från Försäkringskassan, FK, hade drygt 14.800 personer ersättning i januari. Det är en minskning med omkring 800 personer på bara ett år rapporterar TT.
     Enligt barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér beror minskningen framförallt på att några vägledande domar fått starkt genomslag i FK:s bedömningar.”

På senare år har HFD (Högsta förvaltningsdomstolen) inskränkt rätten till assistans genom att tolka otydliga regler om vilka hjälpbehov som ger rätt till assistans och vilka hjälpbehov som ger upphov till personkretstillhörighet.
      Dessa domar har reducerat antalet personer som kan få hjälp via assistans och LSS. Den alternativa kostnaden för LSS torde vara ökade kostnader för kommunernas SoL- insatser, (Socialtjänsten). Samt en stor överföring av statens ansvar till anhöriga eller kommunen, men också en betydande minskning av den enskildes möjligheter att leva som andra.

Många, både barn och vuxna, nekas idag assistanshjälp trots att den funktionsnedsatte behöver tät övervakning. Därför blir det oseriöst när utredare Svensson istället framställer en LSS-användare som en ”lyxlirare” – så har många nämligen tolkar texten.
      Utredaren tar upp ett exempel med en person som råkat ut för en olycka och som idag behöver 8-10 assistenter för att kunna åka iväg för att semestra i egna huset i Portugal. Sammanlagt kanske 60-70 dagar per år. Utredaren verkar här t.o.m. ha överträffat såväl uppdragsgivaren, regeringens, förväntningar om propaganda för begränsningar av LSS – som regeringens regleringsbrev till FK.

Stig Svensson anser att forskaren Niklas Altermark har fel när han i en artikel på DN Debatt (2/2 2018) påstod att det görs generella neddragningar inom den personliga assistansen med hänvisning till fusket. ”Det får stå för honom”, skriver Svensson.
     Men de senaste åren har dock nästan 4 miljarder kronor försvunnit till ekobrottslingar och oseriösa företag. Pengar som skulle gått till svårt handikappade.   Försäkringskassan. Assistansersättning.

Det är bra att FK sätter fokus på fuskare. Men det är inte fusket Svensson vill komma åt då han attackerar Altermark – utan snarare att kostnaderna i fasta priser kan komma att fördubblas. Alltså att antalet timmar per assistansberättigad kan fördubblas.   Partiledare och ledamöter i Socialutskottet

”Från 1995 har antalet timmar per brukare ökat från 68 timmar till 129 timmar 2017, skriver Svensson och menar att lagstiftningen är otydlig.
      Men Svensson tar inte upp att när LSS trädde i kraft 1994 fick man inte behålla sin personliga assistans efter 65 års ålder. Efter en lagändring 2001 är detta numera möjligt. De kostnaderna och timmarna fanns alltså inte med 1995. Sedan 1995 har löner och priser också ökat.
     Viktigt att betona är också att LSS-insatserna delvis har ersatt andra insatser som tidigare gavs enligt socialtjänstlagen (och som i dag skulle ha fått göras utan LSS). När LSS infördes minskade till exempel antalet socialtjänsttimmar ganska betydligt. Även kostnader för institutioner har i takt med avvecklingen minskat.

Svensson avslutar sin DN-artikel med en skrämselpropaganda, ”Intressant att notera är också att pensionärsorganisationerna driver frågan om att personlig assistans även ska gälla personer som drabbas av funktionsnedsättningar efter 65”. Menar Svensson att hela eller delar av äldreomsorgen också skulle omfattas av LSS? Det är oklart.
     Detta gäller idag: Från och med januari 2001 ges assistansersättning även till personer över 65 år, förutsatt att ansökan gjorts innan 65 års ålder.
     Men en 70-80-årig person som råkar ut för allvarlig skada eller sjukdom ryms inom Socialtjänstlagen. Vilket innebär att kommunerna ska erbjuda hemtjänst, aktiviteter, dagverksamhet, utevistelse eller ett lämpligt äldreboende.

LSS har idag två huvudmän – staten och kommunerna. Allt mer talar för att staten borde överta ansvaret för finansiering och beslut om samtliga LSS-insatser.
Diskussioner om vilka samhällsvinster assistansen ger och vad utebliven assistans skulle kosta lyser med sin frånvaro. Hur alternativen skulle se ut och vad det skulle kosta har regeringen inte heller lyft fram.

För dyrt säger kommunen. Hur kommer det att bli om kommunerna ska överta ännu mer omsorg om Ludwig och andra barn? Ludwig får ingen hjälp.

Nu föreslår regeringens utredare, som den här gången heter Gunilla Malmborg, att assistansen ska avskaffas för barn och gamla och ersättas av annat. Vad kommer hända om kommunerna blir ensam huvudman för assistansen? Slutligen bör vi fråga oss vad som är målet med LSS? Att tillgodose behov eller att spara pengar?

Tre artiklar att länka till:
På sikt kan kostnaderna för personlig assistans dubblas

Oseriös skrämselpropaganda om assistans

Retorisk omsvängning utan nya faktaunderlag

16 januari 2018

Även klagande Moderater får bidrag

– Bostadsbristen får inte slita isär landet. Ska Sverige hålla ihop måste vi bygga nu. skrev AB en vecka efter den stora flyktingströmmen, AB 28/10 –17. Slita isär kunde också handla om Öresundsbron och gränskontrollerna mellan länderna. Eller de stora kostnader som vältras över på kommunerna. ”Landet får inte slitas isär”.Så har också politikerna sagt.

Men vad gör politikerna för att förändra istället för att använda begreppet mot sina motståndare i Agenda-debatter och andra sammanhang? Mycket handlar om segregationen, då främst när det gäller invandrare. Men mycket lite talas konkret om hur man hjälper utsatta, ensamstående eller familjer, som socioekonomiskt befinner sig i ett utsatt läge. Från M:s sida handlar det ofta om ordet ”bidrag” och då med ett något negativt tonfall.

Men även om vissa partier klagar över bidrag så är de också bidragstagare i någon form. Både kollektivt och individuellt. Föräldrapenning, barnbidrag, rut- och rotavdrag, bostadsbidrag, sjukpenning, bidrag till föreningsverksamhet o.s.v.

Kriminaliteten växer, särskilt i vissa områden. Det framkommer också att det ofta är arbetslösa ungdomar som begår kriminella handlingar. Den som känner sig trygg, går i skolan, har någonstans att ta vägen på fritiden eller har fått ett jobb – väljer sällan den banan.

Du slår in öppna dörrar! Det fick jag till svar från en partikollega när jag ställde en fråga. Jag frågade om han, med god kännedom om Socialförsäkringsutskottet, visste om det fanns några där som var speciellt intresserade av området indragen sjukpenning och den fiktiva arbetsmarknaden. Jag skulle skicka en skrivelse till Socialförsäkringsutskottet. Utan att ha läst min skrivelse svarade han: Du slår in öppna dörrar! En del är på gång. Jag hoppas att han och hela partiet läser bl.a. denna artikel med länkar.

Här Catharina Bråkenhielm (S) som sitter i Socialförsäkringsutskottet. Varför tycker M bidrag är så förkastligt.

Moderaterna tycker tvärt emot Bråkenhielm. ”För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivån” Den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag.

Vidare i M-artikeln: Kommunalisera arbetslösheten. Lagstifta om arbetslinje i försörjningsstödet. Tak och tidsgräns för alla bidrag. Vad händer då med de som bor i socioekonomiskt utsatta områden? Vad händer efter Alliansen och SD:s föreslagna tidsgräns vid sjukdom?

Egna synpunkter: Den som har arbetsförmåga, men inte är attraktiv på den regionära arbetsmarknaden, bör möjlighet ges att erhålla ett arbete genom lönebidrag. Därmed betalar också personen skatt och omfattas av ett mer socialt sammanhang. Att socialbidragstagare inte ska få statligt bostadsbidrag!!! Det får såväl pensionär som andra med låga inkomster i förhållande till allt högre hyror. I M:s värld skulle ensamstående med barn snart ställas på gatan. Appropå ”Landet får inte slitas uti”. ”Bidragskranen måste vridas åt”.

Ordet ”bidrag” är något som borde diskuteras ingående och som idag används lite som det passar. T.ex, så skulle varken ETC-tidningarna eller Svenska Dagbladet klara sig utan bidrag – då benämnt statligt presstöd – för att säkra tidningarnas överlevnad. Trots SvD:s stora annonsintäkter och reklambilagor – krävs bidrag. Det är bara ett exempel på att samhället till vissa delar är uppbyggt av olika former av bidrag – som på sikt förväntas ge utdelning i någon form.

En fråga delar jag med Alliansen och SD. Så många som möjligt måste, efter förmåga, arbeta om vi ska klara välfärden. Det är vägen dit som skiljer oss åt. Här min skrivelse till Socialförsäkringsutskottet.

Många sjuka hamnar dessutom i ett dilemma när FK säger att du är för frisk för att få sjukskrivning. Men AF säger du är för sjuk för att arbeta. En del förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI.   Kategori 10 "utan förhinder"

26 december 2017

Sjuk behandling av sjuka

Alliansen och Sverigedemokraterna vill återinföra den bortre tidsgränsen – bland benämnd stupstocken – som Alliansen införde 2010. Den avskaffades av regeringen 2014. Nu försöker regeringen istället pressa ned antalet sjukdagar från nuvarande 10,2 dagar till 9,0 i december 2020.
     Det har fått till följd att allt fler får sin sjukpenning indragen. Försäkringskassan, FK avslår i dag nästan tre gånger så många ansökningar som 2015. Det är också en jämställdhetsfråga eftersom framförallt kvinnor blir utförsäkrade.
     Totalt beviljades knappt 9000 personer sjukersättning under 2016 – vilket är en historiskt låg nivå. Prognosen för 2017 är att färre än 6000 personer kommer att beviljas sjukersättning.
     Nu har Ann-Marie Begler, generaldirektör för FK, skrivit till regeringen med förslag att göra det möjligt för fler att få sjukersättning, tidigare kallat förtidspension. Det gäller äldre sjukskrivna med få år kvar till pension. Det berör också de personer som rimligen inte kommer att kunna återgå i arbete.

Men det bör också handla om övriga sjukskrivna som inte längre har någon arbetsgivare och varit sjukskrivna under lång tid. En del av de sjukskriva bör beviljas hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning, beroende på hur mycket arbetsförmågan är nedsatt. Ett bättre och värdigare sätt än att skicka ut sjuka till kommunerna och ”socialen”.
     Arbetsförmedlingen, AF, lämnade i år tillbaka 3,5 miljarder kronor till staten. Myndigheten hade inte lyckats göra av med anslaget för lönebidrag, för att skapa jobb åt långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar. Där bör även utförsäkrade sjukskrivna ingå. Det återlämnade budgetanslaget bör återgå till det ändamål som det var tänkt.

Det är inte första gången som AF uppmärksammas för outnyttjade budgetanslag. Redan 2013 skrev SvT Nyheter Jönköping om outnyttjade miljoner till stöd för bl.a. funktionshindrade. För ett år sedan skrev Dagens Industri om 2015 års återlämnade miljarder. Här återstår mycket för samtliga partier att göra. Det är de utsatta som drabbas. Bättre kontroll av myndigheter krävs.
     Hösten 2015, när flyktingarna kom i tusentals till Sverige, föreslog regeringen i sitt budgetförslag att kostnaderna för sjukskrivningarna måste minska. Detsamma ansåg regeringen om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionsnedsatta.

Nu kommer jag att skriva till partiledarna och andra företrädare i samhället. Liksom jag gjorde med LSS och där mina förslag överensstämmer med den nu pågående översynen.

Förslag till justeringar eventuellt lagändring:
  • Sluta använd sjuka och långtidsarbetslösa som ett politiskt slagträ i debatten! Gör något istället – från vänster till höger.
  • Lönebidrag där så är lämpligt. Personen betalar då skatt och får ett arbete. 
  • De förmedlade budgetanslagen ska användas rätt. Ställ krav på berörda myndigheter. 
  • Se till att partiell sjukskrivning – procent av arbetsförmågan – varvat med sjuk- ersättning verkligen tillämpas vid behov.
  • Ge berörda grupper stöd och någon form av utbildning för att lotsas ut mot arbetslivet. 
  • Utförsäkrade ska inte bli ”socialfall” i kommunerna utan ingå som en del av den statliga arbetsmarknadspolitiken. *Frågan är om det är rimligt att utförsäkra kroniskt svårt sjuka som t.ex. cancer, hjärtinfarkt och strokedrabbade. 
  • Alliansen och SD bör förklara vad de vill uppnå med återinförandet av den bortre tidsgränsen. 
  • Det behövs ett tillfälligt stopp och översyn av den historiskt höga utförsäkringen.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 51/52 -17

30 november 2017

#metoo – men inte för alla kvinnor

Kampanjen #metoo har spridit sig från Harvey Weinstein-affärens USA över hela världen och fått ett enormt genomslag även här i Sverige. Det är viktigt att frågan om sexualiteten synliggörs i både i arbets- och samhällslivet.

Beskrivningar om allt från sexuella övergrepp, kränkningar, trakasserier och våldtäkter till antydningar och beröring har kommit upp till ytan. Det handlar om strukturer, maktspel och sexism. Det vittnar om en tystnadskultur där man inte vågar berätta för chefen av rädsla för att bli misstrodd. Men där chefen istället borde tagit tag i problemet när det blev känt. Det handlar också om otrygga anställningsförhållanden.

Men samtidigt är det viktigt att debatten blir mer nyanserad. Många kritiserar #metoo-debatten, inte som försvar för sexuella övergrepp, utan för dess ensidighet. Och om händelser långt bak i tiden där bevis ofta saknas.
     En del män och några kvinnor anklagas offentligt, nästan som en folkdomstol, i #metoo-kampanjen. De här anklagade är pappor, söner, vänner, äkta makar, pojkvänner som nu utesluts från vänkretsar och arbetsplatser. En tillfällig lättnad uppstår, kan man tycka, men det löser inte problemen på sikt. Om de begått brott bör de ställas inför rätta i riktig domstol.

Det blir inte trovärdigt att i samhällsdebatten till exempel beklaga sig över näthat och nedsättande språkbruk för att i nästa mening offentligt anklaga män – som grupp – med tillmälen som vore åtalbara om de riktats mot kvinnor eller invandrare.
     Advokatsamfundets Anne Ramberg är i stort sett positiv till #metoo – men kritiserar samtidigt hur personer hängts ut i samband med uppropet. – När man i kölvattnet av de här uppropen pekar ut människor som saknar möjligheter att kunna försvara sig eller få sin sak prövad, det tycker jag är otillständigt.

Inte heller rättssystemet fungerar tillfredsställande. Bara 11 procent av alla anmälda våldtäkter (6 720 fall under 2016 enligt Brå) klaras upp. Under 2016 steg sexualbrottskurvan brant uppåt. Men mörkertalet för sexualbrott är stort. Endast 11 procent av alla de som sagt sig blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp eller en kränkning uppger att de också anmält brottet till polisen. Motsvarande siffror för trakasserier och hot är 26 respektive 23 procent.
     Skolans värld är inte heller någon fredad plats för sexuella trakasserier. En knapp fjärdedel av alla flickor i nionde klass har utsatts för sexualbrott, visar en Brå-undersökning från 2015.

Det handlar inte sällan om kvinnor som flyr för sitt liv från en våldsam man. Men där politiker, även kvinnor, säger nej av ekonomiska skäl, till tillräckligt med skyddade boenden. Det grova våldet speglas inte i #metoo.
     Upp till 10-20 män kan ha våldtagit en kvinna i en trappuppgång i Fittja i augusti förra året. Alla männen deltog inte i själva våldtäkten utan de filmade, skrattade och dömdes för medhjälp till våldtäkten. ”Det handlar om en fruktansvärd våldtäkt som lett till ett mycket svårt tortyrliknande trauma för min klient”, sa kvinnans målsägarbiträde.

Många har påpekat hur viktigt det är att den här debatten inte dör ut med hashtaggen #metoo. Det handlar om ett brett spann av händelser och massiva upprop som också bör leda till en efterdebatt. Men det är också viktigt att lyfta upp alla de kvinnor som inte kan göra sin röst hörd utan förblir lågstatuspersoner och särskilt utsatta i ett annars världsomspännande kvinnoupprop. Hashtaggen #metoo behövs även för grovt våldsutsatta kvinnor.


Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 47. 24 november 2017