17 februari 2018

LSS-utredning med oklara motiv

Regeringens utredare, Stig Svensson, har gjort en översyn av kostnaderna inom LSS. Han skriver på DN Debatt (7/2) att utgifterna för LSS på sikt riskerar att fördubblas. Det verkar som ren skrämselpropaganda. Artikeln har bemötts i andra DN artiklar av flera inom professionen – och bedömts som mindre seriös.
     I sociala medier och bloggar har det varit upprörda invändningar som handlat om Svenssons beskrivning av en LSS-användare som ”lyx-lirare” med eget hus i Portugal och en stab runt omkring sig.
     Enligt Svensson uppgår idag personlig assistans till cirka 30 miljarder. Den summan stämmer inte. Anslagsbelastningen för 2017 beräknades bli 23 691 miljoner kronor, vilket är 2 240 miljoner kronor lägre än anslagsbeloppet och tilldelade medel.Länk FK.

Dessutom har det presenterats en ny undersökning, Ekot 10 jan kl. 08.00: ”Antalet
funktionshindrade med statlig assistansersättning fortsätter att minska. Enligt statistik från Försäkringskassan, FK, hade drygt 14.800 personer ersättning i januari. Det är en minskning med omkring 800 personer på bara ett år rapporterar TT.
     Enligt barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér beror minskningen framförallt på att några vägledande domar fått starkt genomslag i FK:s bedömningar.”

På senare år har HFD (Högsta förvaltningsdomstolen) inskränkt rätten till assistans genom att tolka otydliga regler om vilka hjälpbehov som ger rätt till assistans och vilka hjälpbehov som ger upphov till personkretstillhörighet.
      Dessa domar har reducerat antalet personer som kan få hjälp via assistans och LSS. Den alternativa kostnaden för LSS torde vara ökade kostnader för kommunernas SoL- insatser, (Socialtjänsten). Samt en stor överföring av statens ansvar till anhöriga eller kommunen, men också en betydande minskning av den enskildes möjligheter att leva som andra.

Många, både barn och vuxna, nekas idag assistanshjälp trots att den funktionsnedsatte behöver tät övervakning. Därför blir det oseriöst när utredare Svensson istället framställer en LSS-användare som en ”lyxlirare” – så har många nämligen tolkar texten.
      Utredaren tar upp ett exempel med en person som råkat ut för en olycka och som idag behöver 8-10 assistenter för att kunna åka iväg för att semestra i egna huset i Portugal. Sammanlagt kanske 60-70 dagar per år. Utredaren verkar här t.o.m. ha överträffat såväl uppdragsgivaren, regeringens, förväntningar om propaganda för begränsningar av LSS – som regeringens regleringsbrev till FK.

Stig Svensson anser att forskaren Niklas Altermark har fel när han i en artikel på DN Debatt (2/2 2018) påstod att det görs generella neddragningar inom den personliga assistansen med hänvisning till fusket. ”Det får stå för honom”, skriver Svensson.
     Men de senaste åren har dock nästan 4 miljarder kronor försvunnit till ekobrottslingar och oseriösa företag. Pengar som skulle gått till svårt handikappade.   Försäkringskassan. Assistansersättning.

Det är bra att FK sätter fokus på fuskare. Men det är inte fusket Svensson vill komma åt då han attackerar Altermark – utan snarare att kostnaderna i fasta priser kan komma att fördubblas. Alltså att antalet timmar per assistansberättigad kan fördubblas.   Partiledare och ledamöter i Socialutskottet

”Från 1995 har antalet timmar per brukare ökat från 68 timmar till 129 timmar 2017, skriver Svensson och menar att lagstiftningen är otydlig.
      Men Svensson tar inte upp att när LSS trädde i kraft 1994 fick man inte behålla sin personliga assistans efter 65 års ålder. Efter en lagändring 2001 är detta numera möjligt. De kostnaderna och timmarna fanns alltså inte med 1995. Sedan 1995 har löner och priser också ökat.
     Viktigt att betona är också att LSS-insatserna delvis har ersatt andra insatser som tidigare gavs enligt socialtjänstlagen (och som i dag skulle ha fått göras utan LSS). När LSS infördes minskade till exempel antalet socialtjänsttimmar ganska betydligt. Även kostnader för institutioner har i takt med avvecklingen minskat.

Svensson avslutar sin DN-artikel med en skrämselpropaganda, ”Intressant att notera är också att pensionärsorganisationerna driver frågan om att personlig assistans även ska gälla personer som drabbas av funktionsnedsättningar efter 65”. Menar Svensson att hela eller delar av äldreomsorgen också skulle omfattas av LSS? Det är oklart.
     Detta gäller idag: Från och med januari 2001 ges assistansersättning även till personer över 65 år, förutsatt att ansökan gjorts innan 65 års ålder.
     Men en 70-80-årig person som råkar ut för allvarlig skada eller sjukdom ryms inom Socialtjänstlagen. Vilket innebär att kommunerna ska erbjuda hemtjänst, aktiviteter, dagverksamhet, utevistelse eller ett lämpligt äldreboende.

LSS har idag två huvudmän – staten och kommunerna. Allt mer talar för att staten borde överta ansvaret för finansiering och beslut om samtliga LSS-insatser.
Diskussioner om vilka samhällsvinster assistansen ger och vad utebliven assistans skulle kosta lyser med sin frånvaro. Hur alternativen skulle se ut och vad det skulle kosta har regeringen inte heller lyft fram.

För dyrt säger kommunen. Hur kommer det att bli om kommunerna ska överta ännu mer omsorg om Ludwig och andra barn? Ludwig får ingen hjälp.

Nu föreslår regeringens utredare, som den här gången heter Gunilla Malmborg, att assistansen ska avskaffas för barn och gamla och ersättas av annat. Vad kommer hända om kommunerna blir ensam huvudman för assistansen? Slutligen bör vi fråga oss vad som är målet med LSS? Att tillgodose behov eller att spara pengar?

Tre artiklar att länka till:
På sikt kan kostnaderna för personlig assistans dubblas

Oseriös skrämselpropaganda om assistans

Retorisk omsvängning utan nya faktaunderlag

16 januari 2018

Även klagande Moderater får bidrag

– Bostadsbristen får inte slita isär landet. Ska Sverige hålla ihop måste vi bygga nu. skrev AB en vecka efter den stora flyktingströmmen, AB 28/10 –17. Slita isär kunde också handla om Öresundsbron och gränskontrollerna mellan länderna. Eller de stora kostnader som vältras över på kommunerna. ”Landet får inte slitas isär”.Så har också politikerna sagt.

Men vad gör politikerna för att förändra istället för att använda begreppet mot sina motståndare i Agenda-debatter och andra sammanhang? Mycket handlar om segregationen, då främst när det gäller invandrare. Men mycket lite talas konkret om hur man hjälper utsatta, ensamstående eller familjer, som socioekonomiskt befinner sig i ett utsatt läge. Från M:s sida handlar det ofta om ordet ”bidrag” och då med ett något negativt tonfall.

Men även om vissa partier klagar över bidrag så är de också bidragstagare i någon form. Både kollektivt och individuellt. Föräldrapenning, barnbidrag, rut- och rotavdrag, bostadsbidrag, sjukpenning, bidrag till föreningsverksamhet o.s.v.

Kriminaliteten växer, särskilt i vissa områden. Det framkommer också att det ofta är arbetslösa ungdomar som begår kriminella handlingar. Den som känner sig trygg, går i skolan, har någonstans att ta vägen på fritiden eller har fått ett jobb – väljer sällan den banan.

Du slår in öppna dörrar! Det fick jag till svar från en partikollega när jag ställde en fråga. Jag frågade om han, med god kännedom om Socialförsäkringsutskottet, visste om det fanns några där som var speciellt intresserade av området indragen sjukpenning och den fiktiva arbetsmarknaden. Jag skulle skicka en skrivelse till Socialförsäkringsutskottet. Utan att ha läst min skrivelse svarade han: Du slår in öppna dörrar! En del är på gång. Jag hoppas att han och hela partiet läser bl.a. denna artikel med länkar.

Här Catharina Bråkenhielm (S) som sitter i Socialförsäkringsutskottet. Varför tycker M bidrag är så förkastligt.

Moderaterna tycker tvärt emot Bråkenhielm. ”För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivån” Den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag.

Vidare i M-artikeln: Kommunalisera arbetslösheten. Lagstifta om arbetslinje i försörjningsstödet. Tak och tidsgräns för alla bidrag. Vad händer då med de som bor i socioekonomiskt utsatta områden? Vad händer efter Alliansen och SD:s föreslagna tidsgräns vid sjukdom?

Egna synpunkter: Den som har arbetsförmåga, men inte är attraktiv på den regionära arbetsmarknaden, bör möjlighet ges att erhålla ett arbete genom lönebidrag. Därmed betalar också personen skatt och omfattas av ett mer socialt sammanhang. Att socialbidragstagare inte ska få statligt bostadsbidrag!!! Det får såväl pensionär som andra med låga inkomster i förhållande till allt högre hyror. I M:s värld skulle ensamstående med barn snart ställas på gatan. Appropå ”Landet får inte slitas uti”. ”Bidragskranen måste vridas åt”.

Ordet ”bidrag” är något som borde diskuteras ingående och som idag används lite som det passar. T.ex, så skulle varken ETC-tidningarna eller Svenska Dagbladet klara sig utan bidrag – då benämnt statligt presstöd – för att säkra tidningarnas överlevnad. Trots SvD:s stora annonsintäkter och reklambilagor – krävs bidrag. Det är bara ett exempel på att samhället till vissa delar är uppbyggt av olika former av bidrag – som på sikt förväntas ge utdelning i någon form.

En fråga delar jag med Alliansen och SD. Så många som möjligt måste, efter förmåga, arbeta om vi ska klara välfärden. Det är vägen dit som skiljer oss åt. Här min skrivelse till Socialförsäkringsutskottet.

Många sjuka hamnar dessutom i ett dilemma när FK säger att du är för frisk för att få sjukskrivning. Men AF säger du är för sjuk för att arbeta. En del förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI.   Kategori 10 "utan förhinder"