Om någon skrev ett manus om denna tragedi skulle förläggaren nobba den och säga den är alltför skruvad och överdriven för låta trovärdig. Här överträffar verkligheten den fiktiva berättelsen med de förmodligen bland de mest skrivna artiklar, länkar och reportage under två år.
Borde fostermamman varit tyst och underkastat sig bortförandet av barnen? Men om alla blir rädda, uppgivna och tysta kan ingen förändring ske. Då hade det inte blivit känt hur socialchefer, tjänstemän och politiker agerar. Det här ärendet handlar om felaktig tvångsflyttning, inkompetenta utredare, långsamhetsfel i utredningen samt begreppet konflikt/samarbetssvårigheter.
LångsamhetsfelRadio Sjuhärad kunde avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”.
Dold information
Vid socialnämndens möte den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar innan de kunde ta ställning till om barnen skulle få återvända till sitt psykologiska hem, det första fosterhemmet. Detta eftersom de två ”superutredarna” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Därmed uppstod långsamhetsfel med ytterligare utdragen utredning. Viket också docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, påpekade.I det här fallet oacceptabla nästan två år.
Men Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Utredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchef Andersson försökte bortförklara och talade om starka krafter – för och emot. Vad var det för starka krafter? Det handlade ju om ett barnavårdsärende och barnens bästa. Är detta en förvaltning präglad av maktmissbruk?
Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (S och V var emot ) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten. Som gick på mammans linje och upphävde därmed socialnämnden i Marks beslut. Socialnämnden fick kritik för att inte ha haft några vittnen som kunde styrka deras sak vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningssrätten, Den biologiska mamman och barnens ombud hade fyra vittnen.
Mot politikernas viljaDen 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Men socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget.
I juni i år blev det känt att v. ordföranden i socialnämnden, Anita Lomander, S, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man då om man samtidigt sitter i en nämnd och är myndighetsutövare?
Uteblev i rättenTill den långa raden av brister i Marks kommun läggs också bristen på agerande vid de båda domstolarna. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark för att försvara beslutet om att barnen skulle få komma hem. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Förvaltningsrätten gick på den biologiska mammans linje och upphävde därmed beslutet i socialnämnden i Mark. Socialnämndrn överklagade till Kammarrätten. Trots lång förberedelse var inte försvaret tillräckligt förberett när ärendet kom upp i Kammarrätten som gick på Förvaltningsrättens linje. Barnen ska stanna i nuvarnade fosterhemmet.
–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Detta upprepade Hermansson dagen innan Kammarrättens beslut. Hur kunde det gå så här?
När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Det var nedanstående två kort som löpt som en röd tråd genom de båda domstolarna.
För det första: Lång tid hade förflutit – därför borde barnen stanna där de är. (Lomander och s-politikernas medvetna och förhalande långsamhetsfel). Trots att barnaärenden ska behandlas ”skyndsamt”.
För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, vissa politiker men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Den frågan kräver svar. Vid umgänget med den biologiska mamman lämnade fostermamman barnen till socialtjänsten vid en bestämd plats. Socialtjänsten förde barnen till mamman. Efter umgänget fördes barnen tillbaka till fostermamman vid samma plats. Förmodligen sker så även i det nya fosterhemmet. Vari låg då samarbetssvårighteterna?
Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt? Den frågan borde belysts i de båda domstolarna. Men socialförvaltningen i Mark, part i målet, uteblev helt i Förvaltningsrätten och hade ett svagt försvar i Kammarrätten.
Mia Magné, C, ordförande i socialutskottet som har kämpat för att barnen skulle få komma hem till det första fosterhemmet. Hon mottog beskedet från Kammarrätten med sorg. Vilka har vunnit på det här beslutet? frågade reportern. Magné: –De som ombesörjde familjehemmet. Marks kommuns förvaltning. Den gamla socialförvaltningen och de som tog det här beslutet. De har vunnit. De har vunnit på bekostnad av två barn.
Dom har fallit. Men sista ordet är inte sagt i detta barnavårdsärende. Fostermamman hade mod och civilkurage att ta upp kampen mot en hiarkisk och okänslig förvaltning och nämnd. Det var genom denna uppmärksamhet som Socialstyrelsen gjorde en granskning. Man fall fel i i 98 av de 148 ärendena. Priset fick de båda hemlängtande barnen "Fanny" och "Rasmus" betala. Råder det rättssäkerhet när det gäller barnavårdsärenden
20 oktober 2011
Skammens Mark
Om någon skrev ett manus om denna tragedi skulle förläggaren nobba den och säga den är alltför skruvad och överdriven för låta trovärdig. Här överträffar verkligheten den fiktiva berättelsen med de förmodligen bland de mest skrivna artiklar, länkar och reportage under två år.
Borde fostermamman varit tyst och underkastat sig bortförandet av barnen? Men om alla blir rädda, uppgivna och tysta kan ingen förändring ske. Då hade det inte blivit känt hur socialchefer, tjänstemän och politiker agerar. Det här ärendet handlar om felaktig tvångsflyttning, inkompetenta utredare, långsamhetsfel i utredningen samt begreppet konflikt/samarbetssvårigheter.
LångsamhetsfelRadio Sjuhärad kunde avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”.
Dold information
Vid socialnämndens möte den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar innan de kunde ta ställning till om barnen skulle få återvända till sitt psykologiska hem, det första fosterhemmet. Detta eftersom de två ”superutredarna” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Därmed uppstod långsamhetsfel med ytterligare utdragen utredning. Viket också docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, påpekade.I det här fallet oacceptabla nästan två år.
Men Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Utredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchef Andersson försökte bortförklara och talade om starka krafter – för och emot. Vad var det för starka krafter? Det handlade ju om ett barnavårdsärende och barnens bästa. Är detta en förvaltning präglad av maktmissbruk?
Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (S och V var emot ) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten. Som gick på mammans linje och upphävde därmed socialnämnden i Marks beslut. Socialnämnden fick kritik för att inte ha haft några vittnen som kunde styrka deras sak vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningssrätten, Den biologiska mamman och barnens ombud hade fyra vittnen.
Mot politikernas viljaDen 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Men socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget.
I juni i år blev det känt att v. ordföranden i socialnämnden, Anita Lomander, S, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man då om man samtidigt sitter i en nämnd och är myndighetsutövare?
Uteblev i rätten
–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Detta upprepade Hermansson dagen innan Kammarrättens beslut. Hur kunde det gå så här?
När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Det var nedanstående två kort som löpt som en röd tråd genom de båda domstolarna.
För det första: Lång tid hade förflutit – därför borde barnen stanna där de är. (Lomander och s-politikernas medvetna och förhalande långsamhetsfel). Trots att barnaärenden ska behandlas ”skyndsamt”.
För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, vissa politiker men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Den frågan kräver svar. Vid umgänget med den biologiska mamman lämnade fostermamman barnen till socialtjänsten vid en bestämd plats. Socialtjänsten förde barnen till mamman. Efter umgänget fördes barnen tillbaka till fostermamman vid samma plats. Förmodligen sker så även i det nya fosterhemmet. Vari låg då samarbetssvårighteterna?
Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt? Den frågan borde belysts i de båda domstolarna. Men socialförvaltningen i Mark, part i målet, uteblev helt i Förvaltningsrätten och hade ett svagt försvar i Kammarrätten.
Mia Magné, C, ordförande i socialutskottet som har kämpat för att barnen skulle få komma hem till det första fosterhemmet. Hon mottog beskedet från Kammarrätten med sorg. Vilka har vunnit på det här beslutet? frågade reportern. Magné: –De som ombesörjde familjehemmet. Marks kommuns förvaltning. Den gamla socialförvaltningen och de som tog det här beslutet. De har vunnit. De har vunnit på bekostnad av två barn.
Dom har fallit. Men sista ordet är inte sagt i detta barnavårdsärende. Fostermamman hade mod och civilkurage att ta upp kampen mot en hiarkisk och okänslig förvaltning och nämnd. Det var genom denna uppmärksamhet som Socialstyrelsen gjorde en granskning. Man fall fel i i 98 av de 148 ärendena. Priset fick de båda hemlängtande barnen "Fanny" och "Rasmus" betala. Råder det rättssäkerhet när det gäller barnavårdsärenden?
Borde fostermamman varit tyst och underkastat sig bortförandet av barnen? Men om alla blir rädda, uppgivna och tysta kan ingen förändring ske. Då hade det inte blivit känt hur socialchefer, tjänstemän och politiker agerar. Det här ärendet handlar om felaktig tvångsflyttning, inkompetenta utredare, långsamhetsfel i utredningen samt begreppet konflikt/samarbetssvårigheter.
LångsamhetsfelRadio Sjuhärad kunde avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”.
Dold information
Vid socialnämndens möte den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar innan de kunde ta ställning till om barnen skulle få återvända till sitt psykologiska hem, det första fosterhemmet. Detta eftersom de två ”superutredarna” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Därmed uppstod långsamhetsfel med ytterligare utdragen utredning. Viket också docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, påpekade.I det här fallet oacceptabla nästan två år.
Men Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Utredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchef Andersson försökte bortförklara och talade om starka krafter – för och emot. Vad var det för starka krafter? Det handlade ju om ett barnavårdsärende och barnens bästa. Är detta en förvaltning präglad av maktmissbruk?
Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (S och V var emot ) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten. Som gick på mammans linje och upphävde därmed socialnämnden i Marks beslut. Socialnämnden fick kritik för att inte ha haft några vittnen som kunde styrka deras sak vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningssrätten, Den biologiska mamman och barnens ombud hade fyra vittnen.
Mot politikernas viljaDen 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Men socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget.
I juni i år blev det känt att v. ordföranden i socialnämnden, Anita Lomander, S, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man då om man samtidigt sitter i en nämnd och är myndighetsutövare?
Uteblev i rätten
Till den långa raden av brister i Marks kommun läggs också bristen på agerande vid de båda domstolarna. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark för att försvara beslutet om att barnen skulle få komma hem. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Förvaltningsrätten gick på den biologiska mammans linje och upphävde därmed beslutet i socialnämnden i Mark. Socialnämndrn överklagade till Kammarrätten. Trots lång förberedelse var inte försvaret tillräckligt förberett när ärendet kom upp i Kammarrätten som gick på Förvaltningsrättens linje. Barnen ska stanna i nuvarande fosterhemmet.
–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Detta upprepade Hermansson dagen innan Kammarrättens beslut. Hur kunde det gå så här?
När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Det var nedanstående två kort som löpt som en röd tråd genom de båda domstolarna.
För det första: Lång tid hade förflutit – därför borde barnen stanna där de är. (Lomander och s-politikernas medvetna och förhalande långsamhetsfel). Trots att barnaärenden ska behandlas ”skyndsamt”.
För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, vissa politiker men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Den frågan kräver svar. Vid umgänget med den biologiska mamman lämnade fostermamman barnen till socialtjänsten vid en bestämd plats. Socialtjänsten förde barnen till mamman. Efter umgänget fördes barnen tillbaka till fostermamman vid samma plats. Förmodligen sker så även i det nya fosterhemmet. Vari låg då samarbetssvårighteterna?
Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt? Den frågan borde belysts i de båda domstolarna. Men socialförvaltningen i Mark, part i målet, uteblev helt i Förvaltningsrätten och hade ett svagt försvar i Kammarrätten.
Mia Magné, C, ordförande i socialutskottet som har kämpat för att barnen skulle få komma hem till det första fosterhemmet. Hon mottog beskedet från Kammarrätten med sorg. Vilka har vunnit på det här beslutet? frågade reportern. Magné: –De som ombesörjde familjehemmet. Marks kommuns förvaltning. Den gamla socialförvaltningen och de som tog det här beslutet. De har vunnit. De har vunnit på bekostnad av två barn.
Dom har fallit. Men sista ordet är inte sagt i detta barnavårdsärende. Fostermamman hade mod och civilkurage att ta upp kampen mot en hiarkisk och okänslig förvaltning och nämnd. Det var genom denna uppmärksamhet som Socialstyrelsen gjorde en granskning. Man fall fel i i 98 av de 148 ärendena. Priset fick de båda hemlängtande barnen "Fanny" och "Rasmus" betala. Råder det rättssäkerhet när det gäller barnavårdsärenden?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)