Alla barn i Sverige erbjuds och rekommenderas vaccination mot nio sjukdomar. Flickor erbjuds, från 2010, ytterligare ett vaccin mot humant papillomvirus, HPV, vid 10-12 års ålder. Det allmänna vaccinationsprogrammet vi har är bra och väl beprövat.
Dessutom utvecklar vaccinerade barn en flockimmunitet som innebär det samlade skyddet hos en grupp människor. Det ger ett indirekt skydd mot dem som inte är vaccinerade. Om vaccinationsgraden är hög medför det att smittämnet som cirkulerar i samhället är lågt.
Då och då flammar debatten om vaccinets vara eller inte vara upp. En vårdcentral på söder i Stockholm hade fört fram kontroversiella uppgifter om vaccinets betydelse. På den vårdcentralen var knappt 40 % av barnen vaccinerade mot de vanligaste barnsjukdomarna, mot 97 % i hela länet. För att t. ex. förhindra mässlingutbrott i befolkningen krävs att 95 % är vaccinerade.
Det senaste vaccinet som numera ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet är HPV-vaccinet, som ges före sexdebut mot en form av vårtvirus i slemhinnorna i underlivet. I vissa delar av landet vaccinerar sig 90 % av eleverna, i andra delar endast 50%.
Men på området humant papillomvirus (HPV) har läkarna nu gjort framsteg. I samband med cellprovstagning för att förebygga cancer i livmodern ska det också göras ett prov på HPV-virus. Om provet innehåller HPV, men inte några cellförändringar flaggas patienten in i systemet och följs upp vid nästa provtagningstillfälle tre år senare.
Om infektionen kvarstår hänvisas kvinnan till en gynekolog för utredning, oavsett om det syns några cellförändringar eller inte. Om läkarna på detta sätt kan hitta kvinnor med långvariga HPV-infektioner hoppas man kunna förhindra hundratals cancerfall varje år.
I samband med att den låga vaccinationsgraden på en vårdcentral på söder i Stockholm blev känd – uppstod debatt. Då tog ett parti initiativ till att utreda huruvida det var möjligt att kräva att föräldrar vaccinerar sina barn för att få delta i förskoleverksamhet. Men det är fel väg att gå.
I Dagens Samhälle 16 mars 2017 tog Jessica Nihlén Fahlquist och Moa Kindström Dahlin, fil dr resp jur .dr, upp frågan ur ett annat perspektiv. ”Avfärda inte människors oro för vacciner.” Författarna ansåg att tanken bakom vaccinationer är god, men staten bör ta ett större ansvar för både kommunikationen och för negativa effekter av vaccin som kan drabba enskilda.
Även om syftet med massvaccinationer är gott så finns det i dag etiska och juridiska problem med dem. Dessa bör diskuteras grundligt i samhället, enligt Nihlén Fahlquist och Kindström Dahlin
Det första problemet är kommunikationen kring risk och nytta. Skeptiker framställs ofta som okunniga och debatten är väldigt polariserad.
Det andra problemet är hur staten misslyckats med att ta ansvar för de människor som drabbats snarare än hjälpts av vissa nya vacciner.
Det tredje problemet gäller juridiken. Hur hanterar det svenska samhället dessa tragiska fall?
Konsekvenserna av vaccinet mot svininfluensa år 2009 visade sig öka risken för den obotliga sjukdomen narkolepsi. Det var ett nytt vaccin. Tilltron till HPV-vaccinet varierar också stort i Sverige. I de flesta kommuner tar nästan alla flickor sprutorna, men i vissa tackar hälften nej. Det visar SVT Nyheters kartläggning. Man kan inte heller helt säkert veta effekten av HPV-vaccinet förrän efter flera decennier.
Det svenska vaccinationsprogrammet är bra och bör stödjas. Men människors oro inför nya vacciner bör tas på allvar och leda till en nyanserad samhällsdebatt.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 9 juni 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar