30 november 2017

#metoo – men inte för alla kvinnor

Kampanjen #metoo har spridit sig från Harvey Weinstein-affärens USA över hela världen och fått ett enormt genomslag även här i Sverige. Det är viktigt att frågan om sexualiteten synliggörs i både i arbets- och samhällslivet.

Beskrivningar om allt från sexuella övergrepp, kränkningar, trakasserier och våldtäkter till antydningar och beröring har kommit upp till ytan. Det handlar om strukturer, maktspel och sexism. Det vittnar om en tystnadskultur där man inte vågar berätta för chefen av rädsla för att bli misstrodd. Men där chefen istället borde tagit tag i problemet när det blev känt. Det handlar också om otrygga anställningsförhållanden.

Men samtidigt är det viktigt att debatten blir mer nyanserad. Många kritiserar #metoo-debatten, inte som försvar för sexuella övergrepp, utan för dess ensidighet. Och om händelser långt bak i tiden där bevis ofta saknas.
     En del män och några kvinnor anklagas offentligt, nästan som en folkdomstol, i #metoo-kampanjen. De här anklagade är pappor, söner, vänner, äkta makar, pojkvänner som nu utesluts från vänkretsar och arbetsplatser. En tillfällig lättnad uppstår, kan man tycka, men det löser inte problemen på sikt. Om de begått brott bör de ställas inför rätta i riktig domstol.

Det blir inte trovärdigt att i samhällsdebatten till exempel beklaga sig över näthat och nedsättande språkbruk för att i nästa mening offentligt anklaga män – som grupp – med tillmälen som vore åtalbara om de riktats mot kvinnor eller invandrare.
     Advokatsamfundets Anne Ramberg är i stort sett positiv till #metoo – men kritiserar samtidigt hur personer hängts ut i samband med uppropet. – När man i kölvattnet av de här uppropen pekar ut människor som saknar möjligheter att kunna försvara sig eller få sin sak prövad, det tycker jag är otillständigt.

Inte heller rättssystemet fungerar tillfredsställande. Bara 11 procent av alla anmälda våldtäkter (6 720 fall under 2016 enligt Brå) klaras upp. Under 2016 steg sexualbrottskurvan brant uppåt. Men mörkertalet för sexualbrott är stort. Endast 11 procent av alla de som sagt sig blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp eller en kränkning uppger att de också anmält brottet till polisen. Motsvarande siffror för trakasserier och hot är 26 respektive 23 procent.
     Skolans värld är inte heller någon fredad plats för sexuella trakasserier. En knapp fjärdedel av alla flickor i nionde klass har utsatts för sexualbrott, visar en Brå-undersökning från 2015.

Det handlar inte sällan om kvinnor som flyr för sitt liv från en våldsam man. Men där politiker, även kvinnor, säger nej av ekonomiska skäl, till tillräckligt med skyddade boenden. Det grova våldet speglas inte i #metoo.
     Upp till 10-20 män kan ha våldtagit en kvinna i en trappuppgång i Fittja i augusti förra året. Alla männen deltog inte i själva våldtäkten utan de filmade, skrattade och dömdes för medhjälp till våldtäkten. ”Det handlar om en fruktansvärd våldtäkt som lett till ett mycket svårt tortyrliknande trauma för min klient”, sa kvinnans målsägarbiträde.

Många har påpekat hur viktigt det är att den här debatten inte dör ut med hashtaggen #metoo. Det handlar om ett brett spann av händelser och massiva upprop som också bör leda till en efterdebatt. Men det är också viktigt att lyfta upp alla de kvinnor som inte kan göra sin röst hörd utan förblir lågstatuspersoner och särskilt utsatta i ett annars världsomspännande kvinnoupprop. Hashtaggen #metoo behövs även för grovt våldsutsatta kvinnor.


Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 47. 24 november 2017

28 oktober 2017

Lönebidragstagare nyttjas inte

Arbetsförmedlingen, AF, lämnar tillbaka 3,5 miljarder kronor till staten. Myndigheten har inte lyckats göra av med anslaget för lönebidrag, för att skapa jobb åt långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar.

En förklaring är att man misslyckats med att skapa tillräckligt många extratjänster i kommuner och landsting.
     En annan förklaring är trycket från organiserad brottslighet har tvingat myndigheten att höja tröskeln för att bevilja t.ex. lönebidrag. AF säger att man därmed inte hinner göra sig av med alla pengarna – 3,5 miljarder. Det är mycket pengar.
     Det här är ett stort svek. Det måste finnas arbetsuppgifter som annars inte blir gjorda som lönebidragstagare kunde utförda. Då skulle arbetet bli utfört och den arbetslöse bli löntagare och skattebetalare.

Hjälp vid måltider
Och visst finns det arbetsuppgifter. En fjärdedel av alla äldre kan vara undernärda och nästan häften är i riskzonen. Det framgick av en studie från Jönköpings universitet. De undernärda är äldre personer med hemtjänst eller på äldreboenden, alltså människor i samhällets skyddsnät.
      Generaldirektör Annica Sohlström, Livsmedelsverket, och professor Yngve Gustafson, Umeå universitet, skrev på verkets hemsida 2016 att maten inte håller måttet. Kommunerna måste ge personalen inom hemtjänsten en rimlig chans att hjälpa de äldre att äta sig mätta. Här skulle t.ex personer med lönebidrag kunna göra stor nytta och samtidigt få in en fot i arbetslivet.

Hälften vill sluta
I ett direktsänt SvT-program från Umeå förra året ”Hemtjänsten nu och i framtiden” där även politiker medverkade framgick bland annat att i dag vill så många som hälften av de som jobbar inom äldreomsorgen sluta. Det är tio procent fler än när den förra undersökningen gjordes.
– Man har dragit ned på resurserna för mycket under en längre period. De äldre som får del av äldreomsorgen i dag är sjukare och man har inte ökat personaltätheten så att det motsvarar det. Jobbet är tyngre. Det sa Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet till SVT.
     De personer som passar borde t. ex. gå en 10-veckors biträdeskurs för att introduceras i jobbet.
Den som vill kunde de så småningom gå en utbildning till undersköterska. Och jobb skulle inte saknas framöver. Och då handlar det bara om ett yrkesområde: vården av våra äldre.
      Det är märkligt att AF:s generaldirektör får ha sitt jobb kvar. Det har visserligen talats om att han borde bytas ut men än har ingenting hänt. 3,5 miljarder tillbaka till ”svarta hålet.”

Frågor till politiker
Några av debattledarens frågor till politiker och beslutsfattare i SvT:s program från Umeå:
”Om bara några år, 2023, behöver 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
     I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det räcker inte långt.
     Om man tänker det gånger 7 ( 5.000 årligen under 7 år. Min anm.) så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen. Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till.”
      Och hur många skulle, istället för arbetslöshet, kunna fått ett lönebidragsjobb för 3,5 miljarder? Och hur många äldre skulle kunna få en liten stund extra med sin hemtjänst- eller lönebidragspersonal? Hur många fler skulle fått hjälp med att äta sig mätta?

När en statlig myndighet får så här mycket pengar till ett visst ändamål måste det finnas en kontrollstation inlagd där man efter en tid stämmer av hur pengarna används. Det börjar bli alldeles för många myndigheter som inte redovisar sitt uppdrag i tid.
     En förbättringspotential finns säkerligen inom samtliga statliga myndigheter. Även om inte alla når AF:s ”höjder”.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 42, 20 oktober 2017

25 oktober 2017

Pensionärer måste höras mer!

Många av oss som är pensionärer idag har det på olika sätt bättre än tidigare generationen. I varje fall om vi haft en relativt välavlönat jobb, inte är utslitna och får en hyfsad pension.
Tågluffa vid 70-års ålder. Eller social gemenskap vid bouleplanen. Resor, teater, gym, sjunga i kör, skriva ”Mitt livs historia” eller umgås med barnbarn – det är exempel på intressanta aktiviteter.
      Men samtidigt är det viktigt att vara medveten om att alla inte har det lika bra. Varken när det gäller hälsa, ekonomi eller socialt liv. Vi har fattigpensionärer.

När våra föräldrar var 70 år betraktades de som gamla. I klädsel, umgänge och resvanor. I den mån de reste. Men tiderna har förändras. Hänger media och politiken med? När "Nyhetsmorgon” i TV4 visade upp en bild av skruttiga pensionärer med käpp, så reagerade mediadrottningen Amelia Adamo starkt. Bilden av äldre i Sverige måste uppdateras – i dag är många pensionärer friska och starka, menade Adamo.

Det har dykt upp en ny grupp engagerade – om än i mindre skala: Tantpower. Det är äldre kvinnor som vågar agera för det de tror på. De anser sig ha mindre att förlora med åren och kan vara lite revoltörer när de känner för det. Amelia Adamo gillar Tantpower.

Men den starkaste gruppen är de välutbildade 40-talisterna – idag pensionärer. De föddes under eller strax efter andra världskriget. De växte upp i en tid med stark ekonomisk tillväxt och när det svenska välfärdssamhället byggdes upp. Det var den första generationen där över hälften hade en studentexamen eller en högskoleutbildning. Den gruppen borde höras mer.
     De skulle utgöra ett välbehövligt tillskott i diskussionen om pensionärs- och äldrefrågor och andra sociala frågor. De är välutbildade, erfarna, kunniga och hade under sin tid i arbetslivet ett stort inflytande. I sin ungdom var en del av dem revoltörer.

Höj era röster för de mest behövande! För undernärda äldre i omsorgen, för 90-åringar som nekas att få komma till ett äldreboende. För den hårt prioriterade demensvården och dess ofta hårt effektiviserade dagverksamheter. Alla ni därute – en gång så framgångsrika 40-talister – kom fram! Det är också viktigt att pensionärsorganisationerna driver på. Men trots moderna tider, engagemang och kunskap har pensionärerna svårt att påverka samhället.

Vid valet 2018 är var fjärde väljare pensionär. De återspeglas inte i de beslutande församlingarna.
     Var femte äldre stängs ute i det nya digitala samhället. Det skrev tre forskare på DN Debatt 1/10. Och snart finns det inte heller några kontanter kvar.
Dagens närstående sparar 181 miljarder varje år åt samhället då de vårdar sina närstående äldre hemma. Detta i brist på tillräckligt med hemtjänsttimmar.
     Varför inte driva frågan om diskriminering av kvinnor i högre åldrar? Endast kvinnor upp till 64 år får gratis kallelse till provtagning för livmoderhalscancer. Trots att äldre kvinnor också löper stor risk att drabbas. Endast kvinnor upp till 74 år får avgiftsfria kallelser till mammografiscreening för att se över risken för bröstcancer. Det finns åldersdiskriminering också i övrigt och den yttrar sig på olika sätt.

Många pensionärer är pigga och kan njuta sitt otium efter väl förrättat livsverk. Men en dag knackar den tilltagande skaran äldre på kommunporten och vill få del av äldreomsorgen, inklusive hemtjänst och lämpligt boende. Och de är många. Då gäller det att vi är rustade för att möta behoven. Därför är det viktigt att engagera sig redan som pigg pensionär.
     Det finns mycket som vi kan göra för att höja våra röster. Framtidsoptimister och äldrerevoltörer – alla behövs.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 42, 20 oktober 2017

13 oktober 2017

Arbetsförmedlingens misslyckande

Arbetsförmedlingen, AF, lämnar tillbaka miljarder kronor till staten. Myndigheten har inte lyckats göra av med anslaget, vad gäller lönebidrag, för att skapa jobb åt långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar.
     En anledning till AF:s misslyckande anses vara det ökade trycket från organiserad brottslighet som tvingar myndigheten att höja tröskeln för att bevilja t.ex. lönebidrag. AF påstår att man därmed inte hinner göra sig av med alla pengar.
     Men AF borde kunna skilja på långtidsarbetslösa såväl som personer med påtaglig funktionell nedsatthet – från de kriminella. Arbetslösa är kända inom AF. Delar av deras dag går åt att söka arbete på en arbetsmarknad där de inte är efterfrågade. Även de funktionsnedsattas diagnoser är kända. Visst fuskas det. Men det gäller att skilja agnarna från vetet.

Nyheten om återbetalningen kom samtidigt med uppgifter om att AF misslyckats med att nå en rad av sina viktigaste verksamhetsmål. Exempelvis har man inte klarat av att matcha de många arbetslösa mot arbetsgivarnas behov. Mikael Sjöberg, generaldirektör för AF, säger att det beror på att kompetensgapet mellan de som är inskrivna och det som efterfrågas är väldigt stort.
     Det här är ett stort svek. Det måste finnas arbetsuppgifter som annars inte blir gjorda som lönebidragstagare kunde utförda. Då skulle arbetet bli utfört och den arbetslöse bli löntagare och skattebetalare.

Sjöberg har varit generaldirektör på AF sedan 2014 och fortfarande ligger förtroendet för hans myndighet lågt – både i offentliga mätningar och i AF:s egna undersökningar som SvT tagit del av.
      Rapports reporter frågade (14/9) hur Mikael Sjöberg ser på förtroendet för sig själv. Det får andra bedöma, blev svaret. Hur länge vill du sitta kvar, frågade reportern. Jag vill sitta kvar länge, blev svaret. Hur det blir med det återstår att se.
     Det här duger inte. Det är en skam för samhället att inte stödja personer som står långt från arbetsmarknaden. Det är en skam för politiken att ha en myndighet som har så svårt att hantera sitt uppdrag.
     Ett par nygamla frågor: Är det fel på de personer som av egen kraft inte förmår få ett lönearbete? Eller är det fel på arbetsmarknaden och politiken som inte förmår se till människors olika förmågor och begränsade möjligheter?

Regeringen vill peta generaldirektören

10 oktober 2017

Andrahandsuthyrning – en lukrativ marknad

Hyreslägenheter i utsatta områden hyrs via mellanhänder ut för ockerhyror till bostadslösa barnfamiljer. Betalar gör socialtjänsten. Det skriver tidningen Hem & Hyra.
      Socialtjänsten betalar hyror som ligger långt över de normala. Det bekostas av skattepengar och bidrar till att trissa upp andrahandshyrorna. För dem som är unga, arbetslösa, har låga inkomster eller blivit vräkta är det svårt att få en egen bostad på de flesta håll i landet. De blir ofta hänvisade till den dyrare andrahandsmarknaden där socialtjänsten betalar. Som en konsekvens av bostadsbristen har också hemlösheten bland särskilt utsatta ökat.

Ett exempel är en sliten trea i Tensta, som egentligen kostar 6 500 kronor i månaden – men hyrs ut för 18 500 kronor. Lägenheten ägs ursprungligen av en av landets största privatvärdar, det börsnoterade bolaget D. Carnegie. Bolaget hyr ut vissa lägenheter till ett annat bolag, som i sin tur hyr ut till ytterligare ett bolag, som alltså hyr ut till socialtjänsten. Alla bolag tar sin del av vinsten. D. Carnegie uppger att de inte står bakom upplägget. Omfattningen av problematiken är okänd. Hem & Hyra har hittat åtta lägenheter som hyrts ut på detta sätt.

Målet är att inga barnfamiljer ska vräkas. Nollvision. För en barnfamilj kan jourboende på hotell kosta uppåt 25 000 kronor i månaden. Om familjen istället kan få en hyreslägenhet för 12 000 skulle det minskar kostnaden för kommunen. Om socialtjänsten kom in tidigare, om man gjorde en sanering av familjens ekonomi och upprättade en avbetalningsplan – skulle färre barn vräkas.

Det finns ett boendefall från Nacka som fått stor spridning i sociala medier. Mannen med tre fruar och 16 barn som behövde tre bostäder. Bostäderna som ligger i närheten av varandra har köpts av kommunen för 5 450 000 kronor, 5 200 000 kronor respektive 3 300 000 kronor.
     Personerna, mannen och fruarna, avsäger sig dock sin besittningsrätt i samband med att de flyttar in och får endast bo i bostäderna under en begränsad period. Lägenheterna har inköpts för att användas till sociala ändamål.

Det handlar om bristen på kommunala bostäder. Nacka har t.ex. inget kommunalt bostadsbolag utan sålde av sitt allmännyttiga bestånd i mitten av 90-talet. Det gjorde många fler kommuner. Men det är en dålig form av bostadsförsörjning som drabbar såväl personer i behov av bostad som skattebetalarna.
     1 mars 2016 kom en ny anvisningslag om att kommunerna måste ta emot nyanlända. Då uppstod problem i många kommuner vilket också trissat upp andrahandsuthyrningen.

Kön är kortare till nyproduktionen och lägenheterna är moderna. Men den som väljer att bo i en nybyggd lägenhet får vara beredd att lägga en stor del av sin inkomst på hyra. Det har många inte råd med. Såvida inte socialtjänsten tvingas betala via skattsedeln för sociala bostäder. Då blir det en ond cirkel eftersom socialtjänstens och kommunernas budgetar i landet ständigt utsätts för sparbeting.
     Andrahandsuthyrning har blivit en lukrativ marknad för personer och familjer i desperat behov av boende. Det visar vad som väntar om marknadshyror i en framtid drabbar också förstahandshyresgäster. Betala eller flytta!

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 40, 6 okt. 2017

17 september 2017

Till partiledare och Socialutskottet

Det borde handlat om rätten till ett anständigt liv. Regeringen kunde tillsatt en bred utredning som tog reda på vad dessa personer, barn och vuxna, behöver för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Men i stället beställdes en nedskärningsutredning.

Försäkringskassans prognos från i maj om ekonomiskt utfall för statlig assistans visar på en besparing på 2,2 miljarder kronor för 2017.

Det behövs också en analys om samhällskonsekvenserna när många föräldrar eller närstående blir utarbetade, sjukskrivna eller inte kan upprätthålla arbetslinjen.

Nu ligger möjligheten och intresset att göra en översyn av LSS hos riksdagen och dess politiker. Partiledare och Socialutskottet

06 september 2017

Värna sopåkarnas rykte!

”Sopgubbbar anklagas för maffialiknande metoder” är rubriken i #35,”Vi i Vasastan”. När man läser rubriken men också i tidningen ger det intryck av att branschen, till stora delar, består av en hop mer eller mindre halvkriminella personer som hämtar våra sopor.

Fram tills problemen uppstod med upphandlingen har allmänheten inte hört talas om några större problem med sopåkare eller hämtning av sopor.

Det finns fortfarande problem med överfulla kärl i staden. Trots att Reno Norden anser att läget är nästan under kontroll. Se text Transportarbetaren nedan.

I Expressen 29 augusti klagade en boende över överfyllda sopkärl. Det här gå inte längre, berättade en boende, normalt hämtas sopor två gånger i veckan. Nu måste vi ringa varje gång soporna tornar upp sig, de rycker ut akut men det blir ingen regelbunden hämtning. –Vi har fått problem med råttor i källaren.

En annan villaägare gjorde ”sopuppror” (SvD 1 september) och tog en säck sopor med sig till receptionen hos ansvariga Stockholms Vatten och Avfall AB.

Det kan så klart bli problem när en inarbetad personalstyrka inte längre är fulltalig och nu ersätt med nya medarbetare. Det kan vara svårt för nya miljöarbetare att snabbt komma in i arbetet. Det kan vara svårt att hitta till adresser och problem med den biltäta trafiken kan uppstå. Det är en sak.

Till dessa problem läggs ytterligare ett problem – nedlåtande uttalanden om sopåkarna. Det drabbar – mer eller mindre – en hel bransch och kan göra det svårt för de som avslutat sitt arbete hos Reno Norden att få nya jobb

Det var inga goda vitsord gentemot delar av sopåkarna i artikeln ”Sophämtare anklagas för maffialiknande metoder”. Hela affären med denna upphandling verkar höjt i dunkel. Men det får andra reda ut. Sopbergen försvinner inte fortare om man riktar problemen åt fel håll Om brott kan bevisas ska det beivras – men riktas mot rätt person. Stockholmarna och hela landet behöver sina sopåkare nu och i framtiden.

Jag vill rekommendera ansvariga vid Reno Norden, från vd:n till tjänstemän och politiker att inte bidraga till negativa uttalanden om f.d. och nuvarande sopåkare. Hushållen i Stockholm behöver sina miljöarbetare.

Nu har diverse påståenden angående sopåkarna polisanmälts av företaget Reno Norden. Låt oss vänta och se vad som kommer fram av den utredningen.
Förtal mot en hel yrkesgrupp

03 september 2017

En arg marsch mot BB-kaoset

Med ett vrål gav sig demonstranter i 16 städer i söndags ut på riksmarsch
för en bättre förlossningsvård. Närmare 2 000 personer deltog i Stockholm
och Malmö i den nationella marschen: ”En arg jävla riksmarsch mot BB-kaoset”. Det är organisationen Födelsevrålet som vill lyfta frågan inför valet 2018.

I tidigare valrörelser har förlossningsvård behandlats en icke-fråga, tycker
Emma Pettersson Hernandez, talesperson för Födelsevrålet. Kanske beror det
på att det ses som en kvinnofråga, kanske på övertygelsen om att vården
fortfarande är säker, tror hon.

Barnmorskorna demonstrerade för högre löner och bättre arbetsvillkor. År
2012 låg landstingens sammanlagda kostnad för inhyrda barnmorskor på drygt
850.000 kronor. Förra året var samma siffra 15,9 miljoner kronor. Den totala
kostnaden för all hyrpersonal i landsting och regioner låg på 4,6 miljarder
under 2016, enligt SKL:s siffror.

En inhyrd barnmorska kostar landstinget en och en halv till två gånger så
mycket som en anställd barnmorska. När en barnmorska lämnar sin plats på den
landstingsdrivna vården kommer någon från bemanningsföretagen in – kanske
dubbelt så dyr. Riksmarschen mot BB-kaoset borde bli en ögonöppnare för
alla landsting. Så här kan det inte fortsätta. Det bäddar för fler
nedskärningar och skattehöjningar.

Lite vid sidan om barnmorskornas uppmärksammade marsch för bättre lön och
arbetsförhållanden är det värt att nämna det stora BB-upproret i Sollefteå
2016.Det handlade också om förlossningar. I Sverige 2017 ges det kurser för
att klara en förlossning i bil på grund av nedmontering av de mindre
akutsjukhusen i norra Sverige, sa en talesperson. Såväl förlossning som
kvinnovård försvann i Sollefteå. För jävligt, sa man där också. .

Brittiska BBC uppmärksammade sjukhusstriden i Sollefteå. Striden beskrevs
som gnistan som startade ett svenskt BB-uppror. Ockupanter, vårdpersonal,
föräldrar och sollefteåbor medverkade i BBC-inslaget. Ambulanspersonal
beskrev riskerna med långa avstånd och med bristfällig mobiluppkoppling.
Mammor som kanske skulle få åka upp till 20 mil för att kunna föda på
sjukhus.

Det handlade om en ”besparing” på 15 miljoner som utgjorde 1,6 promille av
landstinget Västernorrlands totala budget på drygt 10 400 miljoner kronor.
Nedläggningen var en het politisk fråga – i statsminister Stefan Löfvens
hemlän. BB-vården i Sollefteå försvann i januari 2017.

Riksmarschen mot bättre löner och arbetsförhållande den 20 augusti, som
gällde hela landet, var viktig. Nu får vi hoppas att politikerna lyssnar,
räknar och gör något åt BB-kaoset.
Idag väljer barnmorskor att vara frilans före fast arbete.

Eivor Karlsson Publicerat i Miljömagasinet 1 september 2017

29 juli 2017

Många frågetecken inför valet

Vad påverkar väljarna mest inför valet 2018 ? Är det så enkelt att det parti som är bäst på att profilera sig via medier vinner får flest röster? Är det budskapet eller förpackningen som är viktigast?
      Miljöfrågorna dalade tidigare bland medborgarna men de senaste undersökningarna tyder på att miljön och klimatet är på väg uppåt. Men det finns andra frågor som väljarna anser som viktigare. Dit hör integrationen och migrationen. Även sjukvården och omsorgen kommer att stå i fokus i valrörelsen. Hur klarar kommunerna boende, skola och arbete med en ökande befolkning och begränsade resurser? Samma gäller landstingen som ständigt tycks sakna både personal och pengar.

Ett annat hett ämne i valrörelsen kan komma att vara att samhället ska ”återta kontrollen" över socialt utsatta områden. Dit hör även brott och straff. Hopplöshet, brist på kontroll och ökade klyftor skapar ett utanförskap. Ökad ojämlikhet av inkomster är ett område som riskerar att leda till betydande välfärdsförluster. Därför är också arbetsmarknadsfrågorna viktiga liksom bostadsfrågan.
     Väljarna tar ofta till sig det de hör och läser. Alla är inte alltid tillräckligt källkritiska till det som rapporteras. Traditionella medier är fortfarande en stor maktfaktor. Men också sociala medier kommer att överskölja medborgarna i valrörelsen. Till detta kommer fake news, falska nyheter, som många kan förledas att tro på.

Nästa val ska äga rum den 9 september år 2018 och mycket lär hända innan dess. I dagsläget verkar S vara ohotad som största parti. Men SD lurar i vassen och har näst flest sympatisörer bland LO-förbundens medlemmar. För första gången pekar S ut SD som en huvudmotståndare – förutom M.
     LO:s valanalys, efter valet 2014, visade att det saknades en tydlig skiljelinje mellan S och Alliansen. Samtidigt kommer valet att handla om vilket parti, S eller SD, som är det verkliga arbetarpartiet. Kanske kommer M också att göra anspråk på den titeln. Men vem bryr sig om arbetaren när det verkligen gäller?
      SD säger sig vilja satsa på två nya väljargrupper, blåljus- och omsorgspersonal samt invandrare i förorterna, utöver de tidigare grupperna arbetare, äldre, förstagångsväljare och kvinnor.
     Från LO-basen hörs: "Nu duger inget duttande i marginalen. Nu krävs riktig politik och stora reformer. Därför vill vi från LO att regeringen satsar minst 70 miljarder på välfärden under den kommande fyraårsperioden.” Budgivning pågår alltid före ett riksdagsval.

Men mellan valen ser vi ibland upprörande scener inom äldreomsorg, bland funktionsnedsatta, socialsekreterare som inte hinner med sina uppgifter, långa vårdköer och stressad vårdpersonal. Nya valmanifest kommer att tryckas upp. Nya miljarder utlovas men de verkliga förändringarna lär bli små.
      Att pensionärerna utgjorde inte mindre än 26 % av de röstberättigade i senaste valet, det har säkert partistrategerna noterat. Men lika säkert är att den gruppen glöms bort när vallokalerna har stängt.

Centerpartiet går förmodligen i mål som fjärde största parti. Vad får vi höra därifrån? Jo, bland annat att miljö- och klimatfrågorna är viktiga. Men när det verkligen gäller är C intensiva motståndare mot frågor som flygskatt och kilometerskatt på långtradare.
      Fler partier än C måste nog sätta fokus på landsbygden – som är eftersatt på olika sätt Många människor på landsbygden upplever att deras del av Sverige glöms bort.
      För att bromsa avfolkningen krävs bibehållen service och fortsatt utbyggnad av bredband. Bättre möjligheter att bo och verka utanför städerna är viktigt för hela landet. Men vilket parti är bäst på att minska klyftan mellan stad och landsbygd?

Finns det utrymme för ideologiska väljarsamtal när populism och vinklade "nyheter" tycks vara en allt mer effektiv väg till väljarna? Kommer det fortsatt att sjuda av aktiviteter runt valstugorna eller minskar de i betydelse? Kommer det att finnas dold påverkan från andra länder i valrörelsen? Risken finns att valrörelsen blir smutsig på bekostnad av budskapen.
      Efter valet, där inget block får majoritet, kommer den verkligt heta potatisen upp: Kan Alliansen motstå frestelsen att ta regeringsmakten med stöd av SD?

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet 28 juli

16 juli 2017

Nyanserad debatt om vaccinationer

Alla barn i Sverige erbjuds och rekommenderas vaccination mot nio sjukdomar. Flickor erbjuds, från 2010, ytterligare ett vaccin mot humant papillomvirus, HPV, vid 10-12 års ålder. Det allmänna vaccinationsprogrammet vi har är bra och väl beprövat.
      Dessutom utvecklar vaccinerade barn en flockimmunitet som innebär det samlade skyddet hos en grupp människor. Det ger ett indirekt skydd mot dem som inte är vaccinerade. Om vaccinationsgraden är hög medför det att smittämnet som cirkulerar i samhället är lågt.

Då och då flammar debatten om vaccinets vara eller inte vara upp. En vårdcentral på söder i Stockholm hade fört fram kontroversiella uppgifter om vaccinets betydelse. På den vårdcentralen var knappt 40 % av barnen vaccinerade mot de vanligaste barnsjukdomarna, mot 97 % i hela länet. För att t. ex. förhindra mässlingutbrott i befolkningen krävs att 95 % är vaccinerade.

Det senaste vaccinet som numera ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet är HPV-vaccinet, som ges före sexdebut mot en form av vårtvirus i slemhinnorna i underlivet. I vissa delar av landet vaccinerar sig 90 % av eleverna, i andra delar endast 50%.
      Men på området humant papillomvirus (HPV) har läkarna nu gjort framsteg. I samband med cellprovstagning för att förebygga cancer i livmodern ska det också göras ett prov på HPV-virus. Om provet innehåller HPV, men inte några cellförändringar flaggas patienten in i systemet och följs upp vid nästa provtagningstillfälle tre år senare.
     Om infektionen kvarstår hänvisas kvinnan till en gynekolog för utredning, oavsett om det syns några cellförändringar eller inte. Om läkarna på detta sätt kan hitta kvinnor med långvariga HPV-infektioner hoppas man kunna förhindra hundratals cancerfall varje år.
      I samband med att den låga vaccinationsgraden på en vårdcentral på söder i Stockholm blev känd – uppstod debatt. Då tog ett parti initiativ till att utreda huruvida det var möjligt att kräva att föräldrar vaccinerar sina barn för att få delta i förskoleverksamhet. Men det är fel väg att gå.

I Dagens Samhälle 16 mars 2017 tog Jessica Nihlén Fahlquist och Moa Kindström Dahlin, fil dr resp jur .dr, upp frågan ur ett annat perspektiv. ”Avfärda inte människors oro för vacciner.” Författarna ansåg att tanken bakom vaccinationer är god, men staten bör ta ett större ansvar för både kommunikationen och för negativa effekter av vaccin som kan drabba enskilda.
      Även om syftet med massvaccinationer är gott så finns det i dag etiska och juridiska problem med dem. Dessa bör diskuteras grundligt i samhället, enligt Nihlén Fahlquist och Kindström Dahlin

Det första problemet är kommunikationen kring risk och nytta. Skeptiker framställs ofta som okunniga och debatten är väldigt polariserad.
Det andra problemet är hur staten misslyckats med att ta ansvar för de människor som drabbats snarare än hjälpts av vissa nya vacciner.
Det tredje problemet gäller juridiken. Hur hanterar det svenska samhället dessa tragiska fall?

Konsekvenserna av vaccinet mot svininfluensa år 2009 visade sig öka risken för den obotliga sjukdomen narkolepsi. Det var ett nytt vaccin. Tilltron till HPV-vaccinet varierar också stort i Sverige. I de flesta kommuner tar nästan alla flickor sprutorna, men i vissa tackar hälften nej. Det visar SVT Nyheters kartläggning. Man kan inte heller helt säkert veta effekten av HPV-vaccinet förrän efter flera decennier.
     Det svenska vaccinationsprogrammet är bra och bör stödjas. Men människors oro inför nya vacciner bör tas på allvar och leda till en nyanserad samhällsdebatt.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet 9 juni 2017

12 juli 2017

Facket och sopstrejken

– Det är omöjligt att gå in i ett kontrakt som förutsätter sänkta löner. Det har jag aldrig stött på som analytiker. Däremot att produktiviteten ökar. Men inte genom lönesänkningar. Bolaget är illa ute. Det här är dramatik på högsta nivå. Det säger Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist.”Var illa ute redan före sopkonflikten

Men Stockholms nya sopkontrakt förutsätter sänkt lön för sophämtarna – lönesänkningen och den nya lönemodellen var inräknad i kalkylen hos Reno Norden som vann upphandlingen, har Peter Ekholm, vd för den svenska delen, utan omsvep medgett till SvD.

Ett 50-tal sopåkare har nu sagt upp sig från företaget Reno Norden. Denna händelse kan få långtgående konsekvenser. Har det här skötts på ett rimligt sätt – i så fall vet Sveriges arbetare hur läget nu är på arbetsmarknaden.

Det handlar om förslag till sänkta löner, försämrade arbetsvillkor men också om vild strejk, strejkbrytare eller ersättningspersonal. Det blir problem om facket tecknar avtal utan samförstånd med de berörda. Det handlar inte minst om facket och dess roll.

Avfallsföretagets vd, Peter Ekholm, säger att företaget håller på att nyanställa – och dessa kan hamna på den nivån som de strejkande vägrade acceptera. Det låter som på brukspatronens tid. Pris går före kvalitet.

Frågan är var det har brustit. Det förefaller som att situationen har skötts på ett okänsligt sätt på flera håll. Det här borde ha avgjorts vid förhandlingsbordet.Missnöje med Reno Norden även i Malmö

Det är flera som förefaller ha tolkningsföreträde. I SvD den 15 juli skriver två företrädare för Transportföretagen: ”Det talas om sänkta löner. Det är inte sant. Det som är sant är att det har förts diskussioner om ändring av lönesystemet men inga beslut är fattade och förhandlingarna är ej avslutade”. Rubrik i SvD ”Felaktiga uppgifter om vilda sopstrejken"

Det handlar om en ovanlig vild strejk. Enligt forskare kan vi förvänta oss fler strejker av den här typen framöver . Vi har sedan tidigare situationen i Göteborgs hamn och nu i Stockholm Men om ett företag vinner en upphandling genom ett lågt anbud kan lönesänkning finnas inräknad i kalkylen. Vad har arbetarna då att säga till om? Som det förefaller handla om när det gäller sopåkarna. Hur undviks lönedumpning inom vissa yrken?

Peter Jeppson, vice vd på Svenskt Näringsliv får i SvD 15 juni frågan: Anser du att sophämtarna tjänar för mycket ?
”De tjänar ju det som marknaden har givit dem och deras förhandlingsposition har givit dem beroende på alla de speciella förutsättningar som gäller för det just det yrket. Det finns ju en del ingredienser i det yrket som nog gör att många avstår från att söka sig till det, arbetsmiljörelaterade saker.” Vad säger fackförbundet Transport?

– Sopgubbarna vill inte ha lönesänkningarna som företaget erbjuder. Vi har försökt förhandla, men nu har den dörren stängts, säger Jan Spanedal.
Strejkande sopåkare säger upp sig: ”Dörren är stängd”
Återstår att se hur lösningen för sopåkarna blir i framtiden.

09 juli 2017

Sopstrejken i Stockholm. Vad handlar det egentligen om?

Runt 150 renhållningsarbetare i Stockholm gick i förra veckan ut i så kallad vild strejk. Facket har inte godkänt strejken, som strider mot strejkrätten.

Därutöver har lönerna varit omstridda. Det har uppgetts att Reno Norden, som sköter över 50 procent av sophämtningen i Stockholm, har velat sänka sopåkarnas löner med mellan 5.000 och 10.000 kronor per månad. Ett nytt avtal träder i kraft 1 oktober. Enligt de strejkandes talesman Peter Börjesson, tjänar sophämtarna i Stockholm i snitt 35.000 kronor i månaden. Lön och poängsystem gör att de kan åka hem när rundan är klar.

Men det som fick bägaren att rinna över var en nyckelinventering. Sopåkarna har ombetts dela med sig av information om alla nycklar de använder för specifika adresser. Men detta har de vägrat med hänvisning till att det är deras unika kompetens och att de annars skulle kunna bli ersatta hursomhelst. Men också att förhandlingsläget då skulle försämras.

Reno Norden och sophämtarnas förhandlingsgrupp har förhandlat, men inte kommit fram till någon lösning om de nyckelinventeringar som arbetsgivaren vill göra.

2015 gick företaget Reno Norden, med verksamhet i Sverige, Danmark, Finland och Norge, med vinst. Men 2016 har varit ett tufft år för företaget. Enligt Reno Nordens hemsida gjorde företaget en förlust på 400 miljoner kronor förra året, trots att intäkterna i Sverige ökade med 17 procent. I juni 2017 skrev Dagens Industri att företaget var nära konkurs. För låga anbud är en trolig delförklaring.

Men samtidigt vet sophämtarnas förhandlingsgrupp om arbetarnas sänkta löner. Det är en förhandlingsfråga mellan facket och arbetsgivaren. Ser vi här början till dumpade löner som med eller utan fackets inblandning kan bli verklighet? Märkligt eftersom LO brukar säga att de står på arbetarnas sida. Eller lyssnade fackets förhandlingsgrupp mer på Reno Nordens vd?

”Det är inte rimligt att en sophämtare tjänar 40.000-45.000 i månaden med en arbetstid på 28-29 timmar i veckan. Detta bygger på gamla avtal från 70-talet, och det är dags att göra om, säger vd Peter Ekholm – som själv fick en 28 procentig löneökning år 2016.” Expressen 5 juli –17.

Huvudfrågan: Är detta början på en period med lönesänkningar bland arbetarna? Var facket maktlöst i det här fallet? Eller bara passivt?

30 juni 2017

Mer byggpolitik än bostadspolitik

Byggandet slog rekord 2016. Men allmännyttan byggde bara 5 500 lägenheter och gjorde sig av med över 15 000. I takt med att miljonprogramsområdena renoveras blir också de billiga lägenheterna allt färre. Och de som har störst behov har inte råd med nya bostäder. I dag motsvarar byggandet helt enkelt inte den verkliga bostadsbristen. Långt därifrån.
     ”Det finns ingen generell politik för det ägda boendet och ingen för hyresboendet. Det byggs många dyra hyresrätter som ekonomiskt svaga grupper med stora bostadsbehov inte har råd med. Vi har ingen bostadspolitik – vi har en byggpolitik”, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör på byggbolaget Veidekke. Dagens Samhälle, DS, #20 2017.

”I dag påbörjas 20 000 nya bostäder i Stockholms län per år, men tillväxten av hushåll som klarar hyrorna är runt 2 000 per år. Fortsätter man bygga 20 000 bostäder per år är det svårt att veta vilka som ska efterfråga dem. Efterfrågan finns – men inte köpkraften att efterfråga det nybyggda.” Ulf Perbo, i dag näringspolitisk chef på Transportföretagen. DS, #20 2017.

Återstår då social housing (subventionerade hyresrätter vikta åt resurssvaga hushåll)? Finns i flera länder men nästan överallt är systemet omdebatterat. Visserligen ger den boendeformen folk tak över huvudet, men många områden har fått stora sociala problem. Eller ett ”halvmiljonprogram” för 2 500 miljarder? Ett inte fullt så stigmatiserat begrepp.
      ”Om Boverkets senaste prognos ( 710 000 bostäder) räknas ned till 500 000 nya bostäder till 2025 betyder det ett investeringsbehov på 2 500 miljarder på sju år.” Marie Gabrielsson, finansexpert på Sabo. DS # 20. 2017. Det skulle lösa en stor del av Sveriges bostadsproblem. Men frågan är varifrån pengarna ska komma.

Bostadsbristen för de flyktingar som får uppehållstillstånd ser också ut att förvärras betydligt. ”Under fem år väntas över en kvarts miljon nyanlända behöva varaktig, egen bostad ute i kommunerna.” Johan Hellekant i SvD Näringsliv 7 juni 2017.
      I samma SvD gav entreprenören Bert Karlsson sin syn till lösning på krisen: ”Hus på hjul.” Som han kallar villavagnar.. Är det dit vi är på väg?

Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober 2016 sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till regeringen. En tanke bakom utredningen var att det skulle skapas flyttkedjor. Det var en ambitiös utredning men gav inte svar på var pensionärer med låga inkomster skulle bo.
      En del av lösningen på den uteblivna flyttkedjan kunde vara de äldreboende som kommunerna avyttrar eller omvandlar till annan verksamhet. De ofta vitala husförsäljarna behöver nödvändigtvis varken biståndsbedömning eller trygghetsboende med aktivitetscentra. De behöver en lägenhet till rimlig hyreskostnad. Sådana lägenheter finns på nedlagda eller delvis omvandlade äldreboenden. Det skulle behövas en nationell handlingsplan, värd namnet, för all bostadsplanering.

Om alla ska kunna efterfråga en bostad till god standard måste det till någon form av mer subventionerade lån eller statliga stödsystem. Om allt baseras på marknadsekonomi kommer inte ekonomiskt svaga att få en bostad.
     Det finns ett annat problem också: Byggkrisen kan ersättas av en kreditkris. Idag är räntorna rekordlåga. Om man idag lånar flera miljoner till en bostad kan det bli en väldigt stor påfrestning om räntorna stiger till 2-4 procent.

Byggandet ökar – men utbudsproblem bromsar uppgången. Det behövs därför en ny och långsiktigt hållbar social bostadspolitik som en bred riksdagsmajoritet ställer sig bakom. Och som inte påverkas av eventuella regeringsskiften. Fokus bör vara att alla har rätt till en egen bostad. Just så står det faktiskt i Sveriges grundlag.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet Nr 26, 30 juni 2017.

09 juni 2017

SKL varnar för chockhöjning

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har redan tidigare flaggat för att skatten kan komma behöva höjas kraftigt. SKL presenterade nyligen sin senaste rapport där man kalkylerar med att kostnaderna kommer att rusa ifrån skatteintäkterna med 67 miljarder redan 2020. Detta med oförändrat skatteuttag fram till år 2020.

”En del kan lösas genom lägre överskott än de senaste årens väldigt starka resultat, en annan av att staten kan förväntas höja stadsbidragen en del. Men även efter det blir gapet 40 miljarder,” skissar SKL. Som också pekar på vissa åtgärder som kan göras, t. ex. det förebyggande arbetet. Tittar man på sjukvårdens behov så är de kroniska sjukdomarna och de förebyggande insatserna viktiga. Dagens Samhälle #18.2017.

Bland förslag på åtgärder som nu lanseras är skattehöjningar, höjda generella statsbidrag liksom avgiftshöjningar. Men SKL anser också att kommuner, landsting och regioner behöver effektivisera verksamheterna med allt ifrån ny teknik till förebyggande vård, medan staten behöver skapa förutsättningar för att det ska kunna ske.

Behovet om ökade skatteintäkter är ingen ny fråga. ”Äldreomsorgens brister visar att kommunala självstyrelsen gjort sitt”. Under den kontroversiella rubriken skrev Berit Rollén och Monika Olin Wikman, författare och debattörer i äldreomsorgsfrågor, i Dagens Samhälle 18 december 2012. ”Vi menar att lösningen ligger i en offentlig obligatorisk äldreomsorgsförsäkring som kan jämföras med sjukförsäkringen”.

Rollén & Wikman tog i sin artikel från 2012, också upp skatten. ”För något år sedan räknade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ut att kommunalskatten måste höjas med 13 kronor fram till år 2035 för att garantera dagens standard plus en procent per år. Många utredningar och forskare har kommit fram till en likartad bedömning.”

Dagens Arena beskrev 28 april 2016 skattesituationen så här: ”Skatten behöver därför höjas med nära två kronor per intjänad hundralapp, fram till 2019. […] Antalet invånare i Sverige väntas öka med cirka 590 000, varav utlandsfödda svarar för 70 procent. Samtidigt sker en snabb ökning av antalet äldre och antalet barn i skolåldern. Bara i år (2016) väntas kommunernas kostnader öka med 9 procent, bland annat till följd av flyktinginvandringen.”

LO gjorde ett utspel i samma ämne då LO-basen Karl Petter Thorvaldsson i sitt 1 maj tal krävde 70 miljarder extra till välfärden de närmaste åren. LO skrev i ett pressmeddelande ”Nu duger det inte med något duttade i marginalen nu krävs riktig politik och stora reformer”.
     I SvD näringsliv 8 maj 2017 tog Thorwaldsson och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) upp frågan. ”Förra året pekade SKL på att kommunsektorn kan behöva höja skatten med 2 kronor fram till 2019. Det skulle leda till att bördorna för vanliga löntagare ökar och skillnaderna mellan olika kommuner blir större. Det duger inte. Det är bättre om de som har mer också bidrar mer genom den statliga skatten.”

Samtidigt överväger Moderaterna att sänka inkomstskatten med 22 miljarder kronor. Hur går den ekvationen ihop? Svaret är att det går inte ihop.
     Skattesituationen är väl känd. Den brännande frågan är vad politikerna tänker göra? Om inget övergripande görs är det oundvikligt att välfärden sänks till en låg nivå. Därmed riskerar samhället att slitas itu med försämrat samhällsklimat som följd. Men inget parti har hittills velat ta tag i skattefrågan.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr. 20, maj 2017

04 juni 2017

Regeringens beställning – färre sjukskrivningar.

Fram till och med sista oktober förra året nekades eller drogs sjukpenningen in i drygt 25 500 fall. Det är dubbelt så många som året före. Det handlar inte enbart om att fler blir sjuka, för även andelen för indragen sjukpenning eller avslag stiger.

I bakgrunden skvalpar regeringens mål från hösten 2015 om att få ner sjukpenningtalet till nio dagar till 2020. Enligt senaste statistik ligger den nu på 10,8 dagar.

Det här har i sin tur fått väldigt många att överklaga myndighetens beslut. På ett år har de som väntar på en omprövning av ett beslut ökat från 1000 till 6000 personer. Och andelen nya omprövningar som kommit in till kassan ökat med 69 procent. Väntetiden är just nu 25 veckor, det vill säga nästan ett halvår. Väntande på omprövning för sjukpenning har ökat med 500 procent

Hur stor är egentligen skillnaden mellan nuvarande och förra regeringen när det gäller hanteringen av sjukskrivningar? De borgerliga hade stupstocken med målet att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. 87 000 personer har utförsäkrats sedan alliansen förändrade sjukförsäkringen 2008.

Fick dessa sjuka och arbetslösa någon form av arbete? Eller utgör en del av dessa fortfarande underlag i statistiken för dagens sjuka och arbetslösa? Anna Kinberg Batra AKB, och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Men det löser inte problemen. M vill göra oanmälda hembesök för att minska bidragsfusket. ”Oanmälda hembesök”, låter inte trevligt.

I ett beslut från 2012 kritiserade JO ett sådant förslag. Enligt AKB skulle socialtjänstlagen ändras så att hembesöken kan göras obligatoriska. SvT 28 april 2016. Är det rätt sätt att hjälpa utsatta medborgare? En bra fråga redan nu – och inför valet. Knack knack! – Vem där?

Hur hanterar regeringen sjukskrivningarna? De långa sjukskrivningarna som beror på psykisk ohälsa ökar. Kvinnor är mer drabbade än män. Något politiken borde söka orsaken till.

– Regeringens mål att få ner sjukskrivningarna har inneburit att Försäkringskassan har skärpt sin praxis på ett helt orimligt sätt, säger Torbjörn Johansson, LO. Därför tog socialdepartementet i våras fram ett förslag till förändringar som skulle lindra de effekterna – ett förslag som nu är ute på remiss”. Det är för svagt, anser LO. Det blir för godtyckligt. Regeringens sjukförslag får lo-kritik.

”Det har ingen betydelse vad patienten har för bekymmer. Man har ett enda mål och det är att minska på utbetalningar. Det går oftast ut över dem som är svagast. Det anser läkaren Johan Hambraeus.[…] Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar”. Men enligt Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka.

De som i dag får sjukpenningen indragen står, enligt honom, skyddslösa. ”Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om”. Läkaren Johan Hambraeus anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. Försäkringskassan struntar i mina intyg

Allra värst har de långtidssjukskrivna som inte har något arbete alls att gå tillbaka till. När de inte får sjukskrivning längre hänvisas de ibland till Arbetsförmedlingen. Där säger man att du är för sjuk för att arbeta och hänvisar till socialen. Där blir de ofta kvar.

Det är hos dem som AKB vill göra ”oanmäld a hembesök”. Den s.k. rehabiliteringskedjan, som tillkom 2008, gäller bara anställda. F. ö. fungerade kedjan inte heller så bra. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. Alltså inget stöd alls för att komma ut. Devisen borde vara: Stöd och arbete efter förmåga och efter adekvata intyg från läkare.

Alla är överens om att sjukskrivningstalen måste ner men det gäller att finna orsakerna till varför de är så höga. Det har varken S eller M något svar på idag. Enda motåtgärden är utförsäkring och att ”pressa” ner sjukskrivningstalen.

30 maj 2017

Allt värre för LSS-användarna

Margareta Winberg skriver på Facebook att hon har funderat över en mycket kontroversiell fråga. Men det var faktiskt mer än en fråga. Winberg håller på med en utredning om framtidens socialtjänst men är också aktuell i frågan om assistansersättningen. Margareta Winberg låter som Åsa Regnér eller kanske företräder hon henne.

Vi har i media sett en del av de fall där personer nekas hjälp när det gäller LSS. Det framstår utom allt tvivel att dessa vuxna eller barn som drabbas behöver hjälp av samhället. Vad innebär föräldraansvar? undrar Winberg. Vänd på frågan. Hur ska föräldrar t.ex. kunna arbeta heltid om barnet natt som dag behöver slemsugas då och då. Eller riskerar att dö i ett EP-anfall, särskilt nattetid – utan övervakning. Inte sen vi fick denna lag har så många nekats hjälp som idag.

Förra året nåddes en bottennivå, bara 20 procent fick ja till ersättningen. Och det rekordet slogs i januari i år, då bara 14 procent fick ja. Det är den lägsta andelen hittills. Preliminära siffror för februari visar att den låga nivån håller i sig. Rekordmånga nekas assistansersättning.

Anhörigansvar? undrar Winberg också över och vill tydligen ha svar. Närstående tvingas redan idag – inom äldreomsorgen – göra stora insatser när inte samhällets ansvar eller ekonomi räcker. Utan närstående, främst kvinnor, skulle äldreomsorgen braka ihop. Många närstående tvingas gå ner i arbetstid med sämre lön och pension som följd. Är LSS nu på väg åt samma håll?

Kommunens ansvar? Statens? Det är två andra frågor från Winberg. Det är statens ansvar över 20 timmar i veckan. Under 20 timmar kommunens ansvar. Ingen av dem vill betala utan vältrar över kostnaderna på varandra. Staten på kommunen som försöker vältra över ansvaret på den enskilde.

Och vem är då den enskilde? Är det den nästan totalförlamade som man minskar antalet timmar hos eller den vuxna med ett intellekt som en 3-åring? Vem av dem kan vara ensamma hemma? Eller är den enskilde de närstående som både ska arbeta och ta ansvar samtidigt?

Winberg undrar, lite retoriskt och kontroversiellt tycker jag, hur mycket skatt vi är bereda att betala. Åsa Regnér brukar framhålla att LSS kostar 30 miljarder. Nu nedbantat till under 25 miljarder. Sällan eller aldrig har Regnér sagt att 80 procent går till löner för de personliga assistenterna. Det skapar jobb och ökar skatteintäkterna.

Det går också bra att ställa den utmanande skattefrågan när det gäller LSS och då tillsammans med kostnaden. För att just framhålla kostnaden. Men om vi skulle ställa samma frågor som ovan inom ett/något annat område skulle det kanske anses som provocerande eller laddat. LSS är en rättighetslag. Men Winbergs underfundiga retorik ställer här kostnaden mot en rättighetslag.

17 maj 2017

Försäkringskassan, intygen och politiken

Försäkringskassans, FK, agerade vid utförsäkring av sjuka borde upp för diskussion på nationell nivå. Varför kasta ut utförsäkrade till socialbidrag? Ge de utförsäkrade istället rehabilitering och arbetsträning. Därefter bör deras arbetsförmåga prövas – utanför Försäkringskassan.
     Regeringen kunde gjort ett bättre jobb än att bara ”pressa ner” arbetslösheten. Anna Kinberg Batra och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Det löser inte frågorna. Knack knack! Vem där?

Så här brukar det gå till vid utförsäkring: En person nekas fortsatt sjukskrivning trots flera läkarintyg. Ett eller flera läkarintyg saknar värde när FK bedömer arbetsförmågan. När FK säger att någon inte får fortsatt sjukskrivning – ställs personen på bar backe. Vänd dig till Arbetsförmedlingen eller socialen, blir svaret från FK.
     Men du är för sjuk för att kunna söka, än mindre, få ett arbete, säger Arbetsförmedlingen. Du har dessutom fel ålder, utbildning och varit långtidssjukskriven. Det blir svårt, förmodligen omöjligt, att hitta ett arbete på heltid.

Det är här det börjar bli intressant och politiken borde engagera sig. Vad återstår då för den här personen ? Alla utförsäkrade eller som riskerar att komma dit borde erbjudas rehabilitering och någon väg ut mot arbete eller lönebidrag. Vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspension), kanske på deltid, vara en lösning – istället för socialbidrag.
     Vilken funktionell förmåga har personen kvar för att utföra ett arbete? Vilken sorts arbete och i vilken omfattning kan personen arbeta? Här brister det totalt vad gäller stödet ut mot någon form av arbete.

Men det är pudelns kärna – personens återstående arbetsförmåga. Detta viktiga faktum bortser FK och politikerna helt ifrån. Kanske kan personen arbeta 25 % , på sikt kanske 50 %. FK säger rakt av – 100 %.
     Här borde politiken lägga krutet utan att framstå som mjuka, mjäkiga eller som ett ”bidragsparti”. Arbetsförmågan bör prövas utanför Försäkringskassan. Men samtidigt har regeringen bara ett mål: Att pressa ner arbetslösheten. Oavsett konsekvenser eller om det lönar sig för samhället. Därför finns det utrymme för andra partier att agera.

De allra flesta vill arbete – efter förmåga. Det handlar också om den utförsäkrades ekonomi –nu och i framtiden. Ett fortsatt fattigt liv, kanske med barn, och en framtid med låg garantipension. En framtid som de kommer att dela med många nyanlända eller invandrare som inte heller har kommit eller kommer ut i riktiga jobb.

”Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar. Men enligt läkaren Johan Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka. […] De som i dag får sjukpenningen indragen står enligt honom skyddslösa. – Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om.

Han anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. De klarar inte av ett heltidsjobb, men har kanske återgått till arbetet på 25 eller 50 procent och får stöd av arbetsgivaren. Då säger Försäkringskassan att de måste arbeta 100 procent.”

”Försäkringskassan struntar i mina intyg”

12 maj 2017

Utmaningar i utskrivningsprocessen från slutenvården

I takt med att antalet vårdplatser (sängplatser) stadigt minskat på sjukhusen måste något göras åt att sängplatser tas upp av utskrivningsklara patienter, vilket leder till vårdköer. Enligt Socialstyrelsen fick över 80.000 patienter 2012 stanna på sjukhus efter att de blivit utskrivningsklara/ färdigbehandlade. Om kommunerna inte tar hem patienterna i tid får de betala landstingen.

En förklaring är att kommunerna inte har resurser att snabbt ta emot de utskrivningsklara på korttidsboenden, vård- och omsorgsboende eller ge dem relevant vård i hemmen. Samtidigt som sjukhusen minskat antalet vårdplatser har kommunerna dragit ner eller omvandlat ett stort antal korttids- och äldreboendeplatser. En annan orsak till den här proppen i systemet är det dåliga samarbetet mellan landsting och kommuner. (Rekommenderad läsning: ”Utskrivningsklara patienter, Läkarförbundet”, rapport från 2014).

Nu försöker regeringen komma åt problemet genom ett lagförslag som bygger på Göran Stiernstedts betänkande ”Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård”. Där framgick att en ny lag skulle tvinga kommuner och landsting att komma överens om nya rutiner om hur de ska samarbeta och hur de överför information. Detta vill regeringen lagstifta om.

I februari 2017 presenterade regeringen ”Promemoria med förslag om ändrade övergångsbestämmelser för den förslagna lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (prop 2016/17:106)”. Den är nu ute på remiss.

Regeringen föreslår i promemorian att de tidigare övergångsbestämmelserna upphävs. Kommunernas fristdagar (innan kommunernas betalningsansvar inträder) ska minska från fem till tre dagar för patienter med somatiska (kroppsliga) sjukdomar och trettio till tre dagar för patienter som vårdas i sluten psykiatrisk vård. Detta drabbar inte minst många äldre som är sköra både fysiskt och psykiskt.

Lagen avsågs från början träda i kraft 2 januari 2018 och gälla för båda patientgrupperna från detta datum. Men regeringen insåg att övergångstiden för patienter i sluten psykiatrisk vård var för kort. Nu föreslås i stället att lagen för just dessa patienter ska börja gälla från januari 2019.

Ett antal remissinstanser ifrågasätter den korta tiden för igångsättande som regeringen föreslår. Sverige Kommuner och Landsting (SKL) och flera kommuner kräver längre tid till förberedelser. Socialstyrelsen anser att det finns en risk för att psykiatrins patienter inte får den vård de behöver med bara tre fristdagar. Kommunerna i Stockholm (KSL) vill, liksom Kalmar läns landsting och Malmö kommun, se en gradvis minskning av fristdagarna och som ett första steg en halvering till 15 dagar för psykiatrins patienter.

Betalningsansvarslagen var en del av Ädel- och Psykiatrireformerna som genomfördes 1992 respektive 1995. Sedan dessa reformer genomfördes har det skett stora strukturförändringar i landstingens hälso- och sjukvård, från slutna till öppna vårdformer. I samband med Ädelreformen överfördes cirka 30 000 vårdplatser från landsting till kommuner.

Därefter har antalet slutenvårdsplatser på sjukhusen fortsatt att minska, bland annat till följd av den medicintekniska utvecklingen men också genom ekonomiska drivkrafter. Sverige har ur ett internationellt perspektiv få vårdplatser. Under åren 2002-2012 har antalet platser på äldreboendena minskat med 28 000 platser. (SvT 8 juni 2015).

Nu gäller det att kommunernas öppenvård har resurser att möta de snabbt färdigbehandlade patienterna, inte minst från psykiatrin. Det blir också ett ökat behov av korttidsplatser och vård- och omsorgsboenden för de svagaste äldre patienterna.

Det är positivt att fler platser frigörs inom slutenvården – under förutsättning att tillräckligt med resurser tillförs kommunerna. Utmaningarna är stora både vad gäller äldre färdigbehandlade och psykiatrins patienter.

Publicerat i Miljömagasinet nr 18,5 maj 2017

Eivor Karlsson

07 maj 2017

LSS och allas (o)lika värde

Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, kommer inte att ge resning till en 38-årig kvinna med cystisk fibros. Det är ett avgörande fall om rätten till assistans. Nej till resning för avgörande assistansfall

Kommer regeringen, S och MP, att gå till historien som de partier som till delar återinförda institutionsvården? För vem ska ta hand om vuxna och barn när de närstående samtidigt måste arbeta? Hur ska då arbetslinjen upprätthållas?

Försäkringskassans, FK, hårdare regler drabbade 2016 dubbelt så många barn som året innan. Gränsdragningen mellan de olika aktörernas ansvar handlar bland annat om vad som är grundläggande behov och hur långt föräldraansvaret sträcker sig.

Tidigare har funktionshindrade barn med behov av övervakning dygnet runt på grund av så kallad andnings-trach, eller som sondmatas, haft rätt till personlig assistans från Försäkringskassan. I stället är det kommunen som ska hjälpa till, menar FK. SvT 5 april –17. Samma gäller barn som riskerar att få ett allvarligt epilepsianfall i sömnen. Så tolkar FK lagen Men nu har HFD beviljat prövningstillstånd i ett mål om assistansersättning där frågan är om sondmatning ska räknas som ett grundläggande behov.

FK införde våren 2016 hårdare regler, med hänvisning till två vägledande domar i HFD. Intresseorganisationen För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, har granskat åtta domar hos HFD. FUB:s analys visade att det endast är två domar från högsta instans som bidrar till att förverkliga målet i LSS. Resterande sex domar försvårar eller strider mot målet. Tre mål strider mot LSS och tre försvårar förverkligandet av LSS. ”Gamla domar omtolkade,”enligt Maria Persdotter på Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU.

De första tydliga signalerna om förändringar kom då finansminister Magdalena Andersson (S) i Ekot den 22 oktober 2015 aviserade att assistansersättningen är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet.

Men Andersson har inte varit ensam. Den som inte förefallit ha fört de behövandes talan i LSS-frågan tillräckligt är ansvarig minister Åsa Regnér. I artikeln nedan några av dem som drabbats. Selma, Janna, Ludwig och Amadeus Men de är många, många fler. Vad tycker du som läser artikeln? Dubbelt så många barn förlorar assistans från Försäkringskassan.

Bengt Westerberg debatterade LSS med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni 2016. Regnér: ”Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar.” Så har Regnér sagt många, många gånger istället för att göra en grundlig utredning med breda remissrundor. Westerberg svarade bl.a. ”Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.” En attack mot en utsatt grupp

Eva Franchell i AB: ”Hon svartmålar de funktionshindrade för att hon tycker att de kostar för mycket. […] Svårt funktionshindrade barn förlorar sin assistans och hjälp i livet. Det handlar om barn som behöver både andningshjälp och sondmatning och deras föräldrar har inget alternativ. Många får sluta jobba och bereda sig på ett mycket fattigare liv.” Sossar ska inte slå på de svaga

Regnér framträder ofta i olika medier och talar om hur hon värnar LSS. Även i Miljöpartiets medlemstidning Grönt, #1 2017 fick Åsa Regnér stort utrymma att beskriva sig själv och allt bra hon gör. En kritisk granskning av hela LSS vore på sin plats.

Nu sänker FK kraftigt prognosen för den statliga assistansersättningen. FK har tilldelats 25,9 miljarder för assistansersättningen men räknar nu inte med att göra av med mer än 23,7 miljarder. Vi vet vilka som drabbas.

Det görs olika tolkningar av LSS både av FK och HFD. Som nu när en 38-årig kvinna med cystisk fibros nekas resning. HFD ansåg inte att det fanns "synnerliga skäl att pröva saken på nytt". Domar från HFD rimmar illa med allas lika värde, enligt FUB.

16 april 2017

Politiskt gräl? Nej tack!

En terrorist kapade en lastbil från Spendrups bryggeri och mejade ner människor längs Drottninggatan. Nyheten spreds blixtsnabbt, panik, kaos, sirenerna fyllde luften och många greppade efter mobilen för att nå nära och kära. Idag vet vi de tragiska konsekvenserna för dem som drabbades. Och vi vet att en 39-årig man är häktad.

Under söndagen slöt stockholmarna upp på ett fint och värdigt sätt. Nu måste vi tillsammans gå vidare och samtidigt behålla den styrka vi upplevde under demonstrationen. En manifestation för kärleken. Men kärlek och värme kan lätt ersättas med ett uppskruvat tonläge och misstänksamhet. Vi vet att kärlek och hat, dessa helt motsatta känslor, ändå ligger nära varandra.

Frågan är hur politikerna, såväl som de etablerade och de sociala medierna, kommer att agera framöver. Mycket står på spel. En hög polischef i Storgöteborg skrev i ett Twitterinlägg att han vill utvisa alla som stöder våldsbejakande extremism. Han tyckte också att det borde vara självklart att dra in vissa personers uppehållstillstånd. Men justitieminister Morgan Johansson säger nej och kräver i stället en förklaring. – Jag ska be honom att förklara sig. Det ska han göra.

Det här visar hur viktigt det är att partiledarna också är tydliga när det gäller uppehållstillstånd kontra avslag. Det finns över 12 500 personer som ska utvisas men som polisen inte hittar. De blir fler.


Älskad. Saknad. En påminnelse om livets sköra tråd.

Stefan Löfven kommenterade på S-kongressen det faktum att den misstänkte gärningsmannen blev kvar trots att han nekades uppehållstillstånd. Löfven sa sig vara frustrerad. Det måste vara en ordnad migrationspolitik. Även det behöver vi se över, sa Löfven och fortsatte: ”Ett nej är ett nej” Övriga partiledare är inne på samma linje. Men går det att utvisa alla? Här måste politikerna vara tydliga.

Antalet flyktingar och migranter som klassas som säkerhetshot av Säpo nära fördubblades i fjol. Men eftersom det inte går att utvisa till en lång rad länder blir många ändå kvar i Sverige. Oftast beror det på omständigheterna i hemländerna, t ex. att personerna riskerar dödsstraff eller tortyr. Det finns också länder som inte tar emot utvisningar som sker med tvång. Vad händer om alla dessa blir kvar? Kanske efter avtjänat straff. Det är en viktig politik fråga.

Söndagen den 9 april klockan 14.53, exakt två dygn efter terrordådet, samlades tiotusentals människor på Sergels Torg i Stockholm för en massiv kärleksmanifestation. Låt oss behålla denna styrka, enighet och framtidstro även om mörka moln skulle dra förbi. Det var ett samförstånd. Nu är det viktigt att politikerna tar till sig detta. Det allra sämsta är om det blir politiskt gräl om terrorn. Det har Sverige inte råd med.

Eivor Karlsson
Text införd i Miljömagasinet nr 15, 13 april –17.

19 februari 2017

Aningslösa Moderater vill ha hårdare krav

"Arbeit macht frei." Är det så man ska tolka artikeln av Niklas Wykman och Oliver Rosengren, M, i SvD 17 febr?
”Den svåraste tiden ligger framför oss. Migrationen under år 2015 skapade en omfattande påfrestning på samhället. Många problem har mildrats av en stark högkonjunktur. För åren framöver blir läget ett annat.”

Deras recept: Sänk bidragssystemen. Pressa sjuka och arbetslösa ut i arbetslivet eller socialbidrag med höga krav.

”För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivå. Den som tar emot a-kassa ska inte samtidigt ha försörjningsstöd, och den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag.”

Att hävda att folk tar emot a-kassa och samtidigt uppbär försörjningsstöd är en ren lögn utom för de personer som fuskar. Men de blir idag oftast avslöjade. För alla andra är det en nedvärdering, ett försök att få dessa personer att framstå i en sämre dager. Det verkar idag vara skamligare att vara arbetslös eller sjuk än att jobba svart. Så går det när utförsäkrade sjukskrivna och dito arbetslösa framställs som arbetsskygga element.

Bostadsbidraget beror på höga hyror och låga inkomster. Många – pensionärer, lågavlönade med arbete och barn, med flera andra grupper – uppbär statligt bostadsbidrag för att över huvud taget ha tak över huvudet.

Men den som söker socialbidrag ska tas ifrån sitt bostadsbidrag, enligt M. Då dröjer det inte långt mer än någon månad förrän den socialbidragstagaren står på gatan. Blir vräkt och hemlös. Inte sällan ensamstående med barn. Är det inte ett utanförskap som då utvecklas i skrämmande proportioner av sällan skådat mått?

Och kommunerna ska också, enligt Moderaterna, ta ännu större ansvar. Kommunerna får redan idag ta på sig ett allt större ansvar – utan att staten tillför tillräckligt med pengar.

Moderaterna skriver: ”En kommunalisering av arbetslösheten förflyttar betydande delar av transfereringssystemen till kommunerna. Staten bör kompenseras för utgiftsökningar. Drivkrafterna för kommuner att göra ett bra arbete urholkas i dag av utjämningssystemet. En genomgripande bidragsreform behöver därför gå hand i hand med reformer av utjämningssystemet som premierar resultat och minskat utanförskap. Kommuner som inte upprätthåller arbetslinjen i systemen bör därtill beläggas med en arbetslöshetsavgift i det kommunala utjämningssystemet.”

Smaka på det. Kommunerna ska betala om de inte lyckas få ut alla sjuka och arbetslösa på arbetsmarknaden. Lite förenklat skulle man kunna säga, som en facklig person nyligen sa, att om man kortsiktigt vill sänka sjuk- och ohälsotalen är det bara att införa hårdare regler och utförsäkra fler. Vill man ha sjuktal 0 är det bara att avskaffa hela sjukförsäkringen.

”Möjligheten att kvalificera sig till A-kassan med olika insatser och stödanställningar bör stängas”, skriver de båda Moderaterna. Hur människor ska komma in i systemet förklaras inte.

Det måste löna sig att jobba. Det säger alla politiker. Såklart för den som förmår. En annan tolkning är att det måste kosta den enskilde medborgaren hela sin värdighet och riktigt svida i skinnet om hon inte innehar ett arbete och bidrar till skattesystemet.

Moderaterna har lyckats dåligt med att får fram några arbeten som passar utförsäkrade sjukskrivna eller utförsäkrade från a-kassan under sina år vid makten. Rehabiliteringskedjan som infördes 2008 har inte haft tillräckliga resurser. Dessutom gäller kedjan endast anställda som arbetsgivaren ska rehabilitera. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. De som kanske har bäst behov av rehabilitering ställs utanför.

Det är värt att varna för M-skribenternas okunniga eller vilseledande påstående om att den som tar emot a-kassa inte samtidigt ska ha försörjningsstöd.

Här är ett exempel. Sen den 10 oktober har en ensamstående småbarnsmamma kämpat mot FK för att få sina tunga läkarintyg godkända. Under tiden – utan pengar – fick hon socialbidrag för att ha mat på bordet och tak över huvudet för sig och barnen. Nu har läkarintygen blivit godkända av FK efter alla turer hos vårdcentral, specialist och efter två turer med ambulans till akuten.

Då meddelar socialtjänsten att de omedelbart drar tillbaka sina bidragsutlägg från hennes retroaktiva ersättning från FK. Så fungerar det. Inte både det ena och det andra.

Det verkar bara vara i Moderaternas värld som nästan alla är friska och arbetsföra – om de vill arbeta.

Bidragskranen måste vridas åt

16 februari 2017

Värnar politikerna om hemtjänstpersonalen?

  • ”Om bara några år, 2023, behövs 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
  • I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det är inte så många. Om man tänker det gånger 7 så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen.
  • Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till.” Ur TV-programmet ”Hemtjänsten nu och i framtiden.”

Så om det kommer många olika personer från hemtjänsten till en del vårdtagare går det kanske att förklara genom den stora omsättningen och brister i arbetsmiljö. Nu bör fackförbundet Kommunal kavla upp armarna och förklara för politiker hur situationen ser ut.
Om ni har tid och intresse så lyssna på den här direktsända debatten från Umeå, om ”Hemtjänsten nu och i framtiden” . Lyssna och begrunda vad de olika företrädarna egentligen säger.

Hemtjänstpersonalens arbetsmiljö ger dessutom mer att önska. I Östersunds kommun är knappt sex procent av de som arbetar med avfall och återvinning sjukskrivna. I hemtjänsten är sjukfrånvaron nästan dubbelt så hög.Varför?
”Dålig arbetsmiljö gör kvinnor sjuka”. I artikeln ligger flera intressanta länkar.

I dag vill så många som hälften av de som jobbar inom äldreomsorgen sluta. Det är tio procent fler än när den förra undersökningen gjordes.
– Man har dragit ned på resurserna för mycket under en längre period. De äldre som får del av äldreomsorgen i dag är sjukare och man har inte ökat personaltätheten så att det motsvarar det. Jobbet är tyngre. Det säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet till SVT Nyheter. Hälften inom äldreomsorgen vill sluta.

15 februari 2017

Världens fattiga ska inte betala svensk flyktingpolitik

Sverige ska värna asylrätten och ha ett solidariskt och humant flyktingmottagande. Men det får inte bekostas av minskat bistånd till världens fattiga. Regeringen bör förklara sitt agerande och sluta urholka biståndet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet Debatt, 11 januari, protesterade Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan Individuell människohjälp, Svenska Afghanistankommittén och Union to union mot att biståndspengar finansierar mottagandet av flyktingar.

De stödjer sig på en färsk rapport som visar att bara en tredjedel av pengarna
som tagits från biståndet kan tillräknas flyktingar. Nu kräver undertecknarna ett stopp för användande av biståndspengar till flyktingmottagande och att om biståndspengar ändå används ska det redovisas tydligt hur. Organisationerna vill att regeringen ska skapa tydligare regler för detta.
     Ett bra flyktingmottagande kostar. Men när kostnaderna tas från biståndet drabbas arbetet för demokrati, konfliktförebyggande och åtgärder mot fattigdom. Den kritik som framförts av civilsamhällets organisationer och från annat håll har inte handlat om flyktingmottagande – utom om vart pengarna egentligen går.
     Sättet på vilket flyktingmottagandet delvis finansierats med biståndspengarna har tidigare kritiserats, också av Riksrevisionen. Bland annat för att avräkningarna försvårar en långsiktig planering av biståndet. Kritik mot avräkningarna har även förts fram av civilsamhällets organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Men också kritik mot bristande öppenhet kring redovisningen.

Ett problem är att regeringen samtidigt använder biståndsmedel till utgifter som inte syftar till att minska fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Regeringen gör så kallade avräkningar. Därmed minskar det traditionella biståndet.
     I regeringsställning har Miljöpartiet gått med på att använda över en femtedel av biståndsbudgeten till flyktingmottagande i Sverige. Mer än Alliansen använde. Men i opposition var partiet mycket kritiska till detta. Det var att ställa utsatta grupper mot varandra, fattiga mot flyktingar, sa man då.
     Pengar ska inte tas ifrån biståndet menar biståndsorganisationerna bland andra Diakonia och skriver:
     ”En ny rapport som skribenten och biståndsexperten Staffan Landin har tagit fram på uppdrag av Concord Sverige ­visar att det finns flera frågetecken kring regeringens sätt att rapportera och förklara avräkningarna.”

Enligt SvD-skribenterna frångår regeringen DAC-reglerna som utformats av OECD:s biståndskommitté: ”Inget land har under de senaste fem åren gjort större avräkningar från biståndet för inhemska kostnader för flyktingmottagande än Sverige. Regeringen hävdar att avräkningarna följer de regler som utformats av OECD:s biståndskommitté DAC. Men enligt rapporten är minst en femtedel oförenliga med vad som får rapporteras som bistånd. Bland annat har det svenska biståndet bekostat löner, lokaler och it/systemutveckling hos Migrationsverket.”
     Det är viktigt att regeringen verkar för att DAC- reglerna, och vilka avräkningar som får göras från biståndet, förtydligas. DAC-länderna gör idag olika tolkningar. Just nu pågår inom DAC en översyn av regelverket och då är det viktigt att regeringen driver på. Sveriges regering säger sig värna om ett effektivt bistånd och bör därför verka för att de internationella principerna efterlevs.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 5, 3 februari 2017

Vi bör ta väl hand om de som kommit hit. Inte minst ensamkommande. Men också mer hjälp på plats.

Läs även denna artikel från GP ”Hjälp på plats”

09 februari 2017

Problem med nyanländas boende

Efter att den ändrade asylpolitiken trätt i kraft söker nu allt färre asyl i Sverige. Därför stänger Migrationsverket den ena förläggningen efter den andra för att inte dras med tomma platser som kostar pengar.
     Vart i landet de berörda familjerna kommer att flytta får de oftast besked om bara någon vecka före flytten. Nu behövs en översyn av hur Migrationsverket skötet sitt åtagande. Och kommunerna är pressade – inte minst ekonomiskt.

Nu stoppar Hultsfreds kommun socialhjälp till nyinflyttade. Beslutet är en slags inrikes signalpolitik med budskapet ”kom inte hit”. De människor som behöver hjälp hänvisas till hjälporganisationer.
     Socialchefen är medveten om att man bryter mot lagen. Men menar att det är inte heller lagligt att ha en arbetsmiljö som inte är hållbar. Hultsfred är bland de kommuner som under det senaste året tagit emot flest nyanlända i proportion till sin befolkning. I Hultsfred styr en blågrön koalition mellan alliansen och Miljöpartiet.

Socialnämndens ordförande i Hultsfred, C, sa i Dagens Eko, kvart i fem, 13 jan: ”Det finns en smärtgräns och jag är rädd att även våra kommuninnevånare vänder sig emot att vi är alltför välkomnande.” Det är en indikation som måste tas på allvar.
     Tidigare har kommunen bett att få tillbaka asylboendet Stålhagen från Migrationsverket för att kunna nyttja de platserna till människor som har fått uppehållstillstånd och behöver fast boende, men detta har Migrationsverket sagt nej till.

I Oskarshamn kommun är förhållandena det omvända. Där har Migrationsverkets klandervärda hantering, när det gäller förflyttningen av de boende från Figeholms asylboende utanför Oskarshamn, väckt oro. På små handskrivna lappar, som många hade svårt att förstå, informerades de nyanlända sent om resvägen.
     De skulle transporteras långväga till norra Sverige, till orter såsom Kiruna, Vittangi och Svappavaara. Höggravida kvinnor och barnfamiljer, en del med barn som bara är några veckor gamla, skulle transporteras i många timmar, många byten, nattetid i kyla med tåg/buss.

Oacceptabelt, ansåg en riksdagsledamot (S) och skulle ställa en fråga till migrationsminister Morgan Johansson. Bildningsnämndens ordförande i kommunen, (C), har JO-anmält Migrationsverket för brister i sitt informations- och kommunikationsansvaret och mot Barnkonventionen och det lagstadgade kommunikationsansvaret, enligt förvaltningslagen.

13 januari gjorde kommunledningen och civilsamhället i Oskarshamns kommun ett gemensamt upprop på kommunens hemsida för att hitta boendeplatser i kommunen till de personer med uppehållstillstånd som måste flytta från förläggning i Figeholm.”Av medmänskliga skäl vill vi skapa möjligheter för dem att stanna kvar i vår kommun som de har lärt känna och knutit kontakter i. En förutsättning är att de har någonstans att bo”.
     Varför fick de inte bo kvar på Figeholm tills vidare? Där finns ljusa och nyrenoverade skollokaler. Och ett nytt modulhus bredvid skolan som har huserat ett 30-tal nyanlända barn. Vad händer nu med dessa lokaler? Hu tänker Migrationsverket? Lappland/Norrland! ”Närområdet”?

Betydligt tystare har det varit om den familj som Studie Ett gjorde ett inslag om den 3 januari. Trebarnsfamiljen förflyttades från södra Sverige till en campingstuga på 15 kvm i ett skogsområde utanför Upplands-Bro. Där bor två vuxna och tre barn. Det yngsta bara 9 månader.
     Mamman berättade i programmet hur livet var på den plats de bodde tidigare. Kanske var det där den 8-åriga dottern lärde sig så god svenska. Mamman praktiserade i en butik och hade flera aktiviteter och maken var volontär i kyrkan. Nu sitter de där i sin campingstuga. Det här är inte vägen till integration.
     Men regeringen ställer inga krav på hur bostäderna ska vara utformade. ”De har ju skaffat dem tak över huvudet. Och då har de i praktiken uppfyllt sitt åtagande kortsiktigt”. Det sa Micael Nilsson som är expert på bostadssociala frågor på Boverket i Studie Ett.

Det vore bättre, i ett utsatt läge, att personer/familjer med uppehållstillstånd fick bo på kvar på sitt asylboende om man rotat sig på orten och barnen går i skolan. Detta tills kommunerna har rett ut sina kaosartade situationer.
     Den nya bosättningslagen behöver justeras. Förvärra inte situationen genom ännu sämre boenden p.g.a stängda asylboenden. Ge Migrationsverket tydliga direktiv om bemötande, information och transporter av nyanlända. Det behövs också ett mer statligt ansvar i asylpolitiken.

En så här hög akut bostadsbrist är farlig. Vi måste också tänka på alla svenskar som står i bostadskö eller på annat sätt saknar bostad. Det är en bomb som kan brisera om inte regeringen gör en översyn av situationen – och i tid.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet nr 3, 20 januari 2017

21 januari 2017

Fattigdom i välfärdslandet

Tidningen ”Mitt i Vasastan” Stockholm rapporterade om att en diakon, Christer Schwartz, som startat en Facebooksida ”Från familj till familj” för att hjälpa familjer som har det knapert. På en vecka har över hundra personer anslutit sig till sidan från Johannes församling. Sidan har nu över 400 medlemmar. Här kan man hjälpa familjer som har det fattigt med kläder, leksaker och mat. Presentkort på mat, säger Schwartz, är det som mest delats ut. Nu har Christer Schwartz även dragit igång ”Pensionär till pensionär på Norrmalm” med samma grundkoncept.

I kyrkans folder ”Kyrkan mitt i stan” kan man läsa mer om verksamheten. Där berättas om en mamma, Camilla, som fick en klump i magen.” När vintern kom fick vi ett mail från gymnastikläraren som skrev att barnen skulle ta med sig skridskor till skolan.” Något extra i skolans vardag finns det inte utrymme för bland många fattiga, kanske ensamstående föräldrar. Och socialen säger oftast nej. Skulle dottern stå vid sidan av när hennes klasskompisar åkte skridskor under gymnastiklektionen?

Mamman hade tidigare haft turen att få ärva kläder och annat från syskonbarn så att dottern kunde gå klädd som andra elever till skolan. Camilla visste inte vart hon nu kunde vända mig. Av en slump fick hon höra ett samtal i matbutiken om att man på Norrmalm startat en Facebookgrupp där man kunde skänka saker till andra familjer. Camilla tog kontakt och några dagar senare kunde mamman överlämna ett par väl använda, men fullt funktionella, skridskor till en överlycklig dotter.

Men Christer Schwartz säger i tidningen ”Mitt i Vasastan” att den allra största fattigdomen finns bland pensionärer. Det är ett ganska nytt fenomen att så många är fattiga och även hemlösa. En kvinna som fick ett presentkort förra veckan brukar alltid äta filmjölk och riskuddar de sista dagarna innan pensionen kommer. Hon blev väldigt glad över presentkortet. Nu får hon det precis att gå ihop. Men det kan bli ytterligare några dagar till med filmjölk och riskuddar eftersom Landstinget i Stockholm nu höjt avgiften för månadskort med 60 kronor för pensionärer

Dagen Arena skrev den 16 april 2016: ”Regeringens tillskott på tio miljarder till kommunerna räcker inte för att klara ekonomin. Skatten behöver därför höjas med nära två kronor per intjänad hundralapp, enligt SKL.

De stora demografiska förändringarna innebär stora kostnadsökningar för både kommuner och landsting. Antalet invånare i Sverige väntas öka med cirka 590 000, varav utlandsfödda svarar för 70 procent. Samtidigt sker en snabb ökning av antalet äldre och antalet barn i skolåldern, skrev SKL i sin rapport. Bara i år (2016) väntas kommunernas kostnader öka med 9 procent, bland annat till följd av flyktinginvandringen.”

Samtidigt diskuteras vinster i välfärden hela tiden. Det saknas en stor övergripande debatt om samhällets möjligheter och begränsningar. Nu och i framtiden.

Vi ska hjälpa de som kommit hit efter förmåga. Men vi ska visa på kostnaderna och vilka som främst får betala. Varför dölja vår egen fattigdom? Ändå är det knappast något parti som vill ta ordet ”skattehöjningar” i sin mun. Detta av risk för att förlora väljare – som inte är insatta i sammanhanget. Det är fattiga barnfamiljer och dito pensionärer samt funktionsnedsatta inom LSS som främst får betala för minskade resurser. Men även utförsäkrade arbetslösa och sjukskrivna som förlorat sin sjukpenning och endast har socialbidrag. Det drabbar även andra delar av den offentliga sektorn som t.ex. skolan.

Och hur mycket politikerna inför ett val än säger att de ska göra det bättre för fattiga, äldre och andra medborgare så är det mycket lite som sipprar ner till dessa grupper. Efter ständigt nya avgiftshöjningar.

Vi ska också vara medvetna om att det är inte säkert att nästa generation är lika välvilligt inställda att ge till de mest behövande som dagens. Och morgondagens fattiga pensionärer blir betydligt fler än idag. Ett samhälle som allt mer bygger på välgörenhet är inget stabilt samhälle.

Men till dess. Ge om du har möjlighet till de mest behövande. Antingen de finns i Stockholm eller någon annan stans i landet. Det är ett utmärkt initiativ från Johannes församling – utifrån den situation som idag råder. Sök på:” Från familj till familj på Norrmalm”. Eller ”Från pensionär till pensionär Norrmalm”.

12 januari 2017

Bristfällig hantering från Migrationsverket

I måndags kväll skrev jag till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Jag bifogade insändaren "Skärpning – regeringen och migrationsverket", med ett kort tillägg. Jag skickade också till ett antal media för att uppmärksamma det som nu sker på asylboendet Figeholm utanför Oskarshamn.

Idag var insändaren inne i Östra Smålands tidning. Det handlar om att ett stort antal asylsökande som ska förflyttas till Norrland. För vissa direkt olämpligt med tanke på omständigheter och resväg. Var finns våra egna politiker när sådant här inträffar? Några har i alla fall reagerat.

Bildningsnämndens ordförande i Oskarshamns kommun, Magnus Larsson (C), har JO-anmält Migrationsverket. Han understryker att han i det här fallet agerar enbart som privatperson. Larsson anser att myndigheten har brustit i sitt informations- och kommunikationsansvar. Han tar också upp Barnkonventionen.

Han skriver att han är medveten om att JO-anmälan inte kommer att leda till någon förändring för de människor som befinner sig på asylboendet i Figeholm. Men han hoppas att den kan vara med och bidra till att inte fler flyktingar blir utsatta för ännu mer bristfällig behandling runtom i Sverige.

Resebeskedet som de asylsökande har fått består av handskriva lappar där det står. Börjar med taxi kl 18.15 (förmodligen till stationen). Byte på Stockholm C till ett länstrafiktåg till Uppsala vid midnatt. De flesta byten är mitt i natten bl.a. vänta 3 timmar i Gävle mellan kl 02 och kl 05. En lång resa med 8 byten.

Tre familjer ska till Dikanäs (Umeå). Dikanäs ligger inte ens i Umeå kommun. Familjen tror dom ska till Umeås närhet. Men från Dikanäs till Umeå är det nästan 34 mil eller 6,5 timmar med buss, enligt några engagerade på Facebook. Med reservation får fel transportmedel. Det talas också om buss.

Även en socialdemokratisk riksdagsledamot har reagerat. Migrationsverkets beteende är helt oacceptabelt anser riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) som nu lyfter upp ämnet i en fråga till migrationsministern. Höggravida kvinnor och barnfamiljer, en del med barn som bara är några veckor ska transporternas långa sträckor. Till orter som Vittangi, Svappavaara och Dikanäs.

Det är bristen på information till de boende och den långa resvägen – för vissa alltför påfrestande – som upprör. Det handlar också om Barnkonventionen som Sverige ratificerat men som här lyser med sin frånvaro. Ytterst handlar det om bristen på boenden.

Bra att politiker reagerar, också enskilt, när de håller sig inom partiprogram och vad som i övrigt anses lämpligt att skriva. Det skulle behövas många fler enskilda politiker som engagerade sig i olika frågor i samhället.

Skärpning – regeringen och Migrationsverket!

Migrationsverket gjorde under 2016 ett stort antal upphandlingar och asylboenden har stängts. För de som hunnit rota sig på en ort och för barnen som gick i skolan uppstod problem och oro inför flytten.

Nu är skolbarnen på asylboendet Figeholm i Oskarshamnstrakten oroade och nedstämda inför kommande flytt den 16 januari till Norrland. De har fått kompisar, trivs i skolan och börjat integrera sig. Det kommer nu oroande signaler om Migrationsverkets hantering när det gäller förflyttningen av de boende på Figeholm såväl som andra platser.

En av flyktingfamiljerna med sex barn, varav det yngsta är bara några veckor skall, enligt uppgift, förflyttas långt – ända till Lappland. Övriga till Norrland. En många timmar lång buss- och tågresa resa – även för höggravida. Hur är resan upplagd? Enligt uppgifter finns informationen på knapphändigt handskriva lappar?

Resan är en s.k.budgetresa och sker till största delen nattetid – sittande. Ingen kan ligga ner och vila. Det är flera avbrott under resan. I Gävle ska familjen, enligt uppgift, vänta i tre timmar. Mitt i natten. Det blir kallare ju längre upp familjerna med små barn kommer.

Det här upprör många, inte minst på Facebook. Det talas om att göra en orosanmälan till socialtjänsten i Oskarshamn. Men vad kan socialtjänsten göra om Migrationsverkets beslut står över socialtjänstlagen?

Om Migrationsverkets beslut också står över Barnkonventionen finns inte mycket annat att göra än att säga att det här är oacceptabelt – och att en översyn av lagar och regler snabbt behöver ske. Migrationsverket måste nu tala klarspråk om vad som gäller vid förflyttningar. Framför allt av barnfamiljer.

Det talades tidigare om att när boendet i Figeholm skulle avvecklas så skulle de boende, enligt Migrationsverket, flyttas inom "närområdet". Betraktar Migrationsverket Kiruna, men också orterna Vittangi, Svappavaara och Dikanäs, som "närområde"?

Nu är det viktigt att sätta press på regeringen – det är den som har det yttersta ansvaret.

Även skickat till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.