13 oktober 2017

Arbetsförmedlingens misslyckande

Arbetsförmedlingen, AF, lämnar tillbaka miljarder kronor till staten. Myndigheten har inte lyckats göra av med anslaget, vad gäller lönebidrag, för att skapa jobb åt långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar.
     En anledning till AF:s misslyckande anses vara det ökade trycket från organiserad brottslighet som tvingar myndigheten att höja tröskeln för att bevilja t.ex. lönebidrag. AF påstår att man därmed inte hinner göra sig av med alla pengar.
     Men AF borde kunna skilja på långtidsarbetslösa såväl som personer med påtaglig funktionell nedsatthet – från de kriminella. Arbetslösa är kända inom AF. Delar av deras dag går åt att söka arbete på en arbetsmarknad där de inte är efterfrågade. Även de funktionsnedsattas diagnoser är kända. Visst fuskas det. Men det gäller att skilja agnarna från vetet.

Nyheten om återbetalningen kom samtidigt med uppgifter om att AF misslyckats med att nå en rad av sina viktigaste verksamhetsmål. Exempelvis har man inte klarat av att matcha de många arbetslösa mot arbetsgivarnas behov. Mikael Sjöberg, generaldirektör för AF, säger att det beror på att kompetensgapet mellan de som är inskrivna och det som efterfrågas är väldigt stort.
     Det här är ett stort svek. Det måste finnas arbetsuppgifter som annars inte blir gjorda som lönebidragstagare kunde utförda. Då skulle arbetet bli utfört och den arbetslöse bli löntagare och skattebetalare.

Sjöberg har varit generaldirektör på AF sedan 2014 och fortfarande ligger förtroendet för hans myndighet lågt – både i offentliga mätningar och i AF:s egna undersökningar som SvT tagit del av.
      Rapports reporter frågade (14/9) hur Mikael Sjöberg ser på förtroendet för sig själv. Det får andra bedöma, blev svaret. Hur länge vill du sitta kvar, frågade reportern. Jag vill sitta kvar länge, blev svaret. Hur det blir med det återstår att se.
     Det här duger inte. Det är en skam för samhället att inte stödja personer som står långt från arbetsmarknaden. Det är en skam för politiken att ha en myndighet som har så svårt att hantera sitt uppdrag.
     Ett par nygamla frågor: Är det fel på de personer som av egen kraft inte förmår få ett lönearbete? Eller är det fel på arbetsmarknaden och politiken som inte förmår se till människors olika förmågor och begränsade möjligheter?

Regeringen vill peta generaldirektören

10 oktober 2017

Andrahandsuthyrning – en lukrativ marknad

Hyreslägenheter i utsatta områden hyrs via mellanhänder ut för ockerhyror till bostadslösa barnfamiljer. Betalar gör socialtjänsten. Det skriver tidningen Hem & Hyra.
      Socialtjänsten betalar hyror som ligger långt över de normala. Det bekostas av skattepengar och bidrar till att trissa upp andrahandshyrorna. För dem som är unga, arbetslösa, har låga inkomster eller blivit vräkta är det svårt att få en egen bostad på de flesta håll i landet. De blir ofta hänvisade till den dyrare andrahandsmarknaden där socialtjänsten betalar. Som en konsekvens av bostadsbristen har också hemlösheten bland särskilt utsatta ökat.

Ett exempel är en sliten trea i Tensta, som egentligen kostar 6 500 kronor i månaden – men hyrs ut för 18 500 kronor. Lägenheten ägs ursprungligen av en av landets största privatvärdar, det börsnoterade bolaget D. Carnegie. Bolaget hyr ut vissa lägenheter till ett annat bolag, som i sin tur hyr ut till ytterligare ett bolag, som alltså hyr ut till socialtjänsten. Alla bolag tar sin del av vinsten. D. Carnegie uppger att de inte står bakom upplägget. Omfattningen av problematiken är okänd. Hem & Hyra har hittat åtta lägenheter som hyrts ut på detta sätt.

Målet är att inga barnfamiljer ska vräkas. Nollvision. För en barnfamilj kan jourboende på hotell kosta uppåt 25 000 kronor i månaden. Om familjen istället kan få en hyreslägenhet för 12 000 skulle det minskar kostnaden för kommunen. Om socialtjänsten kom in tidigare, om man gjorde en sanering av familjens ekonomi och upprättade en avbetalningsplan – skulle färre barn vräkas.

Det finns ett boendefall från Nacka som fått stor spridning i sociala medier. Mannen med tre fruar och 16 barn som behövde tre bostäder. Bostäderna som ligger i närheten av varandra har köpts av kommunen för 5 450 000 kronor, 5 200 000 kronor respektive 3 300 000 kronor.
     Personerna, mannen och fruarna, avsäger sig dock sin besittningsrätt i samband med att de flyttar in och får endast bo i bostäderna under en begränsad period. Lägenheterna har inköpts för att användas till sociala ändamål.

Det handlar om bristen på kommunala bostäder. Nacka har t.ex. inget kommunalt bostadsbolag utan sålde av sitt allmännyttiga bestånd i mitten av 90-talet. Det gjorde många fler kommuner. Men det är en dålig form av bostadsförsörjning som drabbar såväl personer i behov av bostad som skattebetalarna.
     1 mars 2016 kom en ny anvisningslag om att kommunerna måste ta emot nyanlända. Då uppstod problem i många kommuner vilket också trissat upp andrahandsuthyrningen.

Kön är kortare till nyproduktionen och lägenheterna är moderna. Men den som väljer att bo i en nybyggd lägenhet får vara beredd att lägga en stor del av sin inkomst på hyra. Det har många inte råd med. Såvida inte socialtjänsten tvingas betala via skattsedeln för sociala bostäder. Då blir det en ond cirkel eftersom socialtjänstens och kommunernas budgetar i landet ständigt utsätts för sparbeting.
     Andrahandsuthyrning har blivit en lukrativ marknad för personer och familjer i desperat behov av boende. Det visar vad som väntar om marknadshyror i en framtid drabbar också förstahandshyresgäster. Betala eller flytta!

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 40, 6 okt. 2017