Alternativ Debatt

Markfallet värre än Bjästa

2012-02-10T11:58:00.002+01:00

Artikel, se nedan.
Det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en ny tid. Det handlar om problem med Socialtjänstlagen och socialtjänsten. Många, både barn och vuxna, drabbas. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättssäkerheten. Nu reagerar såväl professionen som delar av landets socialchefer.

Historien om familjehemsbarnen i Mark visar att lagstiftningen behöver ses över. Det anser Barnombudsmannen, Rädda barnen och Anders Broberg, professor i anknytningsteori m. fl.

Av Kammarrättens dom framgår att barnen fick sin första grundläggande anknytning i det första fosterhemmet i Mark. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med fosterföräldrarna i deras hem, står det i domen.

Men Marks socialnämnd går nu tvärt emot Kammarrättens dom. Nu skall istället barnens behov av fosterföräldrarna utredas och om barnen överhuvudet taget har något behov av de psykologiska föräldrar de lärt känna som sina föräldrar. Det handlar alltså inte längre om när fosterföräldrar och barn skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget. Trots att domen är tydlig skall det nu utredas igen i Marks kommun. Utredning och förhalning har fortlöpande pågått i detta ärende.

Det behövs betydligt större social kompetens inom socialtjänsten i mötet med frustrerade vårdnadshavare. Dessa står inför sitt livs troligen svåraste situation – att fråntas sitt/sina barn. I Markfallet hade funnits mycket mer att önska.

Men artikeln nedan handlar om det som skedde utöver själva omhändertagandet. Den dolda agendan. Ibland diffusa uttalanden, ej adekvata uppgifter i akter, förtal. Smutskastning som efter hand spritt sig till bloggar och tidningarnas kommentatorsfält när det gäller fostermamman. Det är inte allmänheten i gemen som skriver nedlåtande, flertalet stödjer fostermamman i hennes kamp.

Det handlar också om huruvida de båda advokaterna som skulle företräda Marks socialnämnd respektive den biologiska mamman har uppträtt enligt god advokatsed. För att utröna detta har jag gjort en anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd.

Det handlar även om Gryning Vård AB som tjänar stora pengar på dessa två barns utsatthet. Hur mycket? Här är förhoppningen att även Gryning Vård ingår i den granskning som åklagaren nu ska inleda när det gäller Marks socialnämnd. Gryning Vårds agerande i de båda domstolarna föreföll något märkligt.

Blir det någonsin bättre för utsatta barn? Både för dem som omhändertas akut och på ett felaktigt sätt men också för de barn som borde omhändertas men där så inte sker? För att stärka rättssäkerheten behövs en förändring av Socialtjänstlagen.

Här finns en huvudartikel med såväl externa som interna länkar. Exempelvis två anmälningar till Advokatsamfundet.

Det är min förhoppning att media åter vänder sitt strålkastarljus mot Marks socialnämnd när det gäller de många oklara turerna på en, som det förefaller, till delar dold agenda.
Markfallet värre än Bjästa
http://www.alternativ-debatt.se/politik/markfallet_varre_%C3%A4n__bjasta.htm

Socialstyrelsen i Västsverige

2012-01-29T18:58:00.001+01:00

Till
Socialstyrelsen i Västsverige
OROSANMÄLAN Marks socialnämnd följer inte Kammarrättens beslut.

Stockholm den 29 januari 2012

Från Eivor Karlsson
Adressupgifter

Kopia till:
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Uppdrag Granskning

Den 12 december 2011 gjorde jag en orosanmälan till Socialstyrelsen samt för kännedom då också till ovanstående mottagare. Orosanmälan utmynnade då i samma anmälan som nedan. Men nytt har tillkommit. Marks kommun ska nu göra en egen utredning – då ställs umgänget in.

Fosterföräldrarna har, enligt uppgift, endast fått träffa barnen två gånger sen Kammarrättens dom, 2011-10-17. Hur upplever barnen frånvaron av sina psykologiska fosterföräldrar? Barnen måste tro att de svikit dem. Vad säger bio-mamman och ansvarig personal till barnen om fosterföräldrarna?

I domen står att barnen fått sin första grundläggande anknytning till det första fosterhemmet. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa EH och AH, de tidigare fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med EH och AH i deras hem. Men nu följer inte Marks socialnämnd Kammarrättens dom

För någon dag sedan fick det första fosterhemmet veta, läser jag på fostermammans blogg, att inget beslut har tagits om eller när fosterhemmet ska få träffa barnen igen. Det kan dröja på obestämd tid. Nu skall socialförvaltning/nämnd i Mark istället utreda barnens behov av fosterföräldrarna och om barnen överhuvudet taget har något behov av fosterföräldrarna. Och vad det i så fall skulle innebära. Det handlar alltså inte längre om när de skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget.

Trots att domen är tydlig vill Marks kommun alltså utreda om Kammarrättens dom stämmer och om nämnden behöver göra som domen säger. Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att fosterfamiljen inte skulle vara viktig för barnen utan kan plockas bort. Tillsyn behövs. Som tidigare riktar jag samma uppmärksamhet mot Gryning Vård som har kontakt med barnen samt dito socialsekreterare. Ingen utanför socialförvaltning/nämnd och den sfären har kontakt med barnen.

Framställan av orosanmälan
– Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
– En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
– Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör ge sin syn på saken.

Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark. Kammarrättens dom 2268-11

Förslag till förändringar och översyn av Socialtjänstlagen

2012-01-12T20:10:00.003+01:00

Detta brev går var för sig till Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson samt till Barn- och ungdomsminister Maria Larsson.Bifogar här en artikel som jag har haft på Sourze ”Socialtjänsten har immunitet vid omhändertagande av barn”.

Jag utgår från Markfallet dit flera av nedanstående frågeställningar kan härledas. I min artikel finns också ett citat där jag återger ett av Riksdagens protokoll under familjerättsliga frågor: 2009/10:73 Anf. 15 av J.E. (FP). Ledamoten tog upp frågan om att riksdagen borde kunna utse ett särskilt juridiskt biträde åt barn vid vårdnads- och umgängestvister. Detsamma anser Barnombudsmannen. Men det förefaller bli dyrt enligt vad som framgår av anförandet.

Barn- och ungdomsminister, Maria Larsson, talar om en ”egen socialsekreterare till omhändertagna barn”. Det får nog ringa eller ingen effekt. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättsäkerheten. Vi lever i en ny tid. En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte.

Regeringen har aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och där man avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen inom socialtjänsten. Det är bra. Men det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en modern tid och med så många människor som befinner sig i frustrerande situationer. Ofta med bristande kunskap om hur man ska hanterar situation.

Mot bakgrund av att Du är ordförande i Socialutskottet vill jag ha svar på några frågor kring lagar och eventuella lagändringar: Vårdnadsöverföring borde varit aktuellt i det riksbekanta Markfallet. Här behövs tydliga regler. Var och vilka ska avgöra när sådant är lämpligt? Och efter hur lång tid i fosterhemmet? Ca fyra år i Markfallet. Hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad ska tas. Det gjordes inte i Markfallet. Och hur ska reglerna utformas vid inhemsk adoption?

Fosterföräldrar, såväl som närstående/nätverk där föräldrarna hastigt rycks bort eller som i ett fall där pappan dräpte mamman och sitter i fängelse (Luleåfallet ), var inte ” inte part i målet”. De hade alltså ingen talan. Fosterföräldrarna i Mark hade – efter fyra år (längre tid än vad som ofta gäller vid vårdnadsöverföring) – ingen talan. Hur påverkar Markfallet andra framtida fall av vårdnadsöverföring?

Luleåfallet. September 2009 utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt t.f. vårdnadshavare. Han hade socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kolleger. Vems tillsyn stod då den särskilt t.f. vårdnadshavaren under? En lokal politiker (M) ansåg att detta var delikatessjäv.

Risken är att förmyndaren inte hävdar barnens intressen, sa han. Beslutet kan bara överklagas av vårdnadshavare. Barnens mor är död och pappan sitter i fängelse och har fråntagits vårdnaden. Så i realiteten kan beslutet inte överklagas, enligt politikern. Det var enligt M-politikern endast Socialstyrelsen som kunde få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt. Det är tveksamt. Vad gäller?

De närstående i Luleå kom i ”konflikt” med socialtjänsten och barnen fick inte stanna i släkten. De närstående hade ingen juridisk talan. Anser Du att detta är ett adekvat sätt när det gäller barnavårdsärenden? Borde inte barnen här fått ett opartiskt juridiskt biträde istället för en anställd på socialförvaltningen? Det behövs ett opartiskt juridiskt ombud till omhändertagna barn vilket flera experter framhållit. Även Barnombudsmannen. Delar Du den uppfattningen? Se motion nedan.

Anser du att alla medborgare bör ha en juridisk röst? Då behövs en lagändring av nuvarande: ”Ej part i målet”. Tjänsteansvar bör tillämpas när någon grovt åsidosätter sin uppgift. Vad säger Socialtjänstlagen? Vilken myndighet står över socialtjänsten när fel begås? Det bör klargöras. Socialstyrelsen kan idag bara utdöma vite.

Lagen om vård av unga, LVU, behöver ses över. Det handlar om barn som placerats i familjehem som spädbarn och som hunnit rota sig där under mer än tre års tid. Det här är frågor som söker svar. Men Socialdepartementet, utskottet och Barnminister Larsson för inte ens upp frågorna på dagordningen.

En riksdagspolitiker, som 2009 satt i socialutskottet skrev, angående Markfallet, i Nya Lidköpings-tidningen: Vara kommun borde aldrig ha släppt ansvaret till Marks kommun dit den biologiska mamman senare flyttade. Det gör man vanligtvis bara med riktigt okomplicerade fall, det här är verkligen inte ett sådant, skrev riksdagsmannen. Vad gäller när det handlar om två kommuner? Vem avgör? Det bör tydliggöras.

Det handlar även om vårdnadstvister mellan föräldrar och vilken roll socialtjänsten intar vid vårdnadstvister Barnkonventionen föreslås att införas som svensk lag. Men vad skulle en Barnkonvention, som svensk lag, kunnat göra i t.ex. Markfallet? Om man inte också inför förändringar av Socialtjänstlagen och utkräver tjänsteansvar.

Sammanfattningsvis så tillgodoser inte det regeringsförslag som kommer att presenteras i vår   omhändertagna barns behov gentemot en otydlig, ibland godtycklig myndighet, socialtjänsten, i en ny tid.

Förslag till förändringar, översyn och granskning av Socialtjänstlagen med hänvisning till ovanstående text: Det gäller vårdnadsöverföring där det förefaller otydligt vad gäller tiden i fosterhemmet från späd ålder. Det handlar också om de som saknar en juridisk röst, alltså ”Ej part i målet”. Men också om att omhändertagna barn bör få ett opartiskt juridiskt ombud.

Vidare behöver Lagen om vård av unga, LVU, ses över när det gäller små barn. En annan viktig del när det gäller rättssäkerhet är tjänsteansvar. När och hur tillämpas tjänsteansvar? Överföring av ansvar från en socialtjänst till en annan, som i Markfallet, är också viktigt att tydliggöra. Vad gäller? Samt opartisk bedömning av vårdnadskonflikter. Bör sociala myndigheter kvotera in fler män i verksamheten? Skulle det hjälpa pappor i vårdnadskonflikt? Eller handlar det om en ibland föråldrad, auktoritär kultur?

Jag länkar en motion om behovet av att stärka barnens ställning i beslut rörande fosterhemsärenden. Samt Krav på lagändring efter Markskandalen.

Bifogar här docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, och hans utredning gjord utifrån socialtjänstens bristfälliga utredning i ett annat fall av omhändertagande. Följde socialtjänsten denna mall vad gäller dokumentation och annat skulle problemen inte bli så omfattande för berörda barn med familjer. Edvardssons granskning

Eivor Karlsson

Lagbrott inom socialtjänsten?

2011-12-17T20:04:00.001+01:00

Här, och på två efterföljande bilagor, kan ni följa Markbarnens öde och vad som kunde förhindrat det som skedde. Detta felaktiga omhändertagande är förmodligen det mest suspekta i modern tid. Ett fall väl dokumenterat av media. Hela myndighets-Sverige står på åskådarplats. Men inget händer. Är det inte ett lagbrott att på ett kuppartat sätt akut ta bort barn från deras trygga invanda miljö – utan att situationen var akut. Eller var går gränsen för en socialförvaltning/nämnds agerande enligt Socialtjänstlagen? Jag har bl.a. skickat denna Orosanmälan till Socialstyrelsen.

De två medföljande bilagorna går också till Riksdagens Socialutskott för kännedom. Det är viktigt att Socialutskottet verkar för förändringar när det gäller omhändertagna barn. Inte minst när det gäller barn som omhändertas akut utan att fallet är akut. Som i Marks kommun. Behöver Socialtjänstlagen en översyn? Hur kan omhändertagna barns situation stärkas? Behöver tjänstemannaansvar åter införas och hur skulle det påverkat detta fall? Det är mycket som behöver diskuteras och förändras.

Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras.

Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.

I somras framkom det att en ledamot i socialnämnden i Mark var medlem i en Facebooksida, ett av förmodligen flera nätverk, som verkade för att barnen inte skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet. Det handlandet kritiserades av såväl Socialstyrelsen som övriga ledamöter i nämnden. Detta berördes däremot inte i domstolarna.

Man får inte heller glömma att fostermamman och hennes familj har förlorat två älskade barn på ett felaktigt sätt. Barn som de betraktade och bemötte som sina egna från späd ålder.

I övrigt: Det första fosterhemmet kostade Marks kommun 32.000 kronor per månad. Mellanhemmet, där barnen bodde i nio månader, kostade 113.000 kronor i månaden. Det tredje hemmet, förmodligen det nuvarande, kostade 108.000 kronor i månaden. Källa: GP 13 febr. 2011.

Nedan fyra länkar som ni bör se och lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=2JqMGYX5EIg

Del 1 av 4

http://www.youtube.com/watch?v=ptYtLODzDw4&feature=related

Del 2 av 4. Lyssna på handläggaren som talar om ett ”sunt sätt”. Hon besökte aldrig det första fosterhemmet men drog ändå sina slutsatser. Lyssna också på socialnämndens dåvarande ordf. Hon svarar ”Ja” och ”Ja” på reporterns frågor ang. mammans sambo och hans levene och vandel Är det så man bedömer vad som är bäst för två barn som just ryckts från sitt trygga förhållande?

http://www.youtube.com/watch?v=AtkBBwGOnGo

Del 3 av 4. Ny förhalningsprocess. “Barnen är för sköra att flyttas”. Är man för skör för att flytta hem?

http://www.youtube.com/watch?v=pcAj5SP2jgY&feature=related

Del 4 av 4

Förvaltningsrätten, dom mål nr 2494-11
Kammarrätten, dom mål nr 2268-11 http://www.kammarrattenijonkoping.domstol.se/Domstolar/kammarrattenijonkoping/2011/120117-2268-11_dom.pdf

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson.
2011-12-12

Bifogar ”Orosanmälan till Socialstyrelsen” samt ”Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn.”

Orosanmälan till Socalstyrelsen

2011-12-17T19:42:00.002+01:00

Till
Socialstyrelsen i Västsverige

Stockholm den 12 december 2011

För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning

Orosanmälan till Socialstyrelsen
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits.

Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.

Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.

Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.

Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen? Vem besvarar adekvat deras frågor?

Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende

Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.

Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta. Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.

Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.

Här en kort resumé för den som inte är närmare insatt i fallet. Barnen har svikits av vuxenvärlden. Även av Förvaltnings- och Kammarrätten. Att omhänderta barn är ibland nödvändigt. Barn har rätt till trygghet, hälsa och framtid. Omhändertagande görs om barnets miljö är skadlig för deras hälsa och framtid.

De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett hem som de betraktade som sitt – till andra fosterhem.

Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra. Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i denna orosanmälan handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.

Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget. En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem? Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.

På sidan 23 i domen beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen. Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet i denna text.

Är Gryning Vård lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet? Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med fosterföräldrarna?

Det har också framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.

”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.” Professor Anders Brobergs, text i domen.

Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen. Hur upplevde den 6-åriga flickan en utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ? Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.

- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör få ge sin syn på saken.

Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se

Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn

2011-12-17T19:33:00.000+01:00

Omhändertagandet av de två barnen i Mark är förmodligen det mest suspekta och tragiska i sitt slag i modern tid. Upprinnelsen var att socialförvaltningen i Mark, med stöd av de politiker som då hade makten i socialnämnden, på ett kuppartat sätt tog barnen från sitt fosterhem.

Problemen började efter att den biologiska mamman flyttat från Vara till Marks kommun. Det fanns domstolsbeslut om fortsatt LVU. Men socialförvaltningen i Mark påbörjade trots det en återförening mellan mor och barn. Någon konkret utredning fanns inte innan beslutet fattades. Socialstyrelsen har kritiserat den formella handläggningen av ärendet. Sen utvecklade sig detta omhändertagande till en intern politisk strid. Ett haveri.

"Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs."
Mikael Thörn, Socialstyrelsen. I Uppdrag Granskning, UG, sajt.

Flera, såväl tjänstemän som politiker, fick lämna sina uppdrag men problemen har bestått. Barnavårdsärendet blev en politisk fajt där även fula trick mot fosterhemmet förefaller ha förekommit. UG, visade bl.a. upp ett brev till socialchefen där han skrivet att fosterhemmet inte borde träffa barnen. Men socialchefen sa också i inslaget att det har funnits olika viljor, för eller emot. Varför för eller emot? Noteras att de psykologiska föräldrar som här nämns räknas som fosterföräldrarna.

En ledamot i socialnämnden var t.o.m. med i en facebooksgrupp vars främsta uppgift var att verka för att barnen inte skulle få komma tillbaka till sitt första fosterhem. Dessutom ska barnavårdsärende hanteras "skyndsamt”. Så skedde inte.

Alla fel som tänkas kan förefaller ha begåtts i detta ärende. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark. Underlaget ansågs vara bristfälligt. Bl.a användes som grund i rätt ett underlag som experter förkastat. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen till Förvaltningsrätten. Vid överklagan till Kammarrätten var turerna skakiga i Mark ända fram till kvällen före ärendet skulle upp i rätten. Det har bl.a hävdats att viktiga vittnen inte kallats. Viktiga dokument hade, enligt uppgift, inte lämnats in trots löften. Försvaret var klent. Kommunen förlorade i Kammarrätten.

Det var med minsta möjliga marginal som socialnämnden i Mark beslutade att inte överklaga kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen om att låta fosterhemsbarnen stanna i den nuvarande fosterhemmet. Sju var mot en överklagan, och sex var för.

– Det blev avslag och nämndens beslut är upphävt. Vi har ju en gång beslutat att barnen skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet och därför borde man prövat det i nästa instans, sa en ledamot. Men en oenig socialnämnd med ordförande i spetsen trodde inte på ett prejudikat (vägledande) beslut. Den chansen borde Marks socialnämnd ha tagit.

Efter UG:s program, 30 november har flera kunniga på området barnavårdsärenden uttalet sig. De ansåg att Lagen om vården av unga, LVU, inte fungerar på små barn. Men denna omplacering kunde ha undvikits Var förs den diskussionen enligt Barnkonventionen?

I mitten av november i år polisanmälde en ledamot i socialnämnden såväl Socialförvaltningen i Mark som vårdföretaget Gryning Vård AB i ett försök att bl.a. lyfta upp underlaget till rättegången med de två fosterbarnen. Det har varit en mängd fel i de utredningar som legat till grund för två rättegångar, enligt ledamoten. Felen har påtalats både för Marks kommun och Gryning Vård men ändå har utredningarna fått ligga till grund för besluten, sa anmälaren.

Svaret från åklagaren kom med vändande post. Inget brottsligt har begåtts. Åklagaren lade omedelbart ner anmälan. Undertecknad delar anmälarens åsikt om att, i varje fall de två rättegångarna borde lyftas upp och göras om. Det är viktigt att alla handlingar nu adekvat granskas. UG har ett omfattande underlag där såväl socialsekreterare, socialchef som politiker fått komma till tals. Dokument har visats upp. Socialstyrelsen har förmodligen också till vissa delar ett bra underlag.

Anmälaren i socialnämnden i Mark sa i TV-inslaget att om underlaget varit korrekt hade barnen förmodligen varit hemma idag. Lagändring eller ej men det är viktigt att hela ärendet belyses. Vad kunde gjorts annorlunda? Vilka krav skall ställas på en socialförvaltning? Vad går att lära?

Domen i Kammarrätten
Läsningen av de båda domarna är stundom beklämmande. Inte minst utifrån att den behandlar något så allvarligt som två barns framtid. De vuxnas konflikter får en framträdande roll. Barnperspektivet desto mindre. Den biologiska mamman råkar ut för allehanda incidenter. En del allvarligare. Andra av mindre art. Det är svårt att skilja mellan fakta och fiction i de fall där det inte finns bevis. Men mamman är eller har varit utsatt på olika sätt.

Fostermamman (EH) ej part i målet, avhandlas omfattande, liksom tidigare i Förvaltningsrätten. Hon hade bloggat, skrivit artiklar och efter omhändertagandet bloggat på ett sätt så att mamman känt sig kränkt. Det sätt på vilket EH har agerat sen det hastiga omhändertagandet i oktober 2009 kan inte försvaras, står det i domen. Däremot kan det förklaras.

Professor Anders Broberg lyfter i sitt utlåtande från i maj 2011 upp att det i den mänskliga naturen finns inbyggd beredskap för ”försvar av avkomman” som är en mer instinkt tendens att skydda sitt barn mot faror. EH:s reaktion har säkert försvårats av det sätt på vilket ärendet handlags av socialnämnden, står det i domen.

Den biologiska mamman hade haft barnen placerade i det första familjehemmet sedan i december 2005. De första åren hade hon umgänge med sina barn två till tre gånger per år. Efter det akuta omhändertagandet placerades barnen i ett jourhem. Barnens umgänge med modern utökades härefter så att det kunde pågå flera dagar och vid något tillfälle flera veckor i sträck, står det i domen. Allt medan umgänget med det psykologiska hemmet samtidigt upphörde. Det bör tilläggas.

Egna kommentarer: Socialnämndens i Mark och dess oprofessionella hantering av hela detta barnavårdsärende kan inte försvaras. Men det togs inte upp i rätterna. De utsatte barnen för en destruktiv handling genom att tvärt ta dem från ett väl fungerande fosterhem, utan utslussning. Och direkt sätta dem i ett jourhem. Samtidigt skulle barnen inleda ett intensivt umgänge med sin biologiska mamma som de knappast kände. Och som på annat håll beskrivits fört ”ett kringflackande liv”. Det första fosterhemmet, sitt hem, fick de inte ha kontakt med.

Därför menar jag i min orosanmälan att Socialstyrelsen måste ha ett övergripande ansvar för barnens psykiska hälsa. En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår. Det efter domen uteblivna umgänget med fosterhemmet påverkar också barnen. Barnen måste få tala ostört med någon utanför socialtjänstens krets.

Det går att förstå fostermammans handlade. Hur skulle vi själva – om vi dessutom inte haft någon talan – agerat? Men hon har mest utmålats som aggressiv och bloggande. Socialtjänstens skuld till upphovet av bloggandet – det felaktiga omhändertagandet – får en underordnad roll. I de båda domstolarna obefintligt. Dessutom har det antytts att felaktigheter inte rättats i de handlingar som finns hos socialtjänsten och även bifogats de båda domstolarna. Detta bör i så fall undersökas.

Uppgifter från en socialsekreterare från Vara i domen: Hon hade inga anmärkningar på samarbetet mellan det första fosterhemmet och socialtjänsthandläggarna i Vara kommun. EH (fostermamman) höll kontakt med modern regelbundet genom att skicka brev och videofilmer, som förmedlades genom socialsekreteraren. Modern sände med kort tillbaka till barnen. EH var duktig och mån om att respektera barnens kulturella ursprung.

Den person i Marks kommun som var socialsekreterare vid tiden för övertagandet av ansvaret för barnen och vid omplaceringen av barnen från det första fosterhemmet ansåg däremot att EH hade uttalat sig negativt om den kultur som barnen tillhör. Det var de vuxnas ställningskrig i Kammarrätten.

Socialsekreteraren från Vara: Någon personlig kontakt mellan familjehemmet och modern förekom inte förrän våren 2009. Vid diskussioner med EH förekom det aldrig någon tvekan om att det var kommunens handläggares åsikt som hade tolkningsföreträde. Socialsekreteraren beskrev EH som lite speciell och yvig, men att hon hade ett jättegott hjärta.

Socialsekreteraren kan inte minnas att hon vid överlämnandet av ärendet till socialnämnden i Marks kommun skulle ha sagt att EH ”röjer runt” och ”skapar oro”, såsom det står i en familjejournalsanteckning gjord vid Socialnämnden i Marks kommun. Vad står det i akterna?

Gryning Vård AB verkar haft en framskjutande roll i såväl Förvaltnings- som Kammarrätten.
I Kammarrättens dom sidan 7 står: ”Sonja Hellings och Ingela Stéens rapport från mars 2011 ger en bild av att det inte fungerade vid umgängestillfällena mellan barnen och deras moder under tiden då barnen vistades i det första familjehemmet. Detta tycks bygga på uppgifter från Gryning Vård AB. Andra som var med vid umgängena ger en annan bild om att det fungerade bra och att familjehemmet verkade för att barnen skulle ha en bra kontakt med den biologiska modern.”

Det är förvånande att den biologiska mamman, om hon verkligen älskar sina barn, hon har fler barn placerade, inte unnar dessa två att få komma tillbaka till det hem de betraktar som sitt.

Under ”Skälen till Kammarrätten avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.

Vidare står det i domen: ”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnen bör vidare beaktas att det är LVU-lagstiftningens intentioner att barn som vårdas med tvång ska återförenas med sina föräldrar när syftet med vården har uppnåtts.” Så långt domen och synpunkter på den.

LVU förefaller nu allt mer ifrågasättas när det gäller små barn som i Markfallet. Hur långt perspektiv ska samhället ha framåt i tiden när det gäller föräldrar vars förmåga att fungera som vårdnadshavare inte inom en överskådlig framtid går att bedöma? Marks socialförvaltning borde överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen. Istället blir nu Mark ett bevis för att LVU inte alltid fungerar på små barn.

Gärna en ändring av lagstiftningen om den stärker barns rätt. Och/eller en granskning av riksrevisionen (likt den om äldreomsorgen 2008) eller annan granskningsmyndighet om hur barnavårdsärenden hanteras. Frågan om att åter införa tjänstemannaansvar har också diskuterats.

Men först en genomgång om vilka krav som rättsligt bör ställas på en socialförvaltning/nämnd vid omhändertagande av barn när det gäller dokumentation, utredningar och korrekt underlag till domstol.

Eivor Karlsson,
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se.

Fokus flyttas från äldres behov till kapitalet

2011-11-02T08:18:00.000+01:00

Efter Koppargården slår nu personalen på Carema äldreboende Tallbyhov larm. Personalen tystades ner. Äldre for illa. När sängar gick sönder fick de äldre sova på golvet. Det krävs snabba åtgärder när allvarliga brister upptäcks. Fokus har flyttats från vården till kapitalet. ”Allt som kostar ifrågasätts.”

Jag har skrivit en interpellation om Koppargården i Vällingby till kommunfullmäktige. Utgångspunkten i interpellationen är Koppargården men det kunde ha varit vilket äldreboende som helst i landet, där inte de äldres behov kommer i främsta rummet.

Jag vill också med interpellationen att ansvariga inom äldreomsorgen lägger upp en bättre framförhållning inför andra förmodade allvarliga brister inom äldreomsorgen.

En fråga av fyra som jag ställer till ansvarigt borgarråd är: "Är du beredd att i liknande framtida fall omedelbart vidta åtgärder?"

Det som hänt vid Koppargården har pågått under alltför lång tid och med många undanglidningar från ansvarigt håll.

Här är själva interpellationen:

Snabba åtgärder vid brister inom äldreomsorgen.

Missförhållandena vid Koppargården har åter satt äldreomsorgen i fokus. Det tyder på brist på kompetens, personal, rutiner, dokumentation. Och försummelse.

DN 11 oktober: "En död patient till följd av blodförgiftning orsakad av ett illa skött sår. Flera påtagligt undernärda patienter. Onödiga amputationer. Läkemedlen tar slut. Ett stort antal fallolyckor. Brist på både kompetens och personal."

Här förefaller det handla om avsaknad av anmälningar vid missförhållande. Samt underbemanning (enligt medicinskt ansvarig sjuksköterska) och försummelser.

Det handlar bl.a. om riskbedömningar för trycksår, fallolyckor och undernäring. I Äldreguiden, som är ett verktyg för att jämföra äldrevård inom olika kategorier, ger Koppargården sig själv högt betyg. Inom området förebyggande (som tryck, fall och undernäring) 4,0 medan staden får 3,9. När det gäller personaltätheten ger Koppargården sig själva betyget 4,0. Stockholms stads äldreboende har i snitt 3,2.

Personalen har både rättighet (ska inte betraktas om illojala) och skyldighet att anmäla missförhållanden på sin arbetsplats. I en så ansträngd miljö som på Koppargården kan det vara svårt. Det visar också det "nödrop" som personalen anonymt skickade till stadsdelsförvaltningen den 22 oktober. Nu måste stadsdelsnämnden snabbt vidta åtgärder och få korrekt underlag om de äldres situation.

Det är också viktigt hur avtalet med vårdgivarna utformas. Samt att det går att bryta avtalet utan alltför stora problem. Det bästa vore att stadsdelsnämnden kunde besluta att ta tillbaka verksamheten i egen regi för att rätta till kvalitetsbristerna. Medborgarnas, brukarnas och anhörigas möjlighet till politiskt ansvarsutkrävande har här kraftigt reducerats.

Granskningen bör vara hårdare än idag och avtalen sägas upp med privata utförare som inte uppfyller kraven. Det behövs en vassare organisation för utvärdering och kvalitetssäkring med uppgift att följa upp och utvärdera avtal. I dag uppmärksammas kommunen ofta på brister av en tredje part. Det kan vara sjukvårdsstuderande, media eller Socialstyrelsen. Bättre kommunal kontroll behövs.

Nu verkar dock förhållandena på Koppargården ha eskalerat till något som får betecknas som oacceptabelt. Det som hänt är allvarligt. Räcker det då med att föreslå att de äldre ska få en egen kontaktperson och bl.a. ändrade rutiner? Vad händer nästa gång det händer? Någon annan stans.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ansvarigt borgarråd:
1. Är du beredd att i liknande framtida fall omedelbart vidta åtgärder?
2. Anser du att det behövs en skärpning när det gäller utformning av förfrågningsunderlag, anbudsbedömning och uppföljning?
3. Tycker du att det behövs en vassare organisation för utvärdering, kontroll och kvalitetssäkring?
4. Anser du att det bästa vore att stadsdelsnämnden, i detta fall och eventuella liknande fall framöver, borde besluta att ta tillbaka verksamheten i egen regi för att rätta till kvalitetsbristerna?"

Barnfamiljer behöver ett hem

2011-09-14T10:49:00.005+02:00

Inga barnfamiljer ska vräkas från sina hem. Det målet satte regeringen upp för fyra år sedan. En nollvision. Men utvecklingen går inte åt rätt håll. Hälften av kommunerna klarar inte uppgiften.

69 barn har vräkts från sina hem i Stockholms län under årets första hälft. Av dem bor 21 i Stockholms stad (källa: Kronofogden aug. -11). I hela landet vräktes motsvarande tid förra året 328 barnfamiljer. I år och under motsvarande tid var antalet 358. Alltså en ökning med nio procent.

Utförsäkringen av sjukskrivna kan påverka antalet vräkningar. Diakoner har märkt att det är allt fler vanliga familjer, ibland ensamma flerbarnsmammor, som kommit i kläm och inte kan betala hyran. Många av vräkningarna sker i onödan enligt rapporten "Varför vräks barn fortfarande" en rapport som gjorts på uppdrag av barn- och ungdomsminister Maria Larsson.

Rapporten listar flera orsaker till att barn fortfarande vräks:
*Vuxna glömmer barnperspektivet. Det är mycket svårare för ett barn än för en vuxen att tvingas flytta.
* Somliga kommuner har infört ett maxbelopp för biståndet, utan lagligt stöd.
* Att en familj inte vill medverka till socialtjänstens utredning är inte ett lagligt skäl att låta barn vräkas.
* Enligt socialtjänstlagen ska rätten till bistånd bedömas utifrån den aktuella situationen. Ändå motiveras många avslag med att hyresgästen borde ha klarat av hyran exempelvis med hjälp av bättre planering. Trots att han/hon inte har några pengar när krisen inträffar. Detta är fel enligt arbetsgruppen.
* Det händer att kommunerna ser en vräkning som ett inslag i en behandlingsstrategi. Tanken är då att den som vräks ska lära sig en läxa. Ingen forskning stödjer metoden.

I nio av tio fall handlar vräkningar av barnfamiljer om att hyran inte är betald, enligt kronofogden. En av artikelförfattarna till rapporten "Varför vräks barn fortfarande", Ida Borg, säger att vi har sett att många vräkningar av barn kunde ha undvikits om man sett mjukare på en familjs aktuella ekonomiska situation.

Det finns fler oroande moment kring vräkningar av barn. Enligt Ida Borg sker fler vräkningar av barnfamiljer än vad som syns i kronofogdens statisk. Den definition som kronofogden använder sig av fångar vissa, men inte alla. Påtvingade flyttningar med hot kan vara exakt lika jobbigt för barnen men kommer inte in i någon statistik, enligt rapporten.

Från ansvarigt håll i staden talas det om att många vräkningar kan bero på att familjen hyrt i andra hand och där värden inte i god tid talat om för stadsdelarna att det är en vräkning på gång. Men somliga kommuner klarar detta genom god kontakt med hyresvärdar.

Maria Larsson föreslår en nationell samordnare. Men det är ändå märkligt att kommunerna, i vissa fall, har så svårt att ta fram något konkret. Verktyg finns redan. Bristerna finns i den lokala praktiken.

Nynäshamn är en av de kommuner som lever upp till nollvisionen. Kommunen har en grupp med uppsökare som träffar vräkningshotade personer och hjälper dem att sätta upp avbetalningsplaner. I Nynäshamn har man ett bra samarbete med fastighetsägarna och får alltid tidigt indikationer om någon hotas av vräkning.

Det är viktigt att det vräkningsförebyggande arbetet har en stark förankring i den kommunala organisationen och ingår i socialtjänstens permanenta verksamhet. Barnvräkningar bör ges en social definition.

Socialtjänsten behöver säkerställa rutiner som gör det möjligt att agera inom återvinningsfristen, det vill säga en paragraf i hyreslagen som innebär att socialtjänsten går in och garanterar skulden inom tre veckor efter avhysningsbeskedet. Det gör det möjligt för barnfamiljer att ha kvar kontraktet.

Försöks- och träningslägenheter är inte lämpliga för barnfamiljer som blivit bostadslösa på grund av obetalda hyror. Barnfamiljer behöver en sund och missbruksfri miljö. Det behövs också en översyn för att se hur många barn som idag bor i hotellboende eller annat tillfälligt boende och hur länge. Det handlar också om huruvida barnen kan gå kvar i sin förskola och skola.

Socialtjänsten behöver samverka med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, kronofogden, bostadsföretag, frivilligorganisationer med flera. Erfarenheter visar också att där samverkan fungerar väl har antalet vräkningar kunnat minska.

Vräkningar har mycket negativa effekter på barnen. Deras boendesituation försämras dramatiskt, de förlorar sitt sociala sammanhang, kan tvingas byta skola och mår dåligt av den kris deras föräldrar hamnar i.

Mark – livsavgörande beslut på oklara grunder

2011-08-26T19:23:00.024+02:00

Mark – livsavgörande beslut på oklara grunder. Allmänheten har rätt att vara kritisk till mycket av det utredningsarbete som i dag ligger till grund för livsavgörande beslut över enskilda familjers liv. En utredning ska vara konstruktiv och inte destruktiv. Den ska bygga på rättssäkerhet. Inte på makt eller interna konflikter.

Stormen kring fosterbarnsskandalen med de två barnen ”Fanny ” och ”Rasmus” hade knappast lagt sig när Marks kommun i mitten av maj i år gjorde ett nytt märkligt omhändertagande av tre barn. Socialstyrelsen har tidigare riktat kritik även i detta fall mot Marks socialtjänst. Barnen omhändertogs akut.

Den 19 maj omhändertog socialtjänsten i Marks kommun, under uppmärksammade former, tre syskon 9, 6. och 4 år gamla från förskola och skola. De fördes till okänd ort.

Efter nio veckor, helt isolerade från föräldrar, lärare och skolkamrater, (men där anmälaren hade viss kontakt) beslutade socialutskottet den 29 juli att upphäva LVU-beslutet. De tre barnen fick komma hem. Politiker och tjänstemän var dock inte överens. Men socialutskottet, som tagit till sig av Bo Edvardsson, docent i psykologi vid Örebro Universitet och som har forskat i utredningsmetodik, och hans granskning av fallet, kom fram till att det inte fanns underlag för omhändertagande.

Nu har åter en strid blossat upp kring dessa barn. Sociala utskottet har fått kritik för bristande motivering till att de omhändertagna syskonen fick återvända hem. En något märklig motivering. Frågan är vad oenigheten – egentligen – handlar om. ´I motsats till rubriken borde kanske frågan lyda: Var det rätt av v. ordf. i socialutskottet Tommy Karlsryd (S) att akut omhänderta barnen i maj? Det är den aktuella huvudfrågan.

Socialtjänsten i Marks kommun fick hösten 2010 kritik av Socialstyrelsen för att inte ha fullföljt utredandet kring den berörda familjen. Utredningsarbetet verkar p.g.a. Socialstyrelsens kritik, återupptagits i mars 2011. Då är frågan: Var det en gammal och nedlagd polisutredning som åter togs upp i maj? De uttalanden som barnen tidigare gjort i polisutredningen var nämligen redan kritiskt prövade av åklagare. Och befunna u. a. Det har också hävdatas, utan att någon som helst saklig grund anförts, vissa saker kring familjen. Bevisbördan för sådana uttalanden ligger på anmälaren. Detta måste utredas.

En tydlig tidsaxel är, enligt Bo Edvardsson, viktig vid utredningsarbete. Det förefaller saknas här. Uppgifter skall placeras i tid och en del uppgifter kan här anses föråldrade och i dagsläget föga relevanta. Det kan även ha avgörande betydelse för resonemang och tolkning i vilken tidsordning saker inträffar.

Var det en gammal utredning om Marks socialnämnd tog upp igen i maj och som det nu tvistas om? Vad nytt tillkom i maj vid det akuta omhändertagandet? Det måste socialnämnden i varje fall svara föräldrarna på. Det har föräldrarna enligt lag rätt att få veta. Utredningar ska dessutom vara aktuella.

Bo Edvardsson anser att utredningen i detta ärende med de tre barnen var undermålig. Sakligheten var väldigt mycket frånvarande. Det handlar om godtyckligt tyckande och bristande källredovisning. Och oetiska metoder som att skriftligen bedöma hemmiljön genom att smygtitta in genom fönstren.

Det handlar också om ensidigt urval av uppgifter och personer. T. ex att välja bort vänner och bekanta till familjen som kunnat ge en annan bild har ignorerats.

Trots den, enligt Edvardsson, bristfälliga utredningen fastställde Förvaltningsdomstolen det omedelbara omhändertagandet i maj 2011.

Nu rullar delar av politikers och tjänstemäns kritik mot att barnen fick komma hem vidare. Socialnämnden i Mark, som nu tvistar, förefaller ignorera Barnkonventionen.

En viktig fråga i sammanhanget är också: Varifrån ska föräldrar och barn få stöd för att bearbeta det som hänt? Knappast från delar av den socialnämnd som nu anser att barnens hemvändande inte var rätt.

Nya sjukregler – vad händer?

2011-08-26T15:40:00.021+02:00

S och M förefaller – nästan – börja bli överens om nya sjukregler och försörjningsstöd. S vill dock att det ska gälla alla. M riktar sig till unga vuxna. I vissa förortsområden står 40 % av befolkningen utan jobb. Dessa får idag inte a-kassa. S och M vill nu att de som har försörjningsstöd under en period, 6 månader har nämnts, ska slippa få bidraget reducerat. Även tillfälliga arbetsinkomster sänker idag stödet lika mycket som inkomsten.

Många är oroade men något förtydligande har inte getts. Som DN påpekade (25/8) så lät Waidelich rent av som en kopia av Reinfeldt: ”Det ska vara lönsamt att gå från bidrag till jobb. Det är den viktiga signalen, att vi hävdar arbetslinjen.” Men med nya socialbidragsregler kan nya problem uppstå. Utan att lösa andra. Försäkringskassan, FK, anser regeringens förslag till nya sjukregler motverkar arbetslinjen

Regeringen har tagit fram förslag till nya sjukregler. En ny ersättning, "Sjukpenning i särskilda fall", införs för nollklassade. Om det vore ”oskäligt” att inte göra det, heter det. Man kan förmoda att det då syftas på de riktigt sjuka, med livshotande sjukdomar och/eller som har en framskriden cancer. Sådana exempel har ofta visats i media. Regeringen räknar med att ca. 2.000 personer kan komma att ansöka om "Sjukpenning i särskilda fall". Enligt Försäkringskassan, FK, ca 6.000 personer. Källa: Riksdag & Departement (R&D) nr 21/11

Till dessa förändringar bör också kopplas frågan om hur det går med alla de andra, mångtusentals, som har friskförklarats av FK? I den turbulens som uppstod när sjukreglerna infördes deltog inte alla sjuka i dessa program. Många fick istället socialbidrag. Kommer dessa, sjuka friskförklarade, att ingå i de nya sjukreglerna?

Nytt bostadsstöd, som tar hänsyn till försörjningsbörda införs för dem som deltar i arbetslivsintroduktion eller återvänder till sjukförsäkringen. Men frågan är hur många som får återvända till sjukpenning med dagens hårda regler. Trots fortsatt sjukdom. Hur kommer de nya sjukreglerna i övrigt att se ut med det här förslaget?

När arbetsinkomster kopplas till bidragssystemet kan andra tveksamheter uppstå. Om t. ex barnbidraget höjs ska försörjningsstödet då minska med samma summa? Eller om den unge från en familj beroende av långvarigt försörjningsstöd lyckas få ett sommarjobb ska familjens socialbidrag då reduceras?

Men även om det blir en viss höjning så är sjukpenningen/förtidspensionen låg. Båda har tidigare kraftigt sänkts av regeringen. Det är dessutom en något märklig jämförelse FK gör i R & D artikeln ”Jobb lönar sig inte med nya sjukregler”.

I artikeln finns en beräkning för en ensamstående med en sjukpenninggrundande inkomst på 104 000 kronor. Sjukpenning och boendetillägg skulle tillsammans ge 9 923 kronor i månaden före skatt. Om den personen i stället arbetar är inkomsten 8 667 kronor – en skillnad på 1 256 kronor i månaden. Även om skatten på arbete är lägre än skatten på bidrag lönar det sig inte att arbeta för personen i det exemplet, enligt FK. Men vem tjänar under 9.000 kr på ett riktigt arbete?

Röster från berörda. – Problemet är nog vad händer om man inte får något arbete? Hur fungerar det då? Eller om man t.ex. får ett tre månaders vikariat och sen står utan arbete igen. Det talas om tidsbegränsat. Hur länge?

Här fler synpunkter: Risken med förslaget som det ser ut nu är att många i stort sett tvingas ta extremt lågavlönade arbeten, eftersom de ju förväntas behålla en del av socialbidraget. Då kan arbetsgivare pressa ner lönenivåerna och det kommer även andra grupper att märka av. När de sedan inte längre får socialbidrag klarar de sig inte på den lön de har.

Och så här säger en annan som tror sig bli berörd.– Problemet för personer som under en lång tid gått på socialbidrag eller utförsäkrade sjuka är nog sällan att de inte vill arbeta. Utan att de saknar de kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden. Bättre förslag vore att de fick yrkesutbildning och en handledare under hela utbildningstiden för att få stöd och råd hela tiden fram tills ett arbete kan ordnas. Och att socialbidraget inte dras in, utan att det kanske t.o.m. läggs ett studiebidrag på detta för att ytterligare öka intresset att förbättra möjligheten att få ett arbete.

I tider då flera partiet förefaller gå moderaterna till mötes behövs någon form av motkraft. Politiker som också förmår se till vardagens verklighet där många har det svårt och är utsatta. Dessa utsatta är inte heller så lata som vissa i sina undertoner gör gällande. Kan det finnas fler kloka S-kvinnor som vet vad hon pratar om....?, undrade en person som läst denna S-blogg. Att göra förändringar i sjukregler och/eller försörjningsstöd kräver väl genomarbetade förslag. Kända för allmänheten.

DN avslutar sin ledarsida (25/8). ”Det skall alltid löna sig att jobba. (...) Men någon mirakelmedicin mot utanförskapet är det inte”. Det slutgiltiga förslaget kan komma i budgetpropositionen i september, enligt R & D.

Maktkamp och pudel i Mark

2011-08-02T15:24:00.023+02:00

Det var ett klokt beslut som socialutskottet i Mark tog när de bestämde sig för att inte ansöka om LVU vad gäller de tre barnen. Även om vissa tjänstemän hade en annan åsikt. Men det var ett beslut under galgen där rättssamhället tog över med hjälp av Bo Edvardssons anmärkningar. Socialutskottet tog till sig det han skrev.

Edvardsson riktade redan i juni hård kritik mot utredningen http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4559450 Han menade att utredningen var osaklig, ensidig och hade bristande källredovisning. Då hade Erlandsson ännu inte gjort den nu fullständiga utredningen.

Men frågan är om socialutskottets ordf. Mia Magné (C) nu har tvingats göra en pudel. I samband med det akuta omhändertagandet i maj sa Magné: – Det är fullständigt häpnadsväckande. Vidare framkom att beslutet togs över huvudet och under protester från Mia Magné. – Den här typen av drastiska beslut ska vara en skyddsåtgärd, och här fanns inget akut behov av att skydda barnen, sa Mia Magné.

Nu tonar Mia Magné ner det hela. Magné säger att hon har förståelse för att barnen ändå omhändertogs i maj, utifrån det material som vice ordf. Tommy Karlsryd (S) fick presenterat för sig och mot bakgrund av att han inte följt ärendet tidigare.

Magné sa här: "Utifrån det material (...) och mot bakgrund att han inte följt ärendet tidigare. Är det inte just detta som flertalet anmärkningar har grundat sig på? Nämligen slarvigt lästa utredningar och förhastade, bristfälligt tagna beslut. Kan man akut omhänderta barn med motiveringen att man inte följt ärendet tidigare? Edvardsson talar om organisationspsykos. Det kanske stämmer.

– Men jag hade mer information än hon och var tvungen att fatta beslut, sa Karlsryd i maj. Vad var det för nytt som framkommit? I våras beslöt socialnämnden att ta upp den sedan tidigare nedlagda utredningen. Iakttagelser som de tidigare behandlingshemmen gjort. Alltså samma gamla utredning. Men inget nytt. Varför inväntade inte Karlsryd utskottets kommande möte?

Just frågan om det akuta omhändertagandet har diskuterats flitigt på bloggar och på Facebook. Det har handlat om Förvaltningsrätten och dess roll. Så här har det diskuterats: Tog Förvaltningsrätten ställning till om LVU var nödvändigt och utgick ifrån att resten var OK. Men grundfrågan om det var rätt att ens ta ett ordförandebeslut – vart tog den vägen? Om grunden för ett ordförandebeslut om omhändertagande inte fanns – hur kan man då gå vidare till att bedöma sakfrågan? Nu förefaller möjligheterna att få svar på de frågorna än mer avlägsna, genom Magne utspel. Varför gjorde Magné denna pudel?

Förutom detta senaste uttalande tycker jag att Mia Magné är den politiker i Mark som gett socialförvaltning och dess nämnd det mest mänskliga ansiktet. Magné ”vågade” uttala sig om ett annat fall ”Fanny” och ”Rasmus”. Ett fall som förmodligen är de senaste årtiondens mest suspekta och tragiska omhändertagande. Ett fall som länge kommer att leva kvar och utvärderas.

Vid presskonferensen i mars sa man från nämnden bl.a. att ”Fanny” och ”Rasmus” ansågs för sköra för att flytta hem igen just då och därför borde stanna i det nya fosterhemmet. I Uppdrag Granskning togs detta ämne upp. Då sa Magné bl.a att :" om vi talar om att de skulle flyttas till ytterligare ett fosterhem så är de för sköra. Men inte om vi talar om att de ska få flytta hem till första fosterhemmet. Hur kan man vara för skör för att flytta hem?"

Ärendet med barnen ”Fanny” och ”Rasmus" visar att utredare undanhöll information. Edvardsson menar att det inte rör sig om enskilda misstag utan om en urartad utredningskultur präglad av maktmissbruk . Och att alla sitter fast i den usla organisationskulturen. Barnen fick inte träffa familjehem som planerat. Socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget mellan fosterbarnen och det första familjehemmet.

Det är inte första gången tvångsåtgärder mot barnfamiljer i Marks kommun väcker kritik.

Rosor till Mark och några frågor

2011-07-29T23:21:00.002+02:00

Ett jättestort grattis till ett sunt beslut om att socialutskottet beslutat att de tre barnen nu får flytta hem. Symboliskt ett fång rosor. Men med några fråga: Vad händer nu? Det är uppenbart att familjen behöver stöd för att komma på fötter igen. Inte minst barnen.

Men vem/vilka ska ge det stödet förutom vänner och skolan? Är det de tjänstemän som så effektivt och felaktigt, enligt bl.a. Edvardssons granskning, på många punkter motarbetat familjen? Såväl barnens tandstatus (som var OK) som en bock med horn ansågs av förvaltningen som brist på föräldraansvar!

Utifrån det som hänt hoppas jag att socialutskottet, och hela nämnden, verkar för att familjen får det stöd de behöver. Och att en nära släkting inte fortsättningsvis kommer med fler polisanmälningar som socialnämnden – utan eftertanke – accepterar.

Men vad händer med den S-politiker som beslutade om akut omhändertagande av barnen? Ska det tystas ner eller analyseras? Och Förvaltningsrättens beslut om att det var riktigt att akut omhänderta barnen tvärt emot uppfattningen hos ordföranden i socialutskottet. Kommer det att analyseras?

Och vad händer med de två barnen ”Rasmus” och ”Fanny”. Ett fall där det helt tydligt framgick, och som nämnden också erkänt, begåtts fel. När kommer de barnen hem? Kommer Gryning Vård AB och deras agerande i Förvaltningsrätten att granskas?

Markbarnen – ett viktigt fall att lyfta fram

2011-07-29T09:18:00.007+02:00

Det är inte den enskilda soc. sekr. som är problemet vid omhändertagande. Det är den föråldrade miljö och kultur som finns på vissa socialförvaltningar. Rättning i ledet för alla. Ytterst ett politiskt ansvar. Soc. sekr är idag stressade och underbemannade. H-t 2009 sökte 8.208 socionom-utb. H-t 2010 sökte 6.680. Minskning med 19 %. Därtill kommer stora pensionsavgångar. I ”Markfallet” handlar det om politik.

Det handlar om barnen ”Fanny” och ”Rasmus” som togs ifrån sin fosterfamilj där de bott i nästan hela sitt liv. Tanken var att de skulle återförenas med den biologiska mamman som hade ytterligare tre barn omhändertagna. Ytterst ansvariga politiker var två socialdemokrater.     Hur har detta ärende hanterats?

Den 26 oktober 2010 valdes Anita Lomander, S, till ordförande i socialnämnden efter Owe Eglinger som avgått. Radio Sjuhärad kunde avslöja att Lomander redan under våren hade vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Men i protokollet stod det senare att uppdraget var fullgjort. Lomander hade dessutom mycket hårt kritiserat de nämndledamöter som ifrågasatt ärendet, enligt samma källa.

Den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar eftersom de två ”superutredare” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Kritiken blev hård och Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Expertutredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem.

–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchefen mumlade och försökte skylla på sin myndighetsroll. Han sa också att det funnits oerhört starka krafter som försvarat eller fördömt beslutet. Vad var det för starka krafter? Handlade det inte om barnens bästa?

Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (de rödgröna var emot) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten.

Den 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Socialchef Andersson var ytterst ansvarig för att se till att beslutet i utskottet verkställdes. Men umgänget verkställdes aldrig.

Den 28 juni blev det känt att vice ordförande i socialnämnden, Lomander, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man om man, som Lomander, samtidigt sitter i en nämnd och är myndighetsutövare?

När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut?

Svar: Två kort. För det första: Lång tid har förflutit – därför bör barnen stanna där de är. (Lomanders medvetna, förhalande linje). För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, Lomander men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt?

Den 22 juni tog Förvaltningsrätten i Jönköping beslut om att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks kommun kallades ingen.

Gryning Vård AB, anlitad av Marks socialtjänst, förefaller ha intagit en aktiv roll under Förvaltningsrättens förhandlingar. Chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB:s skyddsavdelning som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens? Värt att fundera på.

Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, bör bli föremål för ytterligare granskning. Därför bör de olika turerna ända sen 2009, förhalningen av hemtagningen av barnen till fosterhemmet, de olika rapporterna, Gryning Vårds roll och domen i Förvaltningsrätten granskas. Ett rättssamhälle bör innefatta såväl omhändertagna barn som de som vårdar dem.

Markfallet en principfråga

2011-07-23T16:02:00.004+02:00

Skickar här synpunkter för kännedom till riksdagspartiernas företrädare i socialutskottet, Håkan Juholt, Barn- och ungdomsminister Maria Larsson, Socialstyrelsen Region Sydväst, Barnombudsmannen samt Uppdrag Granskning med flera. Bilaga Se nästa artikel.."Synpunkter till Förvaltnings- och Kammarrätten."

Det handlar om de båda barnen ”Fanny” och ”Rasmus” i Mark. Se i övrigt bifogat brev som jag skickade till Kammarrätten som privatperson. Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, eller bortförande, bör bli föremål för ytterligare granskning.

Socialstyrelsen, som endast kan rikta allvarlig kritik och föreslå vite, har nu avslutat ärendet. Barn- och ungdomsminister Maria Larsson kan inget göra för i så fall blir det ministerstyre. Fostermamman ger i sin artikel
”Handläggarna som tog ifrån mig barnen ska inte få gå ostraffade" på SvT Debatt förslag på förändringar inom socialtjänsten.

Maria Larssons svar står att läsa på fostermammans blogg. Larsson skriver bl.a. ”Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn. Genom den nya statliga tillsynen har Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att åtgärder ska vidtas skyndsamt. Socialstyrelsen har även till uppgift att regelbundet följa upp verksamheter.”

Vad innebär det i klartext? Socialstyrelsen ansåg fosterhemmet som lämpligt. Men ändå har de nu avslutat ärendet. Vad kan Socialstyrelsen egentligen göra? Viktig fråga.

Svaret från Larsson till fostermamman berör inte de subtila handlingar av maktutövning som ibland förekommer. Hur kommer man åt de problemen och uttrycken? T.ex. begreppet ”samarbetssvårigheter” som är alltför vanligt när det gäller barnavårdsärenden om vårdnadshavare, eller i detta fall, fosterhemmet vågar ifrågasätta. I fallet med Markbarnen tillkommer även en förhalning av hemtagning av barnen till det första fosterhemmet. Trots att det inte var något fel på fosterhemmet. Läs: Trots att uppenbara fel begicks i fallet.
Läs även: Mer om hur vice ordförande motarbetade en granskning

Även Håkan Juholt, S, får detta brev. Dels för att Juholts partikollegor i Mark förefaller aktivt ha verkat för bortförandet av barnen. Dels för att Juholt och S ställt sig bakom ett beslut att barnkonventionen ska bli svensk lag. På vilket sätt skulle barnkonventionen kunnat påverka detta fall om starka subtila krafter är i rörelse? Hoppet står bl.a. till att Uppdrag Granskning gör ytterligare en genomgång av alla turerna i detta ärende.

Det första fosterhemmet, det som barnen betraktade som sitt hem, kostade 32.000 i månaden inklusive alla utgifter för två barn. Det tredje, och nuvarande fosterhemmet, kostar 108.000 i månaden. Tre gånger så mycket som barnens första hem. Även Gryning Vård AB:s ”skyddsboende” och vad det innebär bör granskas.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

Kammarrätten i Jönköping och Förvaltningsrätten i Jönköping

2011-07-23T14:18:00.010+02:00

Angående avslag på Förvaltningsrättens dom. Mål nr 2494-11. Dom meddelad 2011-06-22

Stockholm den 9 juli 2011
Det handlar om huruvida domen är rättssäker. Det handlar om tveksamma påståenden – ej adekvat belagda. Om nedlåtande, negativa omdömen. Om yttrande- och bloggfrihet i förhållande till demokratin. Om den biologiska mammans emotionella ansvar gentemot barnens önskningar. Om Gryning Vård AB:s uppdrag och roll i barnavårdsärendet. Samt barnens bästa – utifrån de vuxnas eller utifrån ett barnperspektiv. Jag skriver som privatperson och gör det eftersom det, enligt min mening, finns rättosäkerhet i domen. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks socialnämnd kallades ingen.

Genom Förvaltningsrättens domslut löper en negativ text gentemot de tidigare fosterföräldrarna. Domen bygger dessutom på en utredning som fostermamman begärt rättelse i. Rättelsen ska enligt lag läggas till den aktuella handlingen. Men det har man inte gjort. Ligger just nu som bilaga till akten. Vidare påstås i domen att av de nu aktuella familjehemmen har det första familjehemmet inte längre skyddad identitet. Man hänvisar till att de visats i TV samt beskrivits på familjens egen omfattande blogg.

Det är, ur demokratisk synpunkt, allvarligt om det i domstolsförhandlingar anses att familjehemmet skulle vara mindre lämpligt för att man tillvaratagit meddelarfriheten, när ingen på socialförvaltningen lyssnade. Huruvida hemmet inte längre har skyddad identitet hänvisas till programmen av Uppdrag Granskning, UG. Det går nämligen inte att identifiera var familjehemmet är beläget. Inte heller vad familjen heter. Det påstås vara så men det är inte sant.

Förvaltningsrätten lyfter också fram en utredning som visade att barnen har det bra i sitt nya familjehem och inte bör flyttas. En utredning som har kritiserats hårt för sin brist på barnperspektiv och som av en utrednings- och anknytningsexpert dömts ut helt och hållet. Den utredning som nämnden själva förkastade. Barn utvecklar sin primära anknytning under de första levnadsåren. I det här fallet under nästan 4 år – i samma familj. För dessa barn är det första fosterhemmet deras psykologiska föräldrar. Det är dem man borde utgå ifrån som viktiga. UG:s program, fyra delar. http://www.youtube.com/watch?v=2JqMGYX5EIg

När barn varit placerade i samma fosterhem under tre år förordar lagen vårdnadsöverflyttning. Det sker då barnen funnit sig väl tillrätta, är trygga i sitt fosterhem och då vårdnadshavaren inte under den närmast överskådliga tiden kan återfå vårdnaden. Det ska ske även om de ursprungliga skälen för placeringen har upphört om barnen hunnit rota sig. Det borde varit aktuellt i detta fall – om inte den biologiska mamman hade flyttat till Mark. Istället tog socialtjänsten, under kuppartade former, barnen och placerade dem till i jourhem.

UG kunde i sitt program avslöja att de expertutredare som gjorde utredningen, som domen bygger på, hade undanhållit barnens önskemål trots att barnen, enligt dokumentation från barnpsykolog, ville tillbaka till det första familjehemmet. Det finns även en utredning där det framkom att familjehemmet var väl lämpade. Även nämnden slog fast att barnen inte skulle flyttats från första början. Någon sådan information fanns inte heller med till Förvaltningsrätten.

Av chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelnings framställan framgår att problemen eskalederade när ärendet flyttades över till Marks kommun. Men i UG:s program finns inga sådana belägg från Vara. Och en ledamot i socialnämnden i Mark sa i UG: ”Detta är ett problem som Marks kommun har skapat.” Så länge den biologiska mamman bodde i Vara framstod inga sådana relationsproblem. Det uppstod då mamman flyttade till Mark. Även andra turer var oklara när det gäller socialförvaltningen agerade gentemot familjehemmet. Man har tydligen inte sett fosterfamiljen som viktig. http://www.youtube.com/watch?v=pcAj5SP2jgY

Dessutom har det visat sig att vice ordföranden i socialnämnden, S, varit med i en Facebook-grupp. En grupp som aktigt driver och förespråkar att barnen inte ska få återvända till sitt första familjehem. http://www.bt.se/nyheter/mark/(2838992).gm Socialstyrelsen såväl som nämndens egna ledamöter tog bestämt avstånd från att förtroendevalda diskuterar enskilda ärenden på Facebook.

Gryning Vård AB förefaller ha intagit en aktiv roll under rättens förhandlingar. Chefen, för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning, var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. I domen säger chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning att familjehemmet inte borde agera eller lägga sig i då de fråntagits uppdraget. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens?

Barnen omhändertogs på ett felaktigt sätt vilket också socialnämnden erkänt. För att därutöver kunna fortsätta att driva detta ärende har begreppet ”samarbetssvårigheter” planterats. Men inga bevis för påståendena har framförs och vittnen finns som bekräftar motsatsen. Det kan finnas visa samarbetssvårigheter men inte av den grad som framställs.
Borde inte mamman, om hon älskar sina barn och vill deras bästa, se till deras önskemål före sina egna intressen? Sätta barnperspektivet främst. Den frågan bör ställas i Kammarrätten. Domen avslutas med att man anser att barnen skall bo kvar där de nu är därför att det underlättar de inblandade vuxnas samarbete. Men rätten skall väl utgå ifrån barnperspektivet?

Undertecknad vill att ovanstående synpunkter läggs till Marks socialnämnds överklagade. I övrigt vädjar jag till Kammarrätten om förtur i detta ärende. Dels därför att ärendet dragit ut på tiden. Barnen omhändertogs den 28 oktober 2009 – för snart två år sedan. Dels för att ett av barnen snart börjar skolan.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Personuppgifter
Sänds även per post.

Barn till missbrukande föräldrar behöver stöd!

2011-07-21T09:46:00.003+02:00

Barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar har en besvärlig situation. De har numera rätt till stöd. Vilket oftast uteblir. Det handlar ytterst om dessa barns vardag. Den 1 januari 2010 infördes nya bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen. Alla som ansvarar för behandling av människor med bland annat missbruksproblem och psykiska sjukdomar måste t.ex. ta reda på om det finns barn i familjen. Uppgifterna ska journalföras.

Men det går trögt med genomförandet. På flera håll diskuterar man fortfarande hur de nya rutinerna ska se ut. De nya bestämmelserna förefaller tandlösa. Det finns inga sanktioner såsom vite eller liknande. Socialstyrelsen överväger nu att undersöka hur bestämmelserna efterlevs. Barnen ska få information, råd och stöd. Men vad händer sen? Jo, frågan skjuts ofta över till de sociala myndigheterna. Där arbetsbelastningen redan är hög. Psyk- och beroendemottagningarna upplever å sin sida att de nya riktlinjerna ska förankras medan de har ständiga krav på sig att genomföra förändringar och besparingar. Det bidrar till att det tar tid innan bestämmelserna efterföljs. Det drabbar barnen.

Barn och tonåringar som växer upp i familjer där det finns missbruk av alkohol, andra droger och/eller psykiska sjukdomar behöver stöd på olika sätt. Exempelvis genom stödgrupper, kontaktfamiljer och inte minst stöd till den drabbade familjen för att ändra beteendet.

Dessa viktiga samhällsinsatser har idag stora brister. Förskola, skola, fritidsverksamhet, socialtjänst, stödgrupper, familj, släkt och vänner – alla bör finnas med och involveras. Socialtjänsten bör undersöka dessa möjligheter. Alla barn har dock inte ett fungerande nätverk. Och det finns också en återhållsamhet när det gäller att anmäla misstänkta fall. Så ser verkligheten ut,

Myntet har två sidor. Det finns många problem. Dels finns det en rädsla hos de som jobbar i förskola, skola och socialtjänsten m.fl. att göra en missbedömning av vilka barn som kanske är utsatta. Dels skulle man önska att föräldrar som behöver hjälp oftare sökte stöd hos de sociala myndigheterna. Men här finns det ett annat dilemma. Föräldrarna är ibland rädda för att de frivilliga stödinsatser som de önskar kan resultera i ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU). Även barnen kan vara rädda för att berätta eftersom de kanske inte vill skiljas från sina föräldrar.

2008 kom en rapport från Socialstyrelsen som pekade på att socialtjänsten missar att upptäcka barn till missbrukare och att det finns stora skillnader i landet när det gäller missbruksvården. Främst drabbar det kvinnor och barn. Alla viktiga sociala samhällsfunktioner är idag hårt ansatta av besparingar. Personaltätheten är oftast låg. Fortutbildningen inom bl.a. socialtjänsten är även eftersatt. Vilket barn- och äldreminister Maria Larsson har framhållit.

Det ska finnas tydligt dokumenterade brister i hemmet för att de sociala myndigheterna ska kunna ingripa och omhänderta barn. Socialtjänsten måste först, såvida det inte är akut, påvisa vad de gjort för att ändra familjens beteende och situation. Detta påvisas sällan och ännu mer sällan skriftligen. Socialtjänsten måste skapa ett förtroende hos dessa föräldrar. Det är viktigt. Men ingripa ska socialtjänsten göra om det framkommer omständigheter som visar att barn far illa. Ingripa utifrån aktuella omständigheter. En kontaktfamilj, kanske varannan vecka eller en gång i månaden, kan utgöra en oas, en upplevelse av hemmiljö och lugn från barnets vanliga vardag. Samtidigt kan kontaktfamiljen bygga upp ett förtroende, någon dit barnet dessutom kan vända sig till om det skulle krisa. Men möjligheten till en kontaktfamilj är idag, av resursskäl, ytterst begränsad.

150 socialsekreterare, som arbetar med barn och unga i Stockholm, ifrågasätter sina arbetsvillkor i ett brev till socialborgarrådet. Vi har bara möjlighet att arbeta med de mest utsatta akuta och redan utsatta ungdomarna, skriver de. Socialsekreterarna beskriver bland annat en arbetssituation med ett ökande antal anmälningar, utredningar och placeringar samtidigt som antalet anställda är oförändrat. Socialsekreterarna tar även upp att nyexaminerade socionomer i hög grad får arbeta i de socialt mest belastade områdena där det oftast saknas erfarna kolleger. Källa: SKTF-tidningen nr 4/2011.

Sammantaget behövs fler och bättre insatser för barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Men hur hjälper vi bäst dessa barn? Om det dessutom förefaller svårt att påverka på politisk nivå. Och om de nya bestämmelserna förefaller tandlösa. Med ständiga krav på förändringar och besparingar även inom hälso- och sjukvården. Och utifrån socialsekreterarnas pressade situation i kommunerna. Det går inte ihop med ständiga besparingar och slimmade organisationer samtidigt som de sköraste inte får stöd. Läs min utförligt besvarade motion från 2008. Men vad hände sen? Inte mycket, tyvärr.

http://www.insyn.stockholm.se/kf/document/2010-05-03/Dagordning/36/36%20u09125.pdf

Stormen kring barnavårdsärenden

2011-06-19T18:25:00.007+02:00

Stormen kring fosterbarnsskandalen med de två barnen ”Fanny ” och ”Rasmus” hade knappt lagt sig när Marks kommun, i mitten av maj, gjorde ett nytt märkligt omhändertagande av tre barn. Socialstyrelsen har tidigare riktat kritik även i detta fall mot Marks socialtjänst.

Bo Edvardsson, docent i psykologi och docent i socialt arbete, anser att utredningen i detta ärende med de tre barnen är undermålig. Sakligheten är väldigt mycket frånvarande. Det handlar om godtyckligt tyckande och bristande källredovisning. Och oetiska metoder som att skriftligen bedöma hemmiljön genom att smygtitta in genom fönstren.

Men också ensidigt urval av uppgifter och personer. T. ex att välja bort vänner och bekanta till familjen som kunnat ge en annan bild har ignorerats. Trots den, enligt honom, bristfälliga utredningen fastställde Förvaltningsdomstolen det omedelbara omhändertagandet. Något som Edvardsson är mycket frågande till.

Men socialförvaltningen skyller ifrån sig på externa konsulter som förvaltningen anlitat och som har gjort utredningen. Får man, enligt Socialtjänstlagen, delegera viktiga barnavårdsärenden på detta sätt genom att anlita konsulter?

Socialchef Magnus Johansson svänger sig ännu mer när han säger att Bo Edvardsson bara har tittat på en del av en utredning, d.v.s. dottern. Och inte på de två yngre barnen. Men då är det viktigt att komma ihåg att det var kring dottern, född 2002, som hela händelsen startade.
Det är också den utredning som Bo Edvardsson har granskat. Edvardsson har alltså gjort en summerisk metautredning (en utredning av en utredning). Inte en utredning om barnets situation.

Läs i övrigt ”Hård kritik mot utredning”. Lyssna också till social expert: Hela utredningen bör förkastas”

Bifogar även Bo Edvardssons anmärkningar.

Anmärkningar rörande utredning

Blunda inte för utsatta romer!

2011-06-02T11:39:00.001+02:00

Romerna är en utsatt grupp. Passiviteten från EU är ett riktigt lågvattenmärke. Då och då får romernas situation uppmärksamhet i den politiska debatten i Sverige. Men bara under en kort tid.

Två motioner i Stockholms stad, en från MP 2007 och en från V 2010 har tagit upp romernas situation i skola och samhälle. Av motionen 2007 framkom att frånvaron i skolan var mycket hög. 40 procent på högstadiet. 27 procent på mellanstadiet i genomsnitt. Men vad händer efter att motionerna är besvarade? Hur ska man bemöta romska elever?

Malmö stad hade för några år sedan en s. k. brobyggare med romsk bakgrund i skolan. Han var också en länk mellan skolan, eleven och hemmet. En person som eleverna kunde identifiera sig med. Genom hans projektanställning ökade närvaron av romska elever markant. Men av ekonomiska skäl togs brobyggaren bort.

För romer i Sverige är diskrimineringen en del av vardagen, konstaterar Diskrimineringsombudsmannen, DO, i en ny rapport som heter ”Romers rättigheter”. DO vill främja romernas rättigheter. I rapporten konstateras att det är på kommunal nivå som många av rättigheterna borde förverkligas.

Romer upplever sig diskriminerade på många områden. T. ex. inom socialtjänsten, bostadsmarknaden och rättsväsendet. 70 % av anmälningarna kommer från kvinnor som upplever sig diskriminerade t.ex. i affärer när de ska handla mat eller kläder, alternativt ska ta in på hotell eller besöka restauranger. Runt 20 % av anmälningarna handlar om diskriminering på bostadsmarknaden. Diskri-minering på bostadsmarknaden kan få allvarliga följder, konstaterar DO. Det påverkar romska barns möjligheter till kontinuerlig skolgång, vilket i sin tur bidrar till svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Här handlar det om att bostadsbolagen, inte minst de kommunala, måste ha dessa frågor på sin dagordning.

Många romer upplever sig diskriminerade även vad gäller handläggning och bemötande inom socialtjänsten. Bl.a när det gäller omhändertagande av barn enligt LVU, lagen om vård av unga. Omhändertagna romska barn bör få tillgång till sin kultur, tradition och språk. Det är viktigt att inte ta ifrån barnen sin identitet som romer.

Anmälningar som rör romska barns villkor i skolan är få. Det kan, enligt DO, ses mot bakgrund av att många romer saknar förtroende för myndigheter och har historiska erfarenheter av hur skolan har behandlat romska barn. Många romer tror att en anmälan mot en skola kan bidra till en ökad utsatthet för barnen. Den risken finns.

Efter fem år av trakasserier i en kommun hoppades ett romskt föräldrapar att barnen, nu 12, 13 och 16 år skulle få upprättelse i tingsrätten. Men tingsrätten valde att fria kommunen. Det gick inte att bevisa att skolan gjort mindre för syskonen än för andra barn. Trots att syskonen blev slagna, mobbade och trakasserade för att de är romer. Och nu vågar och vill barnen inte längre gå i skolan. Något vi bör tänka på om ca. 40 % av romska elever inte kommer till skolan. Det talas om skolkare och hemmasittare och om att ogiltig frånvaro ska skrivas in i betygen. Men det borde vara viktigt att undersöka varför vissa elever inte kommer till skolan.

Kanske borde det startas fler folkhögskolor för romer liknande den i Agnesbergs folkhögskola, Göteborg. Och det behövs brobyggare i skolan. Det behövs såväl vuxenutbildning som riktad grundskoleutbildning för romer. Samt modersmålsundervisning i romska språken. Miljöpartiet har sagt att de ska återkomma med ett sådant förslag. Det behövs också romska lärare som är tillsvidareanställda och inte bara projektanställda som ett undervisningsråd på Skolverket har sagt.

Några förslag till aktiva och rejäla satsningar framgick inte tydligt av Alliansens motionssvar i Stockholms kommunfullmäktige, KF. Det finns ett KF-beslut om att arbeta mot diskriminering i stadens samtliga verksamheter. Med detta och med hänvisning till den nyligen upprättade arbetsmarknadsnämnden ansågs motionen besvarad. Men kan arbetsmarknadsnämnden verkligen rymma alla dessa komplexa minoritetsfrågor när det gäller romer?

Det måste finnas aktiva, lokala nyckelaktörer på kommunal nivå som tar ansvar för att romer inte utsätts för diskriminering. T. ex. utbildningsnämnden, kulturnämnden, socialtjänsten, bostadsbolagen, stadsbyggnadsnämnden, arbetsmarknadsnämnden m. fl. Det är i vardagen som många av rättigheterna förverkligas, konstaterar DO. Aktiva lokala aktörer måste innebära fler än arbetsmarknadsnämnden som nu ska rymma minoritetsfrågor i Stockholms stad. I varje fall om DO:s målsättning ska få gehör.

Nygammalt LVU åter i Mark

2011-06-01T15:48:00.016+02:00

Socialstyrelsen har tidigare riktat kritik även i detta fall mot Marks kommun. Vad är akut omhändertagande? Barnen hämtades inte från något knarkkvart, en spritorgie, incest eller slagsmål i hemmet. Samtidigt är det viktigt att barn som far illa omhändertas för samhällsvård. Det finns situationer som ett barn inte borde eller ska behöva stå ut med.Men sällan så brådskande att man hämtar barnen akut i skolan. Barnen bör, om möjligt, förberedas.

Förmodligen gör majoriteten av socialsekreterarna ett bra och samvetsgrant jobb om det finns adekvata utredningar och väl fattade beslut. Men samma system som vill hjälpa kan också stjälpa. Det finns också personal som inte borde arbeta med barn.

Efter en anmälan julen 2009 om att mamman slog barnen placerades hela familjen i ett behandlingshem i Småland.
– Min dotter lurades säga saker om mig av en nära anhörig under förespegling att vi skulle bli sams, har mamman berättat för GT. Dottern erkände att hon hittat på alltihop och polisutredningen lades ner. Det här är ett problem. När vuxna människor med eller utan relevant kompetens ställer ledande frågor till små barn blir barnen ofta förvirrade och de försöker bejaka eller saxa mellan frågorna när dessa blir för intensiva. Ett bejakande anses ibland vara bevis nog. Men vänner, läkare och skola har hela tiden backat upp föräldrarna.

När det akuta omhändertagande skulle genomföras visade det sig att socialtjänsten ville att skolan skulle föra bort de tre syskonen utanför skolan till en lägenhet. Något som skolan vägrade. Frågan är om skolan ska tvingas medverka till bortförande. Vad säger skollagen? Sen ringde någon till skolan. Rektorn frågade dem om de hade papper på att de fick hämta barnen. Då lade de på luren. En timma senare kom två män och en kvinna med beslutet i hand och tog med sig barnen, 4, 6 och 9 år, inför ögonen på de övriga eleverna. Under denna länk kan ni till vänster läsa om bakgrund och familjen. Nytt märkligt LVU-fall i Mark – tre barn omhändertagna.

Socialutskottets ordförande Mia Magné (C) försökte stoppa bortförandet. Magné ansåg att det inte förelåg tillräckligt starka skäl för ett akut omhändertagande. Synpunkterna gav hon per telefon från Göteborg där hon just då befann sig. Socialförvaltningens inhyrda konsulter genomförde då omhändertagandet med stöd av vice ordf. Tommy Karlsryd, S. Dagen efter omhändertagandet fick Magné stöd för sin ståndpunkt av bland andra SKL, Sveriges kommuner och landsting, samt kommunjuristen.

Men förvaltningsrätten godkände såväl det akuta omhändertagandet som att Mia Magné inte kunde ta beslutet över telefon, utan att det var rätt att vice ordföranden Tommy Karlsryd som var på plats tog beslutet. Trots att såväl SKL som kommunjuristen tidigare gav Magné rätt. Men socialtjänsten och Tommy Karlsryd (S) avser sig få fått dubbel upprättelse. Finns det en rättsosäkerhet inbyggd i systemet när det gäller omhändertagna barn? Hur det gått till bör Socialstyrelsen åter granska.

Ansvarsfrågan – politiker och tjänstemän

2011-05-16T11:53:00.001+02:00

Till
Socialstyrelsen, Region sydväst
Justitieombudsmannen,
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Barn- och äldreminister Maria Larsson,
Bo Edvardsson, universitetslektor och sakkunnig i rättsprocesser kring utredningsmetodik,
Uppdrag Granskning.

Stockholm den 27 april 2011

Ansvarsfrågan – politiker och tjänstemän
Turerna har varit många kring socialtjänsten i Marks kommun. Nu senast anmäldes socialen till JO och Socialstyrelsen. Men oavsett detta är den övergripande frågan rättssäkerheten för de barn som berörs. Går det att ställa myndighetspersoner inom socialtjäntsten till svars för felaktigheter? Om inte, har vi i så fall rättsäkerhet?

Den 28 oktober 2009 togs barnen Rasmus och Fanny akut från sitt fosterhem. Bortförandet skedde i samband med ett övervakat umgänge med barnens biologiska mor. Barnen placerades utan förvarning i ett jourhem. Därefter i en fosterfamilj. Dessutom skulle dom umgås med sin biologiska mamma som de knappt kände. Fosterföräldrarna hade tagit hand om barnen som sina egna barn sen de var små.

Kommunen gjorde fel när den akut bortförde barnen och påbörjade återföreningen med den biologiska modern trots att dokumentation saknades och därmed ett fullvärdigt beslutsunderlag. Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritisk mot detta förfarande.

Även socialnämnden i Marks kommun medger nu fel i samband med omhändertagandet. Huruvida socialnämndens agerande kan anses som ett egenmäktigt, otillbörligt och olovligt bortförande och/eller tjänstemannafel, det är värt att få prövat.

Socialnämndens f.d. ordförande i Mark, Owe Eglinger, S, fick mängder med varningssignaler om socialtjänstens stora brister. Det skrev Nyheter P4 den 29 sept. 2010. Men ingenting hände. Socialnämndens nuvarande ordförande Per-Olof Hermansson, KD, anser att det var helt felaktigt att omhänderta barnen.

Barnen är alltför sköra för att flyttas en gång till just nu, sa Per-Olof Hermansson vid presskonferensen den 17 mars. Varför är de så sköra? löd en fråga. På grund av alla flyttningar och den hemska separationen som de har tvingats utstå, blev svaret.

Den politiska nämnden och tjänstemännen har alltså åsamkat barnen ett stort och onödigt psykiskt lidande, något som i sig borde betraktas som straffbart. Varken barnens bästa eller barnkonventionen förefaller ha beaktats. Barn skall aldrig omhändertas akut om inte läget är akut. Barn ska, om så beslutas på grundval av ett gediget underlag, slussas ut och inskolas vid en förändring. Och, om åldern så medger, vara införstådda med vad som sker.

En ny utredning har visat att den första fosterfamiljen är väl lämpad. Var det onödigt att omplacera dem därifrån? Frågan gick till Per-Olof Hermansson vid presskonferensen den 17 mars. – Det var absolut onödigt, svarade Hermansson. Om du hade suttit i nämnden i oktober 2009 och vetat det du vet idag, hade barnen då fått stanna kvar i fosterfamiljen? var en annan fråga. Ja, blev svaret.

En mängd politiker och organisationer har länge krävt att Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Det är bra. Men på vilket sätt skulle en lag stärka dessa båda barns och andra omhändertagna barn och ungdomars rättigheter – om socialtjänsten/nämnden alltid har sista ordet?

Barn som saknar vårdnadshavare borde ha rätt till ett opartiskt juridiskt ombud för att garantera rättssäkerheten. I det här fallet var den biologiska mamman inte vårdnadshavare. Fosterhemmet var tillförordnad vårdnadshavare fram tills att socialtjänst/nämnd plötsligt omhändertog barnen.

Om det funnits ett juridiskt ombud, i Markfallet, kunde denne då lagt ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp omhändertagandet tills Socialstyrelsen hunnit granska? Detta med tanke på att det saknades dokumentation och ett fullvärdigt beslutsunderlag. Dessutom omhändertogs barnen akut, med omfattande skadeverkningar till följd. Trots att situationen inte var akut.

Ett bra utredningsarbete måste ligga till grund för så livsavgörande beslut över barn och enskilda familjers liv. Så var inte fallet i detta ärende. Så långt som hittills framkommit är det socialnämnden som avgör vad som ska hända med barnen Rasmus och Fanny. Är det möjligt? Barnens uppmärksammade ärende avslöjade socialtjänstens haveri.

Frågeställningarna är:
* Går det, i detta fall, att ställa myndighetspersoner inom socialtjänsten till svars för felaktigheter, eventuell tjänstefel? Om inte, har vi i så fall rättssäkerhet?
* Hade ett juridiskt ombud kunnat förhindra det akuta omhändertagandet och det efterföljande förloppet?
* Skulle Barnkonventionen, om den varit svensk lag, kunnat förhindra det akuta omhändertagandet av barnen Rasmus och Fanny och följderna därav?
* Vad händer, i detta fall, om ingen ansvarig inom socialtjänst/nämnd ställs till svars – trots felaktigheter?

Jag överväger också en polisanmälan mot de myndighetspersoner i Marks kommun som omhändertog barnen och som ledde till den fortsatta processen. Detta för att få klarhet om rättsäkerheten när det gäller myndigheten socialtjänsten. Samt få besked om polis/åklagare anser att felen bör leda till åtal.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Adress ...

Äldres föda – ägg och sill – i fara

2011-05-03T16:19:00.003+02:00

I partiprogram, valmanifest och i äldrenämnder säger man sig värna om de äldre. Det gör nog flertalet politiker. Men vem styr verksamheten när äldres önskemål om traditionell föda kommer i kläm?

De boende på Bokebergs äldreboende i Hässleholm nekades ägg och sill till påskbordet. Det ordnade sig dock med hjälp av media. Få saker upprör allmänheten som den här typen av kommunal snålhet. Men i kölvattnet av denna massmediala uppmärksamhet uppstår obesvarade frågor. Hur tänkte de ansvariga politikerna eller den till vilken beslutet om ägg- och sillförbudet delegerats? Ingen ansvarig har hittills uttalat sig

Minns ni Arvid, 87 år, från Höganäs ? Året var 2003. Och trots att Arvid Hanson, då betalade 7233 kronor i månaden för sitt äldreboende i Höganäs ville förvaltningen dra in hans frukostägg för att spara. Antingen får du ett halvt ägg varje morgon eller ett helt varannan dag, var beskedet Hansson fick. Men Hansson vägrade tro att ett halvt i stället för helt ägg till åldringarna skulle kunna rädda kommunens eller Sveriges dåliga ekonomi.

Och Arvid, som dessutom var skolad och kunde tala för sig, kontrade med att samtidigt som detta idiotiska äggbeslut kommer lånar Höganäs kommun för övrigt ut 75 miljoner kronor till Vägverket räntefritt. Men Arvid sa också att om hans dagliga ägghalva belastade kommunens ekonomi så kunde han avstå från den. Trots att Arvid betalade för sitt äldreboende. Det är fruktansvärt att dra in på mat när man ska spara pengar, sa Torwald Åberg, näringsfysiolog. "Bara ett halvt ägg till frukost"

Hur kommer det att gå med lutfisken, som tidigare varit i fara inom äldreomsorgen? Gösta Nyström, 86 år från Gnesta orkade, 2003, säga i ifrån. Han blev riksbekant när han ilsknade till över att kommunen i en missriktad sparnit drog in på den årliga lutfisken som dagcentralernas pensionärer brukade bjudas på till Lucia.

Gösta Nyström och hans kompisar längtade efter lutfisk till Lucia. En tradition för de gamla i Gnesta. Kommunen tyckte att lutfisklagandet tog för lång tid. De vägrade dessutom att släppa in frivilliga kockar och andra som erbjöd sig att laga lutfisk i sina kök. Som i en anda från en svunnen brukspatronstid lät mantrat: "Vi har våra rutiner, ärendet har fått orimliga dimensioner." Men krögaren och På spåret-stjärnan Carl Jan Granqvist kom till Gnesta och bjöd på lutfisk. "Succén låg på lut"

I december 2003 placerade lyssnarna till radioprogrammet Efter tolv i P4 Gösta Nyström på andra plats som "Året svensk", efter Anna Lindh men före FN-diplomaten Hans Blix. Ett tydligt uttryck för vad svenska folket anser då man behandlar äldre nedlåtande. Vid sådana här tillfällen vibrerar det i samhällskroppen men inte bland politiker och tjänstemän.

Och när allmänhetens missnöje med sådana beslut når full styrka då går de ansvariga ut och säger att "det hela var ett missförstånd". Tala om bristande kommunikation. Då har några äldre, ibland en bit över 80 år, ensamma dragit igång en protest mot besparingar på ägg, sill och lutfisk. Borde inte de äldre behandlas bättre på ålderns höst?

Det är beklämmande och oroande att sådant här händer. Vad handlar det egentligen om? Det kan väl knappast handla om ekonomi? Handlar det om politikers brist på ansvar, inlevelseförmåga och civilkurage? Eller är det kanske som Lars Lindström skrev i Expressen "Det här stinker av snustorr byråkrati".

Romer lever i utanförskap

2011-04-08T17:28:00.005+02:00

Den oroande trend som rör sig genom Europa mot romer – med förenklade argument – måste stoppas. Europaparlamentet måste agera och betona de värderingar våra demokratiska samhällen grundar sig på.
    Hur stödjer då samhället romerna? Vad gör kommunerna och skolan för dessa elever? Miljöpartiet hade en motion 2007. ”Förbättring av romers situation”. (Utl. 2008:80). Där framgick också romerska elevers höga frånvaro i skolan. På högstadieskolorna hela 40 procent i genomsnitt. På mellanstadiet ca.27 procent. Motionen ledde inte, trots motionärens goda intentioner, till någon förbättring.

Förebilder behövs
Hur kan vi då öka närvaron i skolan bland dessa elever? TV-programmet Agenda tog i oktober 2008 upp romernas situation i Malmö. När många romerska barn inte kom till skolan anställde kommunen en person som kallades brobryggare.
     En person med romersk bakgrund som de unga kunde identifiera sig med. Som också var en länk mellan hemmet och skolan. Genom att anställa honom ökade närvaron markant. Men speciella satsningar på romerska barn är ett undantag och brobryggaren togs bort av ekonomiska skäl.

Utanförskap
Romerska elever känner sig utanför. Det står inget i läromedlen om vad romer är. Modersmålslärare och handledning i romani chip, romernas minoritetsspråk, finns inte. Ca 80 procent av romerna saknar arbete. Utbildning är viktigt, men också att bekämpa fördomar. ”Situationen är skrämmande”.
    Romersk skolpersonal är nyckeln. Det är viktigt att på lång sikt få in behörig romersk personal i skolan, enligt Skolverket. Och inte minst utifrån att romerna har inte den skoltradition som majoritetssamhället har.
    Om Stockholms stad och hela landet ska bli ett föredöme i Europa för att stärka romernas mäskliga rättigheter måste fördomar bekämpas på olika plan.

A och O för romer
Utbildning är, förutom bekämpande av fördomar, A och O för att romerska barn och vuxna ska komma in i samhället. Kanske starta en folkhögskola för romer likt Agnesbergs folkhögskola, Göteborg. Och brobryggare i skolan.
    Det behövs såväl vuxenutbildning som riktad grundskoleutbildning för romer. Och modersmålsundervisning i romerska språken och se till att alla romerska elever erbjuds undervisning. Miljöpartiet kommer att återkomma med sådant förslag. Det behövs också romerska lärare som är tillsvidareanställda och inte bara projektanställda, som ett undervisningsråd på Skolverkat har sagt.

Ny motion
Nu, våren 2011, behandlades en ny motion, denna gång från Vänsterpartier i Stockholms fullmäktige, om romernas situation: ”Stockholms stad som föredöme i Europa för att stärka romernas mänskliga rättigheter.” (Utl 2011:28). Men dessa, här ovan beskrivna satsningar, framgår inte av motionssvaret. Motionen anses istället besvarad med hänvisning till den nyligen upprättade arbetsmarknadsnämnden. Romer fortfarande en utsatt grupp.
      Det svenska samhället gör inte tillräckligt för att stötta romerna. Det anser Europarådet som bland annat pekar på stora brister i undervisningen
     Vad Stockholms stad och hela landet behöver göra är att sätta in långsiktiga insatser inom såväl utbildningsområdet som arbetsmarknaden. Och se till att romerska elever känner sig trygga och välkomna då de kommer till skolan.

Äldre sköra i kläm

2011-02-17T09:47:00.010+01:00

En korttidsplats är vistelsen mellan hemmet och sjukhuset när ohälsan tilltar. Eller då anhöriga, som vårdar den äldre hemma, behöver avlastning. Idag drar man ner på dessa platser trots ett stort behov. Tiden på sjukhus har samtidigt blivit allt kortare. Många äldre sjuka klarar inte att återvända till hemmet direkt. De behöver en plats för återhämtning, en korttidsplats. Men där är det platsbrist p.g.a. neddragningar – eller för att andra, ännu sjukare, ligger kvar där i väntan på en plats på ett vård- och omsorgsboende.

När det gäller korttidsplatser, tidigare benämnt korttidsboenden, säger socialtjänstlagen inget om hur länge en korttidsplats får upptas. Däremot anges att beslut om en plats i vård- och omsorgsboende, tidigare benämnt särskilt boende, måste verkställas inom tre månader. Genom att erbjuda korttidsplats, istället för plats inom vård- och omsorgsboendet, kan kommunen undvika att drabbas av en särskild avgift, eftersom det ju då inte finns något beslut som ska verkställas. En kvinna i 90-årsåldern vistades ett par år på ett korttidsboende. Är det rimligt. Risken finns att kommunerna sätter det här i system.

Idag har kvarboendeprincipen – att alla ska bo hemma så länge som möjligt – blivit vägledande för svensk äldrepolitik. Det är en ekonomisk fråga eftersom platserna på vård- och omsorgsboenden är dyra. Biståndbedömningen för att få en plats på ett sådant boende har blivit alltmer restriktiv.

Andelen äldre som bor i vård- och omsorgsboenden har minskat med 25 procent under 2000-talet och kraven för att få en plats har höjts. Samtidigt har antalet platser i slutenvården också minskat, särskilt inom geriatriken och psykiatrin. Parallellt med denna utveckling har det skett en kraftig förkortning av vårdtiden på sjukhusen. De äldre åker in och ut mellan sjukhuset och hemmet. Därmed har korttidsplatserna för återhämtning mellan sjukhuset och hemmet blivit allt viktigare. Men även där är prioriteringarna hårda.

Socialstyrelsen kom 2008 med en rapport ”Kallelse till samordnad vårdplanering – hur gick det sedan?” Där beskrevs, genom intervjuer, situationen för fyra svaga personer som alla fick avslag på ansökan om en korttidsplats. Av rapporten framgick att de äldre skrevs ut från sjukhuset till det egna hemmet även när de hade stora svårigheter att röra sig och sköta sin hygien. En majoritet var i riskzonen för undernäring, bland kvinnorna hela 70 procent. De äldre var oftast smala, klena, vårdbehövande, ledsna och deprimerade. En rapport som borde komma i strålkastarljuset.

Det har varit sparsamt med byggande av vård- och omsorgsboenden som också inkluderar korttidsplatser.Samtidigt har avyttringen av befintliga vårdplatser pågått. Det handlar bl.a om äldre servicehus som inte ansetts som lämpade till tyngre vårdbehov. De har under 2000-talet avvecklats eller gjort om till seniorboenden. En successiv minskning av platser i äldre sjukhem har också skett där flerbäddsrum ersatts med en-persons-rum och där rum utan egna hygienutrymmen byggts om eller avvecklats till något annat.

Frågor som rör såväl bristen på vård- och omsorgsboende, inklusive de begränsade korttidplatserna såväl som omvandlingen av servicehus till s.k. trygghetsboenden, bör komma i fokus. Liksom om vissa kommuner försöker kringgå gällande lagstiftning när det inte finns plats på ett vård- och omsorgsboende. Pensionärsorganisationerna måste ständigt hålla sig informerade om vad som händer inom äldreomsorgen Det ligger i såväl pensionärsorganisationernas som politikens intresse om de vill värna om en human äldrepolitik.

Mobbning – elevers Golgata

2011-02-16T09:17:00.003+01:00

Ingen arbetsplats skulle acceptera en så bristfällig arbetsmiljö som på vissa håll förekommer inom skolans värld. Vari ligger problemet? Var finns skolans ledning när elever utsätts för mobbning?
Bättre åtgärder mot skolk, mobbning och kränkande behandling är nödvändiga. De lagar som rör skolans område är i stort sett bra. Det är tillämpningen som ibland brister. Ingen kan kräva att skolor alltid ska lyckas. Men arbetsmiljölagen, barn- och elevskyddslagen och likabehandlingsplanen ska vara kända och tillämpas på skolan. Om inte skolans ledning klarar detta - vad kan vi då förvänta oss av eleverna? Det kan till och med anses som ett lagbrott att inte agera mot mobbning.

Ytterligare ett mobbningsfenomen har tillkommit - den digitala mobbningen där eleverna ofta skriver en offentlig dagbok på Internet. Där skriver de om sina känslor, upplevelser, drömmar och fantasier. Tidigare fanns det ett lås på dagböcker och tonåringarna förvarade dem på ett hemligt ställe. Skolan borde ta upp konsekvenserna av att leva ett transparent liv på nätet.

Skolan måste ha beredskap att möta elever som mår dåligt eller har en besvärlig livssituation. Hänsyn till de individuella behoven måste tas. Det motverkar frånvaro, mobbning och kränkningar. Det finns ofta en gemensam bakgrund till skolk, mobbning/kränkande behandling - nämligen att problemen inte har åtgärdats i tid.

Mobbningen har en komplex bakgrund. Istället för att få bättre stöd tvingas många elever att klara sig allt mer själva - med mindre lyckat resultat. Dagens skola bygger mycket på ökat ensamarbete, vilket är förödande för elever i behov av lärarledd undervisning. Detta leder till bristande självkänsla och uppgivenhet som i sin tur kan leda till ogiltig frånvaro, skolk och kanske mobbning. Dessutom har det dragits ner på skolpersonal kring eleverna - kuratorer, skolsköterskor, resurspersonal och skolvärdinnor blir allt färre.

Fallet Måns från Lerum borde varit en väckarklocka. Måns begick självmord 2005 efter att ha mobbats under sex år. Skolverket riktade, efter Måns död, skarp kritik mot kommunens bristfälliga agerande för att få stopp på mobbningen. Efter Måns död blev det känt att skolan varken upptäckt, utrett eller åtgärdat de kränkningar som Måns utsattes för. De insatser som gjordes var kortvariga, skrev Skolverket. Ingen hade agerat vare sig samlat eller målinriktat och det har brustit i skolans kontakt med föräldrarna. Detta är värt att notera. Kanske är det en av grundorsakerna till att mobbning kan fortsätta att utvecklas. "Fallet Måns borde vara en väckarklocka för hela landet", skrev ett undervisningsråd på Skolverket. Men vad har hänt sedan dess?

När allvarlig mobbning uppdagas bör samtliga inblandade kallas till ett möte. Om inte ett dokument och en handlingsplan upprättas och sätts på pränt får det anses som så kallad "hemlös information", vilket förmodligen inte är tillåtet.

Samhället kan aldrig överta föräldrars ansvar för sina barn. Men skolan har ett ansvar att se till att eleverna kan gå till och från den obligatoriska grundskolan samt uppehålla sig där under raster och måltider utan att trakasseras.

Skolornas program mot mobbning fungerar så dåligt att de allihop får icke godkänt av Skolverket. Varje rektor måste känna till skollagens regler och hur dessa ska hanteras till vardags. Eleverna ska inte behöva gå sin Golgatavandring till skolan medan vuxenvärlden, ibland, ser på. Landets rektorer och skolpolitiker måste rycka upp sig!

Läs mer: "Skolornas program mot mobbning sågas", svt.se 28 januari.

”Hållbara skolor” avlövar landsbygden

2011-02-11T17:41:00.002+01:00

Kommunstyrelsen i Ljungby kommun beslutade den 8 febr. om nedläggning av 2 av 3 landbygdsskolor. S la ner sina röster. Intressant fortsättning följer. Men hur och varför agerar egentligen M, ”Det nya landsbygdspartiet”, som de gör?

Skolnedläggningar är tyvärr inte ovanliga. Men de här fallen är så häpnadsväckande att det borde ge eko ändå upp till Sveriges riksdag. Kommunpolitikerna räknar med att spara ungefär två miljoner kronor om året på nedläggningarna. Ungefär vad en villa i Ljungby stad kostar.

Varken sämre undervisning eller ekonomi anses ligga bakom nedläggningarna. Det handlar om avsaknad av landsbygdspolitik, om underlag som inte är tillräckligt granskat och om för många skolor i centralorten Ljungby. De tre skolorna Torpa, ev. tillfälligt räddad, S:a Ljunga och Kånna borde, sakligt sett, ha goda förutsättningar att vara kvar.

I Smålandsnytt den 8 febr. sa Ann-Charlotte Wiesel, kommunstyrelsens ordförande, att problemet är att det föds för få barn totalt i Ljungby kommun. Varför då inte lägga ner en skola i Ljungby stad istället? Och varför lägga ner S:a Ljunga skola då den befinner sig mitt i en friskoleprocess?

I Smålänningen den 31 jan fanns en insändare med rubriken ” Utredningen om Hållbara skolor”. Insändaren skrev bl.a: ”Är problemet egentligen ett annat? Elevsituationen i Ljungby tätort. Har man inte där för mycket lokaler och för få barn? Det får landsbygdsskolorna plikta för.”

Någon djupanalys av orsak och verkan har inte gjorts. Politikerna använder begreppet ”Hållbara skolor”. Var står politikerna om vi lanserar begreppet ”Hållbar landsbygd ?” I utredningen ”Hållbara skolor i Ljungby kommun. Parlamentarisk utredning står bl.a: ”Detta förslag innebär troligtvis att skolorna i Ljungby tätort utnyttjas fullt ut.” Alltså genom avlövning av landsbygdsskolorna.

I brevet till statsministern från föräldrar i S:a Ljunga står bl.a: ”Ett närvärmeverk startades av lokala bönder som förser byn, kyrkan och skolan med värme. Efter att Södra Ljunga har varit utan kommunala tomter i många år undersöks nu, tack vare sockenrådets agerande, markförhållanden bakom skolan vid sjön för byggnation. Allt detta och mycket mer raseras vid en nedläggning.” Vad har kommunpolitikerna gjort när det t.ex. gällt tomter för att öka inflyttningen till orter med hotade landsbygdsskolor?

Nu skriver jag till landsbygdsminister Eskil Erlandsson, C, och stadsminister Fredrik Reinfeldt, M. I brevet skriver jag bl.a: Om denna koncentration av skolorna till landets centralorter genomförs i stor skala kommer vi snart att få se den största och snabbaste avfolkning av landsbygden någonsin. En skolnedläggning på landsbygden är definitiv. Var står då M, ”Det nya landsbygdspartiet”, på riksnivå i denna regionalpolitiska fråga?
Eivor Karlsson, Stockholm
Uppvuxen i S:a Ljunga

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Stockholm den 10 februari 2011

Till

Statsminister

Fredrik Reinfeldt

Angående nedläggning av landsbygdsskolor
I valrörelsen 2010 benämnde sig Moderaterna bl.a. som ”Det nya landsbygdspartiet”.

Skolnedläggningar är en fråga som berör och upprör många. Den utgör själva livsnerven i en bygd. Det innebär liv, rörelse, engagemang och framtid. Det innebär oftast också en affär på orten och allmänna kommunikationer.

Nu lanseras ett begrepp ”Hållbara skolor” där kommunpolitikerna vill centralisera. Landsbygdseleverna ska åka in till tätorten. Deras landsbygdsskolor ska avvecklas.

Om denna koncentration av skolorna till landets centralorter genomförs i stor skala kommer vi snart att få se den största och snabbaste avfolkning av landsbygden någonsin. En skolnedläggning på landsbygden är definitiv.

Var god se bifogad insändare/artikel som jag skickat till Ljungbytidningen Smålänningen. Jag ser fram emot att få synpunkter snarast.

Det är kommunerna som avgör det mesta när det gäller skolfrågorna. Men regionalpolitiken och rikspolitiken har ändå en viss koppling. T.ex. landsbygdsfrågor, som bl.a. nedläggning av landsbygdsskolor. Ann-Charlotte Wiesel, M, är kommunstyrelsens ordförande i Ljungby kommun.

Vid förra nedläggningshotet, 2004, ville Moderaterna inte lägga ner dessa skolor. Den dåvarande ledande M-politikern, tyvärr avliden, stred för att skolorna skulle vara kvar.

Var står då M, ”Det nya landsbygdspartiet”, på riksnivå i denna regionalpolitiska fråga?

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson

Adress och tfn/mobilnummer

Näringsrik mat och granskningskommitté inom äldreomsorgen

2011-01-22T20:13:00.004+01:00

Mitt i välfärden lever många gamla och sjuka människor med undernäring. De får för lite och/eller fel slags mat. Enligt experterna får över 71.500 äldre på vård- och omsorgsboende i sig alldeles för lite mat och näring.

Undernärda
Att många äldre är undernärda är väl känt men vad är lösningen om det inte finns tillräckligt med personal för att hjälpa dem med matintag? Eller om effektivitetskraven styr och kommunerna har ansträngd ekonomi. För att få äldre att äta mer och bättre, räcker det inte med att personal från hemtjänsten tittar in och räcker över en matlåda som den äldre sen får värma i micron.

För första gången har Livsmedelsverket tagit fram förslag till råd för mat inom äldreomsorgen. Syftet är att förebygga undernäring samt verka för positiva måltidsupplevelser och god aptit. Verket räknar med att cirka fem procent av de som bor hemma är undernärda, en rapport från socialstyrelsen räknar med att hälften av dessa är i riskzonen och ungefär hälften av de inom särskilt boende är undernärda. Bristen på tid och personalbrist uppger vara ett stort problem.

Sex måltider om dagen
Livsmedelsverket rekommenderar minst sex måltider om dagen, tre huvudmål och tre mellanmål, men ger inga råd om portionsstorlekar. En person med liten aptit behöver sprida ut måltiderna för att orka få i sig tillräckligt. Mellanmålen ger i många fall 30-40 procent av energin och näringen, enligt Livsmedelsverket.
Det är också viktigt att nattfasta (måltidsuppehållet under natten) inte blir för lång. Nattfastan bör inte överstiga 11 timmar enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Men många äldre tvingas ta sin medicin flera timmar innan de får mat på morgonen.

Råd kan bli en pappersprodukt
För att kunna realisera målen om god kvalitet i mat och måltidsmiljö krävs adekvat biståndsbedömning, tillräcklig bemanning i hemtjänst och särskilda boenden, samt en god samordning mellan de kommunala nämnder som ansvarar för mat och måltider inom äldreomsorgen. Och/eller de nämnder som beslutar om resurser till äldreomsorgen, i de fall de inte är en och samma.
Det är också ett problem att det oftast inte sker nya biståndsbedömningar när den äldre får en plats på ett vård- och omsorgsboende. Med tilltagande omsorgsbehov och en ökad undernäring behövs ny biståndsbedömning för mat, måltidsmiljö och personal för att hinna hjälpa de äldre. Detta eftersom de äldre oftast då är i dåligt skick och hjälpbehoven är stora.

Det krävs politiska beslut om vilken kvalitetsnivå man vill erbjuda inom äldreomsorgen. I biståndsbedömningen måste dessa krav kopplas samman med resursbehoven inom verksamheterna. Utan en koppling mellan kvalitetskrav och tillräckliga resurser i form av tid och bemanning finns en stor risk att Livsmedelsverkets goda råd blir en pappersprodukt utan verklighetsförankring. Och de äldre fortsatt förblir undernärda.

Resurser saknas

Och det står väl tämligen klart att den tiden, bemanningen och ekonomiska resurserna som skulle behövas finns inte idag. Många äldre får inte ens komma ut i friska luften. Inom demensvården saknas det idag minst fyra miljarder kronor för att kommunerna ska nå upp till minimibemanning inom demensvården. Friskförklarade sjuka hänvisas i många fall till kommunernas försörjningsstöd. Detta belastar kommunernas ekonomi när det gäller basåtagande som vård, skola och omsorg.

Plus minus noll

Samtidigt säger Göran Hägglund, socialminister, och Maria Larsson, barn- och äldreminister, att ”Vi satsar 3,7 miljarder kronor på de allra mest sjuka äldre” DN 12 Jan. 2011. Men det blir i stort sett plus minus noll eftersom behoven är större och effektivitetskraven styr. När media uppmärksammar brist på nattbemanning på vissa demensboenden kanske kommunen tillsätter bemanning men drar ner på andra områden. T ex andra äldres antal timmar från hemtjänsten. Om de undernärda ska få bättre mathållning kanske man drar ner på utevistelsen. O.s.v. Vem ser till helheten?

Kommunerna bestämmer

Det är kommunerna som bestämmer vilken mat och kvalitetsnivå som ska finnas inom äldreomsorgen. En nationell värdegrund inom äldreomsorgen har antagits och lokala värdighetsgarantier ska uppmuntras. Men vilka förutsättningar ger riksdagen kommunerna att klara sina ökade åtaganden?

På riksnivå måste politikerna följa upp i vilken mån Livsmedelsverkets förslag om råd för mat inom äldreomsorgen får något genomslag samt huruvida resurserna till kommunerna i övrigt är tillräckliga. T.ex: Hur implementeras värdegrund, kostråd, rätten till utevistelse, nattbemanning m.m? Allt detta måste också ses i förhållande till personaltätheten och kommunernas ekonomiska förutsättningar.
Politiker talar ofta om att förbättra äldreomsorgen men nya pengar tillförs sällan till kommunerna. Det krävs politiska beslut på riksdagsnivå om vilken kvalitetsnivå man vill erbjuda landets äldreomsorg.

En granskningskommitté borde tillsättas som kontrollerar kvalitén inom äldreomsorgens alla olika delar: Vård- och omsorgsboende, inklusive korttidsvård, och av hemtjänsten.

De gamla i Sverige svälter i äldrevården Många äldre får för lite näring

Jumboplats kan drabba svenska pensionärer

2011-01-16T15:43:00.004+01:00

I 2010 års valrörelse försökte partierna överträffa varandra med skattelöften till de svenska pensionärerna. Pensionärerna utgjorde 24 procent av de röstberättigade och kunde avgjort valet. Men den återkommande budgivningen i valrörelsen gjorde att många pensionärer hade svårt att se någon tydlig skillnad mellan blocken när det gällde pensionerna.

Undvek levnadsförhållanden

Partierna undvek i stor utsträckning de äldres levnadsförhållanden i valrörelsen. Det som verkligen berör de äldre. T.ex. servicehus som omvandlas till dyra trygghetsbostäder. Därtill mindre pension två år i rad. Detta tillsammans med ökade levnadsomkostnader, även för pensionärer, är den verkliga akilleshälen. Detta hade pensionärerna lyssnat till. Men det tog partierna inte upp i valrörelsen. De talade också tyst om de 256 miljarder som i slutet på 1990-talet togs bort från pensionsfonderna.

Pensionärerna kan få ”betala” av

Summan av alla löften, svikna eller bara i någon mån uppfyllda, blev i varje fall en negativ utveckling både 2010 och 2011 för pensionärerna. Inkomstklyftan mellan förvärvsarbetande och pensionärer ökade ytterligare. Fortfarande betalar pensionärer mer skatt än förvärvsarbetande vid samma inkomst. Den skillnaden kommer att öka till pensionärernas nackdel om alliansregeringen inför ytterligare jobbskatteavdrag.

Det nya pensionssystemet, som S, M, KD, FP och C beslutade om 1994, är så underfinansierat att den så kallade bromsen för första gången slog till 2010 och då sänkte inkomstpensionen med 3 procent. 2011 sänktes inkomstpensionen ytterligare, nu med 4,3 procent.

Teoretiskt kan Sverige få en situation under 2011 och 2012 som innebär att samtidigt som samhällsekonomin tar ny fart med stigande löner får pensionärerna fortsätta att ”betala av” på bromsen. Effekten av bromsen blir i alla händelser att det dröjer åtminstone fram till 2013 innan pensionerna återigen kan höjas, enligt beräkningar från Försäkringskassan.

Faktiska utgifter
Pensionerna borde i högre grad anpassas efter pensionärernas faktiska utgifter i form av hyra, el, matkostnader, läkarbesök, mediciner, tandläkarbesök, hemtjänst och så vidare. Läkar- och medicinkostnader är högre för äldre liksom tandläkarräkningar som inte innefattas av högkostnadsskyddet. Flertalet pensionärer får en lägre disponibel inkomst 2011. Till allt detta kommer lagen om marknadshyror som började gälla den 1 januari 2011 och som kommer att slå hårt i storstäderna och blir ett extra stort problem för pensionärer och andra med låga inkomster.

Segregerat boende
I Stockholms stad omvandlas nu servicehusen till trygghetsbostäder. Det viktiga boende som servicehusen har utgjort med dygnet runt-vård ersätts nu av nyrenoverade trygghetslägenheter med en hyreshöjning från 37 procent. För en tvårummare som innan renoveringen kostade 5.736 kr /månaden hamnar hyran efter renovering på 9.054 kr/månad. Utöver det betalar boende för bl.a. vård, larm och fritidsaktivitet som tidigare ingick i hyran.

Yngve Gustavsson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, varnar nu för att reformen, omvandling av servicehus, utestänger vissa grupper och därmed ökar segregationen. Fattigpensionärerna, som framför allt är äldre kvinnor, har inte råd att bo där. Gustavsson är också kritisk till att servicehusen successivt försvinner när de omvandlas till trygghetsboende. – Enligt mig är det helt vansinnigt eftersom vi ser att vårdbehoven ökar, sa Gustavsson. Detta visar, förutom försämrade pensioner, hur politiken snabbt kan förändra/försämra de äldres levnadsvillkor.

Prognos – näst sämst inom EU

Svenska pensioner kan hamna på jumboplats inom EU i framtiden. En rapport från EU-kommissionen visar att de svenska pensionerna försämrats och nu ligger strax under genomsnittet i EU. År 2008 fick den som pensionerades efter 40 års yrkesliv i Sverige 65,0 procent av slutlönen i pension. Enligt EU beräknas de svenska pensionerna 2048 bara vara 48,2 procent av slutlönen. Då kommer de svenska pensionerna att vara näst sämst i hela EU. Av alla EU-länder är det bara Estland som beräknas få lägre pensionsnivåer, enligt EU.

Frågan kring pensionerna, nu och framöver, bör lyftas upp men ur ett annat perspektiv än i valrörelsen 2010. För dagens såväl som framtida pensionärer.

Valanalys 2006 – hur gick det sen?

2011-01-02T19:36:00.008+01:00

Det skrevs många intressanta inlägg om S valförlust 2006. Nedanstående är till delar utdrag ur en artikel på min hemsida där jag återgav det som verkade vara en intressant eftervalsanalys 2006. Finns det någonting att lära inför valet 2014 av 2006 års valrörelse?

Trodde inte på socialdemokratin
”Arbetarväljare trodde inte på socialdemokraternas budskap”, det var rubriken på förre folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johanssons eftervalsanalys i DN den 17 okt. 2006. Det blev för mycket av att ”det går bra för Sverige” och för lite samhällskritik, skrev Johansson. Som menade att misslyckandet i arbetsmarknadsfrågor grundades redan 2003-2004. Och att valet då i praktiken förlorades. Johansson drog slutsatsen att det är unga arbetare och pensionärer med arbetarbakgrund som gick till Sverigedemokraterna, SD. De kände inte att S tog samhällsproblemen på allvar, enligt Johansson.

”Sossepolitik av 70-talsmodell”
Men Morgan Johansson fick kritik av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som i Piteå tidning den 18 okt. 2006 gick till angrepp mot Johansson. – Jag förstår inte varför Morgan Johansson utfärdar en varning för att Socialdemokratin skulle riskera högervridning. Det är i så fall en varning som kommer tjugo år för sent. På 80-talet gjorde S en justering åt höger.
     Ljunggren tolkade Morgan Johanssons åsikter som absurda vänsteråsikter. Ljunggren skrev om att sälja samma gamla sossevänsterbudskap om att den offentliga sektorn måste expandera, höja skatterna, reglera samhället mer, cykelhjälmar, tvångsindelning av föräldraförsäkringen etc. Ljunggren tolkning av Johanssons debattinlägg var att om vi inte öser på med mer traditionell sossepolitik av 70-talsmodell så kommer SD och äter upp socialdemokratin.
     Morgan Johansson svarade i Piteå Tidning den 20 okt. 2006 under rubriken ”Har Stig-Björn Ljunggren tappat balansen?” Johansson undrade om Ljunggren önskade att S övergav den generella välfärdspolitiken eftersom vi tydligen inte får försvara den när den angrips.
    Vem siar bäst, av dessa två, om framtiden och S valutgång år 2010? Brist på riktigt arbete är demokratins akilleshäl. Det skapar en grogrund för missnöje och utslagning.

Fler utsatta
Vi kommer förmodligen att se en ytterligare hord av utsatta, arbetslösa, människor, däribland många fattiga barn, framöver mot valet 2010. Samtidigt som Alliansen talar om arbetskraftsinvandring. Vilka signaler sänder det till utsatta medborgar? Och om dessutom ett enklare budskap står till buds? Borgar det inte för en promenadseger för SD till riksdagen 2010? Det var min fråga.
    Det räcker kanske med att SD, om de är smarta, säger att vi kommer inte att motsätta oss arbetskraftsinvandring men först måste våra egna få arbete.

Anständiga medborgare blir desperata
Då handlade det inte längre om, som Stig-Björn Ljunggren antydde, om flummig vänsterpolitik av 70-talsmodell. Då handlar det om anständiga medborgare som i sin desperation, över arbetslöshet och utsatthet/utanförskap, söker sig åt ett helt annat hål än det vanliga. SD kan komma att växa i den stora spricka som nu vidgas alltmer i Sverige.
     SD fick 2.9 procent vid valet 2006. Sifo:s väljarbarometer (SvD 22/10 -06) gav SD 3,4 procent. Men uppgången kunde bero på den uppmärksamhet SD fått efter valet .
    Ett stort misstag som politikerna begår är att inte diskutera arbetslösheten. Är full sysselsättning möjlig? Svaret blir troligen: Nej. Då infinner sig nästa fråga: Hur skapar vi drägliga arbets- och samhällsförhållanden för de som tvingas stå utanför? Detta för att flertalet andra ska få det bättre – skatte- och samhällsekonomiskt? Det är bl.a. detta som valet 2010 kommer att handla om.

"Otydligheten har sitt pris"
Det var rubriken på ledarsidan Piteå tidning den 4 okt. 2006. Enligt ledarkrönikan, skriven av Mats Rosin, så lutar det alltmer åt att Sverigedemokraterna passerar fyraprocentspärren till riksdagen nästa val. Alltså 2010. ”Då lär det komma många förklaringar efteråt.”
     För att slippa kallas efterklok ville Rosin redan då lufta en egen åsikt: De andra partierna har blivit alldeles för lika varann. När alla partier gyttrar ihop sig i mitten blir det fritt fram för extremister.
Mats Rosin skrev också att ”Stora koalitioner" av österrikisk eller tysk modell har vi ju hittills, utom på kommunal nivå, inte sett här i landet men trängseln i mitten är lika påtaglig.
    – Samtidigt upplever sig stora väljargrupper, i våra glesbygder och storstädernas miljonprogramsområden som alltmer bortglömda av de etablerade partierna, vilket skapar grogrund just för politiska buskprofeter. När vänstern överger gamla ståndpunkter, främjar sig från arbetarklassen och drar sig in mot mitten – får det konsekvenser, skrev Rosin i Piteå tidning 4 okt 2006.

Tillväxt och socialpolitik
Ytterligare ett val har nu ägt rum – 2010 – med ytterligare en valförlust. S och övriga i oppositionen har en svårare uppgift än Alliansen. Oppositionen måste dels vinna vissa grupper medelklassväljare men också arbetarklassen, pensionärer och de medborgare som nu slagits ut av Alliansregeringen. Mantrat 140 utförsäkrade om dagen håller inte. Hur många har Alliansregeringen nu förpassat till utanförskap?
     Jag tror, liksom Morgan Johansson skrev i sin eftervalsanalys 2006, att det finns en bred folklig uppslutning bakom en samhällsmodell som minimerar klassklyftorna. Socialdemokratins, men också hela oppositionens uppgift är – vill jag tillägga – att påtala hur detta systemskifte skadar. Inte bara de svagaste - de som lever på marginalen, är arbetslösa, sjuka eller rent av utslagna - utan också hur detta drabbar såväl arbetare som tjänstemän.
    Detta, tillsammans med lämplig förpackning av positiv tillväxt och socialpolitik, är oppositionens viktigaste uppgift inför valet 2014. Eller som Folkbladet skrev 2010-12-31: ”När det drar ihop sig till val igen så kommer alliansen att vara i upplösningstillstånd.” Med då alla utförsäkrade och socialbidragstagare torde det finnas anledning att instämma i detta.

Alamerande om autistiska barn

2010-12-29T09:38:00.009+01:00

Allt fler barn och unga nekas personlig assistans. Sedan 2007 har antalet barn som beviljats personlig assistent minskar med sju procent. Detta trots att nydiagnostiseringarna av olika typer av autism har ökat med 20 procent. Nu tar media också upp problemet.

Attitydförändringar
–Försäkringskassan upplevs som en myndighet ”befriad från sunt förnuft” Det anser Eva Nordin-Olson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet. Nordin-Olson har själv en dotter med autism. Hon är skolläkare och arbetar med rehabilitering av vuxna med kognitiva och psykiska funktionshinder. Eva Nordin-Olson säger till SvD,28 dec. – Det finns en fantastisk lagstiftning i Sverige, den är fullständigt glasklar men tillämpningen av den är under all kritik. Hon beskrivet en attitydförändring från myndigheternas sida när det gäller denna personkrets och med liknande funktionsnedsättningar: ”Behöver du verkligen hjälp?” Istället för att fråga: ”Vad kan vi hjälpa dig med?”
   Man kan också säga att gränsdragningen mellan normalt och abnormt ändras gradvis. Det beror på samhällets krav samt vår beredskap att tolerera och bereda plats för avvikare. Men ytterst handlar det om ekonomi och politisk undfallenhet samt bristen på intresse för de medborgare som inte följer en given mall.

Olika bedömningar och politisk följsamhet
Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, säger att det är ett dilemma att det är så stora skillnader av bedömningar från enskilda handläggare. ”Måste bedömningskriterierna vara så här snäva för att få hjälp?” SvD 28 dec. –Nej det behöver de inte, men för att påverka det måste man gå till politikerna. Vi har fått en annan rättspraxis att arbeta efter nu.
   Helt rätt. Vi har fått en helt annan rättspraxis sen Alliansregeringen fick makten. Och allra allvarligast: Få politiker reagerar.
   Försäkringsdirektör Svante Borg vill, trots siffrorna, inte gå med på att det har blivit svårare för barn med autism och utvecklingsstörningar att få personlig assistans. Frågan är om Svante Borg är opartisk eller om han, i första hand, företräder regeringens politik. Svårt få hjälp till barn med autism.

”För djävligt”
Även Per-Einar Nordkvist, ordförande för Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland, reagerar. Extra Östergötland, 28 dec. ”Det är för djävligt.” Att vara föräldrar till ett autistiskt barn betyder ”mer föräldratid”. Det innebär bl.a. att föräldrarna får avsätta mycket kraft och tid av sin icke arbetande tid åt sitt autistiska barn. Det innebär också att syskonen ofta får stå tillbaka.
   ”Politikerna resonerar så att kan man föra maten till munnen själv, då klarar man av att äta. (…) De här barnen har inte samma insikter som alla andra. De känner inte hunger, du måste alltid pusha på, annars äter de inte. Du måste hjälpa till och skära maten i lagom bitar. Skulle vi som föräldrar inte finnas där fick barnen svälta,” säger Nordkvist som själv har ett autistiskt barn.

Dygnet-runt-tillsyn för en 2-3-åring?
Instämmer helt med Nordkvist. Jag känner en familj som ägnat mycket tid åt sitt funktionsnedsatta barn som har både autism och en ovanlig kromosonförändring. Dottern är idag 23 år. Även hon måste få maten finfördelad eller mosad för intag. Enligt utredningen befinner hon sig på en 2-3-årings nivå. Hon är snart på väg till egen gruppbostad. Ändå har Försäkringskassan ifrågasatt om hon behöver dygnet-runt-tillsyn. Det är alamerande. Vem lämnar en 2-3-åring utan nattlig och daglig tillsyn?
   Den som är svårt autistisk, ibland i kombination med andra diagnoser, kan till exempel inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. De riskerar därför att utsätta sig för faror om man lämnar dem ensamma. Vem bär då ansvaret ifall assistenterna dras in?

Egen ringhörna
Nordkvist tar också upp att antalet neddragna timmar med assistans gör att allt fler föräldrar måste stanna hemma med sina barn. Hur kan det spara pengar? undrar Nordkvist. Och hur går det då med regeringens arbetslinje, är en befogad tilläggsfråga?
   Autism utgör ett brett spektrum. Ofta kombinerat med andra diagnoser. Allt ifrån tillägg av ADHD som till kromosonförändringar med varierade inslag. Men alla innebär de nedsättningar av viktiga funktioner där stödet utifrån kan vara livsavgörande. Det är graden av detta stöd som regeringen nu drastiskt minskar.
   Regeringen Reinfeldt förefaller befinna sig i en egen ringhörna. Fixerad av skattesänkningar och oförmögen att se till samhällets utbredda behov. Arbetslinjen framför allt. Samtidigt slår besparingarna hårt mot en grupp människor som redan har ett tungt ansvar. De gör alla en stor samhällsinsats utan större uppmärksamhet. Föräldrar tvingas träda in, ibland t.o.m. lämna sitt arbete, när samhället och politiken sviker.

Orimliga regler betyder socialbidrag

2010-11-07T20:03:00.024+01:00

Över hälften av de ungdomar som får socialbidrag är arbetslösa. Nya siffror visar luckorna i de sociala trygghetssystemen. SCB har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, tagit fram statistik om socialbidragssökande. Det visar att arbetslöshet eller sjukdom är övervägande skäl till att människor söker ekonomiskt bistånd.

Ekonomiskt bistånd
Nu tvingas personer med sociala problem samsas om samma resurser som arbetssökande och utförsäkrade från Försäkringskassan. Detta drabbar kommunernas basverksamhet: Skola, vård och omsorg. Dessutom måste personer som söker socialbidrag först ha ”fattiggjort sig ”d.v.s. gjort sig av med det lilla de äger. Vilken start ger det på deras fortsatta liv? Samtidigt som de inte kan påverka ogenomtänkta politiska beslut.
Den statistik som SCB tagit fram visar att 41 % av socialbidragstagarna saknar jobb. 14 % är sjuka. Sociala skäl uppgår till 11 %. Samt övrigt till 35 %. Alltså utgör ca 52 % personer som inte borde omfattas av socialbidrag, enligt SCB:s undersökning. Statistiken bygger på uppgifter från 239 kommuner under perioden januari till maj i år. Andra orsaker kan vara att lönen eller föräldrapenningen inte räcker till. Under denna period betalade kommunerna ut 3,6 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd.

SKL ställer krav
Med hjälp av dessa nya siffror upprepar SKL sitt krav på att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna ska samordna resurserna så att personer får rätt stöd från rätt myndighet.
Det är ett nygammalt krav som förefaller svårt att uppfylla. Socialbidrag, det yttersta skyddsnätet, ska endast omfatta personer/familjer som har behov av stöd.Arbetsmarknadspolitik ska inte ingå i kommunernas åtagande.
Socialförsäkringsutredningen ska nu se över bl.a. förslaget till en gemensam ingång till de statliga och kommunala myndigheterna. Men det räcker inte för att lösa problemen kring socialförsäkringen. 1500 sjuka kan inte bli sjukskrivna igen – hur sjuka de än blir. Då utgör de ändå bara en liten skara av alla utförsäkrade som nu tvingas söka socialbidrag.

Kritik mot tidsgränser
En utredning som skulle föreslå förbättringar av sjukförsäkringsreglerna får nu kritik från flera håll. Bl.a. från fackförbunden och handikappsorganisationerna. Bl.a. vad gäller tidsgränserna i regeringens sjukförsäkring som finns kvar även i utredningens förslag. Det förefaller orimligt att allvarligt sjuka och personer som råkat ut för allvarlig olycka ska omfattas av en tidsgräns.

”Livsinriktad rehabilitering”
Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade, RTP, har sedan 2009 efterlyst en ny syn på rehabilitering. RTP lanserade begreppet ”livsinriktad rehabilitering”, för både liv och arbete. RTP anser att det är viktigt att personen först får rehabiliteras tillbaka till livet innan samhället ställer krav på återgång till arbetslivet, för att rehabiliteringen ska fungera bättre i Sverige. Ny rapport: En rehabiliteringskedja i behov av rehabilitering.

Dagens tidsgränser
Även personer som inte ens fått chansen till någon rehabilitering riskerar att utförsäkras med dagens tidsgränser. Det är uppenbart att processen behöver göras mer rättssäker. I valrörelsens sista skede talades det en del om sjukförsäkringen. I riksdagsdebatten den 4 november, när ämnet skulle debatteras, fanns bara en enda talare. En folkpartist. Talarlistan var helt tom på rödgröna politiker. Se blogg Maria Nova

Har oppositionen redan glömt de sjuka?

2010-10-17T09:25:00.003+02:00

Har oppositionen lämnat walk over till Alliansen när det gäller sjukförsäkringssystemet? Det förefaller vara ganska tyst från oppositionens sida. Frågan är om det kommer att bli tyst ändå fram 1,5 vecka före valet 2010.

”Valet är över vart tog vi sjuka vägen?” Det var rubriken på Lars Sjöbloms artikel i Aftonbladet. Sjöblom var M-politikern som lämnade moderaterna p.g.a. hur de behandlade sjuka och utförsäkrade. Han gick över till S men konstaterar nu att Mona Sahlin och Ylva Johansson har glömt bort oss. Inte ett ord har vi hört från dessa politiker. Nu pratas det om invandrarfrågan och Afghanistan, konstaterar Sjöblom som undrar var läkarnas röster är.

Ja, efter valet det har blivit tyst om sjukförsäkringen och dess konsekvenser från oppositionen Innan valet tog inte heller oppositionen upp frågan om sjukförsäkringen i tid. En reporter på TV4 sa att det kunde blivit Alliansregeringens stupstock. Och det missade oppositionen?

Kristersson ska rätta till sjukförsäkringen, löd rubriken på TV4:as inslag om hur sjuka drabbas. Men det blir bara små justeringar har Kristersson senare meddelat. Frågan är vart Margaretas fall räknas.

Vad händer med de långtidssjuka som utförsäkras och vad händer med dem i Fas 3? Åtskilliga reportage har visat att många arbetsgivare utnyttjar personer i Fas3. Som tvingas utföra arbete som kunde skett till marknadsanpassade löner. Social ekonomi kan det vara något för Fas 3 deltagare?

Eva Carlsson och Pernilla Ulvblom från Sociala arbetskooperativens intresseorganisation (Skoopi) tog upp frågan i Dagens Samhälle 32/2010.De skriver bl.a att i Arbetsförmedlingens faktablad står att ”Sysselsättning i Fas 3 kan bestå av arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda (…). Här är regelverket motsägelsefullt, eftersom det måste finnas meningsfulla arbetsuppgifter och kvalitet även för deltagaren; möjlighet att bli delaktig, få utvecklas och ges chanser till framtida anställning. skriver de.

Carlsson och Ulvblom skriver vidare att i Arbetsförmedlingens faktablad står även att anordnaren ”Får inte placera den arbetssökande hos en annan arbetsgivare, förening, organisation eller annat företag”. Men, konstaterar de, det är något som vissa kommuner, bl.a Botkyrka, inte följer. ”Se till att inte långtidsarbetslösa utnyttjas”, var rubriken i Dagens Samhälle.

Vem följer upp deltagarna i de olika arbetsmarknadsprojekten och i Fas 3. Hur är deras arbetsförhållanden? Hur introduceras de ut mot arbetslivet? Hur blir de bemötta. Den frågan borde nätverket Resurs ställa till respektive politiker i socialförsäkringsutskottet. Då får vi se om oppositionen också kommer ut på banan. Det som Lars Sjöblom och många andra drabbade efterlyser

Pensionärer – stor väljargrupp i bakvattnet

2010-10-10T22:22:00.002+02:00

Behövs ett fungerande pensionärsparti i Sveriges riksdag? Vem/vilka driver de frågor som är viktiga för pensionärerna? Det är frågor som ofta kommer upp då många pensionärer anser att de utgör en bortglömd grupp i samhället. Trots att andelen pensionärer utgör 25 % av väljarkåren. Eller var fjärde röst. Men i de politiska församlingarna är alltför få representerade.

”De etablerade partierna lovar oss äldre inför valet guld och gröna skogar, bara vi röstar på dom. Glöm ditt gamla parti, ditt gamla parti har för länge sedan glömt dig. Vårt parti heter SPI (Sveriges Pensionärers Intresseparti). Det skrev Backa Nils Eriksson i Länstidningen Östersund sept. 2010. Men SPI gjorde ett katastrofval över hela landet

De pigga pensionärerna vill ha sänkt skatt och höjd pension, i stället för tvärt om. För de som inte kan föra sin egen talan råder hårda villkor. Äldre som inte förmår föra sin egen talan behöver god omsorg som utgår från deras behov. Det finns många åldringar som har problem med toalettassistans. Många kan tvingas lägga sig vid Bolibompa.

Hemtjänstens personal, kanske de enda som många ensamma äldre träffar, får endast tid för de mest basala behoven. Ingen tid att sitta ner och prata med den äldre.Var fanns den frågan i valrörelsen. Eftersom utgifterna för personalen utgör cirka 80 procent av kostnaden för ett normalt äldreboende är det i stort sett bara personalstyrkan som det går att skära ner på. Vissa äldreboenden är sedan tidigare klart underbemannade. Eller dementa som låses in för natten. Dock inte specifikt för just Piteå.

I valrörelsens sista halvår kom skattesänkning för pensionärer i fokus. En överbudspolitik från både regeringen och oppositionen. Övrig äldrevård kom i skymundan. Som t. ex. behovet fler vård- och omsorgsboende inkl. korttidsplatser. Frågan om personaltätheten, alltså i praktiken de ekonomiska resurserna, likaså.

I DN:s Valfläskkollen togs frågan om miljonären är en pensionär upp? Majoriteten av alla miljonärer är pensionärer, hävdade Fredrik Reinfeldt (M) och pikade Mona Sahlin (S) för att hon vill sänka skatten för de rikaste. En retorik över huvudet på flertalet pensionärer. På olika sätt fördes fattiga pensionärer och sjuka vårdtagares behov åt sidan.

”Pensionärerna behöver ett eget riksdagsparti”, stod det i DN den 21 aug. Ett ämne som ofta dyker upp. Insändarskribenten Magnusson skrev att andelen pensionärer utgör 25 % av väljarkåren. Utlovade skattesänkningar för pensionärer ansåg Magnusson som löften till inget förpliktigande eftersom det alltid finns ett ”men” efter löftena.

Det bör dock påpekas att det är svårt starta ett parti enbart i äldrefrågor. Det bör, i så fall, breddas till att omfatta skola, vård och omsorg. Det behövs också ett bra partiprogram, engagerade personer och en driftig ledare.
– I tre och ett halvt år är det tyst, men ett halvår innan valet är vi väldigt populära, sa pensionären Larsson medlem i PRO Sunnemo. Det är kanske där debatten och analysen om äldrefrågorna bör starta. I tystnaden som följer vad gäller de äldres behov, efter ett val. Den tystnaden får inte fortsätta till 2014.

Alliansens svek mot folkhemmet

2010-10-03T20:24:00.002+02:00

HYRORNA , Inlägg av Jan Lindholm, MP, i ETC
2010-08-21

Det talas mycket om att högerregeringen kan komma att falla på sina misslyckanden med socialförsäkringen och arbetslöshetskassan. Få talar om sveket mot den svenska hyresrätten, skriver Jan Lindholm (MP).

I stället för att ta striden i EG-domstolen och göra sitt yttersta för att försvara den svenska modellen med allmännyttiga fastighetsbolag valde regeringen att kapitulera i farstun. Trots att många bedömare ansåg att vi hade kunnat vinna i EG-domstolen så valde man att själv dödförklara den svenska modellen för hyressättning. Motivet var självklart att man ville genomföra rena marknadshyror. I högerns Sverige finns ingen annan rätt än den som kan köpas för pengar. Den som bott hela sitt liv i en hyreslägenhet i innerstaden skall självklart kunna kastas ut om hyresvärden har möjlighet att hitta en hyresgäst som kan betala mångdubbelt mer. Social hänsyn, bovärde, besittningsskydd, det är gammalmodigt för en moderat bostadspolitiker.

Det var lite för uppenbart hänsynslöst att gå hela vägen på en gång. Därför valde man att lagstifta om ett nytt hyressättningssystem med inbyggda skyddsregler. Att hyrorna trots det kommer att växa med minst fem procent per år och i attraktiva innerstadslägen förmodligen betydligt mer väljer man att tala tyst om. Samtidigt har regeringen i lag ålagt de kommunala fastighetsbolagen tunga sociala uppgifter samt ett krav på utdelning i samma nivå som de privata fastighetsbolagen.

Det finns kanske kommuner som tycker det är toppen att hyresgästerna får betala extra skatt. Risken är stor att fastighetsbolagen inte klarar underhållet när vinstutdelning går före. Förfall leder till avflyttning och så har högerregeringen fått som de vill. Förslumning, segregering och hyresrättens död.

Det otäcka är att den här processen är så skickligt iscensatt att den kanske inte går att stoppa ens med ett regeringsskifte. När regeringen svek den svenska modellen så gjorde man det samtidigt nästan omöjligt att återta förlorad mark.
Den möjlighet EG-rätten nu erbjuder för kommuner att lösa boendefrågor för dem som inte kan köpa sina egna bostäder är att införa så kallad social housing. Det innebär i praktiken inkomstprövning och en kraftig segregering.

Bostadspolitiken var det svenska folkhemmets kärna. En politisk ambition att alla skulle kunna bo bra även de som inte kunde betala var grunden för att alla barn skulle få en bra start i livet. Den epoken byts nu mot att var och en får lösa sitt boende på egen hand och att priset på boendet bestäms av den som har råd.
I Paris och Londons förorter kan vi se vart resan bär med högerstyret. Sverige behöver snabbt en ny regering.

Jan Lindholm
Riksdagsledamot, Miljöpartiet de gröna

Papperen på bordet, Reinfeldt!

2010-09-04T22:09:00.013+02:00

Teichert, strokeläkaren som själv fick stroke, har blivit en symbol för Alliansen politik där sjukskrivning på deltid har blivit omöjligt och de sjuka istället ska "prövas mot hela arbetsmarknaden". Teichert uppmanades att sluta sitt jobb som läkare på 75 %, för att jobba på Samhall på 100 %.
Nu får inte media negligera detta fall därför att det sägs att Teichert står S nära. Jörg Teichert säger till Aftonbladet att han inte är "medlem i S” och att han hade ställt upp för alla partier som vill lyfta frågan om de nya reglerna – utom Sverigedemokraterna Det handlar om sakfrågan. Reglerna. Vad gäller? Vad har sagts och inte sagts?

”Jag blir upprörd!”
Enligt Försäkringskassan, FK, stämmer det inte att Teichert blivit hänvisad till bl.a Samhäll. –Jag blir upprörd över sakfelen, säger överdirektör Stig Orustfjord på FK till Aftonbladet. Vi har aldrig gett den här mannen rådet att han ska säga upp sig eller börja jobba på Samhall. Vi lägger oss inte i den frågan, eftersom vi varken har den kompetensen eller befogenheten, säger Orustfjord. Vem har då kompetensen ? Var ligger ansvaret?
Men Jörg Teichert kontrar med att han har beslutet – på papper. Men han säger också att han blivit bra bemött av FK. Det är inte dem han angriper – utan reglerna. Vid partiledarutfrågningen för några dagar sedan grillades Reinfeldt bl.a om de sjuka reglerna för sjukförsäkringen. ”Alla sjuka ska prövas mot alla jobb som finns på hela arbetsmarknaden”. Det vill jag se papper på, sa Reinfeldt. Det kommer nedanstående länk att belysa. Nu måste oppositionen, de två sista veckorna före valet, koncentrera sig på de utförsäkrade och Alliansens sjukförsäkringsregler – över huvud taget. Ni har väljarna på er sida i denna fråga.

Svenskarna tycker
69 procent av svenskarna svarade på en Novusundersökning att sjukförsäkringen är viktig för den personliga tryggheten på arbetsmarknaden. Hela 65 procent av svenskarna ansåg att de sjukskrivna borde ha bättre villkor än idag. Och 64 procent tycker att de sjukskrivna behandlas sämre idag än innan den borgerliga regeringen tog över.

Överträffat varandra
Det är inte de äldre och pensionerna, som båda blocken försökt överträffa varandra med, som avgör valet. Sjukförsäkringssystemet och de utförsäkrade oroar och engagerat fler. Men för Reinfeldt har det varit bra att fokus hamnat på de äldre och inte på de utförsäkrade.
Lena Mellin säger i dagens AB att nedskärningarna i sjukförsäkringen är regeringens ömmaste punkt. Förlorar alliansen är det den viktigaste förklaringen. Är oppositionen beredd att kraftansamla sig och satsa?

Reinfeldt och papperen
Jag fick via nätverket Resurs ett mail angående att Reinfeldt vid partiledarutfrågningen ”ville se papperet först” när det gäller att ”alla sjuka ska prövas mot hela arbetsmarknaden”. Resurs hade fått sina uppgifter från Alliansfritt Sverige. Jag länkar till Alliansfritt Sverige och deras blogg. Här kan ni läsa om de något komplicerade reglerna som gäller men som Reinfeldt inte föreföll (vilja) känna till. Trots att det är regeringen som utformar politiken.

Fredriks 3 ömma punkter
Här är papperet,

Hej Anna och Alla på Resurs!

2010-08-29T11:32:00.006+02:00

Jag skrev på Resurs den 27 aug. att S, V och MP hade en debattartikel i Aftonbladet om att sjukdom inte ska leda till fattigdom. Jag tyckte att oppositionen och artikeln var tydlig. Väljarna sågar den slaktade sjukförsäkringen.” Anna svarade på Resurs under min rubrik som var: "Oppositionen tar ställning! "Hmm... Men kanske endå inte endå... Här, Aftonbladet 28 Aug, alltså dagen efter: "3 frågor där de rödgröna inte kan enas". "De rödgröna skjuter upp knäckfrågor för att undvika splittring". Och bland annat nämns sjukförsäkringen... Tolkningarna är många. Fortsätt pressa på, skrev Anna.

Jag har förmedlat det Du skrev, Anna, till Veronica Palm, S, via Facebook.Det är viktigt att politiker inom området (Palm är vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott) känner till hur allmänhet och berörda tycker och tänker i vissa, för dem viktiga frågor.

Bra att Du är så uppmärksam, Anna, på texter och vad de kan innehålla eller ej. Jag slog upp AB från den 28 aug. och läste bl.a. på sidan 12: ”Inget klart besked ges före valet, i stället har den viktiga frågan lagts i en utredning på andra sidan valdagen.” Men det beskedet är egentligen inget nytt. Det har framgått tidigare. Men bland all den textmassa som nu i valtider produceras i media kan man inte läsa och se allt.

Sjukförsäkringen är en mycket stor fråga. Arbetsmarknadens parter har en central roll att spela när det gäller ett stabilt sjukförsäkringssystem. Det förbisåg Allianen helt. Fackförbundet ST tog fram en rapport bland sina medlemmar på Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen (AF). Alltså bland den personal som ska verkställa de hårdare sjukskrivningsreglerna. Personalen var mycket kritisk.

Anställda inom FK och AF angav att 61 procent av de utförsäkrade främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det ska jämföras med regeringens bedömning att det rörde sig om cirka 10 procent. Alltså en grov felbedömning från Alliansens sida! Om så hög procent är så sjuka att de inte kan delta i arbetsmarknadspolitiska program på AF så förstår man att Alliansregeringen har misslyckats med förändringarna i sjukförsäkringen. Och inte lyckats minska utanförskapet.

Alliansregeringens slaktade sjukförsäkring är förmodligen anledningen till att oppositionen nu väljer att lägga denna viktiga fråga i en särskild utredning till efter valdagen. Nuvarande oppositionen vill förmodligen ha en bredare och stabilare uppgörelse om sjukförsäkringen. Och som håller över tid

Bifogar den del av den rödgröna överenskommelsen som berör sjukförsäkringen ”Hög tid för ny sjukförsäkring,” Sämre än vad det blivit under Alliansens tid kan det inte bli. Jag tycker därför vi ska ha förtröstan när det gäller sjukförsäkringen – om oppositionen kommer i regeringsställning. Och jag ser fortfarande debattartikeln i AB den 27 aug. som en klar viljeyttring från oppositionens sida att göra om och göra rätt i sjukförsäkringen.

Det är många, långtidssjukskrivna och med aktivitetsersättning (förtidspension) som friskförklarats och som berörs av Alliansens bristfälligt genomföra sjukförsäkring. Många utförsäkrade har hänvisats till försörjningsstöd/socialbidrag. Sammantaget är denna grupp berörda så stor att den kan avgöra valet. Med råge! Därför är det viktigt att så många som möjligt går och röstar.

Reform med drag av sjuklighet

2010-08-22T21:43:00.011+02:00

Alliansen får svidande, och berättigad, kritik för sjukförsäkringsreformen. Men förändringarna började redan då Socialdemokraterna var vid makten. Och med Anna Hedborg som ansvarig minister och senare socialförsäkringsutredare. Hedborg ansåg att sjukförsäkringen var "för mjuk" och överutnyttjades. Detta gjorde att attitydförändringar i befolkningen slog igenom.
     Dessutom var Anna Hedborgs utredare främst ekonomer. För att motverka ett grupptänkande borde åsiktsutbyte och olika erfarenheter och värderingar kommit till tals
    Det var också allvarligt att regeringen inte tog studien om sjukfrånvaroproblemet kring millennieskiftet på allvar. Sociologen Tor Larsson kom med en rapport: "Den galopperande sjukfrånvaron".

Sociala omständigheter togs bort
Ett annat olyckligt beslut var "renodlingen" av sjukförsäkringen. Det innebar att Försäkringskassan inte längre fick väga in sociala omständigheter. Enbart medicinska faktorer. Därmed kunde en person inte erbjudas förtidspension på deltid, i de fall arbetsförmågan inte räckte för heltidsarbete. Ett backlash för, främst kvinnorna, eftersom dessa drabbas mer än männen av psykosociala problem som föranleder behov av lägre arbetsgrad. Läkarna var skarpt kritiska.
    Hedborg var sjukförsäkringsminister under den period då "renodlingen" av sjukförsäkringen förbereddes och beslutades. Så långt kritiken av S sjukförsäkringspolitik. Alliansen har helt förändrat sjukförsäkringen och kollektivt utförsäkrat sjukskrivna,

Ingen vill anställa dem
Arbetsmarknaden är problemet, inte de arbetslösas motivation.Det framgick av Daniel Meléns, sociolog vid Lunds universitet avhandling.
    Melén konstaterade att de fick inget jobb därför att arbetsgivarna inte ville anställa dem. Och varför, säger Melén, skulle de anställa en före detta sjukskriven med kanske nedsatt arbetsförmåga om de kan välja en fullt frisk högpresterande person. Tala öppet om varför människor stöts ut.

Havererat rehabiliteringssystemet.
Björn Johnson är filosofie doktor i statsvetenskap och lektor i hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Han har skrivit boken ”Kampen om sjukfrånvaron”. Han säger att forskare anser att den höga sjukfrånvaron berodde på det havererade rehabiliteringssystemet. Den är den mest trovärdiga förklaringen. Inte överutnyttjande eller påståenden om fusk. Det förekom också missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron.
    Enligt vissa forskare var det inte antalet sjukskrivningar som ökade mellan 1996 och 2002. Flera statistiker har, oberoende av varandra, räknat ut att närmare 85 procent av sjukfrånvarons ökning berodde på att sjukskrivningsperioderna blev längre.Inte på att fler blev sjukskrivna. Björn Johnson anser att diskussionen om sjukfrånvaron har mer med makt- och intressekamp att göra än med dess faktiska orsaker.
    Kring millennieskiftet ökade den svenska sjukfrånvaron dramatiskt. På några få år, från hösten 1997 till våren 2003, fördubblades antalet sjukdagar. Sanningen bakom de sjukskrivna

Idag har läkarkåren tystnat
Då, 2004, ansåg läkarna att alltför ofta drabbades personer som t ex invandrare och/eller kvinnor att, som sjuka, utförsäkras. Jönköping ansågs nämligen som ”bäst” när det gällde regeringens krav att minska sjukfrånvaron. Kanske var det just därför som 56 distriktsläkare i Jönköping i december 2004 skickade ut ett ”nödrop” angående sjukskrivningarna. Idag hörs inga ”nödrop” från läkare längre.
    I april 2006 deltog jag i ett seminarium i Västerås. Där talade bl.a. Jan Rydh, S-regeringens förre sjukförsäkringsutredare, under temat sjukfrånvaron, fakta och politiska myter. Om en sjukskrivning får fortskrida –   tre månader brukar anges som en gräns – är risken stor att den blir permanent och slutar i förtidspension, sa Rydh. Det viktiga är att resurserna sätts in i tid.
     Jan Rydh fick ibland frågan om han tyckte att kommunerna var dåliga arbetsgivare. Inte helt och fullt. Det gäller bara kvinnorna. Kommunerna är bra för chefer och högre tjänstemän. Deras sjukfrånvaro har inte ökat.

Ordens valörer
Bengt Järhult talade över temat ”Medborgerligt broderskap med Försäkringskassans FK:s nya giv”.   Han ansåg att FK grovt har misskött rehabiliteringen. Många sjuka friskförklaras. ”Och friskförklarade människor behöver ju ingen rehabilitering”.
    Bengt Järhult tog också upp (se lite längre ner på länksidan) ordens valörer och Anna Hedborgs utredning ”Sjuk eller ledsen” som exempel. Varför heter det inte ”Sjuk och ledsen”, undrade Järhult.

”Stupstocken”
Det vi nu ser överträffar allt som tidigare hänt. Begreppet stupstocken får nog anses som befogat. Alliansen utförsäkrar sjuka till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram eller till socialbidrag.
    Nu hänvisas t.o.m. en strokeläkare som själv drabbats av stroke till Samhäll. Samhäll! Om han inte förmår jobba heltid. Det som Allinsregeringen nu genomfört får anses som oacceptabelt. Även de som idag är friska och har arbete borde förstå vidden av Alliansens socialpolitik och ökade utanförskap.Vilka som är oförmögna att arbeta styrs av politiken.
    Nyligen lämnade en M-politiker i Norrtälje sitt parti och gick till S. Anledningen var den ”brutala omvandlingen av sjukförsäkringen under mandatperioden”. Vad är det för mening att utförsäkra sjuka till ett annat system? Eller kommunernas försörjningsstöd?
    Arbetsmarknadens parter har en central roll att spela när det gäller ett stabilt sjukförsäkringssystem. Det har Alliansen helt förbisett. Vad ska de utförsäkrade, som inte klarar av att arbeta, göra?
    Allt är individens fel – det förefaller vara grunden för borgarnas politik. Det är samma linje som när man gör a-kassan dyrare och sämre för de arbetslösa. Ett samhälles solidaritet kan mätas utifrån hur det tar hand om sina sjuka, utsatta, barn och gamla.

Särskilt hårt drabbade
Särskilt hårt drabbas personer med psykiska problem och diagnoser. Staten krossar Ella, politikerna tige Men också personer med psykosociala problem som ångest & oro, paniksyndrom, social fobi m.m.Begreppet "sociala omständigheter" borde återinföras.
     En vecka före valet 2006 skrev jag en artikel, ett öppet brev till samtliga partiledare, på Aftonbladet. Rubrik: Ni har byggt sjuka system. Ge alla en ny chans! Det var min uppmaning. Men det fick varken de långtidssjukskrivna eller dito arbetslösa sen Alliansen kom till makten. Varken chans till individuell prövning av sin sjukskrivning eller arbete efter förmåga.

Matvägrar politikerna?

2010-08-14T16:56:00.006+02:00

Trots att media skriver en hel del om bristerna inom äldreomsorgen bl.a när det gäller maten når debatten inte upp till den politiska dagordningen. Detta trots att äldre dels har sämre matlust och dels ofta drabbas av undernäring. Nu har både Expressen och Aftonbladet haft var sin artikel om äldrematen.

Matlådorna vaktas som kronjuveler
Karin Ahlborg som skrev artikeln i Aftonbladet hade en idé: Varför inte bjuda politikerna på samma mat som de gamla och sjuka får. Ahlborg försökte komma över några portioner men det var inte lätt. Ungefär lika enkelt som det vore att få låna Victorias kamédiadem till kräftskivan, skrev Ahlborg.
    ”Av någon anledning vaktas matlådorna som om det verkligen vore kronjuveler, men med lite list, trix och fix står jag med tre portioner mat enligt uppgift, 100 kronor styck i famnen.” Men vid receptionen i landstingshuset blev det stopp. Några matlådor fick Ahlborg inte leverera till politikerna. Matvägrade de? Äldreborgarrådet Ewa Samuelsson åt dock från matlådor efter ett TV-program – men det är ganska länge sen.

Innehållsdeklarera maten
Författarna bakom boken ”Döden i grytan”, Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson, anser att det är dags att innehålls- och näringsdeklarera maten på skolor, sjukhus och inom äldrevården. Att de varmhållna, återuppvärmda eller snabbmikrade rätterna sällan smakar bra är uppenbart – men lika illa är det ofta ställt med det faktiska näringsinnehållet. Det är dags att innehållsdeklarera all mat på offentliga inrättningar.
    Även en preciserad ursprungsmärkning och näringsdeklaration är nödvändig, anser Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart.
     Den så kallade cook-chill-tekniken, som många kommuner går över till för att centralisera matproduktionen, innebär att maten kyls ned till + 3 grader direkt efter tillagningen, för att sedan värmas upp innan den serveras flera timmar senare.
   Metoden medför att maten måste ätas senast 15 minuter efter återuppvärmning för att vara mikrobiologiskt säker. Frågan är hur många äldre som känner till det. Eller att det som blir över vid en måltid bör slängas direkt och inte sparas till nästa dag.

Förstörs i produktionsstegen
Det största problemet är ändå inte det som finns i industrimaten utan det som saknas. Några holländska forskare har kunnat visa på hur viktiga ämnen som finns i broccoli och brysselkål och anses ha cancerhämmande effekt, förstörs i de många produktionsstegen.
     Men trots att matens kvalitet är så viktig hamnar den sällan i centrum av den politiska debatten. Och vid upphandlingar av mat inom äldreomsorgen tas sällan hänsyn till hur maten egentligen smakar. Priset styr och den som lägger det lägsta anbudet vinner oftast.
     Men allt behöver inte vara nattsvart. Det går att hitta tillbaka till de riktiga råvarorna, närproducerade och med bibehållet näringsinnehåll. Och ge våra äldre möjligheten att få njuta av den goda smaken, den sanna matupplevelsen och den hälsobringande samvaron!
Vill du har det här i kväll?       "Tvångsmata politikerna"      Kommuner försummar de äldres mat

Fas 3 – vad händer sen?

2010-08-08T19:35:00.006+02:00

Fas 3, i jobb och utvecklingsgarantin, kritiseras ofta. Alla dessa skapade insatser för långtidsarbetslösa som tidigare Beredskapsarbete på 1930-talet. ALU. OTA (Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa över 55 år) och Aktivitetsgarantin (AGAN) och andra bokstavskombinationer är konstruerade jobb för personer som har svårt att komma ut på den öppna arbetsmarknaden.

Undanträngningseffekter finns
Regeringen har infört något som kallas jobb- och utvecklingsgarantin. Till skillnad från den tidigare aktivitetsgarantin finns tidsgränser för de olika faserna av arbetslöshet. Fas 3 inträder efter 450 dagar med aktivitetsstöd. Den arbetssökande anvisas då en sysselsättningsplats hos en arbetsgivare, privat eller offentlig. Sysselsättningen pågår i max två år. Den kan förlängas därefter. Oklart hur länge eftersom det inte finns någon annan ytterligare åtgärd.
    Det ska inte vara vanliga arbeten, heter det. Men undanträngningseffekter finns. Den person som genom Arbetsförmedlingen fick ett sorteringsjobb hos Direkt Reklam utförde ett arbete som var en viktig länk för att få ut reklamen.

Slavarbetarna på tvätten
Eller de lätt funktionshindrade på tvätteriet i Luleå. De fick inte ens en dräglig arbetsmiljö. De utförde ett riktigt arbete men ändå inte. Men om inte dessa personer utförde tvättjobbet skulle någon annan person anställas till marknadsanpassad lön. Ventilationen fungerande inte i två av de tre tvättstugorna dessa varma sommardagar. Var finns arbetsgivaransvaret från Luleå kommun?
    Det minsta man kan begära är att deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin har en god arbetsmiljö. Enligt lag (2000:625) ska deltagarna likställas med arbetstagare vad gäller vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.
    Arbetsgivaren får sysslor utförda för 225 kronor per person och dag. Den arbetslöse får aktivitetsstöd från Försäkringskassan, motsvarande 65 procent av a-kassan. Alltså: Alliansen har sänkt ersättningsnivåerna. Eller så får deltagarna socialbidrag.

Reglerna är otydliga
Regeringen har inte varit tydlig med hur länge ett utfört arbete – med socialbidrag som motprestation – kan pågå. Det förefaller som att deltagarna kan hamna i en åtgärd som kan pågå nästan för evigt med en ersättning som är väldigt låg, 65 procent av a-kassan.
   Det är helt otroligt, de borde i alla fall få den lägsta lönen enligt kollektivavtal, säger Gerd Högström, sektionsordförande för Kommunal i Gävle. Och kritiken mot Fas 3 är hård. Kan man adekvat handleda 68 personer? Ersättning är 3,8 miljoner på årsbasis? Kritiken mot Fas 3 har varit hård.

"Yttersta utposten"
Förutom att många deltagare känner sig förnedrade, livegna och upplever befinna sig i ”yttersta utposten” (det finns f. n. ingen ytterligare fas) saknas det styrning och uppföljning också av detta projekt.
     Det framgår inte heller tydligt från regeringen om deltagarna har några rättigheter. Som t. ex motsvarande normal semester vid året runt jobb, ledighet vid enskilda angelägenheter som allvarlig sjukdom eller död hos nära anhörig. Ordentlig handledning, adekvata meriter för att, om möjligt, ta sig ifrån Fas 3.
    Ersättningen är ursel för utfört arbete. 65 procent av a-kassan eller socialbidrag. Det svårt att leva på så låga ersättningsnivåer. Finns det barn så drabbas även de. Något bör ske med Fas 3.

Gör om, gör rätt i sjukförsäkringen

2010-08-06T17:22:00.002+02:00

Vi närmar oss valet och det är tid att summera mandatperioden. Det handlar bl.a om de stora förändringarna av sjukvårdssystemet som genomförts. Men också om ökat utanförskap, hög arbetslöshet och sjuka friskförklarade.

Reinfeldt och Alliansen kommer att dra sitt mantra: Oppositionen förtidspensionerades 140 personer varje dag. Men nu har Sverige istället fått en dold sjukfrånvaro. Bara 370 av 12.600 som utförsäkrades vid årsskiftet fick ett riktigt arbete.
    De förändringar som regeringen genomfört i sjukförsäkringen inte har löst problemen. De har bara behandlat symtomen – genom utförsäkring. Någon undersökning om hur utförsäkrade mår eller försörjer sig har regeringen inte gjort.
    Den enda kända rapport inifrån som tagits fram har Fackförbundet ST gjort bland sina medlemmar på Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen (AF). Alltså bland den personal som ska verkställa de hårdare sjukskrivningsreglerna. Personalen är mycket kritisk.

Respondenterna (anställda inom AF och FK) angav att 61 procent av de utförsäkrade främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det är en mycket hög siffra.
   Det ska jämföras med regeringens bedömning att det rörde sig om cirka 10 procent. Många remissinstanser var redan då kritiska och menade att denna bedömning var alldeles för låg. Men regeringen lyssnade inte.
     De hårda kraven från FK har också lett till ett omfattande merarbete för landets läkare. Ett intyg kan ta 30 minuter utöver undersökningen. Det drabbar landstingen och sjukvården.

Arbetslinjen, javisst! Men varför jaga 60-åringar som drabbats av stroke, Parkinson eller haft flera svåra hjärtinfarkter? De klarar knappast sin vardag. Varför inte istället bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten. Den är ingen skapad synvilla.
    SVT:s Aktuellt presenterade den 15 juli en utvärdering som gjorts gemensamt av FK och AF. Av de 12.600 personer som flyttades från FK till AF i och med regelskiftet, och som därmed förlorade sin sjukpenning, har 1.800 fått något slags arbete. I de flesta fall handlar det om ett arbete med stöd, som till exempel lönebidrag. Endast 370 personer har fått ett riktigt deltids- eller heltidsjobb.

Hälften av dem som ansökte om sjukpenning på nytt, efter tre månader, var så sjuka att de beviljades omförsäkring av sjukskrivningen. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har sagt att omkring 60 procent av alla som förts över till AF finns kvar i något av myndighetens program. 40 procent har inte kunnat delta i Arbetsförmedlingens program. Därtill är de alldeles för sjuka.´
     Om 40 procent är så sjuka att de inte kan delta i arbetsmarknadspolitiska program på AF så förstår man att regeringen har misslyckats med förändringarna i sjukförsäkringen. Till mycket lidande och ekonomisk förlust för många.
    Därför måste regeringens nuvarande regler ändras så att alla får en individuell prövning innan de blir av med sjukförsäkringen. Gör om och gör rätt i sjukförsäkringen!

Infört i Miljömagasinet nr 31, 6 aug. 2010

Hägglund inte tillräckligt vidsynt

2010-08-01T15:33:00.011+02:00

Hägglund vill öka antalet vårdplatser på sjukhusen. Det behövs. Men förmår Hägglund att se till helheten? Upp till 60 procent av landets vårdplatser upptas av äldre som åker in och ut mellan hemmet och sjukhuset. För Stockholms stads del omvandlar nu de borgerliga servicehusen till trygghetsboenden. Utan noggrann konsekvensanalys.Det behövs servicehusboende med dygnet-runt-vård såväl som fler vård- och omsorgsboende inkl. korttidsplatser.

”Medicinskt färdigbehandlade”
Eftersom de äldre, som medicinskt färdigbehandlade, skrivs ut allt snabbare från sjukhuset är de ofta i dåligt skicka vid hemkomsten. Därför behöver de äldre ibland en tids konvalescens, en korttidsplats ute i sin kommunen, innan de orkar återvända hem. Men prioriteringarna är även där hårda. Ofta ligger där andra, ännu sjukare äldre, som inte klarar av att bo hemma. Eller som väntar på en plats på ett vård- och omsorgsboende. Därmed uppstår vårdproppar även där.

Omvandling av servicehus
Här är inte Hägglund tillräckligt vidsynt. För det är ju här som problemen med de korta vårdtiderna på sjukhus och bristen på en tids konvalecentplats uppstår när det gäller de äldre, Men de borgerliga med KD i spetsen vägrar rusta upp den kommunala äldrevården.
    ”Tre av fyra vårdplatser har försvunnit i geriatriken. När sjukhusen skurit ner har äldresjukvården offrats, trots politikernas krav på att den ska rustas upp.” Dagens Samhälle, DS nr 6/2010.

Multisjuka åker in och ut på akuten.
”Multisjuka åker in och ut på akuten." […] Bristen på kvalificerad äldresjukvård är en nyckelfråga för sjukvårdens struktur i hela landet, ansåg Henrik Hammar, ordf, för sjukvårdsdelegationen för Sveriges Kommuner oh Landsting (SKL) och Ingrid Lennerwald (S) 1:e vice ordf. i sjukvårdsdelegationen i samma DS-tidning.
    ”Vården av multisjuka äldre proppar igen hela systemet och är en förklaring till vårdköerna. I genomsnitt upptas 60 procent av landets vårdplatser av patienter som fyllt 65 år och äldre, enligt Socialstyrelsen”, skrev Hammar och Lennerwald.
    Mellan åren 1994 och 2008 beräknades följande vårdplatser ha försvunnit i landet: Medicinavdelningarna har mist 26 % av sina platser. Kirurgen har mist 40 % av sina platser och Geriatriken har mist 64 % av sina platser.

Socialstyrelsen
Socialstyrelsen skrev i sitt yttrande över Äldreboendedelegationens slutbetänkande Bo bra hela livet (SOU 2008:113). Dnr S2008/10786/ST, blannd annat:
    ”Socialstyrelsen instämmer i delegationens bedömning att seniorboende och trygghetsboende ska ses som en resurs på den allmänna bostadsmarknaden.
    Socialstyrelsen ser med stor oro på de senaste årens minskning av antalet platser i särskilt boende. Det är därför av största vikt att utbyggnaden av trygghetsbostäder inte sker på bekostnad av platser i vård- och omsorgsboenden.
    Socialstyrelsen instämmer i slutbetänkandets uppfattning om att fungerande samverkan mellan landsting och kommun är grundläggande för en vård och omsorg av hög kvalitet. Socialstyrelsen menar att sådan samverkan är särskilt viktig vid utskrivning från sjukhus till vård i ordinära boendet, där trygghetsboende ingår, eller till vård- och omsorgsboendet.
    Socialstyrelsen vill i detta sammanhang lyfta frågan om de kommunala servicehusen för äldre som idag finns i åtskilliga kommuner och saknar i betänkandet möjliga förklaringar till de senaste årens avveckling av dessa servicehus. Denna boendeform är snarlik det föreslagna trygghetsboendet men med den avgörande skillnaden att de som bor på servicehus idag har detta som biståndsbedömd insats enligt socialtjänstlagen. Servicehusen faller därmed utanför det föreslagna regelverket för trygghetsboende.”
    Läs, Hägglund, Socialstyrelsens yttrande över slutbetänkandet ”Bo bra hela livet” Omvandla inte fler servicehus utan en noggrann konsekvensanalys. Se även "Kallelse till samordnad vårdplanering – hur gick det sedan?" Handlar om prioriteringer när det gäller korttidsplatser. KD:s löften 2006: Stoppar omvandling av servicehus. Samt Nedrustning av äldresjukvården

Nationell strategi för romernas skolgång

2010-07-30T14:41:00.002+02:00

Av alla minoritetsgrupper är romerna förmodligen ett av de mest utsatta. Och har så varit under lång tid. Bara var tionde rom i Malmö har arbete. Ett skäl till det kan vara dålig utbildning i kombination med fördomar. Mellan trehundra och femhundra barn är sällan eller aldrig i skolan, sa Britta Ström vid integrationsavdelningen Malmö stad till SVT:s Agenda okt. 2008. De uppgifterna har dock inte kunnat bekräftas i den nya underlagsrapporten.

Förebilder behövs
Kompetens och inte etnisk bakgrund bör avgöra tillsättande av tjänster. Men man kan göra kunskaper i det romerska språket meriterat och på så sätt stödja elever med romersk bakgrund. Det behövs goda förebilder med romersk bakgrund.
   I en motion ”Förbättring av romers situation” från MP Stockholms stad 2007 framgick att frånvaron på högstadieskolorna var hela 40 procent. På mellanstadiet 27 procent. I motionen, Dnr 333-124/2007, föreslogs flera olika insatser för att förbättra romernas situation.

Brobryggare
Agenda tog den 26 okt. 2008 upp romernas situation i Malmö. Av de 7.000 romer som bodde i Malmö saknade 90 procent jobb och vartannat barn gick inte i skolan, enligt rapporten. – Mellan trehundra och femhundra barn är sällan eller aldrig i skolan, sa Britta Ström vid integrationsavdelningen Malmö stad till SVT:s Agenda.
    I varje fall under en tid hade Malmö stad en brobyggare anställd. En person med romersk bakgrund som de unga kunde identifiera sig med. Som också var en länk mellan hemmet och skolan.
    Genom att anställa honom ökade närvaron markant. Men speciella satsningar för romerska barn är ett undantag och brobyggaren i Rosengårdsskolan togs bort av ekonomiska skäl.
    Romerska elever känner sig utanför. Det står inget i läromedlen om vad romer är som folkgrupp. Och få känner till deras språk. Modersmålslärare och handledning i romani chip, romernas minoritetsspråk, finns inte.

Romer får sällan en chans
Just utbildning anses vara ett av skälen till att så få vuxna i arbetsför ålder hade arbete. Och utbildning är viktigt. Men inte ens utbildning hjälper alltid. Vi måste bekämpa fördomar.
    Vid ett besök som Agenda gjorde på den romerska vuxenskolan Iris ville delar av klassen inte bli filmande. De ville inte avslöja sin identitet, att de var romer. Därför att de ansåg att arbetsgivarna sällan ger romer en chans till arbete.
    Skolverket trodde inte då, 2008, att läget var lika illa i hela landet. Romersk skolpersonal är nyckeln, enligt Skolverket. Viktigast på lång sikt är att få in behörig romersk personal i skolan. Romerska lärare som är tillsvidareanställda och inte bara projektanställda, sa ett undervisningsråd på Skolverkat.

Långsiktiga insatser behövs
Svenska FN-förbundet krävde också för något år sedan fler romerska lärare i skolan. Det skulle vara en av många insatser för att säkra romerska barns möjlighet och rätt till utbildning, skrev förbundets ordförande i en debattartikel i Uppsala Nya tidning.
   Vad Sverige såväl som övriga Europa behöver göra är att sätta in långsiktiga insatser inom såväl utbildningsområdet som arbetsmarknaden. Och se till att romerska elever känner sig trygga och välkomna i skolan.
    Skolgång, utbildning, arbete, boende och bekämpande av fördomar ingår i det som kallas integration.
Romerska barn går miste om skolgången. "Situationen är skrämmande."

Regeringens felbedömning av sjuka

2010-07-18T19:54:00.001+02:00

Tidigt i våras kom Fackförbundet ST (f.d. Statstjänstemannaförbundet) med en rapport om hur handläggarna själva uppfattar förändringarna i sjukförsäkringen. Sjukförsäkringsreformen fick skarp kritik av ST som genomförde undersökningen om attityderna till reformen bland sina medlemmar på Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen (AF).

Rapport från insidan
Alltså är den personal som ska verkställa de hårdare sjukskrivningsreglerna själva mycket kritiska. Det framkom i en omfattande enkätundersökning bland ST:s medlemmar på AF och FK. Enkäterna gjordes under perioden 9–23 februari och omfattade totalt 3 521 anställda.
   Detta var den första sammanhängande rapporten om sjukförsäkringsreformen från insidan. Resultaten av undersökningen var alarmerande. Dessutom räcker resurserna inte till för att hjälpa alla inom den utlovade ramtiden på tre månader. Både AF och FK har dessutom genomgått nedskärningar. Personalen inom FK har minskats (enligt ST:s uppgift) med var fjärde anställd sedan 2006, trots att krisen och reformen inneburit ett ökat tryck.

Regelverket ej anpassat
Av undersökningen framkom också att långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och AF:s insatser inte är anpassade efter deras behov. Regeringen har sagt att långtidssjuka ska få individuellt utformad hjälp på AF. Vidare att de som behöver ska få aktiva rehabiliteringsinsatser samt att sjuka inte ska tvingas ut i arbetslivet. Detta löfte har inte regeringen levt upp till.

Hög siffra
På frågan ”Vilken typ av stöd uppskattar du att långtidssjukskrivna som passerar den bortre tidsgränsen och utförsäkras främst behöver?” angav respondenterna att 61 procent främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det är en oerhört hög siffra!
    Det ska jämföras med regeringens bedömning att cirka 10 procent skulle vara så sjuka att de var i behov av fortsatt vård i första hand. Många remissinstanser var redan då kritiska och menade att denna bedömning var för låg.
     Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är fortfarande sjuka.
    Det innebär att de åtgärder som valts ut har fel inriktning. 57 procent i undersökningen ansåg att de insatser som erbjuds långtidssjukskrivna inte är väl anpassade till behoven. Hela 61 procent behöver vård istället för jobb.

Anställda bekräftar
De anställda (inom AF och FK) bekräftade i undersökningen att regelverket är otydligt och inte anpassat efter behoven. Och FK:s generaldirektör, Adriana Lender, konstaterade (DN Debatt 9/2) att det fortfarande finns oklarheter kring centrala delar av regelverket. Det handlar bl.a. om när det ska anses ”oskäligt” att hänvisa sjukskrivna till arbete och vem som är så ”allvarligt” sjuk att vederbörande har rätt till sjukpenning utan tidsgräns. Detta har inte regeringen förtydligat.
    FK har hittills gjort studier av hur många av de utförsäkrade som arbetar och vilka ersättningar de får – men aldrig om hur deras fysiska och psykiska hälsa har påverkats av utförsäkringen.

Underskott, nollresultat och stress

2010-07-11T17:58:00.005+02:00

Hur stora besparingar går att göra utan att äventyra patientsäkerheten och personalens hälsa? På ett år har Örnsköldsviks sjukhus vänt ett underskott på 105 miljoner kronor till nollresultat.

Stress och högt tempo
Var tredje anställd har sagt upp och stressen ökar bland de anställda. Går det att klara vården med 30 procent färre anställda? Flera stora rationaliseringar har gjorts. Ändrade arbetstider, neddragning av vårdplatser, nya rutiner och arbetssätt. Sjuksköterskorna får kortare dagar och därmed fler arbetspass per månad. Vilan blir kortare. Överlämningtiden mellan skiften minskas. Tempot är högt.
   Även på avdelningarna ses rutinerna över. Behöver man ta tempen på alla patienter varje dag? Patienter behöver vändas för att inte få liggsår. Toalettbesök utan alltför lång väntan. Sjuka cancerpatienter behöver extra tillsyn.
   Undersköterskorna, USK, bland Kommunals medlemmar har drabbats hårt. Sex av tio har försvunnit. Ett 30-tal kommer in och vikarierar i sommar.

Kortare stubin – ansträngd arbetsmiljö
Vårdförbundet säger att farhågorna har besannats. Bemanningen är för tajt. Man kan inte ta raster. Det är stressigt, man kanske snäser åt varandra, har kortare stubin. Alltså psyko-socialt försämrad arbetsmiljö. Risk för förlorad kompetens. ”Erfaren personal plockas bort, men ändå ska saker gå lika fort”. Eva Bylund, sjusköterska, i Dagens Samhälle, DS nr 20/2010.
    Bland sjuksköterskorna finns det en känsla att de inte kan garantera patientsäkerheten när avdelningarna är fullbelagda. Dessutom gör stressen att man inte är säker på om man gjort allt man skulle göra. Efter en riskanalys återbesattes sammanlagt 14 tjänster.

Begränsad arbetskapacitet
En varningsklocka, kommenterar SKTF:s ordförande Eva Nordmark. Slimmade organisationer medger inte plats för dem som har begränsad arbetskapacitet. Och det är här vi står idag. För att minska underskotten så görs personaluppsägningar eftersom personalkostnaderna är den största utgiftsposten.

Kännbart för allmänheten
Vad betyder då dessa neddragningar för patienterna? Det framkommer efter hand då allmänheten söker vård .T. ex skulle 20 tjänster bort inom Barn- Ungdom och Psykiatri i Ö-vik. ”Effektivisera vid barn och ungdomskliniken”, stod det i Landstingets Nyhetsbladet. 20 tjänster inom psykiatrin i ett landsting är mycket. Detta inom en verksamhet där det i hela landet är svårt att få komma till inom rimlig tid.
    Föräldrar kan inte få det stöd de är i behov av för sitt barn med exempelvis talsvårigheter och specialpedagoger i skolan. Bara två av fem logopeder skulle vara kvar.

Ö-vik står nu som modell
DS skrev, nr 20/2010, om ”Tajtare scheman när en tredjedel sägs upp. På ett år har Örnsköldsviks sjukhus vänt ett underskott på 105 miljoner kronor till nollresultat. Ö-viks sjukhus står nu som modell för nedskärningarna på länssjukhusen Sundsvall-Härnösand. "
    Vad konsekvenserna på sikt blir återstår att se. Men det finns en uppenbar risk för såväl sämre vård som att bantad organisation gör personalen sjuk.

Hyresgästföreningen och hyrorna

2010-07-09T20:22:00.005+02:00

Ann-Katrin Nnamaka, Uppsala, skrev i AB 8 juli om bostadspolitiken. Bland annat om förbundsordföranden i Hyresgästföreningen Barbro Engman och Jan Jonssons löner på 105.000 kr per månad. De har dessutom fallskärmsavtal som gör det möjligt att erhålla miljonbelopp om de tvingas sluta. Nnamaka anser att deras löner borde ligga i nivå med riksdagspolitikernas, d.v.s. betydligt lägre. Dessutom låter föreningen villaägare sitta på poster i förbunds- och regionstyrelser.

När det gäller rimlig lön svarar Engman att det är ju inte jag som bestämmer utan för vår del är det förbundsstyrelsen som bestämmer lönen. Visst. Men de som sitter i förbundsstyrelsen är ju inte precis representanter för den vanlige hyresgästen med rädsla för nya hyreshöjningar

Värre än lönerna är att hyresgästföreningen lierat sig med fastighetsägarna om införandet av marknadsanpassade hyror. Det står i direkt strid mot hyresgästernas intressen eftersom det innebär kraftigt höjda hyror framför allt där det är bostadsbrist. Framför allt där kommer fastighetsägarna att göra de stora klippen.

En sådan utveckling kan resultera i än mer segregerade städer där de med pengar kan bosätta sig i centrum medan de som har det sämre ställt tvingas ut i förorterna om de alls har råd att hyra. Hyresgästföreningen borde arbeta för en bostadspolitik som skyddar hyresgästerna.

Ursprunget till detta är en felaktig regeringstolkning av en EU-text. Regeringen skrev sedan en proposition som riksdagen har antagit. Oppositionspartierna kände sig extra maktlösa eftersom parterna på fastighetsmarknaden stod bakom det hela. Varför gjorde Hyresgästföreningen hyresgästerna denna otjänst?

Länkar:Hyresgästernas boendetrygghet Hyresgästföreningen kritiseras Jag ger upp – lämnar Hyresgästföreningen .

RTP drabbas hårt.

2010-07-08T17:49:00.001+02:00

Farhågorna har besannats om sjukförsäkringsreglerna. Det skrev Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade, RTP, i Borås Tidning 2009-06-09. RTP efterlyste därför en ny syn på rehabilitering.

Livsinriktad rehabilitering
Vi lanserar begreppet livsinriktad rehabilitering, för både liv och arbete. Att enbart fokusera på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är för våra medlemmar att börja i fel ände. Arbetet är trots allt bara en del av livet, och efter en skada kan man behöva klara av vardagen först, få bygga upp sitt självförtroende och känna att man har något att erbjuda innan man har kraft att komma ut på arbetsmarknaden igen. Farhågorna har besannats om sjukförsäkringsreglerna

Ny rapport
En ny rapport om hur sjukförsäkringsregler drabbar trafikskadade finns. Stor ekonomisk oro inför framtiden, lågt förtroende för Försäkringskassan, och få erbjudanden om nya medicinska rehabiliteringsinsatser för att kunna återgå i arbete. Detta är resultatet av Personskadeförbundet RTPs enkätundersökning om hur deras medlemmar upplever de förändrade sjukförsäkringsreglerna.

Frukostseminarium
I Almedalen den 5 juli anordnade RTP ett frukostseminarium "Stolpe ut från rehabiliteringskedjan" om att Sverige behöver en ny rehab- och omställningspakt. Förbundet har reagerat mot att man så ensidigt pratar om arbetslivsinriktad rehabilitering eftersom det inte fungerar på människor som varit sjuka och skadade länge. De behöver medicinsk rehabilitering först.

Här kan ni se filmen "Stolpe ut från rehabiliteringskedjan". Samt blogg av Pelle Kölhed ordförande i Personskadeförbundet RTP. "Vårt seminarium gav öppningar,"

Allmänhetens förtroende för FK är lågt

2010-06-30T08:16:00.014+02:00

Förtroendet för Försäkringskassan, FK, är rekordlågt visar en ny studie från Göteborgs Universitet. Det finns skäl för det sviktande förtroendet för FK. Allmänheten berörs när många försäkrade drabbas på olika sätt. Eller nekas sjukpenning vid nära anhörigs död. Men det handlar också om att FK inte är tillräckligt transparant med sin statistik. En myndighet måste lämna korrekt statistik.

När det gäller sjukförsäkringsreglerna är det regeringens riktlinjer – eller socialpolitik – som gäller, t.ex vid den massutförsäkring som nu ägt rum. När det gäller överklaganden som FK gör av beslut t.e.x. till kammarrätten är det lagstiftarna som bestämt vad som ska gälla. Det har inte saknats synpunkter från forskare men regeringen har duckat när det gäller att gå in i debatt.

Björn Johnson forskare vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning vid Malmö högskola har skrivit boken ”Kampen om sjukfrånvaron”. I DN jan. 2010 skrev Johnson om ”missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron”.I Sydsvenskan febr. 2010 skrev Johnson om ”Hög svensk sjukfrånvaro en myt" Det är viktigt att statistik och sjukfrånvaro diskuteras men från regeringens sida har det varit ganska tyst när det gäller adekvat debatt.

Gunnar Axén, M, ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, skriver visserligen en hel del på sin blogg. Han har en något glättad syn på utförsäkrades möjlighet att arbeta, oavsett hälsotillstånd. Axén har också skrivit att var femte med sjukersättning fuskade. Det ifrågasatte fackförbundet Ledarna under rubriken. Felaktiga uppgifter om fusk och felaktiga utbetalningar. Ledarna har också skrivit om en rapport från Försäkringskassan som bör ifrågasättas och granskas. Kan man inte lita på en myndighet som FK så är det allvarligt. Men den kritiken har varken någon från regeringen eller Axén bemött.

De hårda kraven från FK har också lett till ett omfattande merarbete för landets läkare. Ett intyg kan ta 30 minuter utöver undersökningen. Det är också en fråga som bör lyftas upp. Det drabbar landstingen och sjukvården. F-kassans hårdare krav på underlag får kritik 40% av befolkningen anser att reglerna är för stränga. Men inom politiken har inte frågan lyckats lyfta tillräckligt.

Här två fall ur FK:s handläggning – som berör allmänheten och visar på FK:s komplexa problem.
Sara Sundin från Hallstavik var den som drabbades allra hårdast av svininfluensa. Hon låg nedsövd i två månader, kopplad till en konstgjord lunga. Det barn hon bar i sin mage dog.Hon har fortfarande allvarliga sviter efter sin sjukdom. Hon har rullator och rullstol, hon behöver fortfarande hjälp med andningen. Sara klarar inte de enklaste hushållssysslor.

FK har redan skickat ut ett första besked till Sara att hon inte skulle få någon sjukpenning.Reportern frågade i TV4-inslaget: Är det här en rimlig tolkning av reglerna? – Det är ingen tolkning, det är fakta, sa Maj-Lis Bjurström, tf enhetschef Försäkringskassan Norrtälje. Saras fall fick stor uppmärksamhet. Då ändrade sig en handläggare på FK och sa att det där beskedet bara är en test. Sara kan protestera. Sic! En test! Det var en godtycklig bedömning. Hade inte Sara fått uppmärksamhet i media hade hon fått kämpa med FK. Tf enhetschef på FK var också tydlig och tuff i TV4. Vad händer med alla de andra tusentals som inte får medial uppmärksamhet?

Det andra fallet handlar om Sofie Karlsson som förlorade sin son i cancer. Dagen då sonen dog avbröts mammaledigheten och sjukersättningen. Sofie var då enligt lag arbetssökande och skulle ha skrivit in sig på Arbetsförmedlingen, ansåg FK. Sofie beviljades inte sjukpenning för de första två veckorna efter sonens död. Bristen på empati förefaller påtaglig men det är lagen som gäller. Sofie överklagade och Länsrätten rev upp FK:s beslut. Men FK valde att driva ärendet vidare till Kammarrätten. Regler är regler, hette det där. Sonens död var inte tillräckligt skäl för kammarrätten att ge henne sjukersättning. Samt "Det har inte heller varit lagstiftarens intentioner att medge ett sådant undantag."

Det är några av de slutsatser som går att dra av allmänhetens bristande förtroende för FK är kassans brist på empati och oklar statistik, bl.a när det gäller de utförsäkrade.

Tre forskare har analyserat SOM-undersökningen. De menar att medborgarnas förtroende för Försäkringskassan är grundläggande för en fungerande demokrati. Artikelförfattarna skriver att förtroendesvackan speglar ett missnöje med de förändrade reglerna hos Försäkringskassan, regler som 40% av befolkningen anser är för stränga. De skriver också:"En fråga som lämnas öppen i studien är ifall det är hur kassans personal fungerar i kontakten med medborgarna eller politikernas beslut som orsakat svackan."

LAS – inga skäl till förändring

2010-06-27T15:27:00.001+02:00

Det finns inte en majoritet i riksdagen för att förändra lagen om anställningsskydd, LAS. Dagens LAS innebär att om företaget har högst tio anställda har arbetsgivaren rätt att innan turordningslistan för uppsägning fastställs undanta två personer som är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten.

Men Maud Olofsson (C) vill göra LAS till en valfråga. I valstrategin skriver C: Med Centerpartiet i Alliansen kommer tydliga steg att tas för att skapa ytterligare flexibilitet och öppenhet på arbetsmarknaden. Olofsson får medhåll av FP och KD men inte av M. Oppositionen (S, V och MP) vill inte göra några förändringar av LAS. I detta instämmer alltså M något förvånande.

M ser inga sakliga skäl för förändringar. – Människor vill ha trygghet, vi vill ha sysselsättning. Det är en betydande ökning av otryggheten om man gör grundläggande förändringar av anställningsskydd och turordningsregler, sade Anders Borg. Som mest skulle det ge ett par tusen jobb, enligt Borg. De övriga allianspartierna, Svenskt Näringsliv och organisationen Företagarna delar inte M:s åsikter. LAS omfattar alla anställda på arbetsmarknaden.

Moderaterna får däremot godkänt av allianskamraterna när det gäller förslaget om att förlänga tiden för provanställningar från sex till tolv månader och att införa lärlingskontrakt för gymnasieelever. Men Socialdemokraterna är kritiska på den punkten.

En flexiblare arbetsmarknad talar bl.a. Maud Olofsson ofta om. Innebär det då att när ett företag sparkar ut en anställd p.g.a. arbetsbrist Arbetsförmedlingen då kan hänvisa en tillfällig praktikant till jobbet? Som gör samma jobb som den tidigare anställde. Facket kan ingenting göra. Den tidigare anställde tvingas då acceptera ett jobb med 3.0000 kr mindre i lön per månad. Är det detta Olofssons flexibilitet går ut på?

Det skiljer sig också mellan dansk och svensk arbetsmarknadspolitik. I Danmark har man flexicurity som är en tredelad modell med aktiv arbetsmarknadspolitik, generösa ekonomiska stöd vid arbetslöshet och flexibel arbetsrätt. Starka kollektivavtal och trepartsöverenskommelser är avgörande förutsättningar för en väl fungerande dansk modell med rörlig arbetskraft, liksom utbildning i olika former för arbetskraften.

Ungdomsarbetslösheten är oroande hög i Sverige. Men förändringar av LAS skulle knappast lösa det problemet. Det behövs arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att komma till rätta med de ungas arbetslöshet. Den delen har alliansregeringen inte skött på ett tillfredsställande sätt. Alliansen talar om arbetslinjen. Men alla friskförklarade sjuka orkar inte arbeta. Det gör däremot unga arbetslösa. Men de får inte chansen. I Aktuellt den 10 juni skilde sig siffrorna om ungdomsarbetslösheten mot tidigare.

Vore det inte bättre att de unga fick chansen att komma ut mot samhälle och arbetsliv. T.ex. till en början få gå Arbetsförmedlingens introduktionsprogram under 3 månader som nu många sjuka tvingas delta i. Under 3 månader kunde en del av de unga få stöd och matchning. Varje ung som kommer in i arbetslivet är en samhällsvinst.

En del unga har varken fullständiga grundskole- eller gymnasiebetyg. Varför inte hjälpa dem att läsa upp sina betyg under sin arbetslöshetsperiod? Andra kanske kunde få praktikplatser eller lärlingsjobb. Rätt satsning på arbetslösa unga skulle vara något mycket positivt.

De långtidssjuka och den politiska propagandan

2010-06-18T20:54:00.010+02:00

Moderaten Gunnar Axén bedriver politisk propaganda av osmaklig sort: ”Om de rödgröna fått bestämma så hade inte Gill fått denna nya chans i livet. Tänk på det.” Axén beskriver socialdemokraterna som de verkliga ”fuskarna”. (Se Veronika Palms blogg)
    Axén förefaller känslokall inför de medborgare som inte klarar att gå ut i arbete eller aktiviteter. Alla klarar inte ”arbetslinjen” p.g.a. ohälsa.
    För alla dessa framstår Axéns blogg som en cynisk propaganda när han skriver att:”Minst 10.000 långtidssjukskrivna har hittat en väg tillbaka till arbetslivet”. Alla de andra då? Det handlar dock om många tusentals människors liv och ohälsa.
Det är inte första gången som Gunnar Axén når lågvattenmärket om utförsäkrade. En regering som vill ha fortsatt förtroende bör föra en respektfull, saklig och bred debatt om de problem som den nya sjukförsäkringen orsakat.

Reglerna måste ses över
Liza, 32, knäcktes av de nya sjukreglerna. Hon tog sitt liv. Maken Ola känner frustration mot de politiker som infört de hårdare reglerna. Enligt läkaren Jenny Fjell, som skapat nätverket Resurs, mår många så dåligt att de, i sin förtvivlan, kan komma att ta sina liv.
    Många av de utförsäkrade är redan utsatta och desperata. Ibland med en psykisk ohälsa i grunden. Enligt Jenny Fjell finns bara en lösning på problemet:"Reglerna och lagen måste ses över. Vi har påtalat problemen för politikerna men det känns som att vi talar inför döva öron", säger hon. Liza knäckt av de nya sjukreglerna

Sjuka får betala
Frågan är hur långt regeringen är beredd att gå när det gäller att tvinga sjuka personer in i Arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Vi vet i varje fall vilka som får betala.Det är de utförsäkrade. Skärpta sjukregler ska betala lägre skatt.
    Inte nog med att många som höll på att utförsäkras i höstas var oroliga för hur de skulle orka. Dessutom var reglerna mycket oklara. Det handlade bl.a. om att alla, först före 1 oktober sen före 1 november, skulle anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Om de inte gjorde det riskerade de att utförsäkras helt. Samtidigt väntade många på att få sin sjukpenning prövad. Långtidssjuka i kläm när ny lag infördes.
Utifrån den verkligheten skrev jag till socialförsäkringsministern för att påtala att reglerna är oklara. Svaret dröjde till i jan. 2010.

Svårtolkade, oklara regler
Eftersom många sjuka, vars sjukdagar höll på att gå ut, redan lämnat in ett överklagande vågade de inte anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Detta eftersom de då var rädda för att om de stod till Arbetsmarknadens förfogande räknades de inte som sjuka längre. Det kunde bli avslag på fortsatt sjukskrivning. De oklara reglerna skapade förvirring hos såväl nätverket Resurs som bland långtidssjukskrivna.
    Nej, Husmark Perhrsson, de utförsäkrade fick inte rätt och tydlig information. De långtidssjuka som utförsäkrades vid årsskiftet fick i praktiken aldrig någon chans att söka förlängd sjukpenning. Då skulle de nämligen stått helt utan ersättning i januari. Den nya lagen om utökade möjligheter till förlängd sjukpenning kom för sent.

1/3 tomt eller 2/3 fullt?
Gunnar Axén skriver på sin blogg: ”10.000 personer som varit sjukskrivna i 2,5 år eller längre har lyckats bryta sitt utanförskap och är nu på väg till arbetsgemenskap. Det är onekligen en framgång. Tydligen är det dock mer intressant att beskriva glaset som 1/3 tomt, snarare än 2/3 fullt.” Men hur fullt är glaset, Axén? Är det verkligen, vid korrekt statistik, snarare till 2/3 fullt – ut mot arbetsgemenskap.
    Frågan ställs med tanke på alla de uppgifter som framkommit, såväl genom nätverket Resurs som i pressen, om sjuka utförsäkrade som så allvarligt kommer i kläm att de riskerar sitt liv och sin hälsa.
    Gör om sjukförsäkringen som är ett slarvigt hastverk. Tillsätt en bred parlamentarisk utredning som utgår från en individuell bedömning – inte kollektivets. Alternativt att regelverket kraftigt justeras så att det passar de människor som behöver dess stöd. Ta bort stupstocken.
    Det kommer nämligen alltid att finnas personer som p.g.a. fysisk eller psyko-social sjukdom eller p.g.a. skador genom olyckor inte orkar ingå i arbetslivet.Vissa av dem kan möjligen utföra någon form av arbete till 25-50 procent.
Eivor Karlsson

Hur farliga är svenska arbetsplatser?

2010-06-18T19:00:00.004+02:00

DN-journalisten Maciej Zaremba har i fyra uppmärksammade reportage om vuxenmobbning visat hur myndigheterna gömmer undan detta gigantiskt samhällsproblem.

På DN Debatt skrev företrädare för 14 LO-förbund den 11 juni om förhållandena på våra arbetsplatser. ”Många arbetsgivare organiserar arbetet som om alla människor alltid kan producera maximalt. Detta är ohållbart.”
    Facket har alltid talat om arbetsmiljön som skäl till att människor slås ut och blir sjuka.Men fackets förslag till förbättringar av arbetslivet kostar för arbetsgivaren.
    Enligt statistik som LO-tidningen publicerade i febr 2010 minskade Arbetsmiljöverkets inspektioner från 25.784 år 2006, till 18.605 år 2009. Det är en minskning med 28 procent. 2006 la Alliansen ned Arbetslivsinstitutet som producerat mängder av material om arbetsmiljön. Institutet hade också blivit internationellt erkänt.

Men bakom mobbning döljer sig en rad faktorer Det handlar om arbetsgivarens makt, svikande fackförbund, arbetskamrater som ser bort eller inte vågar/vill se och bristen på respekt för människovärdet. Det handlar också om arbetslivets villkor. Det går inte att slimma redan anorektiska organisationer hur långt som helst.
    Den 11 juni kom Arbetsmiljöverkets årliga statistik. I Aktuelltstudion samma kväll fanns såväl DN-journalisten Maciej Zaremba som Arbetsmiljöverkets tf generaldirektör Bernt Nilsson. Arbetsmiljöverkets statistik visar att de fysiska skadorna som olyckor och sjukdom med dödlig utgång har minskat.
    Maciej Zaremba var dock skeptisk till minskningen. Utifrån hans kontakter inom området ansåg många att det inte var någon idé att anmäla. Detta tillbakavisades av Bernt Nilsson.
Men att skydda arbetstagare från arbetskamrater och chefers trakasserier verkar vara svårt. Någon minskning av sjukdomar p.g.a sociala faktorer har inte skett. Under 2000-talet har siffran legat stadigt på 20-25 procent av anmälningarna. Och har ökat bland kvinnor till 32 procent.

Zaremba sa i Aktuellt att det finns uppgifter om att merparten av långtidssjukskrivningarna – och de är ganska många – 10.000-30.000 beror på skador som människor ådragit sig då de blir utfrysta eller mobbade på arbetet. Arbetsmiljöverkets tf generaldirektör menade att man bör anmäla mobbning för att eventuellt få livränta.
    Men idag är det mycket svårt att bevisa mobbning och få livränta. Arbetsmiljöverket för i dag ingen statistik över mobbning.
    Maciej Zaremba påtalade att inte ett enda fall har gått vidare till åtalsprövning. Zaremba sa att det finns straffsanktioner för brott mot arbetsmiljölagen, t.ex. trasiga skyddsräcken, men inte när det gäller anställda som p.g.a. mobbning (kränkande särbehandling) slås ut från arbetslivet.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 2010-06-18

Regeringen sviker kvinnor och unga

2010-06-10T21:39:00.002+02:00

”Alliansen sviker kvinnorna” hävdar de rödgröna i en ny rapport. En backlash för jämställdheten, säger Claes Borgström, S, talesperson i jämställdhetsfrågor. Alliansen sviker också de ca 190.000 unga arbetslösa. Om den höga arbetslösheten säger Reinfeldt att det är en skapad synvilla. Hälften av de vi kallar arbetslösa är heltidsstudenter, enligt Reinfeldt.

Insatser mot ungdomsarbetslösheten är oerhört viktigt när var tredje ungdom (siffrorna varierar) går arbetslös. Alltfler unga tvingas söka socialbidrag. Utbildningsinsatserna har skurits ner och arbetsförmedlingen har samtidigt inte mycket att erbjuda de unga.

Det logiska för regeringen Reinfeldt borde varit att de unga fått en viss del av de aktivitetsstödsplatser som nu friskförklarade sjuka tvingas ut till. Ibland över 60 år och med sviter efter såväl stroke som med diagnosen Parkinson.

Men Reinfeldt förnekar den höga ungdomsarbetslösheten. Det är en skapad synvilla. Mona Sahlin har kontrat med att ”Sveriges ungdomar är inga fantasifoster. Deras problem är på riktigt.” Det är bra. Men det behövs något mer. Som t.ex. att de unga bör få möjlighet att läsa upp sina grundskolebetyg om så behövs. Detsamma gäller gymnasiebetygen. Eller lärlingsplatser om det sedan leder fram till ett riktigt arbete.

Det är en viktigt att rusta de unga inför en framtida arbetsmarknad.Det sätter Reinfeldt tydligen på minuskontot. Eller skyller regeringen ifrån sig med att det varit några riktiga ”skitår” med finansiell kris etc. Alliansen talar hellre om skattesänkningar.

Det som hänt sedan valet 2006 behöver lyftas upp. Försämringarna av trygghetssystemen som arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen är i teorin könsneutrala reformer, men i praktiken har konsekvenserna blivit ökade klyftor mellan män och kvinnor, säger Borgström. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män.

Men det gäller även sjukskrivna eller förtidspensionerade som utförsäkrats och där många tvingas söka socialbidrag. Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen – som a-kassa och socialförsäkring – drabbar i högre grad kvinnor än män.

Det finns vissa olikheter i mäns och kvinnors sjukdomsbild. Förutom sjukdomar i rörelseorganen och allmänt högre sjuktal drabbas betydligt fler kvinnor av psyko-sociala diagnoser. Sjukdomar och diagnoser som inte alltid syns men som gör många kvinnor oförmögna att arbete. Nu ska alla ut oavsett sjukdom – även de bevisligen riktigt sjuka. Så som Sara Sundlin, vars fall TV4 visade den 9 juni.

Är det här en rimlig tolkning av reglerna? frågade reportern. – Det är ingen tolkning, det är fakta, sa Maj-Lis Bjurström, t.f enhetschef Försäkringskassan i Norrtälje till TV4. Just precis så är regeringens sjukförsäkringspolitik. En kollektiv utförsäkring istället för individuell prövning.

Sara låg nedsövd i månader – nu nekas hon sjukpenning

Regeringens politik har gjort Sverige mindre jämställt

Varifrån kommer våldet?

2010-06-05T16:58:00.006+02:00

73-åriga Elsie skulle bara plocka liljekonvaljer. Hon hittades dräpt. Av en 21-åring. Varför? frågar vi oss. Det kan röra sig om en, genom alla år, obehandlad psykisk störning. Eller oförrätter som upplevts så kränkande genom åren att gärningsmannen ville hämnas. 21-åringen beskrivs ha mycket ilska inom sig.

Någonstans måste det gå att finna orsaken till oprovocerat våld bland unga.Det lilla barnet föds inte ondskefullt. Det utvecklar det beteendet i samspel eller brist därpå med sin sociala omgivning. Under hela sin skoltid betraktades han som lite udda och höll sig mest för sig själv. På gymnasiet brukade han hänga på oss andra killar på rasterna och han var väl rätt okej, även om vissa retade honom, säger en klasskamrat. Men han beskrivs också som tillbakadragen. Och han blev mobbad.

Landets kommuner har under årens lopp sparat genom att minska på antalet skolkuratorer, speciallärare, skolvärdar och andra kategorier av skolpersonal, som i första hand arbetar med elever som har störst behov av vuxenstöd.

I forskningen har man sedan länge betraktat skolfrånvaro eller avvikande beteende som en viktig markör för allvarlig ohälsa med bristande välbefinnande, risktagande beteende, vantrivsel och livsleda. Det måste skolan bättre uppmärksamma.

Vi vet ännu inte varför 21-åringen dödade Elsie. Förmodligen kommer han att genomgå en sinnesundersökning. Men det är också viktigt att kartlägga hans liv bakåt under skolåren. För att samhället ska lära sig.Det är kriminalitet vi ska bekämpa. Det gör vi bl.a. genom förebyggande insatser och genom att se till att de socio-ekonomiska resurserna används där de som bäst behövs. Vi måste motverka mobbning och utanförskap redan i förskolan. Det förringar inte det brutala brottets art men borde vara en markör för att tillsammans motverka fler brott.

Arbetet kring elever som mår dåligt måste utgå från en grundläggande psykosocial utredning,som förutsätter en samverkan mellan skolans pedagoger och elevhälsan, ett fungerade samarbete med socialtjänsten och vårdnadshavaren men också utifrån vilket stöd eleven har i skolan.

Se länk. Exemplet kommer från Stockholm men eftersatta behov finns i hela landet. Utsatta elever får för lite stöd.

Är arbetslinjen viktigare än kroppslig oförmåga?

2010-05-28T19:37:00.010+02:00

Öppet brev till
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin

Stockholm den 24 maj 2010

Det är en demokratisk rättighet att medborgarna får insikt och kunskap om vilka skeenden om rör sig i samhällskroppen. Att anmäla sig på Arbetsförmedlingen, trots att man är allvarligt sjuk, får betraktas som ett nytt fenomen för svenska folket.

En 34-årig norrköpingsbo hade just avslutat sin anställning när han blev svårt sjuk och vårdades med dränage i lungan. Men någon sjukersättning för de första 14 dagarna fick han inte eftersom han – trots sitt allvarliga tillstånd – borde prioriterat att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Men eftersom han lades in på sjukhus dagen efter att han blivit arbetslös hann han inte kontakta Arbetsförmedlingen och anmäla sig.

Mannen överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och fick rätt. Men Försäkringskassan förde ärendet vidare till Kammarrätten. Där slogs fast att lagens ordalydelse inte medger att kravet om att vara anmäld på Arbetsförmedlingen kan frångås. Att mannen varit förhindrad att anmäla sig saknar betydelse, skrev Kammarrätten.

En intressant fråga i sammanhanget är Kammarrättens svar. Innebär det, i klartext, att arbetslinjen även av Kammarrätten tolkas som viktigare än ett allvarligt tillstånd?

Nu har också några soldater som skadats i utlandstjänst blivit utan sjukpenning de två första veckorna. Anledning: De skulle anmält sig till Arbetsförmedlingen ”skyndsamt” vilket juridiskt tolkas som första dagen utan arbete. Det står i bjärt kontrast mot de risker dessa soldater utsatt sig för i sin utlandstjänst.

Överdirektör Stig Orustfjord vid Försäkringskassan sa i DN 23 maj angående soldaterna: Vi har skrivit till statsmakterna för att få en ändring där kravet att anmäla sig ”påföljande dag” luckras upp. Men gäller det alla som är förhindrade att infinna sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” eller bara i vissa fall? I fallet med norrköpingsbon var det just Försäkringskassan som överklagade Länsrättens dom.

Här krävs ett klargörande från ansvarigt håll.Om dessa, för flertalet medborgare hittills obekanta regler, tillkommit efter valet 2006 bör respektive minister förklara det. Vilka direktiv har de ansvariga ministrarna i så fall gett myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen? Finns det utrymme för myndigheterna att göra egna tolkningar? Är det i så fall acceptabelt? Är arbetslinjen viktigare än medicinska begränsningar när det gäller kontakt med Arbetsförmedlingen?

Jag ställer fyra frågor till socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern.
1. Var och när togs beslut om juridiskt krav att inställa sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” även vid oförmåga p.g.a. sjukdom eller skada genom olycksfall?
2.Varför överklagade Försäkringskassan Länsrättens beslut när det gäller norrköpingsbon?Är direktiven från socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson utformade på ett sådant sätt att Försäkringskassan tolkar denna hårddragning som riktlinjer?
3.Vilka direktiv har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gett till landets Arbetsförmedlingar när det gäller personer, som sin första arbetslösa dag p.g.a. allvarlig sjukdom eller skada inte kan anmäla sig på Arbetsförmedlingen?
4.Bedöms utebliven kontakt med Arbetsförmedlingen olika beroende på yrke?

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

Socialtjänstens maktställning

2010-04-06T19:11:00.029+02:00

Appråpå fall i Luleå och Marks kommun finns det anledning att fundera över socialtjänstens maktställning. Vem granskar socialtjänsten innan avgörande beslut fattas?
      Till Socialstyrelsen inkommer ibland klagomål mot myndighet eller tjänsteman som anmälaren anser agerat fel. Men granskningen, när det t.ex. gäller omhändertagande av barn kommer för sent eller i fel ordning.
      Socialstyrelsen kan inte ändra på de beslut som redan har tagits. Även om de skulle rikta kritik. Därför är det viktigt att omhändertagna barn får ett juridiskt ombud. Två kommuner utmärker sig just nu när det gäller barnavårdsärenden. Det är Marks kommun i Västergötland och Luleå kommun.

Marks kommun
Två små syskon kom som mycket små år 2005 till ett fosterhem i Marks kommun. Deras bilogiska mamma, som hade fler omhändertagna barn, bedömdes ha brister i sin föräldraförmåga. När hon flyttade till Marks kommun ville hon ha tillbaka barnen. Fosterföräldrarna blev oroliga för barnens framtid och protesterade hos socialtjänsten. Därmed ansågs de ha samarbetssvårigheter.
     När barnen lämnades för några timmars umgänge, oktober 2009, med den biogiska mamman blev fosterföräldrarna grundlurade. När de skulle hämta barnen hade de plötsligt, efter nästan 5 år, fråntagits vårdnaden. Barnen fick inte ens säga adjö till fosterföräldrarna. Än mindre ta med sig sina gosedjur. Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritik mot socialnämnden i Marks kommun.
     I Marks kommun finns ingen dokumentation som visar att den biologiska mamman är lämplig eller att fosterhemmet är olämplig. Det finns stora brister i handläggningen, enligt Socialstyrelsen. ”Det är illa att rycka upp barn på det här viset”, säger enhetschef Carina Forsberg på Socialstyrelsen. I Marks kommun har en riksdagspolitiker reagerat. På sin blogg skriver hon bl.a. att så här får man inte göra mot barn. Myndigheterna sviker dem.

Luleå kommun
I Luleåfallet omhändertogs, två små barn sedan pappan bragdt mamman om livet. Där fanns närstående som ville få ta hand om barnen. En socialsekreterare som hade socialförvaltningen som sin arbetsgivare och kollegorna som utredare, utsågs till särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Han blev därmed ”part i målet”. Varken barnen eller deras närstående hade någon som förde deras talan.
      Barnen hade efter hand byggt upp en trygghet i kontakten med de närstående, mor- och farföräldrarna samt ett halvsyskons familj. Dessa tre umgicks en eftermiddag var i veckan med barnen. Även jourhemmet gav trygghet. Barnens trygghet bröts abrupt då barnen den 4 mars överfördes till fosterhemmet.
    Hade socialtjänsten verkligen sett till banens bästa hade man inväntat Socialstyrelsens granskning. Ett juridiskt ombud, om sådan hade funnits, borde getts möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen tills Socialstyrelsen hunnit granska.
     Det har varit många kommentarer i lokaltidningarna, åtta JO-anmälningar och 4.500 namnunderskrifter via Facebook i detta fall. I Luleå har en politiker i socialnämnden reagerat.
     Detta fall framstår närmast som rättslöst eftersom de berörda, barnen och de närstående, saknar någon som kan föra deras talan. Vårdnadshavare, föräldrar, saknas. En slagsida i barns rättssäkerhet uppstår därmed. Detta kan förebyggas igen:

1. Barn som står inför omhändertagande får ett juridiskt ombud.
2. Att det juridiska ombudet ges möjlighet att lägga ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp överföringen/placeringen tills Socialstyrelsen, i de fall så ska ske, hunnit granska. Det begränsar inte socialtjänstlagens handlingsutrymme men stärker barn och vårdnadshavares rättsställning.
Socialstyrelsen maktlös (Luleå)    Var kommer barnen in? Bläddra fram till sidan 12-13      Kommunen ska förklara sig        Socialtjänsten i Mark får skarp kritik       Omhändertagna barn engagerar riksdagspolitiker

Fråga till JO ang. drn 1218-2010

2010-04-05T19:40:00.009+02:00

JO
Justitieombudsmannen
Kerstin André

Fråga från mig ang. Anmälan mot socialtjänsten i Luleå kommun m.fl. Dnr 1218-2010

Stockholm den 5 april 2010

Jag tackar för svaret på min anmälan.
När det gäller mitt klagomål mot socialtjänsten i Luleå kommer Socialstyrelsen att granska
två ärenden. Vilket framgår av svaret. Men jag delar inte JO:s bedömning och svar angående mitt klagomål mot den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren.

JO skriver: ”De åtgärder som socialsekreteraren har vidtagit i egenskap av särskilt förordnad vårdnadshavare har inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten. Han står således inte under min tillsyn i detta avseende. Jag kommer därför inte att ta upp Eivor Karlssons klagomål i denna del till prövning.”

Jag tog i ett tidigt skede kontakt med Socialstyrelsen för att få veta hur hans roll i ärendet bedömdes. Svaret blev att den särskilt förordnade vårdnadshavaren är ”part i målet”. Det framkom att han tillsammans med socialtjänsten avgör placeringen. Barnen saknar nämligen vårdnadshavare eftersom mamman är död och pappan sitter i fängelse. De anhöriga, inklusive den tidigare tilltänkta närståendefamiljen, har ingen talan.

Därför var det anmärkningsvärt att Luleå tingsrätt på uppmaning av socialtjänsten utsåg en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänsten. Barnen borde fått ett opartiskt juridiskt ombud. Barnen förefaller i detta fall ha blivit rättslösa då det inte finns någon opartisk som kan föra deras talan. Och de anhöriga har ingen rätt att överklaga,

JO skriver att det ”inte skett inom ramen för dennes tjänst vid socialtjänsten”. Var har åtgärderna då skett? Mormor och farfar till barnen krävde att den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren skulle bytas ut. Han hade under fyra månader varken träffat barnen, aldrig försökt höra hur barnen mådde, inte besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Han hade bl.a. ansvar för att godkänna att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Men eftersom vårdnadshavaren inte lyckades ombesörja så att en ruta på blanketten blev rätt ifylld blev barnen inte vaccinerade. Se, Övriga upplysningar, JO-anmälan.

Vad grundar JO svaret att ”han står således inte under min tillsyn” på? Han har socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kollegor. Vems tillsyn står då den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren under?

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson
::::::::::::::::::::::
Kopia Socialstyrelsen

JO – allmänhetens förlängda arm?

2010-04-02T14:49:00.003+02:00

Vad händer efter att en JO-anmälan har gjorts? Ibland granskar inte JO utan skickar vidare till annan myndighet som samtidigt utreder. Varje år görs ungefär 5.000 anmälningar till JO, varav omkring 60 procent tas upp till utredning.

Justitieombudsmännen (JO) – eller Riksdagens ombudsmän som de officiellt kallas – väljs av riksdagen för att kontrollera att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin verksamhet. Ombudsmännen kontrollerar detta genom att pröva och utreda klagomål från allmänheten och genom att göra inspektioner hos myndigheter och genomföra andra undersökningar på eget initiativ.

När P3 Nyheter i april 2009 avslöjade att Pirate Bay-målets domare Tomas Norström eventuellt kunde anses jävig strömmade 45 anmälningar in till JO. Minst 45 ville att rättegången underkändes på grund av jäv. Trots den stora mängden anmälningar beslöt JO att inte granska tingsrätten för jäv i Pirate Bay-målet. Orsaken var att hovrätten skulle pröva domen. JO:s granskning är inte till för att ersätta en prövning i ordinarie ordning, sa Malou Lindblom, byråchef vid Justitieombudsmannen.

I Kalmar har en mediastuderande JO-anmält skolans rektor. Studenten skriver att han finner det angeläget att JO utreder rektors hantering av allmänna och offentliga handlingar.

I Bjärsta-fallet anmäldes rektorn och en lärare av en privatperson efter TV-programmet om våldtäkten och dess efterspel. Anmälaren ansåg att skolans hantering av ärendet stred mot skollagen. Men JO utreder inte händelsen eftersom flera andra redan granskar händelsen. Även diskrimineringsombudsmannen (DO) utreder om skolan ska tvingas betala skadestånd till flickan. Och Skolinspektionen tidigarelägger en granskning.

I fallet med den två små barnen i Luleå som blev föräldralösa kom det in åtta JO-anmälningar. Vilket är mycket för denna typ av ärenden. Jag stod för en av dem. Dessutom inkom det drygt 4.500 underskrifter via Facebook. Men JO tog inte upp ärendet i Luleå. Orsaken var att JO vet att placeringen även granskas av Socialstyrelsen just nu, i två separata tillsynsärenden.

Nu återstår att se vad respektive myndighet kommer fram till i de här målen.JO:s uppgift är att säkra att lagarna tillämpas lika för alla medborgare och att rättssäkerheten värnas. Det är genom JO-anmälningar eller där ärendet går vidare till nästa instans som allmänheten kan avläsa hur dess förlängda arm fungerar.

Förtroendet för JO och andra ombudsmän

Brist på nyhetsbevakning och politiskt ansvar

2010-03-27T17:46:00.011+01:00

Bredvid denna artikel ligger också en artikel, ”Fuskrapporten under lupp” från 2007. Den är av många skäl aktuell även idag. När bedöms man t. ex. som fuskare? Efter en polisanmälan eller när man blivit dömd i domstol? Felaktiga utbetalningar kan också uppstå i transfereringssystemet t. ex. när det gäller bostadsbidrag, Utan att någon fuskat. Men fuskmiljarderna lever sitt eget liv.

”Säregna bidragsfuskare”
Efter att FUT-rapporten, delegationen mot felaktiga utbetalningar, kom nov. 2007 gick fuskdebatten på högvarv. Småbarnsföräldrar, sjukskrivna och arbetslösa var då främst i skottgluggen. Argument om svenskar som säregna bidragsfuskare har använts flitigt i debatten om sjukfrånvaron.
    Men siffrorna från FUT-rapporten var osäkra. Det handlade mest om bedömningar. Nu har även myndigheten Försäkringskassan fått uppmärksamhet i media. Man mixtrar och krånglar och förefaller inbjuda till felaktiga utbetalningar.

”De bluffar om fusk”
FK:s egen hemsida bidrar till miljardsvinnet och gör det möjligt att få ut för mycket pengar helt utan avsikt, skrev Hallandsposten den 26 mars 2010. Norrbotten-Kuriren skrev också den 26 om Anita. En jurist på FK misstänks medvetet ha lämnat in ett felaktigt läkarintyg. Mixtrat med Anitas läkarintyg. AB skrev, 22 mars, om Martin som fått en räkning från FK på 200.000 kr. Enligt juristerna hade Martin gjort allt rätt. Men anklagas ändå för fusk.
     Hur svårt det kan vara att bedöma kategorin "avsiktliga fel' som är den omskrivning man använder för ordet fusk framgår av Petter Larssons artikel ”De bluffar om fusk”.

Fuskare i privat regi
Men de verkligt stora misstänkta fuskarna, riskkapitalbolagen, tror man kan undanhålla 46 miljarder per år i skatteparadisen. Samtidigt drabbas många utsatta grupper, arbetslösa, ungdomar, utförsäkrade sjukskrivna – inte sällan med små barn – av myndigheters maktutövning.
    Mycket av den sjukvård som är skattefinansierad men drivs i privat regi ägs i flera fall av riskkapitalister med säte i skatteparadis. Attendo Care, ett av landets ledande vårdföretag inom äldreomsorg, har en omsättning på 4,3 miljarder kronor per år, Även vårdbolag som Carema och Capio har ägare i skatteparadis.

”Sälj hela skiten”
Kent Werne, journalist och författare till boken "Sälj hela skiten!", pekar på att insynen i de företag som ska skapa välfärden i Sverige minskar, att det blir svårt att se var vinsten går och vem som egentligen har makten.
   – Det minsta vi kan kräva av politikerna är att de bolag som driver offentligt finansierad verksamhet är skattetransparenta, och att man har tillgång till ägarstrukturer, säger Werne. – Varken politiker eller medborgare i gemen verkar vara medvetna om att det på ett så flagrant sätt pågår skatteflykt i den här sektorn.” Expressen 22 mars 2010.

”Forskning visar att föreställningarna om överutnyttjande började på de borgerliga ledarsidorna men att de sedan snabbt gick över i den allmänna nyhetsbevakningen.”Björn Johnson, forskare vid Malmö Högskolas Centrum för tillämpad arbetslivsforskning..

Gemensamma tillgångar
Ställ denna skatteflykt mot de som nu utförsäkras och tvingas söka socialbidrag. Där många utförsäkras till ett utanförskap. Det handlar om våra gemensamma resurser. Gemensamma tillgångar som borde gått till de stora behoven som finns inom den sociala sektorn.
    Till detta kommer så myndigheten, Försäkringskassan, som in absurdum förefaller skicka räkningar, eller som det påstås, t.o.m. förfalskar sjukintyg. Var finns politikerna? Moralen? Ansvaret om medborgarna?

Kritisk granskning saknas
Björn Johnson, statsvetare och forskare, är bekymrad över att medierna inte gör mer kritisk granskning av material som presenteras. Men tycker också att hans egen yrkesgrupp, forskarna, sviker. Johnson anser också att ”Politiker vinner på bilden av bidragsfuskare”.
    Läs nedanstående artiklar, främst ”De bluffar om fusket” och ”Politiker vinner på bilden av bidragsfuskare”.

Försäkringskassan skickade räkning på 200 000          Försäkringskassan hemsida kan leda till svinn

”Politiker vinner på bilden av bidragsfuskare”                          Jurist på F-kassan förfalskade sjukintyg

Välfärdens vinster går till skatteparadis - som hårdgranskas              De bluffar om fusket

Fuskrapporten under lupp!

2010-03-27T08:11:00.011+01:00

Tjugo miljarder går upp i rök varje år. Medier och även ledarsidorna var inte sena att basunera ut resultatet av rapporten, som egentligen består av antaganden. Det handlar om Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT, vars rapport blev klar den 9 nov. 2007.

Mörkertal
Frilansjournalisten Petter Larsson har i Aftonbladet 19 nov. 2007 granskat rapporten. Han menar att den som läste noggrannare fick veta att siffrorna i själva verket är osäkra, det handlade mest om bedömningar.
     Men vem minns det om några veckor? Fuskmiljarderna kommer att leva sitt eget liv. Larsson tror att de kan komma att användas för att driva fram hårdare kontroll.
     Vid presentationen av FUT-rapporten framkom det att mörkertalet kan vara stort. Det blir nästan omöjligt att säga emot den typen av bedömningar, det ligger i mörkertalets natur. Ingen vet hur stora felbedömningar och mörkertal är.
    Petter Larsson skriver att allt man kan göra är att gissa. Det är precis vad FUT-delegationen har gjort i sin rapport. Metoden kallas elicitation.

Försvinner dubbelt – utan fusk
I sitt arbete med 16 försäkrings- eller bidragssystem som specialstuderats har FUT samlat en handfull personer som antas kunna något om systemet. De fick först gissa omfattningen av svinnet, var och en för sig. Sen träffades de och pratade en dag och sen fick de gissa igen. Medelvärdet av den andra gissningen används sedan som den sannolika siffran, skriver Larsson.
     Ytterligare 30 system har inte specialstuderats. Där har FUT bara gjort intervjuer med experter. ´
     Ett annat problem som Larsson nämner är felaktiga utbetalningar. Ett exempel är bostadsbidragen. Där ska man uppge framtida inkomst. Om inkomsten blir större än beräknat och man betalar tillbaka bostadsbidraget, blir det en felaktig utbetalning i rapporten.
     Omvänt – om myndigheten betalat ut för lite vid ett tillfällen men kompenserar detta nästa gång så att det blir rätt i slutändan, räknas detta som två felaktiga utbetalningstillfälle men kompenserar detta vid nästa tillfälle så att det blir rätt i slutändan, ”räknas detta som två felaktiga utbetalningar om felet kompenseras oavsiktligt men som en felaktig utbetalning om korrigeringen är avsiktlig”. Fusk med statistik eller vad? Hur som helst ger det en osann bild.

Fuskare fälls i domstol
Lasson menar att det blir ännu knepigare med kategorin "avsiktliga fel' som är den omskrivning man använder för ordet fusk. Det enda fusk som kan bekräftas med hygglig säkerhet är när fuskare döms i domstol. Den som blivit polisanmäld är ingen fuskare förrän han fällts av domstol. Många polisanmälningar leder inte till åtal.
    Reportern Börge Nilsson tar i senaste numret (nov. -07) av Pockettidningen R upp försäkringskassans utredningar.
    Det strider mot svensk rättstradition att utgå från att den som är polisanmäld också har felat. Om Försäkringskassan sätter igång och börjar anmäla av bara tusan, vilket den delvis har gjort de senaste åren, då skulle resultatet bli att fusket såg ut att öka utan att någon förändring i själva verket ägt rum, menar Nilsson.
    Men Försäkringskassans direktör Stig Orustfjord håller inte med om synen på misstänkta brott, fusk, som inte fällts i domstol. –Vi ser det som begångna brott som inte har kunnat dömas och fällas, säger han i Pockettidningen R, nov. 07.
    – Denna rapport måste granskas under lupp ordentligt. Är det en ny gissningslek, ett nytt orättfärdigt sätt att skuldbelägga landets bidragstagare? Undrar Kurt Nurmi i samma nummer av pockettidningen R.

November 2007

”Ni har byggt sjuka system”

2010-03-09T20:11:00.017+01:00

Det var rubriken på min debattartikel i Aftonbladet den 12 sept. 2006. Sedan dessa har situationen för sjuka och arbetslösa försämrats ännu mer. Kvinnor är sjukare än män och kommunanställda kvinnor är sjukare än privatanställda. Det gör, enligt Kommunalarbetaren, sjukförsäkringen till en av kommunalarnas hetaste valfråga. Kommunalarbetarens ledare, nr 2/10, ”att en så stor andel av de sjuka är kvinnor är ett stort jämställdhetsproblem. Ledaren presenterar hur S, V och MP kommit ut med sitt förslag till hur sjukreglerna ska se ut om de får makten:

* De vill avskaffa den s.k. stupstocken som kastar ut människor ur sjukförsäkringen efter 550 dagar. Sjukförsäkrade ska kunna återförsäkras.
* Reglerna för att bedöma arbetsförmågan ska ändras och anpassas till den sjukes möjligheter.

Enligt ledaren vill de tre partierna ”med hjälp av en gemensam ingång till Försäkringskassan, FK, och Arbetsförmedlingen, AF, och delar av kommunernas socialtjänst vill de rödgröna skapa ett system MOA ( människor och arbete) där varje individ får hjälp att snarast komma in i arbetslivet igen”.

Frågan är om människor därmed fortsatt ska slussas ut i kommunernas försörjningstöd. Förutom att det belastar kommunernas ekonomi så kommer många aldrig att orka eller klara av komma ut i arbetslivet igen. För dem är förtidspension bättre. För dem som till viss del är arbetsföra är lönebidrag en tänkbar form. Allt är bättre än socialbidrag. Detta försörjningsstöd, vårt yttersta skyddsnät, är inte tänkt att finansiera brister i arbetsmarknadspolitiken.

Närmare två miljarder kronor betalades ut i ekonomiskt bistånd av Stockholms läns kommuner under förra året. Det är en ökning på 13 procent jämfört med 2008. Det visar en färsk undersökning från Socialstyrelsen. Under 2010, då många sjukskrivna och förtidspensionerade har eller kommer att utförsäkrats, kommer denna siffra att kraftigt stiga.

Ett samarbete mellan FK och AF vore bättre. Vad har dessa utsatta utförsäkrade eller arbetslösa hos ”Socialen”, och därmed försörjningsstödet att göra? Antingen är de sjuka helt, eller bör, till den procentdel de förmår, ”stå till arbetsmarknadens förfogande”, t. ex. 25, 50 , 75, 100. Resterande tid sjukskrivas. Varför fortsätta att blanda in kommunernas försörjningstöd?

Oppositionens förslag om att samla svåra frågor i en bred, blocköverskridande utredning för att skapa långsiktigt stabila regler i sjukförsäkringen, som ledaren skrev, är bra.

Kommunalarbetarens ledare tyckte att försäkringens roll i ett könsperspektiv borde vara en viktig del, liksom ersättningar och regler för förtidspension. Det är förståeligt. En anständig fråga eftersom kommunals medlemmar, främst kvinnor, blir utslitna före den egentliga pensionsåldern.

Jan Rydh, S-regeringens förre sjukförsäkringsutredare, sa vid ett seminarium i Västerås 2006, länk nedan, att han ibland får frågan om han tycker att kommunerna är dåliga arbetsgivare. Inte helt och fullt. Det gäller bara kvinnorna. Kommunerna är bra för chefer och högre tjänstemän. Deras sjukfrånvaro har inte ökat.

Statstjänstemannaförbundet, ST, skrev den 3 mars på DN Opinion under rubriken: ”Regeringen har felbedömt de utförsäkrades vårdbehov” En fråga som också borde ställas är varför fackförbundet Kommunal visar så lite intresse för dem som under hösten och fram över år 2010 blir utförsäkrade. Många hamnar hos Kronofogden. Många är ensamstående med barn. Många har varit eller är medlemmar i fackförbundet Kommunal.Ett fackförbund som har inflytande på dagordningen har därmed också möjlighet att skriva på exempelvis DN:s debattsida

Hur såg samhället på utslitna och sjuka människor åren 2004- 2006? Bifogar tre länkar, varav två artiklar från min tidigare hemsida, som jag skrivit.

Läkare reagerar – politiker förefaller tiga. 2004. Bristande rehabilitering en ättestupa 2006

Ni har byggt sjuka system

Socialtjänsten och yttrandefriheten

2010-03-02T17:58:00.004+01:00

Att handha barnavårdsärenden är bland det svåraste samhället kan göra. För det mesta gör landets socialtjänster ett gott arbete. Det gäller också socialsekreterarna som, ofta under stor tidspress, ska utföra ett bra arbete. Men ibland går det fel. Och kommunerna tolkar olika.

Sveriges kommuner får i stort sett själva tolka hur socialtjänstlagen ska användas. Något som ofta skadar mer än hjälper, menar Rädda Barnen. Olika tolkningar tog också folkhälsominister Maria Larsson upp då hon presenterade det förslag som sommaren 2009 gick ut på remiss. Utbildningsgraden inom socialtjänsten behöver höjas, framhöll Larsson. Samt att barn och unga bättre ska få komma till tals.

Nu har remissen blivit ett utredningsbetänkande ”Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) SOU 2009:68” som ligger hos regeringen.

Nu återstår att se om även små barn, genom ombud, och unga bättre får kommer till tals. I socialtjänstlagen finns inte något lagrum för begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.

Men visst används det ibland. Ett exempel är fallet Mikael. 2006 pågick en kamp för att 4-årige Mikael skulle få stanna hos sin faster. Föräldrarna var missbrukare. Men då hotade socialtjänsten fastern för att hon vänt sig till Expressen. – Så här kan de inte komma och säga. Hon har rätt att prata med medierna, sa numera framlidne Olle Stenholm, allmänhetens dåvarande pressombudsman. Länsstyrelsen tog senare upp fallet. Socialtjänsten fick underkänt på samtliga punkter och Mikael fick stanna hos fastern.

Det har inkommit åtta anmälningar till JO om fallet med de två barnen i Luleå. Men JO tar inte upp ärendet. Orsaken är att JO vet att placeringen även granskas av Socialstyrelsen just nu, i två separata tillsynsärenden.

Namninsamlingar via Facebook har resulterat i drygt 4.500 underskrifter som den 25 februari överlämnades till kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Socialnämndens ordförande Eva Bergström ansåg att namninsamlingen var ett hot mot demokratin. Folk tror att de kan hota sig till att ändra beslut, sa Bergström. Men det var en viljeyttring som framfördes i form av namnunderskrifter mot placeringen och för att utredningen borde göras om. Så var det också i fallet Mikael. Bergströms uttalande om att det skulle vara ett hot mot demokratin bemöttes från flera håll.

När det framkom att JO inte tog upp ärendet så skrev en del i sina kommentarer till Norrbottens-Kuriren att nu vänder vi oss till Barnombudsmannen, BO. Enligt uppgift har också de närstående varit i kontakt med BO. Men BO ville inte engagerar sig i fallet eftersom de närstående befann sig i ”konflikt” med socialtjänsten.

Om BO ändrat sin uppfattning bör det klargöras. Men BO:s roll kanske mer är att lyfta upp att socialtjänsten bör uppmärksamma barn som far illa och att alla barn bör få komma till tals. Där hade BO kunnat få in en vinkling om att alla barn bör få ett juridiskt ombud.

Havererad socialpolitik

2010-03-01T13:12:00.003+01:00

”Långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter deras behov. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program – tvärtemot regeringens utfästelser.”

Det skriver Annette Carnhede och Roger Syrén, båda från fackförbundet ST, på DN Debatt idag. Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka, skriver de.

Där framkommer bl.a att betydligt fler än vad regeringen räknat med är så sjuka att de främst behöver vård. På nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället) beskrivs många fall där personer blir utförsäkrade och tvingas söka socialbidrag. Många, som tidigare klarat sig på låga sjukpenning, hamnar nu hos kronofogden.

Under hela 2010 utförsäkras det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. Vart tog rehabiliteringskedjan vägen? Efter tre månaders introduktion ska de sjuka vara ”fit for fight” och komma ut i aktiviteter. En reumatikersjuk kvinna som endast, med möda, orkar arbeta halvtid sa: Hur ska jag orka jobba heltid? En frisk reform, enligt Husmark Pehrsson.

Regeringens timing i en lågkonjunktur är också dålig. Varför ska sjuka tvingas arbeta när unga inte får jobb? Många fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de i första hand behöver vård, vilket gör att regelverk och insatser inte kan möta deras behov, skriver Annette Carnhede och Roger Syrén .

De tillfrågade i ST:s rapport ansåg att 61 procent av de utförsäkrade behöver medicinsk rehabilitering och vård, jämfört med regeringens uppskattning på 10. Den felbedömningen leder till att åtgärderna har fel inriktning, anser ST-medlemmarna. 57 procent av de svarande tyckte inte att de insatserna som erbjuds är anpassade till de långtidssjukskrivnas behov. "

Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Detta kommer inte att lyckas. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?

Rapporten visar inte bara på ett haveri utan också på regeringen Reinfeldts bristande ledarskap. Alliansens socialpolitik förutsätter att människor är friska, har arbete och kan försörja sig själva. Men så fungerar inte vi människor eller det samhälle i vilket vi ingår. Olyckor och sjukdom kan drabba oss. Vissa människor är, av andra skäl, i större behov av en väl fungerande socialpolitik än andra. Det förbisåg regeringen. En allvarlig miss. En av många.

Beskriv vad som hände och när det ägde rum. JO-anmälan

2010-02-27T15:32:00.000+01:00

Den 26 augusti 2009 omhändertogs Agne och Moa Stenberg, av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare.

Vad som inte tydligt har framgått i händelseförloppet är att barnen befann sig omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och farföräldrarna. De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående vid den tid tragedin inträffade. Efter händelsen den 26 augusti fick de anhöriga, när de som bäst behövdes, inte träffa barnen på tre veckor.

Därefter har barnen, förutom vid jul, umgåtts med de tre familjerna en halvdag var, tre dagar i veckan. Just nu har barnen ett stabilt och tryggt liv. De har fått trygghet hos jourfamiljen och träffar sina tre närståendefamiljer, tre halvdagar i veckan. Men denna trygghet kan när som helst ryckas från dem. Socialtjänsten tänker placera barnen hos en för dem okänd familj. Då kommer också den trygga kontakten med de närstående att starkt begränsas.

Den familj som nu inte längre anses som lämplig blev först tillfrågad om de ville ta emot ett av barnen. Men de ville, liksom mor- och farföräldrarna, att barnen inte skulle skiljas åt. De var beredda att emot båda barnen. Socialtjänsten ville då inte att barnen skulle placeras tillsammans. Socialtjänsten ändrade senare detta beslut.

Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen/nämnden tog inte kontakt med de anhöriga vare sig före eller efter det att socialsekreteraren blivit utnämnd. Uppgifterna fick de anhöriga själva ta fram.

I Norrbottens-Kuriren den 19 jan. kritiserade en politiker, som själv sitter i Luleå socialnämnd, socialtjänsten för delikatessjäv. Det är endast Socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt, ansåg politikern. Socialförvaltningen borde ha sökt en företrädare för barnen utanför den egna kretsen, ansåg politikern. Jag instämmer i detta.

Strax före jul fick de anhöriga veta att barnen inte skulle få fira jul med dem enligt tidigare schema, tre gånger i veckan. Mormodern gick då ut i media och berättade om det som inträffat. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta till socialtjänsten. Men ordföranden i socialnämnden, Eva Bergström, ytterst ansvarig, lade ansvaret för det uteblivna julfirandet på verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman. Detta tyder på brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.

Det är viktigt att JO även talar med de anhöriga och om den nära kontakt familjerna haft med de små barnen såväl som med deras halvsyskon. Om barnbarnen och de anhöriga tvingas skiljas åt kan det få stora konsekvenser, främst för de små barnen, men också för de anhöriga. Barnpsykolog bör kontaktas för utlåtande.

1 kommentarer:

Anonym sa...
Jag kan bara säga av min egen erfarenhet att vissa kvinor på socialen enhetschefer borde sparkas långt bort från barn och fråntas dennna makten.
Många kan läsa på nätet hur barn och föräldrar behandlas i vårdnadstvister när dom kommer i kontakt med socialtjänsten och familjrätten.
Jag själv blev omyndigförklarat på Familjrätten under vårdnadstvisten.Familerättssekretetaren tog kontakt med min advokat och skvallrade att jag missade tider som hon aldrig bokade. Jag har varit tvungen att flytta till en annan kommun för att rädda mitt barn.Socialen och Familjerättens personal borde granskas varje morgon och se till att vettiga personer jobbar på viktiga ställen.

På vilket sätt anser ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt? JO-anmälan

2010-02-27T15:21:00.002+01:00

Undertecknad vill som övergripande punkter anhålla om att Justitieombudsmannen utreder huruvida socialtjänstens personal, inkl den tf vårdnadshavaren och familjerättsenheten, socialnämnden och dess ordförande i Luleå förfarit rätt enligt praxis vad gäller följande tre övergripande punkter:

* Var det korrekt av socialnämnd/förvaltning att uppmana Luleå tingsrätt att den 24 september 2009 utse en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänstförvaltningen? Anser JO att det är delikatessjäv?

* Anser JO att socialförvaltningen borde ha sökt en opartisk juridisk företrädare för barnen utanför den egna kretsen?

* Anser JO att den tf. vårdnadshavaren uppträtt försumligt på en eller flera punkter?

Undertecknad uppfattar nedanstående som felaktigt agerande från berörd socialnämnd/förvaltning:
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel när de ansåg att barnen (en då 2-åring och en 10-månaders baby) skulle skiljas åt därför att de bl.a. inte lekte med varandra.
- Socialnämnd/förvaltningen förefaller ha gjort barnen rättslösa i samband med att ansvaret för barnens framtid i hög grad nu avgjorts av den tf. vårdnadshavaren. Denne är ”part i målet”. Hans inställning till de anhöriga är av avgörande betydelse.
- Socialnämnd/förvaltning borde haft god och kontinuerlig kontakt med de närstående efter händelsen den 26 augusti 2009. Inga andra vårdnadshavare fanns.
- Socialnämnd/förvaltning tog inte hänsyn till, eller utredde ordentligt, den närståendefamilj som fanns och ville ta hand om båda barnen.
- Socialnämnd/förvaltning bortsåg ifrån att barnen redan hade ett gott, tryggt och stabilt umgänge med sina anhöriga.
- Socialnämnd/förvaltning förefaller uppvisa brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan. Vilket bl.a. framkom vid jultid. Se under ”Beskriv i korthet vad som hände.”
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel om de anser att det i socialtjänstlagen finns något lagrum för det subjektiva begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.

Övriga upplysningar.JO-anmälan

2010-02-26T21:58:00.002+01:00

Den 26 augusti 2009, några timmar före det att Frida Stenberg dödades, meddelade Luleå tingsrätt att Stenberg ensam fått vårdnaden om den då fem månader gamla dottern och hennes tvåårige storebror. Tingsrättens motivering var att Frida Stenberg fortfarande ammade och att det ansågs vara till sonens bästa att bo tillsammans med sin syster. Socialnämnden/förvaltningen agerade sen tvärt emot. Syskonen skulle skiljas åt. Bl.a. för att de små barnen inte lekte tillsammans,

I ett brev till socialnämndens ordförande Eva Bergström krävde mormor och farfar till barnen att vårdnadshavaren skulle bytas ut. Denne hade under fyra månader varken träffat barnen, aldrig försökt höra hur barnen mådde, inte besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. De hävdade också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband, där halvbrodern bor, inte längre rekommenderades.

Mormor och farfar skrev också att tf. vårdnadshavaren varit försumlig. Han hade bl.a. ansvar för att godkänna att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Men eftersom den tf. vårdnadshavaren inte lyckades ombesörja så att en ruta på blanketten blev rätt ifylld blev barnen inte vaccinerade.

Bergström skickade mor- och farföräldrarnas brev vidare till verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman, som är chef för bl.a. den tf. vårdnadshavaren. Socialnämndens enskilda utskott meddelade den 27 januari att man har "fullt förtroende" för vårdnadshavarens "sätt att sköta uppdraget".

Beslutet föregicks av följande: Vid mötet med socialnämnden höll Hagman en kort dragning och framhöll den tf. vårdnadshavarens lämplighet och fördelar. En okritisk nämnd nickade ja till fortsatt förtroende. I Norrländska Socialdemokraten, 10 februari, sa Bergström att ”vi har bedömt att han inte har behövt att ha kontakt med barnen i det här läget.” Dessa turer bör utredas. Politikerna förefaller dessutom ha abdikerat från sitt ansvar.

Det har varit en del märkliga turer mellan socialsekreterarna, familjrättsenheten, socialnämndens ordförande Eva Bergström, verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman, och den tf. vårdnadshavaren. Även detta bör utredas.

Om samhället fortsättningsvis ska ha tilltro till socialtjänsten bör en opartisk utredning göras om hur Luleå socialtjänst har hanterat detta barnavårdsärende.

Följande artiklar rekommenderas:
”Skilj inte på barnen” ”Barnen ännu utan hem”

”Kritik mot förmyndare”

Brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson

2010-02-20T12:52:00.019+01:00

Genom att använda länken nedan kan Du läsa ett öppet brev från RESURS, Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället till ärkebiskop Anders Wejryd. Var det så här Du, Husmark Pehrsson och regeringen, egentligen, menade med arbetslinjen? Dessutom är Du, inte tillräckligt tydlig med vilka regler som gäller vid utförsäkring.

Jag skrev ett öppet brev till Dig i september 2009. Jag fick svar i januari 2010. Du svarade bl.a.: ”I Ditt brev efterfrågar Du tydligare information om de nya insatser som införs från och med årsskiftet. Regeringen har gett Försäkringskassan FK, och Arbetsförmedlingen, AF, i uppdrag att förbereda och informera de personer som berörs innan åtgärderna införs. Myndigheterna har därför bland annat skickat ut ett informationsmaterial till de berörda personerna.”

Det är uppenbart att detta inte fungerar. Ingen ska råka illa ut därför att de inte får tydlig information, eller förstår de komplicerade reglerna. Varken AF eller FK förefaller, i alla sammanhang, fullt ut förstå reglerna. Då blir det en enskilde som kan råka illa ut.

Jag har en fråga som berör många. På vilka grunder förlorar en del sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI? Vad krävs för att de åter ska få sin SGI? Om det krävs ett, ”riktigt arbete” ett antal månader, kommer många aldrig att kunna uppfylla det kravet. Och därmed fortsatt stå utanför sjukförsäkringsskyddet.

Nedanstående fråga, en bland flera, har jag hämtat från nätverket RESURS, Det är uppenbart att varken Du, FK eller AF lyckats förklara vad som gäller i olika sammanhang.

”Jag har haft sjukersättning till 75 % i ett antal år. Jag arbetade 25 % i 1½ år men den anställningen upphörde i juni förra året och sedan dess har jag varit inskriven på arbetsförmedlingen som arbetssökande till 25 %. Senast när jag ansökte om förlängd ersättning fick jag avslag. Det beskedet fick jag igår. Det innebär om jag förstått det rätt, att jag måste skriva in mig som 100 % arbetssökande eller riskera att förlora min sgi (eller antagendeinkomst eller vad det kallas).

Samtidigt har jag tänkt att överklaga beslutet om avslag från försäkringskassan, men då har jag hört att det kan påverka min överklagan negativt om jag skrivit in mig som 100 % arbetssökande. Så vad sjutton ska jag göra?” Inkom från Roberth den 19 Februari 2010

Stockholm den 20 februari 2010

Med vanlig hälsning

Eivor Karlsson

Öppet brev till ärkebiskop Anders Wejryd

Ifrågasätt otydliga syften!

2010-02-18T18:56:00.011+01:00

”Våga ifrågasätta – för barnens skull.” Det skrev Catharina Carlsson, M, i Dagens Samhälle (DS nr 4 2010 ). Det är dags att bryta tystnaden kring föräldraskap och begåvningshandikapp, ansåg Carlsson, som sitter i nämnden för arbete och välfärd, i Växjö.

Rättigheter upp på bordet
Catharina Carlsson ansåg att utvecklingsstörda personers rättighet att skaffa barn måste upp bordet. Hon skrev att ämnet är känsligt. Det påminner om historiska misstag och skapar etiska dilemman. ”Men genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på någon annan.” Carlsson rör sig på minerad mark och vad hon egentligen vill säga med sin artikel är oklart. Hon utgår ifrån det så kallade ”barnens bästa”, men vad hon egentligen vill få fram är däremot oklart.

Förvaltarens roll
”Förvaltare är det starkaste skydd en person med förståndshandikapp kan ha. Uppgiften är att förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för huvudmannen som person. När en kvinna, med uppenbar oförmåga att ta hand om sig själv, drömmer om att bli mamma, då borde sjukvården och förvaltaren kunna agera tillsammans. I dag upplever sjukvården att den hindras av tystnadsplikt och sekretess”, skrev Carlsson.
      Är det förvaltare och vårdpersonal ska ingripa när en person med intellektuell funktionsnedsättning visar sig vilja få barn?

Starka reaktioner
Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, reagerade starkt på artikeln.”Vi känner en obehagskänsla.” FUB reagerade på undertonen i debattartikeln. Kan det finnas ett dolt syfte? Vad menar Carlsson med att ” genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på andra. Läs ”någon” drabbas om ”någon” sticker huvudet i sanden, skrev FUB. Lämpliga eller olämpliga att skaffa barn då är man ute på en farlig väg, skrev FUB vidare.
    FUB kan dock se en möjlig fördel med Carlssons inlägg då de menar att det kan vara bra att frågorna lyfts ”om det får till effekt att samhällets stöd och informationsflöde ökar”.

Tydlig om brister
Om Catharina Carlsson var otydlig i sin artikel så var Elina Linna, riksdagens socialutskott (V) dessto tydligare vad gäller omsorgens kompetens och organisation. Linna skrev i samma DS att omsorgens personal har dels lång anställningstid och hög medelålder. Dels är det många unga och visstidsanställda som arbetar inom omsorgen. Utbildningsnivån är låg. Många personliga assistenter saknar yrkesutbildning.
      ”Kvalitetsbrister finns inom vård och omsorg som beror på bristfällig kompetens och arbetets organisering.” Linna ansåg att handikappomsorgen behöver ett kunskapslyft. Det är helt rätt. Bristerna drabbar såväl fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta.
     Vi talar ofta om äldreomsorg eller äldrevård men mycket sällan berörs omsorgen om de funktionsnedsatta.
Till detta kan läggas: Vad händer generellt inom omsorgen av personer med funktionsnedsättning?

Det finns en hel del frågor som borde lyftas upp när det gäller utvecklingsstörning. Catharina Carlsson, bringade ingen större klarhet i sin artikel. FUB förutsatta att de skulle få svara på sina följdfrågor: Vad är egentligen syftet? Vad vill debattören ska ske? Vem är det som ska ta tag i frågan?

Våga ifrågasätta – för barnens skull

Vi känner en obehagskänsla

M raljerar istället för att rehabilitera!

2010-02-03T10:25:00.010+01:00

Efter Alliansens hastverk med sjukförsäkringen behöver Sverige få en blocköverskridande överenskommelse, när det gäller socialförsäkringssystemet, som håller över tid och oavsett regering. Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor, där så är möjligt, tillbaka till arbetslivet. Moderaterna förefaller inte ha förstått konsekvenserna av det system de själva har skapat. Arbetsförmedlingen kan inte rehabilitera sjuka.

Låg etik
Etiken inom den moderata politiken när det gäller utförsäkrade behöver höjas betydligt. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, gav sig (AB 25 jan) två etablerade moderater i rikspolitiken, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott på en enskild, namngiven utförsäkrad person, Alexandra. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
     M förefaller för övrigt hålla en härsken ton mot dem de säger sig vilja ”hjälpa”. ”Var femte med sjukersättning fuskade”, skrev Gunnar Axén på sin blogg 09-02–17. Bevisa det Axén!Se blogg Utredarna (senare tillkommen länk)
     Dessutom hade Reinfeldt, medvetet eller omedvetet, dålig koll på siffror då han i partiledardebatten i Sveriges Televisions Agenda, 31 jan. framhärdade att det tillkommit 100 000 jobb under mandatperioden. Det var helt fel. Så raljera lagom, du också, Axén.

Rehabilitering viktigt
Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från Försäkringskassan. Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen, alltså förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, måste få den tillbaka.
    Rehabiliteringen måste komma först. Men regeringen ser till diagnos och inte till individ när den beslutar om vilka som ska utförsäkras. Stressen det skapar motverkar tillfrisknandet. Det skrev företrädare för fyra organisationer som arbetar med rehabilitering. De frågade sig också vad som händer med alla som är för sjuka för att antas till introduktionsprogrammet och för friska för att vara kvar med ersättning från socialförsäkringen? Det här är till största delen den grupp som inte fått del av de rehabiliteringsinsatser som skulle satts in i ett tidigt skede, ansåg skribenterna.

Hamnar mellan stolarna
”Bristen på medicinsk rehabilitering kan ge upphov till tillstånd som gör att Arbetsförmedlingen bedömer att man inte har arbetsförmåga. Har man inte tillräcklig arbetsförmåga kan man inte heller antas i ett introduktionsprogram. Dessa personer löper då risk att hamna mellan stolarna och får varken rehabilitering eller ersättning. De blir istället hänvisade till socialtjänsten för sin ekonomiska överlevnad,” skrev de fyra företrädare som arbetar med rehabilitering.

Ordentliga remissrundor
Den svenska utredningsmodellen och dess väl partssammansatta utredningar med ordentliga remissrundor tog lite längre tid att genomföra, men så det blev rätt. Därför välkomnas oppositionens löfte om att medverka till en bred uppgörelse där också arbetsmarknadens parter bidrar. Det är också positivt att oppositionen tydligt markerar att man inte vill upprepa de tidigare misstagen under förra mandatperioden. Då många lämnades utan aktiva insatser och stöd för att komma tillbaka i arbete.
    Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor tillbaka till arbetslivet, där så är möjligt. Där de efter sin väl prövade förmåga, till 10, 25. 50, 75 eller 100 procent kan arbeta. Den bortre tidsgränsen för sjukpenning bör tas bort då det är helt uppenbart att inte alla människor av medicinska, fysiska eller psykisksociala orsaker kan arbeta.

Kollektiv utförsäkring
Aldrig någonsin under välfärdsstatens existens har så många drabbats så hårt av en regerings brist på human socialpolitik. Förutom att många nu tvingas söka socialbidrag och därmed belasta kommunernas basåtande, skola, vård och omsorg, så hamnar många nu hos kronofogden. Hur kommer dessa, som socialbidragstagare och som icke attraktiva på arbetsmarknaden genom sin långtidssjukskrivning, därifrån? Att utförsäkra Alexandra och tusentals och åter tusentals andra utan individuell prövning, utan vägledning och utan rehabilitering, brukar benämnas ”Stupstock”. Regeringens arbetslinje med kollektiv utförsäkring är en katastrof.

”Offentlig avrättning”

2010-01-27T06:39:00.000+01:00

När två riksdagspolitiker går ut och offentligt kränker en utförsäkrad har de nått tidvattenmärket. Lägre kan de inte komma.

Beskrev sitt liv
Helene Riviére och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, ansåg (AB 25 jan) att Alexandra Johansson inte vill försörja sig själv. 30-åriga trebarnsmamman Alexandra beskrev (AB 15 jan) sitt liv utifrån hur hon och många tusen andra upplever det. Numera utförsäkrad. Rädslan för mat för dagen åt barnen, kan jag hämta mina mediciner? Hyran är nu för hög. Förvirring och oklara budskap.
    Hon beskrev mötet på Arbetsförmedlingen, AF. Tre handläggare stirrade på oss. Sa emot varandra när det gällde regler. Alla var osäkra. Vi var ett tiotal personer runt bordet. Rehabilitering nämndes inte. Det sysslar inte AF med. Papper kom fram. Skriv under annars ingen ersättning. Alexandra behövde hjälp med tolka innehållet. Får jag ta med pappret hem? Nej, då blir det ingen ersättning. Hon kryssade i en ruta, 100 % arbetsförmåga.

54 000 utförsäkras
Väl hemma ville hon bara skrika. Ni har förstört så många människors liv! Förstår ni inte? Så beskriver också många andra sin utsatthet, bl.a. inom nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället). Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från försäkringskassan.
    Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen måste få komma tillbaka.
    Moderaterna beskriver också i sin artikel remissen till psykiatrin. Alexandra var störd över att behöva gå dit. ”Jag skulle inte behövt gå dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats.”
    De båda M-politikerna raljerar över detta. Och drar sina slutsatser. Då bör man fråga sig: Vad är grundtrygghet? Vad är det som har rubbats? Var finns den individuella bedömningen? Rehabiliteringen? Samtalen om framtida arbetsförmåga? Det är pudelns kärna.

Skäms å deras vägnar
Alliansens socialpolitik har medfört stora personliga tragedier. Socialförsäkringsutskottets ordförande Axén raljerade över en enskild och namngiven person. Han var inte heller lyhörd för vad Alexandra skrev i sin artikel. Nämligen: ”Jag är ett bottenskikt i samhället, utan rättigheter och det tär att se vad människor tycker om de som är sjuka.” En 30-årig 3-barnsmamma oroas för framtiden och mat för dagen till sina barn. Hon är inte ensam.
    – Som politiker skäms jag å Axén och Rivières vägnar. Det skrev Olle Thorell på Newsmill den 26 jan ”Moderaterna passerar gränsen för anständighet i den politiska debatten då de ger sig på en enskild utsatt person och skamlöst förödmjukar henne.”
    Thorell skrev att tala om offentlig avrättning när två etablerade moderater i rikspolitiken har gett sig på en enskild individ. Gränsen har passerats. De ifrågasätter henne in på bara skinnet. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
   Det är bara att instämma. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.

Jäv i vårdnadsfrågor?

2010-01-24T18:43:00.001+01:00

Har socialtjänsten i Luleå berett omhändertagandet av två små barn på ett fullgott sätt? I Norrbottenkuriren den 19 jan. kritiserade Staffan Eriksson (M) socialtjänsten för delikatessjäv. Socialnämndens ordförande Eva Bergström (S) ansåg i stort sett att han borde varit tyst. Milt uttryckt. Men socialtjänsten kan självt bli föremål för granskning.

Särskild vårdnadshavare
Jag rekapitulerar det som jag uppfattar som avgörande händelser. Den 26 augusti 2009 omhändertogs barnen av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare. Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Denna uppgift är ny för mig.

Opartiskt juridiskt ombud
Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte för barnen vad jag vet. Med både barnens förmyndare och barnens tillförordnade vårdnadshavare, socialsekreteraren, tjänstgörande på förvaltningen finns det ingen opartisk person som för barnens talan. Detta och utnämningen av socialsekreteraren som särskild vårdnadshavare borde bli föremål för granskning.
    Staffan Eriksson (M) ledamot i socialnämnden var kritisk och ansåg att detta var jäv. Det är, enligt Eriksson, endast socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt.

”Part i målet”
Vi vet inte heller hur socialtjänsten ser på de närstående för att de varit ute i media. Vi vet däremot att Staffan Eriksson fick en ordentlig avhyvling av socialnämndens ordförande, Bergström i Kuriren den 19 jan. Kanske hög tid att Bergström ser över den situation som hon och nämnden är ansvarig för.
    Om socialsekreteraren utsetts som särskild vårdnadshavare blir hon/han part i målet, enligt Socialstyrelsen och kan därmed få befogenhet över placeringen. Om barnen – enligt LVU– har ett juridiskt ombud kan denne överklaga ett beslut.
      Staffan Eriksson förefaller ha rätt i sin kritik av att en tjänsteman, utsedd av sin egen förvaltning till vårdnadshavare, är jävig. Jag frågade Socialstyrelsen: Vem kan, om det blir aktuellt, överklaga socialnämndens beslut? Svaret blev:
    ”Om det inte finns någon vårdnadshavare och inget juridiskt ombud enligt LVU så är det den tillförordnade vårdnadshavaren som har den befogenheten. Han/hon är part i målet.”

"Vårdnadshavaren försumlig"
I ett brev till socialnämndens ordförande, Eva Bergström, kräver mormor och farfar till mördade Frida Stenbergs barn att vårdnadshavaren byts ut. Denne har under fyra månader varken träffat barnen, besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Mormor och farfar skriver också att vårdnadshavaren varit försumlig. Han skulle bl.a. godkänt att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Så har inte skett.
    De hävdar också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband inte längre rekommenderas. Socialnämndens ordförande skickade brevet vidare till en tjänsteman.
    Sic!, skrev jag i ett av mina två inlägg under ”Men mor och farföräldrarna är missnöjda.” Har socialnämnden i Luleå abdikerat från sitt ansvar för barnens väl och ve?
   Socialtjänsten ville inte att barnen skulle placeras tillsammans. Den motivering som de anhöriga fick var att barnen inte lekte tillsammans och att pojken behövde extra stöd. Att sära på syskonen väckte ramaski i Luleå. Och under sådana förevändningar. Nu är beslutet att barnen kommer att placeras i samma hem.
      Små utsatta barn borde få rätt till opartisk utredning inför en placering.

Men far- och morföräldrarna är missnöjda                                            Kritik mot förmyndare

Låt syskonen få växa upp tillsammans!

2010-01-18T07:53:00.002+01:00

Många upprördes över att de två små syskonen i Luleå inte fick fira jul med sina mor- och farföräldrar.
     Det föreföll också råda en oklar ansvarsfördelning mellan högste ansvarige i socialnämnden och verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen.
       Nu inleds nästa fas: Barnens permanenta placering. Var kommer de att placeras? Åtskilda eller tillsammans?
       Att sära på barnen för att de ändå inte leker med varandra är en bristfällig motivering. Detsamma gäller motiveringen att sonen behöver extra stöd efter den svåra upplevelsen och därför bör placeras ensam. Vad är det som hindrar att pojken får extra stöd även om syskonen placeras tillsammans?
     Enligt uppgift finns det en familj som vill ta hand om båda barnen. Detta skall beaktas vid en vårdnadsutredning. Familjeanknytning/nätverk är i många fall en positiv faktor.
     Barn omhändertagna enligt LVU bör dessutom ha rätt till ett opartiskt juridiskt ombud.    Barnens förmyndare är knuten till sociala enheten inom socialtjänsten i Luleå. Han kan därmed inte anses som opartisk vad gäller att föra barnens talan.
Eivor Karlsson, Stockholm
Ovanstående är en insändare

Tillägg
Det är viktigt, som Anne Skaner, ny ordförande i Samhällets Styvbarn, skriver på sin blogg att ”vi som är drabbade måste få vara med och påverka den nya utredningen. Det är trots allt vi som vet vilken eller vilka skador vi fått”.Organisationen Samhällets Styvbarn är viktig.

Dels har man erfarenhet vilket bör beaktas. Dels bör Samhällets Styvbarn i egenskap av sin organisation vara en påminnelse om att barnaärenden ska vara väl beredda. Här finns, även idag, mer att önska vad gäller socialtjänstförvaltningarna såväl som politikerna i socialnämnderna. En fullgod utredning ska innefatta att även anhöriga kommer till tals.

Det var, efter att jag satt mig in i Luleå-fallet, som det framkom att barnens förmyndare är knuten till socialtjänsten. Det kommer alltid att finnas behov av att omhänderta barn. Samhället måste skydda barn som far illa. Samtidigt ska vi ifrågasätta hur utredningarna ibland går till. Luleå-fallet är ett sådant exempel.

Vanvården

Bostäder för äldre: Kvalitén sjunker!

2010-01-06T14:33:00.000+01:00

Regeringens investeringsstöd till äldreboenden omfattar numera även trygghetsbostäder. Det kan låta bra. Och är så också så länge det inte går ut över de riktigt sjuka och orkeslösa. Men nu omvandlas servicehusen, en boendeform för dem som behöver mer hjälp även nattetid, till obemannade trygghetsbostäder. Kommunernas intresse för att bygga äldrebostäder är så litet att bara en mindre del av bidraget används.

Akuta problem
Införandet av den nya boendeformen med den vackra benämningen ”trygghetsbostäder” får tyvärr negativa följder. En konsekvens är att man omvandlar servicehus till trygghetsboenden, något som innebär en kraftig kvalitetssänkning. Därför att då prioriteras inte längre de äldre som behöver mest omsorg. De äldre,som inte får biståndsbedömt vård- och omsorgsboende, ska få klara sig med hjälp av hemtjänst och en ”bovärd” på dagtid.
     Ett akut problem är bristen på platser i vård- och omsorgsbonden (det som tidigare kallades särskilda boenden). Regeringens miljonbidrag har inte brutit den negativa utvecklingen hittills och kommer inte att göra det framöver heller. Skälet är att kommunerna struntar i att ordna tillräckligt med vård- och omsorgsboenden.

Anslagen används inte
Enligt dagens Dagens Samhälle (DS nr 29 –09) är det statliga anslaget till äldreboenden 1,5 miljarder under en treårsperiod. Men intresset är så svagt från kommunernas sida att bara en liten del av bidraget har tagits i anspråk. ”Inte heller 2008 lossnade det och regeringen tog tillbaka 530 miljoner från Boverket”, skrev DS.
   Hur ska det tolkas? Jo, investeringsstödet är ett bidrag till själva byggandet. Den stora kostnaden, driften, får kommunen likafullt stå för. Åke Svensson (S) politiker på Gotland anser att investeringsstödet är för litet i förhållande till kommunernas totala kostnader för särskilda boenden.
    Eftersom det blir frivilligt för kommunerna att bygga trygghetsbostäder kommer byggandet att bli sparsamt. Istället passar allianspartierna på att omvandla servicehusen till trygghetsbostäder. Det innebär besparingar. Konsekvenserna för de äldre tycks man inte bekymra sig för.
    Socialstyrelsen är bekymrad över bristen på vård- och omsorgsboenden och sagt att trygghetsboenden inte får tillskapas på bekostnad av vårdplatser för de riktigt svaga äldre.

Äldre i dåligt skick
Om kommunerna får pengar av staten för att försämra genom att omvandla servicehus till trygghetsboende – då är det en skandal.
    Full pott för kristdemokraterna som får gehör för försämringen samtidigt som de pratar om hur väl de vill de äldre. Allianspartiernas politik är konsekvent negativ för våra äldre. Enligt DS, nr 8, –09, förvandlas nu vård- och omsorgsboendena till ”dödens väntrum”. I så dåligt skick är de äldre när det väl får en plats på ett vård- omsorgsboende.
    Antalet platser på vård- och omsorgsboenden har stadigt minskat under 2000-talet. Endast 15 procent av 80-åringarna och äldre finns nu i den omsorgsformen. Larmen om sjuka äldre som får för lite kvalificerad omsorg kommer regelbundet, skriver Dagens Samhälle (som är organ för Sveriges Kommuner och Landsting). Det är speciellt besvärligt för dementa personer.

Antal hjälptimmar
Kommunalrådet i Örebro, Staffan Werme (FP), ordförande i beredningen för primärvård och äldreomsorg på SKL vill ha en ordentlig diskussion om kommunens grundläggande åtagande för äldre. ”Ska Örebro t.ex. erbjuda hemvård endast upp till en viss nivå för att sedan hänvisa till särskilda boenden? Med många hjälptimmar i veckan är det oftast billigare för kommunen med en plats på ett särskilt boende”, resonerar Werme.

Trygghetsbostäder kan innebära nedrustning
Den politiska poängen med trygghetsbostäder är att de blir billigare. Ett exempel på detta finns redan nu i Stockholm. Där har allianspartierna med KD i spetsen redan beslutat att omvandla servicehusen till trygghetsboenden. En seger för KD:s politik men ett nederlag för de äldre svaga.
    Omvandlingen av servicehus sker samtidigt som det i Stockholm, såväl som i övriga landet, råder brist på platser i vård- och omsorgsboenden (inklusive korttidsplatser). Det är också mycket svårt för äldre makar att få bo ihop, parboende, när vårdbehovet gör att en av dem behöver flytta.
    Trygghetsboenden är bra så längre krafterna räcker till. Men sen… Vad väntar då?
    Det omtalade och storstilade betänkandet ”Bo bra hela livet” är i själva verket allt annat än bra för de äldre som bäst behöver vård.
Investeringsstöd till äldreboenden                                   Boverket

De utförsäkrade och valet 2010

2010-01-03T14:59:00.003+01:00

I morgon 4 jan. kommer många sjuka utförsäkrade att tvingas till arbetsförmedlingen, AF.

H P och de utförsäkrade
Det är viktigt att följa hur det går för de utförsäkrade. Långt ifrån alla kommer att klara av regeringens hårda krav.
    I ett TV-inslag för en tid sedan sa någon representant från, jag tror det var AF, att de utförsäkrade kommer att få delta efter sina förutsättningar. Från några timmar till halvdag o.s.v.
   Jag är inte så säker på det när det verkligen gäller. För den som är sjuk och kanske mår psykiskt dåligt är det inte så lätt att få gehör då krafterna inte räcker till. Därför är det viktigt att RESURS försöker samla upp hur det nu går. Jag hoppas och tror att vi är många som vill engagera oss för de utförsäkrade.
   Men det är inte bara Husmark Pehrson som bär skulden. Det gör hela Allansregeringen. Men H P är ändå frontfiguren.

1,7 miljoner pensionärer
31 dec. skrev Lena Mellin i AB under rubriken "2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Pensionerna sänks för första gången i mannaminne. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Men även sjuka och föräldralediga får sänkta inkomster.
   Mellin gjorde en försiktig gissning om att regeringen sänker skatten för pensionärerna den 1 juli. (...) " det kan det vara värt för att få 1,7 miljoner potentiella väljare på gott humör". Men också för att Sahlin gjort "pensionsskatten" till ett huvudnummer, enligt Mellin.
   "De sjuka och föräldralediga kan däremot inte räkna med samma milda behandling. De är inte tillräckligt många," skrev Mellin.

Valboskap och samhällsansvar
Det kommer att bli en jakt på valboskap från båda sidor. Men var finns samhällsansvaret? Mindre grupper, ej lika röststarka göre sig inte besvär! Eller vad? Är det sofflocket eller missnöjespartier som då gäller?
   Olika grupper får inte spelas ut mot varanda. Då finns det risk för att det kitt som hållar oss samman i samhället vittrar sönder.

Många sjuka kommer i kläm
Pensionärerna har blivit missgynnade vad gäller pensionerna. De liksom andra ej arbetande grupper har fått högre skatt än de förvärvsarbetande.
    Bland alla dem som nu utförsäkras kommer vi förmodligen att se många som kommer mycket illa i kläm. De kan komma att prövas mot "hela arbetsmarknaden". Vilket kan innebära att de tvingas flytta trots att de idag knappat okar jobba halvtid. Eller inte alls. Många är ensamföräldrar. Det kan bli överklagande. Väntan på pengar. Socialbidrag.
   (...) och på pensonärsorganisationernas hemsidor ljungar blixtrarna, skrev Mellin. Det får vi hoppas att det också gör på RESURS nätverk och deras hemsida.
   Vi, våra närstående och vänner kan alla bli sjuka och behöva ett väl fungerade sociaförsäkringssystem. Det har alliansregeringen just nu slagit sönder.
     Kommer systemet att återupprättas?
"2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Bottenbetyg-för-husmark-pehrson

Skilj inte syskonen åt!

2010-01-02T18:00:00.001+01:00

Det blev inget julfirande för mor- och farföräldrar med deras två små barnbarn i Luleå. Men den 29 december fick mormor i alla fall ha hand om sina barnbarn för en dag.
   Bakgrunden är att pappan dödade mamman då hon fått besked om ensam vårdnad om barnen. Barnen placerades i en jourfamilj. Där har mor- och farförädrarna kunnat hälsa på dem.
     Parallellt inför julen har pappans brottsmål behandlats i tingsrätten. Trots den tunga tid anhöriga, mor- och farföräldrar tvingats genomgå har det funnits en ömsesidig omtanke om de båda barnbarnen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka.
    Av vad som hittills framgått förefaller det bara vara en politiker, Staffan Eriksson (M) i Luleås socialnämnd, som reagerat starkt över beslutet om att avstyra julfirandet och eventuellt skilja syskonen åt. Om fler politiker engagerat sig är det vällovligt. Ni behövs.
   Högste politiskt ansvarig för att barnen inte fick fira jul är Eva Bergström (S), ordförande i socialnämnden i Luleå. –Vi kommenterar aldrig ett enskilt ärende, säger hon och lägger ansvaret på Gerd Bergman, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Luleå.
    Detta tyder på uppenbara brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
   Nu återstår nästa viktiga ställningstagande: De små syskonen kommer nu snart att placeras permanent. Luleå socialnämnd har planer på att dela på syskonen. Efter helgerna kan frågan bli aktuell. På sikt, efter att barnen först placerats i fosterhem några år, kan de bli föremål för vårdnadsöverföring, senare eventuellt adoption.
     Att barnen riskerar att säras har orsakat ett ramaskri i Luleå. Det gör ni Luleåbor alldeles rätt i.
    Nu måste politikerna i socialnämnden sluta gömma sig bakom tjänstemännen. Frågorna kan bli besvärliga i valrörelsen.
     Är det rimligt att dela på syskonen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka? Det förefaller finnas två familjer som är beredda att ta emot båda barnen och ge dem en gemensam uppväxt inom barnens nära nätverk. Dessa önskemål skall alltid beaktas när man gör en vårdnadsutredning.
    Staffan Eriksson har alltså engagerat sig och till Norrländska Socialdemokraten påpekar han att det är ett speciellt utskott, där han inte är med, som behandlar ärenden som det aktuella. Ingen utomstående har insyn där och när klubban har fallit så står beslutet fast. Men det får inte bli så att man skiljer på barnen, säger han.
      Hur kommer de närståendes möjligheter att vilja ta emot barnen då att beaktas? Det speciella utskottet i Luleå torde gå helt i otakt med den barnskyddsutredning (S 2007:14) som nu varit ute på remiss.
Eivor Karlsson, Stockholm
På blogspot återkommer jag i frågan

Familjerådgivningen chockhöjs!

2009-11-23T10:03:00.000+01:00

Att försöka rädda sitt äktenskap eller samboförhållande kan bli dyrt. Alla som så begär ska från kommunen kunna få rådgivning i samtalsform för att bearbeta samlevnadskonflikter i parrelationer och familjer. Idag kostar det 250 kr/timme. Nu föreslås en höjning från årsskiftet till 450 kr/timme. Familjerådgivningen i Stockholm blir därmed en av de dyraste i länet. Jag tog upp frågan under budgetdebatten i Stockholms stadshus.

Unga och familjler med utländsk härkomst
De som inte har råd kan få familjerådgivning som biståndsbedömd. Men i ett redan trängt läge så vill kanske många helst undgå att söka socialbidrag och vända ut och in på sitt liv som för tillfället redan är turbulent. Om de nu ens skulle få något bidrag.
     Det har också visat sig att idag är det även unga familjer och familjer med utländsk härkomst som i ökande grad vänder sig till familjerådgivningen.
    Det borde inte få bli en inkomstfråga att kunna gå till familjerådgivningen. Det kan betyda väldigt mycket för en familj och deras barns framtid. Ibland blossar också vårdnadsstrider upp. Det gäller att dämpa dem i sin linda.

Mindre angelägen uppgift
Socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson, sa till DN 26 oktober ”att om jag ställer familjerådgivningen mot hemlöshet och barn som blir slagna, så tycker jag inte att det är den mest angelägna uppgiften vi har”. Familjerådgivningen tillhör inte våra allra mest prioriterade uppgifter, sa han.
    Jag tycker inte man ska ställa olika grupper mot varandra. De här barnen kan i värsta fall i framtiden bli sin tids hemlösa om de får problem i samband med en skilsmässa och ibland en strulig uppväxt som följd. När föräldrarna går skilda vägar blir det också svårt för barnen. Vi bör ha råd att stötta familjer och barn, sa jag i KF.

Håller inte med
Chefen för Familjerådgivningen delade inte heller Kristerssons uppfattning. Chefen sa i samma DN-artikel: "Det är min bestämda uppfattning att 450 kronor kommer att avhålla enskilda från att kontakta oss." Hon fortsatte: Det är ju dyrt redan med 250 kronor om man inte har en stor plånbok. Familjerådgivarna tror att samtalstaxan skrämmer bort låginkomstagare.
    Enligt Socialstyrelsen bör avgiften ”inte läggas på en sådan nivå att den avhåller enskilda från att vända sig till familjerådgivningen. Är 450 kronor – en höjning med 80 procent – en rimlig nivå?

Borgarna inte eniga.
När jag lämnade fullmäktigesalen på kvällen den 12 okt. efter budgetdebatten sa en man från den borgerliga sidan som just passerade mig. Bra att du tog upp familjerådgivningen. Jag tycker inte heller att avgiften ska höjas.
    Abit Dundar (FP) som sitter både i KF och är ordförande i Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd tar också upp frågan på sin hemsida under rubriken: ”Familjerådgivningen är viktig”. Han finner Kristerssons uttalande i DN märkligt. Att ställa grupper mot varandra – familjerådgivningen mot hemlöshet och barn som blir slagna.

Samhällsekonomiskt lönsamt
Dunder skriver: ”Jag förstår att pengarna i kristider inte räcker till. Men man behöver inte ställa grupperna mot varandra. Rådgivning syftar till att föräldrar inte ska slå sina barn eller att man inte ska bli hemlös vid en skilsmässa. Familjerådgivning är en effektiv förebyggande åtgärd när det gäller sociala problem. Samhällsekonomiskt är det en bra verksamhet och individen får hjälp i ett tidigt skede. Familjerådgivningen bör inte försämras för stockholmarna.”
    Lever socialborgarrådet Kristersson och M, FP och KD alldeles för långt från ”verklighetens folk”?

Dikeskörningar i SD-debatten

2009-11-16T13:33:00.000+01:00

SD tar i den senaste undersökningen ännu ett kliv över riksdagsspärren och får 5,8 procent. Dock inte statistisk säkerställd. Telefonmätningen är gjord efter AB-artikeln och efter Maud Olofsson dikeskörning mot Jimmie Åkesson i SVT. Men innan Vellingeincidenten helt briserade.
     TV4 gav uppmärksamhet genom att vägra SD redaktionell medverkan samtidigt som de får köpa reklamtid. AB gjorde tvärtom. Men effekten blev densamma. Efter spaltkilometrar av negativa inslag mot SD ökar de.
     Enligt Sifoundersökningen (SvD 15 nov) opinionsmätning dansar KD på strecket. ”Verklighetens folk” gick inte hem i stugorna. C med 4,5% lever farligt nära. Olofsson gjorde en 180-gradig vänding i kärnkraftsfrågan. Stureplanscentern har inte slagit väl ut i storstäderna. Banderollen ”Hela Sverige ska leva” viks knappast längre ut.

Ordens valörer
Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet handlade om hur Sverige, enligt hans mening, håller på att islamiseras. Men han förbigick att det finns många olika sorters muslimer, precis som det finns olika sorters kristna.
   Den 20 oktober sände STV en duell i morgonsoffan mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson. Programledare var Marianne Rundström. Det har vistat sig förr att det inte är så lätt att debattera med Åkesson. Olofsson upprepade flera gånger ”kollektiv bestraffning” och ”alla människors lika värde.
    Åkesson använde sig vid några tillfällen av ordens valör och signalerade, genom kända vardagliga begrepp, ut till allmänheten. Han sa t.ex. Vi får inte längre sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Han sa också ”Man har på förskolorna i Malmö slutat servera fläskkött”. Vad som mer sas kan ni själva ta del av nedan.

Fläskköttet i Malmö`
Under 2007 slutade tre förskolor i Malmö att ge barnen fläskkött. Fläskkött är billigare än nötkött, så varför då sluta med fläskkött? En officiell orsak var att det blev för dyrt med två olika sorters kött i sortimentet och att en majoritet av barnen hade muslimsk bakgrund.
    Varje dagis i landet har förmodligen ständigt ett eller flera barn som av medicinska skäl inte får äta den mat som de andra barnen äter.

Olika”merbesvär”
Jag känner två småtjejer som är intoleranta mot all form av mjölkprodukter. Plättar, såser, margarin och leverpastej. Ja, allt som innehåller mjölk och det är inte lite. Mjölken ersätts av Oatly havredryck berikad med protein och kolhydrater. Det finns också barn som har glutenintolerans m.m. Ett ganska stort merbesvär för dagispersonalen. Kan man tycka.
     De här barnen har en mycket mer komplicerad matsituation än att ha både nöt- och det billigare fläskköttet på dagis och skola. Så varför så komplicerat i Malmö? Åkesson fick chansen att i en mening föra ut den frågan.
    En pedagogisk förskolelärare skulle mycket väl på ett entusiasmerande sätt kunna förklara för barnen, visa på karta eller jordglob, att en del barn kommer långt ifrån till vårt land. De kanske t.o.m. har sina mor- och farföräldrar kvar. Och där borta äter man inte fläskkött. Där borde integrationen börja. Det blev istället nej till fläskkött. Och SD såg chansen.

Vardagsintegration
Det jag beskriver kan tyckas befinna sig på detaljnivå. Men det är inte oväsentligt. Det handlar om vardagsintegrationen och hur vi ska hantera den. Sverige blir inte mindre invandrarnegativt om svenskarna inte får utöva sin kultur och sjunga ”Den blomstertid”. Eller om det inte får serveras både fläsk- och nötkött på dagis och skola.
    Valet 2006 blev en stor framgång för SD, särskilt i Landskrona. Nu skulle politikerna minsann försöka komma till rätta med integrationen. Jan Björklund fick en fråga av Sveriges Radio, SR, en tid efter valet: Tror du SD kommer in i riksdagen 2010? Det trodde inte Björklund. ”Det beror i så fall på om vi skulle misslyckas med integrationen."
    Statsvetaren Göran Bostedt säger i SvD (16 nov.) att om SD får en vågmästarroll i nästa val är det delvis de etablerade partierna som själva skapat situationen.

Saknar genomtänkt strategi
Och medan bilarna har brunnit i Malmö, Göteborg, Uppsala och Fittja, ambulanserna inte kunnat ta sig fram, unga vilsna arbetslösa invandrare saknar identitet, invandrarfamiljer är extremt trångbodda med ohyra i lägenheter som en svensk aldrig skulle behöva acceptera så står politikerna mer eller mindre handfallna. De saknar insikt från invandrarnas vardag. Än mindre hur de ska komma tillrätta med problemen.
    Om man ska beskriva invandring kontra SD på högre nivå så handlar det om Sverige och svenskheten, vad som menas med mångkultur (innefattar det även ”Den blomstertid” en av de mest älskade svenska sommarpsalmerna) och om islam och religion.
    Men i debatten mot SD är det, som Marie Söderqvist skriver i bifogad artikel, inte bara Maud Olofsson, i Agenda, som saknar en genomtänkt strategi för hur SD ska bemötas. Inget parti har det.

Hetsigt i morgonsoffan Fel saker diskuteras med Åkeson Åkessons retoriska knep

Omhändertagen !

2009-11-01T11:22:00.001+01:00

Att omhänderta ett barn är det mest känsliga ett samhälle kan göra. Det är ibland dock nödvändigt. Vid missbruk, eller där föräldrarna kraftigt sviktar i sin föräldraroll (och/eller inte får stöd), vid incest eller våld i hemmet. Men det finns också andra fall av omhändertaganden som inte rör de nämnda grupperna. Vad händer vid ett omhändertagande? Sekretessen lägger hinder i vägen en adekvat utomstående bedömning.

"Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. Men det händer också att socialtjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen.” Det säger Bo Edvardsson. Han har sysslat med de här frågorna i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar,

Båda problemen: att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt – eller att den ingriper "för mycket" – har samma bakgrund, hävdar Bo Edvardsson. Nämligen: Undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för redan på förhand.

Omhändertagande är ett känsligt ämne. Det förefaller också de synpunkter som framkommer i denna fråga vara. För eller emot vissa omhändertaganden. För eller emot vårdnadsöverföring, på sikt kanske adoption.

Men hur väl införstådda är vi som diskuterar denna fråga, inklusive berörda politiker, i alla turer som föregår ett omhändertagande? Och vad som sker efter omhändertagandet? När barn inte får sina lagstadgade, minst två besök per år, för enskilt samtal med socialsekreteraren. Trots att lagen på den punkten är tydlig. Vad säger politikerna då?

Ibland kan bedömningarna förefalla subjektivt när det gäller omhändertagande av barn.Insynen är minimal. Men lagen är tydlig på vissa punkter. Ändå följs inte lagen alltid. Samtidigt har socialsekreterarna ett stort ansvar och en tung uppgift. Ofta underbemannade, sin viktiga uppgift till trots.

Organisationen ”De glömda barnen” vill återinföra tjänstemannaansvar. Anledningen till det måste vara att politikerna i de sociala nämnderna inte tar sitt ansvar och kräver insyn i hur ett omhändertagande går till. Inte begär att få en uppföljning av fallen, minst var sjätte månad. Och inte bevakar de biologiska föräldrarnas behov och rättigheter. Nämligen att de får det stöd de behöver för att förändra orsaken till omhändertagandet.

Ett känt fall – ”Fick rätt men för sent” – beskrivs på min hemsida. I det fallet överväger jag att ställa mig på ”De glömda barnens” sida när det gäller tjänstemannaansvar. Läs och avgör själv.

Det handlar också om barn som plötsligt och tragiskt blir föräldralösa. Om fall där pappan t.ex. dödar mamman och själv hamnar i fängelse. Vid ett flertal tillfällen har då anhöriga, systrar eller anhöriga till mamman, gått ut i media och sagt att socialen inte vill att vi tar hand om vår systers/anhörigs barn. De har offentligt vänt ut och in på sina sociala liv. Vad mer begär socialtjänsten i sådana fall?

Närståendeplacering är oftast en fördel. Där så är möjligt och de anhöriga vill och orkar. Då får barnet växa upp i sin biologiska miljö och behöver inte senare söka sina biologiska rötter. De har redan nog med ärr i själen att bearbeta, som jag uppfattar att Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik, underförstått också uttrycker det.

Projekt utförsäkring

2009-10-04T20:02:00.003+02:00

Tar regeringen och socialminister Cristina Husmark Pehrsson ansvar för de drygt 50.000 långtidssjukskriva eller de som har aktivitetsstöd (tidigare förtidspension) som nu kommer att utfasas från sjukförsäkringen?

Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Frågan är om hon ror det i land. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?

Förmodligen röstade en hel del av de som nu utförsäkras på Alliansen. Lanseringen som det ”nya arbetarpartiet” och moderaternas tal om ”utanförskapet” fick många, som upplevde sig utanför, att rösta på Alliansen. Det blev inte bättre – utan sämre. Frågan är hur situationen ser ut framåt sommaren 2010 då konsekvenser blir helt tydliga. Det är den ena sidan av myntet.

Den andra sidan av myntet är den brist på tydlighet och ansvar som socialministern inte förefaller besitta i denna fråga. Många är frustrerade. Medan Försäkringskassan, FK, utförsäkrar dem och de väntar på att eventuellt få sin sjukskrivning prövad i högts 180 dagar till, då drar FK in deras ersättning.

Om de vänder sig till Arbetsförmedlingen, AF, säger man att deras chanser till att få sin sak prövad av FK kan försämras om de står till ”arbetsmarknadens förfogande”. De tvingas, ofta för första gången, söka tillfälligt socialbidrag. Ännu en myndighet de blir i beroendeställning till.

De sover inte om natten. Barnen påverkas av familjens, ibland ensamståendes, situation. Föräldern skriver över vad de möjligen äger av lösöre, t.ex. den gamla bilen, på anhöriga för att socialen inte ska ta den. Ute i de berördas verklighet råder kaos.

Föräldrarna tar ut barnens ringa besparingar från kontot. Slantar som anhöriga, ibland med tunna plånböcker, gett till sina barnbarn. Det kan vara 1.000 kr i dopgåva, 500 kr vid födelsedag. Småslantar. Allt för att försöka rädda vad som räddas kan. Även om det förefaller orealistiskt att socialen under en tillfällig, påtvingad försörjningsperiod, skulle gå fram så hårt. Men de litar inte på myndigheterna i en ytterst trängd situation. Samtidigt sitter Husmark Pehrsson i morgonsoffor och annan media och säger att ingen behöver oroa sig.

Varför inte ta ansvaret fullt ut för det projekt Alliansen sjösatt? Varför visade inte socialförsäkringsministern så mycket ansvar och civilkurage att hon kom då oppositionen begärde ett extra möte i riksdagens socialförsäkringsutskott i september. Då hade det funnits tillfälle att förklara hur regeringen tänker hantera situation. Men socialförsäkringsministern uteblev. Vad det handlar om är en hjärtlös försämring av väldigt mångas livskvalité.

PS. På hemsidan http://www.alternativ-debatt.se/ under "Nya artiklar" har jag lagt det inlägg som jag i morgon skickar till Veroinca Palm (S) vice ordf. i socialförsäkringsutskottet, Lieslotte Olsson (V) och Gunvor G Eriksson (MP) ledamöter i samma utskott samt socialförsäkringsministern.Oppositionen har skrivit åtskilliga debattartiklar i frågan. Det är bra. Men nu måste de pressa socialförsäkringsminstern att gå ut och tydligt tala om vilka regler som gäller.Nu får hon inte ducka.

Öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson

2009-09-28T12:09:00.002+02:00

Öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson Stockholm den 28 september 2009.

Från årsskiftet beräknas ca 50.000 sjukskrivna och personer som har aktivitetsstöd, tidigare förtidspension att utförsäkras. I media har du gett lugnande besked. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det förefaller som om regeringen inte förstått konsekvenserna av de beslut man tagit. Det är inte heller säkert att de lokala Försäkringskassorna, FK förstår de krångliga reglerna.

Det har talats om utförsäkring från årsskiftet men redan idag pågår utförsäkringar utan att någon annan instans tar vid. Så har du, Cristina Husmark Pehrsson, inte beskrivit situationen i media. Ingen skulle falla mellan stolarna utan någon form rehabilitering, ersättning (dock ej socialbidrag). Vilket stöd får de som utförsäkras redan nu? Utförsäkrade kommer att drabbas av olika problem.

Ett exempel: En ensamstående småbarnsmamma, som haft sjukersättning i 2 år, fick i juli anmodan att inkomma med en ny ansökan om tillståndet var oförändrat. Dock max 180 dagars, sjukersättning. Först i september fick hon läkartid och skickade därefter in sin ansökan. Nu drar FK in hennes sjukersättning från 1 oktober i väntan på 4 månaders utredning. Denna mamma är sedan länge med i a-kassan och hoppas på någon, om än låg, ersättning därifrån. Såvida hon inte är utförsäkrad också därifrån. Men vad händer, i liknande situationer, med de som inte är med i a-kassan?

Inte heller har det framgått om småbarnsföräldrar, i den nya aktivitet som ska komma, har rätt att få vara hemma för vård av sjukt barn, inskolning på dagis och skola samt kortare arbetsdag för barn under åtta år. När det gäller dem som har ett arbete gäller föräldraledighetslagen. Vad gäller för dem som utförsäkrats och till låg ersättning ska utföra någon form av aktivitet hela dagarna?

Enligt uppgift måste alla som kommer att utförsäkras från årsskiftet att före den 1 oktober i år anmäla sig på arbetsförmedlingen, AF. Alltså ställa sig till AF:s förfogande. Detta skapar förvirring. Många sjuka menar att om de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, rots sjukdom, då kommer de INTE, efter prövning, att få fortsatt sjukskrivning/förtidspension under ytterligare högst 180 dagar.

Nu utförsäkras personer redan från den 1 oktober, i vissa fall ännu tidigare, av FK utan att fått någon hänvisning om vad som ska ersätta sjukskrivning/förtidspension. Så har inte du Husmark Pehrsson beskrivit det i media. Det förefaller helt orimligt om regeringen lämnar utförsäkrade helt utan stöd.

Om så inte är fallet, meddela då vad som gäller så att nu utförsäkrade kan uppvisa det inför FK.

Mina frågor:

Ska alla sjukskrivna/förtidspensionerade anmäla sig till AF före den 1 okt utan att riskera att ”friskförklaras” under pågående utredning?
Vad händer med dem som inte anmält sig till AF före den 1 oktober?
Hur ska de som redan utförsäkrats av FK, utan stöd och ersättning, klara ekonomin utan pengar?
Gäller föräldraledighetslägen även för dem som kommer att ingå i någon form av rehabilitering och/eller aktivitet?
Vad händer med dem som redan nu utförsäkras, eller får vänta lång tid utan ersättning på prövning av intyg, om de inte är med i a-kassan?

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson, skribent och bloggare

PS. Den 1 oktober är på torsdag. Ett förtydligande från Din sida, angående anmälan till a-kassan, måste ske snabbt.