13 november 2016

Hemtjänsten – hur står det till?

Sveriges Television har under fyra måndagar med premiär den 10 oktober sänt en serien ”Sveriges bästa hemtjänst”. Där har man fått följa anställda på hemtjänsten i Vännäs och deras vardag med hembesök hos brukare. Genomgående inom hemtjänsten handlar det om underbemanning, delade turer, tidsnål planering och ett minutstyrt schema.
     Det utgör ett arbetsmiljöproblem med en stressig arbetssituation. Dessutom ger det personalen dåligt samvete för att de inte hinner lyssna och prata med de äldre. Många äldre känner sig ensamma och är nedstämda. Ingen kan vara nöjd med detta.

Den 7 november var det direktsänd debatt från Umeå om hemtjänsten nu och i framtiden. Den stora katastrofen är egentligen att vi skurit ner akutplatserna inom sjukvården, sa geriatrikprofessorn Yngve Gustafson, bland annat. Det stämmer delvis men det handlar främst om att många platser inom äldreomsorgen har försvunnit. Dåligt samarbete drabbar utskrivningsklara patienter. Lösningen borde vara att kommunerna hade tillräckligt med korttidsplatser för återhämtning och rehabilitering – för speciellt sköra – innan återgång till hemmet

”Aldrig haft en bättre äldreomsorg.”
Programledaren vände sig till Greger Bengtson som företrädde paraplyorganisation Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Du har sagt att vi har aldrig haft en bättre äldreomsorg, sa programledaren. Hur kan du säga det?
      Bengtsson menade att vi mäter och följer över tid. Vi frågar alla äldre om de är nöjda med hemtjänsten. Idag säger 9 av 10 att man är nöjd och trygg. –Sanningen är att vi har aldrig lagt så mycket pengar på äldreomsorgen som vi gör idag. Sa företrädaren för SKL. Yngve Gustafson trodde inte så mycket på undersökningarna. – Man fångar häften. Så de där siffrorna stämmer inte.

Incheckning innan de checkat ut
I programmet visades också ett schema där det framgick att personalen skulle vara på nästa hembesök – redan innan de checkat ut från föregående vårdtagare. Hur går den ekvationen ihop? En hemtjänstpersonal från Stockholm kände igen problemen. Hon startade tillsammans med några kollegor Hemtjänstupproret för några år sedan. Man skulle införa ett digitalt system med GPS i Stockholm.
      Clara Lindblom, äldreborgarråd i Stockholm, V, medverkade. Hon hade varit ute och praktiserat på olika verksamheter – alltså inte bara gjort studiebesök. Lindblom gav en bra och engagerad bild av att jobba ute i verkligheten. Även Vårdföretagarna såväl som fackförbundet Kommunal medverkade.

Åsa Regnér, Barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S), och Ebba Busch Thor, partiledare för Kristdemokraterna (KD), fick frågor och fick ge sin syn på äldrevården. Det framkom inte så mycket konkret. Ebba Buch Thor vill ha en äldreboendegaranti så att om man är 85 år ska man få komma in på ett äldreboende eller trygghetsboende. Åsa Regnér sa att socialtjänstlagen ska ses över.

Vi satsar mer – ni mindre
Regnér och Busch Thor beskyllde varandra för vilka som satsat mest och minst till äldreomsorgen. ”Vad gjorde ni när ni hade makten? – Hur mycket satsar ni idag?” Några reflektioner i sammanhanget. Varken Busch Thors partikollega, Eva-Britt Sjöberg, KD; kommunalråd och ordförande i vård- och omsorgsnämnden eller Åsa Regnérs partikollega kommunstyrelsens ordförande i Norrköping Lars Stjernstedt, S, har varit så goda föredömen för äldreomsorgen.
     Såväl SvT lokalt som Norrköpings Tidningar granskade äldreomsorgen i Norrköping förra året. Det var en ganska brutal äldreomsorg som då bedrevs där

Jag skickade 15-07-09 ett brev till samtliga partiledare, partisekreterare och/eller gruppledare.
”Jag har en fråga till dig som politiker: Avser du att i ditt parti ta upp bristerna inom äldreomsorgen?”     En skamlig äldreomsorg
     Fortfarande förefaller det råda brister inom äldrevården i Norrköping. Ett exempel: ”När dottern hittade sin 94-åriga mamma naken och förvirrad på sitt rum med avföring i ansiktet i slutet av juli i år bestämde sig dottern för att anmäla händelsen. Tidigare hade dottern hittat mamman liggande på golvet i fasttorkad avföring. En annan gång med använda blöjor över hela kroppen.” Extra Östergötland 2 nov, 2016.

Regnér tog också upp alla de som skulle vilja flytta till ett äldreboende. ”Vi har ett investeringsstöd som man kan ansöka om från kommunerna för att sätta igång byggandet av äldrebostäder. Det är också en stor nyckel i det här,” sa Regnér. Men kommunerna anser sig har inte råd. Bostadsfrågan är redan idag akut ute i kommunerna och då kommer inte äldreboenden att prioriteras. Äldre har ju redan nedprioriterats.      Bostadspolitiken för äldre

Äldreomsorgen nu och i framtiden
Programledaren ställde en tänkvärd fråga till politikerna: Om bara några år, 2023, behövs 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
     I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det är inte så många. Om man tänker det gånger 7 så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen.
     Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till. Det är ganska mycket folk Hur tänker du göra? Ingen konkret lösning i sikte.
     Det framkom också i programmet att 75 % av omsorgen i hemmet sköts av anhöriga. Wiwi Heggblad, Norrköping, fick ordet.

Hennes 94-åriga mamma fick inte komma till ett äldreboende därför att hon inte haft hemtjänst. Står det så i Socialtjänstlagen? Regnér negligerade detta. Wiwi Heggblad finns också med i länken ”En skamlig äldreomsorg” som handlade om Norrköping. Och här: Hon vårdar sin 94 åriga mamma hemma

Det är svårt att få en rättvis bild av äldreomsorgen och frågan är hur mycket de båda debattanterna, inklusive SKL, känner till den verklighet som ibland möter de äldre. Men lyssna på hela debatten och fundera över vad de ansvariga sa. Och lyssna på Wiwi Heggblad på SvT:s debatt från Luleå, på 46.30 min. och 54.20 min.

Något att reflektera över från programmet:
  • Subventionerat byggande av äldreboenden samt vård- och omsorgsboende, inklusive korttidsplatser. Har kommunerna råd? Hur många räcker det till? Vad vill Alliansen?
  • Utskrivningsklara patienter från sjukhusen hur ska dessa, särskilt de mycket sköra, tas om hand direkt efter utskrivningen ?
  • Socialtjänstlagen, hur tänjbar är den när en sjuk 94-åring nekas att ställa sig i kö till lämpligt äldreboende?
Programledaren sa mot slutat av programmet att hon ville att publiken skulle svara på en fråga genom handuppräckning: ”Hur många av er är oroliga för att inte få den hjälp ni behöver när ni blir äldre?” Det var ganska få som inte räckte upp handen. Vilka var det? Titta på debatten. Är det inte nu vi måste agera? Med eller utan politiker – som sällan lyssnar.        Sveriges bästa hemtjänst.
  

06 november 2016

Hur kan MP återhämta sig?

”Politik är det möjligas konst” – det uttrycket tillskrivs den tyske rikskanslern Otto von Bismarck (1815–1898). Men vad är egentligen möjligt att göra för ett parti som sitter i koalition med ett större parti? Det sägs att det krävs rätt inställning för att klara ett regeringssamarbete. Men vad är då "rätt" inställning och vad händer om denna inställning främst är det som förespråkas av det stora partiet?
     Svaret är att det lätt blir problem för det mindre partiet. Detta har blivit speciellt tydligt i det nuvarande regeringssamarbetet mellan MP och S. Ett spirande missnöje ledde så småningom till motsättningar inom MP.
     Det förekommer konflikter i alla partier och riksdagsgrupper. Aktuella exempel finns i L, M, V och inte minst SD. Men motsättningarna inom MP och riksdagsgruppen har fått speciell uppmärksamhet i media.
      Kritiken har bland annat handlat om värdlandsavtalet med Nato, flyktingfrågan, kärnkraften, Vattenfalls försäljning av brunkolet och nu senast handelsavtalet med Kanada. Här har grundläggande gröna värderingar ställts mot realpolitik. Det är vanligt både lokalt och regionalt – men blir medialt extra intressant – när det gång efter annan inträffar i riksdagen.

En viktig fråga är hur stora eftergifter ett parti kan göra utan att förlora sin politiska ideologi. Samt om man har mer att vinna om man ändrar sin inställning efter ett val för att behålla makten. Det är två ämnen som medlemmar i alla partier bör diskutera innan partiprogram och valmanifest beslutas av kongressen.

I början av juni blev krisen i MP:s riksdagsgrupp tydlig. Carl Schlyter och Valter Mutt petades från sina uppdrag som ordförande i EU-nämnden respektive utrikespolitisk talesperson. I protest mot petningen lämnade Jabar Amin och Annika Lillemets sina poster som utbildningspolitisk talesperson respektive folkbildningspolitisk talesperson.
      Det är uppenbart att många medlemmar är besvikna på MP:s riksdagsledamöter och deras agerande i viktiga ideologiska frågor. Men mest besvikna över kompromisserna är ändå de gröna väljarna. Det avspeglar sig i opinionsmätningarna där 4-procentsspärren är oroväckande nära.

Det som händer i riksdagen får lätt effekter också i kommuner och regioner. Många medlemmar – omkring en fjärdedel – har lämnat partiet efter valet 2014. I det gröna fästet Stockholm har stödet minskat från 14,3 procent till 8 procent, enligt Ipsos, DN. Kvar finns nu ett antal mer eller mindre besvikna väljare och medlemmar. Var ska de bedriva sina politiska diskussioner och föra fram sina åsikter om rikspolitiken?
     För att öka medlemmarnas möjligheter har några miljöpartister startat gruppen "Grön omstart" på Facebook. Gruppen har drygt 1.200 deltagare. Bredden av åsikter bör ses som en tillgång för ett parti. Polarisering är inte någon hållbar lösning. Nu gäller det för MP att gå vidare på ett konstruktivt sätt.

I media står det gång efter annan att de fyra "utbrytarna" går emot partilinjen. Men vad är då partilinjen? Jo, det är den linje som fastställs av kongressen i partiprogram, valprogram med mera. Riksdagsgruppen är inte partiet utan just en grupp. Men det är riksdagsgruppens agerande som får den stora uppmärksamheten.
     Var finns då den gröna ideologin i dagens praktiska rikspolitik? Det är en fråga som många ställer. Svaret är att den finns i flera delar av regeringens politik. Men det handlar också om den linje som de så kallade utbrytarna hävdar i några viktiga frågor. Många hävdar att dessa fyra faktiskt står för partilinjen – medan övriga i riksdagsgruppen står för grupplinjen.

Media har, som vanligt, frossat i problemformuleringar. Inte minst Dagens Industri. Nyligen hade tidningen en artikel med rubriken ”Fridolin ryter till mot MP-utbrytarna”.
     Kanske borde Fridolin istället ryta till mot Löfven & Co som har kopplat greppet om regeringspolitiken och fört ner MP till närheten av de 4 procenten – den yttersta smärtgränsen. Om Fridolin då istället skulle ”ryta till” i regeringen – vad blir då effekten? Då kan Löfven säga att i så fall får ni lämna regeringen – så kör vi själva. Skulle det rentav vara en bra lösning för MP – en räddning inför valet 2018?
     Politik är värderingar, ställningstaganden och handlingskraft. Det handlar i praktiken om komplicerade samband. I ett koalitionssamarbete är det hela tiden fråga om problem som måste lösas. Men när problemlösningarna innebär så stora eftergifter att den egna partisjälen skadas – då är det fara å färde.
      Därför krävs nu gemensam samling och en konstruktiv debatt om hur MP går vidare – och återhämtar sig.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet 4 oktober 2016