22 september 2016

Nya lagen ger konkurrens om "sociala bostäder"

Längst ner på den sociala trappan finns de hemlösa varav många är uteliggare. Deras situation har nu förvärrats.
      Från den 1 mars i år gäller den nya bosättningslagen som gör kommuner skyldiga att ta emot nyanlända för bosättning efter anvisning från Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen. De nyanlända som anvisas till kommunerna under 2016 är kvotflyktingar eller personer i Migrationsverkets anläggningsboenden som har fått uppehållstillstånd. Antalet personer som ska anvisas till varje kommun under året är fastställt av regeringen i så kallade kommuntal. 2015 kom ca. 160.000 flyktingar till Sverige, i år väntas ca. 30.000.
      Kommunernas ekonomiska problem förstärks nu av att den statliga dygnsersättningen för unga flyktingar ska minskas från 1 januari 2017. Totalt handlar det om miljardbelopp som kommunerna i all hast måste få fram. Protesterna är starka.
      Landets kommuner ser nu över olika möjligheter att lösa bostadsproblematiken. Förutom att flera kommuner i likhet med Malmö överväger att köpa bostadsrätter, så har flera kommuner passat på att köpa småhus om priserna varit rimliga, för att komma ifrån dyra dygnskostnader för hotellboenden. Stockholms stad har prövat flera olika lösningar och råkat ut för ett flertal överklaganden från blivande grannar till nyanlända. Staden har också reserverat ett hyreshus, avsett för socialt utsatta stockholmare, till nyanlända.
      Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS, är en unik och viktig boendeform som måste värnas. SHIS är ett allmännyttigt bostadsbolag som ägs av Stockholms stad och är Stockholms stads största hyresvärd när det gäller sociala bostäder. Beståndet omfattar ca. 2 300 hyreslägenheter.
       Sedan flera år är det planerat för en ny fastighet för SHIS i Västertorp, Stockholm. När Stockholms stads samordnare för nyanlända, Fredrik Jurdell, då säger i DN 17 augusti att dessa SHIS-bostäder skulle ha använts till socialtjänstens grupper, men vi har nu styrt över dem till nyanlända, bör man resa varningsflagg. Bostäderna behövs för det syfte de var avsedda. Det handlar om totalt 180 lägenheter varav många till familjer.
       Fredrik Jurdell, säger vidare: ”Det är alltså inte som för Socialtjänstlagens grupper då kommunen gör en individuell bedömning innan det eventuellt kan bli en bostad. Bosättningslagen är en tvingande lagstiftning där vi får ett antal personer som ska ha bostad.” Det stämmer. I princip står därmed nya bosättningslagen, där alla med uppehållstillstånd ska få bostad, över socialtjänstlagen.
      Det är en stor utmaning kommunerna står inför. I exempelvis Stockholm finns 2.800 nyanlända som ska få bostad genom kommunen. Men vart ska då alla de "inhemska" bostadslösa, som normalt skulle kunna få lägenhet via Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS, ta vägen? SHIS är Stockholms stads bostadssociala resurs som ska sörja för att familjer, unga och personer som har särskilt svårt att få bostad ska få korttidskontrakt. Reglerat efter socialtjänstens beställning.
– Ett exempel på konsekvenserna av den nya bosättningslagen är följande: Uffe hyr tillsammans med sin två tonåriga söner en villa på Lidingö. Avtalet med Lidingö stad är ett sexmånaderskontrakt som familjen fått förnyat två gånger.
      Från börjar lät det som att staden inte hade några planer med huset utan att man t.o.m. kunde fixa ett tillsvidarekontrakt för Uffe. Men i våras kom beskedet att familjen måste flytta senast 31 augusti. En flyktingfamilj skulle flytta in. Man kan inte sätta en familj på gatan för en annan familj, tyckte Uffe. Han och sönerna är uppvuxna på Lidingö. Uffe har betalat skatt och barnen går i skolan där.
      Redan 2014 började forskare och professorer i socialt arbete slå larm om att bostadssituationen för de hemlösa blivit sämre. Flyktingströmmen har sedan dess förvärrat deras situation. Kommunerna måste följa lagen och ordna bostad åt vissa nyanlända.
      I höstas flyttade 10-20 hemlösa in i Mariagården, en tom förskola på Södermalm i Stockholm. När de fick höra att de skulle kastas ut av hyresvärden ockuperade de byggnaden. För media berättade de om ett utanförskap och en kamp för att överleva. De hade ingenstans att ta vägen och ville sova varmt på vintern.
      Hemlösas tillstånd varierar. En del är missbrukare, andra inte. Generellt önskar de en egen liten vrå att gå till. De vill få tillgång till en lokal där de kan duscha, möjlighet att tvätta sina kläder och få mat.
      Frågan är om regering och riksdag, när det gäller denna nya lag, sett till de undanträngningseffekter på det sociala boendeområdet som den nya bosättningslagen kan ge. Lagen behövs för rimlig fördelning av nyanlända över landet. Men det finns ett uppdämt behov av sociala bostäder som också måste lösas – i stora delar av landet. Alla dessa personer och familjer får inte falla i medieglömska när resurserna nu är starkt begränsade.

Eivor Karlsson

Infört i Miljömagasinet 9 september -16