30 maj 2017

Allt värre för LSS-användarna

Margareta Winberg skriver på Facebook att hon har funderat över en mycket kontroversiell fråga. Men det var faktiskt mer än en fråga. Winberg håller på med en utredning om framtidens socialtjänst men är också aktuell i frågan om assistansersättningen. Margareta Winberg låter som Åsa Regnér eller kanske företräder hon henne.

Vi har i media sett en del av de fall där personer nekas hjälp när det gäller LSS. Det framstår utom allt tvivel att dessa vuxna eller barn som drabbas behöver hjälp av samhället. Vad innebär föräldraansvar? undrar Winberg. Vänd på frågan. Hur ska föräldrar t.ex. kunna arbeta heltid om barnet natt som dag behöver slemsugas då och då. Eller riskerar att dö i ett EP-anfall, särskilt nattetid – utan övervakning. Inte sen vi fick denna lag har så många nekats hjälp som idag.

Förra året nåddes en bottennivå, bara 20 procent fick ja till ersättningen. Och det rekordet slogs i januari i år, då bara 14 procent fick ja. Det är den lägsta andelen hittills. Preliminära siffror för februari visar att den låga nivån håller i sig. Rekordmånga nekas assistansersättning.

Anhörigansvar? undrar Winberg också över och vill tydligen ha svar. Närstående tvingas redan idag – inom äldreomsorgen – göra stora insatser när inte samhällets ansvar eller ekonomi räcker. Utan närstående, främst kvinnor, skulle äldreomsorgen braka ihop. Många närstående tvingas gå ner i arbetstid med sämre lön och pension som följd. Är LSS nu på väg åt samma håll?

Kommunens ansvar? Statens? Det är två andra frågor från Winberg. Det är statens ansvar över 20 timmar i veckan. Under 20 timmar kommunens ansvar. Ingen av dem vill betala utan vältrar över kostnaderna på varandra. Staten på kommunen som försöker vältra över ansvaret på den enskilde.

Och vem är då den enskilde? Är det den nästan totalförlamade som man minskar antalet timmar hos eller den vuxna med ett intellekt som en 3-åring? Vem av dem kan vara ensamma hemma? Eller är den enskilde de närstående som både ska arbeta och ta ansvar samtidigt?

Winberg undrar, lite retoriskt och kontroversiellt tycker jag, hur mycket skatt vi är bereda att betala. Åsa Regnér brukar framhålla att LSS kostar 30 miljarder. Nu nedbantat till under 25 miljarder. Sällan eller aldrig har Regnér sagt att 80 procent går till löner för de personliga assistenterna. Det skapar jobb och ökar skatteintäkterna.

Det går också bra att ställa den utmanande skattefrågan när det gäller LSS och då tillsammans med kostnaden. För att just framhålla kostnaden. Men om vi skulle ställa samma frågor som ovan inom ett/något annat område skulle det kanske anses som provocerande eller laddat. LSS är en rättighetslag. Men Winbergs underfundiga retorik ställer här kostnaden mot en rättighetslag.

17 maj 2017

Försäkringskassan, intygen och politiken

Försäkringskassans, FK, agerade vid utförsäkring av sjuka borde upp för diskussion på nationell nivå. Varför kasta ut utförsäkrade till socialbidrag? Ge de utförsäkrade istället rehabilitering och arbetsträning. Därefter bör deras arbetsförmåga prövas – utanför Försäkringskassan.
     Regeringen kunde gjort ett bättre jobb än att bara ”pressa ner” arbetslösheten. Anna Kinberg Batra och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Det löser inte frågorna. Knack knack! Vem där?

Så här brukar det gå till vid utförsäkring: En person nekas fortsatt sjukskrivning trots flera läkarintyg. Ett eller flera läkarintyg saknar värde när FK bedömer arbetsförmågan. När FK säger att någon inte får fortsatt sjukskrivning – ställs personen på bar backe. Vänd dig till Arbetsförmedlingen eller socialen, blir svaret från FK.
     Men du är för sjuk för att kunna söka, än mindre, få ett arbete, säger Arbetsförmedlingen. Du har dessutom fel ålder, utbildning och varit långtidssjukskriven. Det blir svårt, förmodligen omöjligt, att hitta ett arbete på heltid.

Det är här det börjar bli intressant och politiken borde engagera sig. Vad återstår då för den här personen ? Alla utförsäkrade eller som riskerar att komma dit borde erbjudas rehabilitering och någon väg ut mot arbete eller lönebidrag. Vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspension), kanske på deltid, vara en lösning – istället för socialbidrag.
     Vilken funktionell förmåga har personen kvar för att utföra ett arbete? Vilken sorts arbete och i vilken omfattning kan personen arbeta? Här brister det totalt vad gäller stödet ut mot någon form av arbete.

Men det är pudelns kärna – personens återstående arbetsförmåga. Detta viktiga faktum bortser FK och politikerna helt ifrån. Kanske kan personen arbeta 25 % , på sikt kanske 50 %. FK säger rakt av – 100 %.
     Här borde politiken lägga krutet utan att framstå som mjuka, mjäkiga eller som ett ”bidragsparti”. Arbetsförmågan bör prövas utanför Försäkringskassan. Men samtidigt har regeringen bara ett mål: Att pressa ner arbetslösheten. Oavsett konsekvenser eller om det lönar sig för samhället. Därför finns det utrymme för andra partier att agera.

De allra flesta vill arbete – efter förmåga. Det handlar också om den utförsäkrades ekonomi –nu och i framtiden. Ett fortsatt fattigt liv, kanske med barn, och en framtid med låg garantipension. En framtid som de kommer att dela med många nyanlända eller invandrare som inte heller har kommit eller kommer ut i riktiga jobb.

”Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar. Men enligt läkaren Johan Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka. […] De som i dag får sjukpenningen indragen står enligt honom skyddslösa. – Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om.

Han anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. De klarar inte av ett heltidsjobb, men har kanske återgått till arbetet på 25 eller 50 procent och får stöd av arbetsgivaren. Då säger Försäkringskassan att de måste arbeta 100 procent.”

”Försäkringskassan struntar i mina intyg”

12 maj 2017

Utmaningar i utskrivningsprocessen från slutenvården

I takt med att antalet vårdplatser (sängplatser) stadigt minskat på sjukhusen måste något göras åt att sängplatser tas upp av utskrivningsklara patienter, vilket leder till vårdköer. Enligt Socialstyrelsen fick över 80.000 patienter 2012 stanna på sjukhus efter att de blivit utskrivningsklara/ färdigbehandlade. Om kommunerna inte tar hem patienterna i tid får de betala landstingen.

En förklaring är att kommunerna inte har resurser att snabbt ta emot de utskrivningsklara på korttidsboenden, vård- och omsorgsboende eller ge dem relevant vård i hemmen. Samtidigt som sjukhusen minskat antalet vårdplatser har kommunerna dragit ner eller omvandlat ett stort antal korttids- och äldreboendeplatser. En annan orsak till den här proppen i systemet är det dåliga samarbetet mellan landsting och kommuner. (Rekommenderad läsning: ”Utskrivningsklara patienter, Läkarförbundet”, rapport från 2014).

Nu försöker regeringen komma åt problemet genom ett lagförslag som bygger på Göran Stiernstedts betänkande ”Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård”. Där framgick att en ny lag skulle tvinga kommuner och landsting att komma överens om nya rutiner om hur de ska samarbeta och hur de överför information. Detta vill regeringen lagstifta om.

I februari 2017 presenterade regeringen ”Promemoria med förslag om ändrade övergångsbestämmelser för den förslagna lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (prop 2016/17:106)”. Den är nu ute på remiss.

Regeringen föreslår i promemorian att de tidigare övergångsbestämmelserna upphävs. Kommunernas fristdagar (innan kommunernas betalningsansvar inträder) ska minska från fem till tre dagar för patienter med somatiska (kroppsliga) sjukdomar och trettio till tre dagar för patienter som vårdas i sluten psykiatrisk vård. Detta drabbar inte minst många äldre som är sköra både fysiskt och psykiskt.

Lagen avsågs från början träda i kraft 2 januari 2018 och gälla för båda patientgrupperna från detta datum. Men regeringen insåg att övergångstiden för patienter i sluten psykiatrisk vård var för kort. Nu föreslås i stället att lagen för just dessa patienter ska börja gälla från januari 2019.

Ett antal remissinstanser ifrågasätter den korta tiden för igångsättande som regeringen föreslår. Sverige Kommuner och Landsting (SKL) och flera kommuner kräver längre tid till förberedelser. Socialstyrelsen anser att det finns en risk för att psykiatrins patienter inte får den vård de behöver med bara tre fristdagar. Kommunerna i Stockholm (KSL) vill, liksom Kalmar läns landsting och Malmö kommun, se en gradvis minskning av fristdagarna och som ett första steg en halvering till 15 dagar för psykiatrins patienter.

Betalningsansvarslagen var en del av Ädel- och Psykiatrireformerna som genomfördes 1992 respektive 1995. Sedan dessa reformer genomfördes har det skett stora strukturförändringar i landstingens hälso- och sjukvård, från slutna till öppna vårdformer. I samband med Ädelreformen överfördes cirka 30 000 vårdplatser från landsting till kommuner.

Därefter har antalet slutenvårdsplatser på sjukhusen fortsatt att minska, bland annat till följd av den medicintekniska utvecklingen men också genom ekonomiska drivkrafter. Sverige har ur ett internationellt perspektiv få vårdplatser. Under åren 2002-2012 har antalet platser på äldreboendena minskat med 28 000 platser. (SvT 8 juni 2015).

Nu gäller det att kommunernas öppenvård har resurser att möta de snabbt färdigbehandlade patienterna, inte minst från psykiatrin. Det blir också ett ökat behov av korttidsplatser och vård- och omsorgsboenden för de svagaste äldre patienterna.

Det är positivt att fler platser frigörs inom slutenvården – under förutsättning att tillräckligt med resurser tillförs kommunerna. Utmaningarna är stora både vad gäller äldre färdigbehandlade och psykiatrins patienter.

Publicerat i Miljömagasinet nr 18,5 maj 2017

Eivor Karlsson

07 maj 2017

LSS och allas (o)lika värde

Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, kommer inte att ge resning till en 38-årig kvinna med cystisk fibros. Det är ett avgörande fall om rätten till assistans. Nej till resning för avgörande assistansfall

Kommer regeringen, S och MP, att gå till historien som de partier som till delar återinförda institutionsvården? För vem ska ta hand om vuxna och barn när de närstående samtidigt måste arbeta? Hur ska då arbetslinjen upprätthållas?

Försäkringskassans, FK, hårdare regler drabbade 2016 dubbelt så många barn som året innan. Gränsdragningen mellan de olika aktörernas ansvar handlar bland annat om vad som är grundläggande behov och hur långt föräldraansvaret sträcker sig.

Tidigare har funktionshindrade barn med behov av övervakning dygnet runt på grund av så kallad andnings-trach, eller som sondmatas, haft rätt till personlig assistans från Försäkringskassan. I stället är det kommunen som ska hjälpa till, menar FK. SvT 5 april –17. Samma gäller barn som riskerar att få ett allvarligt epilepsianfall i sömnen. Så tolkar FK lagen Men nu har HFD beviljat prövningstillstånd i ett mål om assistansersättning där frågan är om sondmatning ska räknas som ett grundläggande behov.

FK införde våren 2016 hårdare regler, med hänvisning till två vägledande domar i HFD. Intresseorganisationen För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, har granskat åtta domar hos HFD. FUB:s analys visade att det endast är två domar från högsta instans som bidrar till att förverkliga målet i LSS. Resterande sex domar försvårar eller strider mot målet. Tre mål strider mot LSS och tre försvårar förverkligandet av LSS. ”Gamla domar omtolkade,”enligt Maria Persdotter på Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU.

De första tydliga signalerna om förändringar kom då finansminister Magdalena Andersson (S) i Ekot den 22 oktober 2015 aviserade att assistansersättningen är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet.

Men Andersson har inte varit ensam. Den som inte förefallit ha fört de behövandes talan i LSS-frågan tillräckligt är ansvarig minister Åsa Regnér. I artikeln nedan några av dem som drabbats. Selma, Janna, Ludwig och Amadeus Men de är många, många fler. Vad tycker du som läser artikeln? Dubbelt så många barn förlorar assistans från Försäkringskassan.

Bengt Westerberg debatterade LSS med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni 2016. Regnér: ”Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar.” Så har Regnér sagt många, många gånger istället för att göra en grundlig utredning med breda remissrundor. Westerberg svarade bl.a. ”Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.” En attack mot en utsatt grupp

Eva Franchell i AB: ”Hon svartmålar de funktionshindrade för att hon tycker att de kostar för mycket. […] Svårt funktionshindrade barn förlorar sin assistans och hjälp i livet. Det handlar om barn som behöver både andningshjälp och sondmatning och deras föräldrar har inget alternativ. Många får sluta jobba och bereda sig på ett mycket fattigare liv.” Sossar ska inte slå på de svaga

Regnér framträder ofta i olika medier och talar om hur hon värnar LSS. Även i Miljöpartiets medlemstidning Grönt, #1 2017 fick Åsa Regnér stort utrymma att beskriva sig själv och allt bra hon gör. En kritisk granskning av hela LSS vore på sin plats.

Nu sänker FK kraftigt prognosen för den statliga assistansersättningen. FK har tilldelats 25,9 miljarder för assistansersättningen men räknar nu inte med att göra av med mer än 23,7 miljarder. Vi vet vilka som drabbas.

Det görs olika tolkningar av LSS både av FK och HFD. Som nu när en 38-årig kvinna med cystisk fibros nekas resning. HFD ansåg inte att det fanns "synnerliga skäl att pröva saken på nytt". Domar från HFD rimmar illa med allas lika värde, enligt FUB.