19 maj 2015

Kunskapsklyftor i mediesamhället

Medievanorna förändras och förstärker nu alltmer de socioekonomiska skillnaderna i samhället. För demokratin är det viktigt med kunniga och informerade medborgare. Där har såväl media som skola ett ansvar att förmedla var adekvat information kan sökas, diskuteras och ifrågasättas. Inte minst för elever med föräldrar som inte visar vägen.

De traditionella medierna har varit viktiga när det gäller för politiker att informera och för allmänheten att följa, påverka och ifrågasätta. Så är det fortfarande men många har också övergått till sociala medier på Internet.

Facebook med sitt varierande budskap är ett sådant exempel. Där kan man läsa artiklar med information från dagstidningar, radio och TV. Eller föra positiva dialoger som ger många klick. Men där finns också en djungel av åsikter.

Uppsala Nya Tidnings chefredaktör Charlotte Friborg tog nyligen upp problematiken vid ett seminarium på SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle som hade rubriken Det nya medielandskapet. Hon sa att ”det är beklagligt att de människor som är mest beroende av politiska beslut är de som är minst insatta”.

Peter Kadhammar skrädde inte på orden i Aftonbladet den 17/4 med rubriken Siffrorna visar nya klassamhällets intåg. ”Nu vandrar vi raskt mot ett klassamhälle som är värre än ett där den ene har hög inkomst och den andre låg. Vi går tillbaka till ett samhälle där överheten har monopol på vetande, ett samhälle där den ene har kunskap om världen, insikter i politiken och kan tillgodogöra sig komplicerade texter, och där den andre är ett slags funktionell analfabet som glor på kul klipp på Youtube.” Naturligtvis är det viktigt att ta del av det som inspirerar och intresserar oss på Internet, det ska vi inte alls förringa.

Skolans roll är viktig när det gäller att lära eleverna kritiskt tänkande i en växande medial värld där både ansvar och möjligheter måste betonas. Men eleverna behöver stöd och råd i den digitala utvecklingen. Låt oss säga 30 minuter per vecka, med lärarstöd. Timplanen medger förmodligen inget större utrymme för detta, för närvarande.

Tiden för undervisning borde ägnas åt att inhämta kunskap och söka källor, men också att undvika ökade faror på Internet, som mobbning, kränkningar och nätporr med koppling till sexbrott. Viktigt att informera både pojkar och flickor om detta. Skolan borde här ha ett stort ansvar eftersom det är den plats där alla kan få denna information – som man inte kan förutsätta att alla elever får därhemma.

Likvärdighet bör eftersträvas i landets skolor. Vi är inte där idag. Men vi ska inte byta ut penna och papper mot en dator. Datorn ska användas när det finns ett syfte med att använda den. Ett utmärkt verktyg, rätt använt, i skolarbetet.

Det är mer som behöver förstärkas i skolans timplan och som kan konkurrera om ekonomiskt utrymme. En extra undervisningstimme i matte per vecka i årskurs 7-9 skulle, enligt regeringen, kosta en halv miljard per år. Den mattetimme som skulle ha införts hösten 2016 försvann i vårbudgeten, men kan återkomma senare.

Baskunskaper för att få godkänt slutbetyg är nödvändiga, men också kunskap om hur man skall lära sig att navigera och granska information på Internet. Det behövs en nationell satsning på såväl en extra mattetimme som på digitalisering. Skolan måste inte bara förbereda inträdet på arbetsmarknaden utan också förmedla kunskaper i demokrati.

Om vi ska få ”en skola för alla” är en källkritisk medvetenhet helt nödvändig i det nya kunskaps- och mediesamhället.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 20, 15 maj 2015

17 maj 2015

Bör SL:s trafiknämnd avgå?

Under ETC Debatt ställer Olof Fryklöf, förtroendevald i SEKO Pendelklubben, frågan: ”Varför mörkades SL:s dåliga ekonomi?” (Tyvärr kan jag inte få fram någon länk.)

Den 15 september 2014, dagen efter valet, presenterade SL:s trafikförvaltning sitt budgetunderlag för politikerna i trafiknämnden inför 2015. Där framkom att det behövdes ett tillskott på 500 miljoner kronor för att kunna bedriva den kollektivtrafik som planerats under året.

Men den moderatstyrda alliansen ville bara skjuta till häften av beloppet, 250 miljoner kronor. Den rödgröna majoriteten lade ett motförslag – SL skulle få hela beloppet – 500 miljoner kronor. Om förslaget hade presenterats innan valet kunde det bli en valfråga av dignitet i Stockholms län.

Orsaken till underskotten antas vara felinvesteringar och att pengar har lagts på tveksamma projekt och konsulter. Vidare har biljettintäkterna legat hundratals miljoner under det som budgeterats.

Olof Fryklös nämner det första och hittills enda sparpaket som lagts fram av SL.Det gäller pendeltågen. 24 miljoner kronor ska SL spara genom att ställa in 108 tågavgångar – per vecka – varav 104 gäller trafiken till och från Nynäshamn och fyra till Järna. Det slår mot intäkterna – fler kommer att ta bilen. Det innebär kraftigt minskad bemanning på pendeltågsstationerna. Färre tågavgångar och avveckling av betalvärdar blir konsekvenserna. Allt det här kommer leda till missnöjda resenärer, mindre biljettintäkter och vandaliserade stationer.

”Ryktet talar om ett kommande stålbad som ska drabba busstrafiken i länet. Är det den ”olönsamma” men livsviktiga trafiken till glesbygdskommunerna som står på tur?”, undrar Fryklöf.

Några synpunkter från undertecknad: Det sociala perspektivet förefaller helt saknas. Och den uteblivna insynen i upphandlingen förefaller total. Även försämringar i de centrala delarna av Stockholm kommer att drabba resenärerna med indragna busslinjer, glesare turtäthet och höjda biljettpriser. Det är inte heller miljösmart. Inget samråd med resenärerna har förekommit.

Man kan samråda med resenärerna när det gäller namn på nya tunnelbanestationer – men inte när det gäller sådana här stora förändringar. Tidigare fanns det regionstyrelser med lokalkännedom som kunde stoppa sådana här förslag från tjänstemän. Nu är det bussentreprenören som bestämmer och maximerar sin lönsamhet.

Se även tre intressanta länkar i ETC:s ledare ”Slakten på kollektivtrafiken”.

De privata aktörerna som driver kollektivtrafiken gör stora vinster som vida överstiger besparingskravet på 250 miljoner kronor. Vinster som nu ska finansieras med nedskärningar och som drabbar och betalas av resenärer och skattebetalar.

Olof Fryklöf nämner också skandalupphandlingen 1999 och den katastrofala trafikstarten 2000. Då startade de anställda en namninsamling med krav på dåvarande SL-styrelsens avgång. Senare visade det sig att både SL-styrelsens dåvarande ordförande som dess VD ”haft sina fingrar i syltburken som de inte borde haft”.

Olof Fryklöf avslutar sin artikel:” Frågan är om det inte snarast är dags för oss att på samma sätt kräva trafiknämndens avgång och titta närmare på hur besluten fattas i landstingshuset och hur det påverkar oss alla? Det stinker lika illa idag som det gjorde för 15 år sedan!”.

Eivor Karlsson

01 maj 2015

SL:s nya busstrafik skapar kaos.

I midsommar börjar bussarna i Stockholm köra enligt ny tidtabell och med indragna linjer.En fråga infinner sig: Varför har det varit så tyst från oppositionen? S,V och MP vill ju inte att fler istället använder bilen.

Visst – Gunilla Cromvall, V, har påpekat att bussbolaget får stort inflytande över linjeförändringarna. Att det inte är förankrat politiskt tycker vi är livsfarligt, säger hon. Även S har påpekat att när man gör så här stora förändringar bör man ha det brett samråd. För att politiker ska kunna ta ansvar bör man också ta politiska beslut. So far so good. Men varför har inte oppositionen gått ut i media och debatterat konsekvenserna av dessa indragningar?

Det är en spridd allmänhet, PRO Östermalm och Gröna Seniorer i stockholmsregionen, tillsammans med många undertecknade protestlistor som försökt lyfta frågan om indragningarna. Majoriteten i Stockholms stad har också reagerat.

Keolis vann upphandlingen om busstrafiken 2013 med ett pris som var 19 procent billigare än närmaste konkurrenten. Resultatet blir nu glesare turtäthet, indragna linjer och högre biljettpris. Trafiklandstingsrådet Kristofer Tamson, M, säger att Keolis vann, inte bara på grund av priset, utan på en sammanvägning av pris och kvalitet. Men det beror vad man lägger i begreppet kvalitet.

I särskilda uttalanden i trafiknämnden reste oppositionspartierna S och V varningsflagg för att välja ett ”synnerligen lågt anbud” och att konsekvenserna skulle kunna dra ned kvaliteten på trafiken. Så långt har oppositionen reagerat men inte nämnvärt utåt för att väcka opposition. Uttalanden och motioner blir oftast en hyllvärmare som inte når ut till allmänheten om det inte följs upp med debatt och diskussioner. Och det har funnits tillfällen.

Över 1.400 personer har skrivit på en protestlista bara mot nedläggningen av busslinje 43 och 44. . Resenärerna kritiska mot SLs nya busslinjernät.

I artiklar ser man ofta bilder av äldre personer med rollator träda fram och oroas. De är inte ensamma. Opinionen i olika områden är stark. T.ex i Ruddammen där busstrafiken minskar när linjerna 43 och 44 försvinner. En del barn tar nu bussen till Engelbrektsskolan. Hur ska de sen komma vidare nu, undrar en förälder. Jo, de får åka med 61:an och sen byta buss. Men det kommer de nog inte att göra. Föräldrarna kommer att sluta köpa busskort till barnen eftersom det inte är någon idé.

Linje 61 kommer inte heller att kunna ersätta linjerna 43 och 44 eftersom dagens bussar där idag också fungerar som en servicelinje för äldre. Många äldre åker idag med t.ex. 44:an från Rudddammen till Fältöversten för att handla. Busstrafiken ersätts delvis men för handikappade och äldre är det inget alternativ. 61:an kommer framöver att ta upp resenärer mot Odenplan istället för mot Skansen och Östermalm. Det är rena snurren, anser de boende. Protestlistor har på olika håll samlats in. Men utan att politikerna har lyssnat

Det är också förvånade att Keolis planerar på att dra in hållplats Kungsträdgården eftersom där finns en bytespunkt för flera linjer.

En annan redan indragen hållplats är utanför sjukvårdsaffären Varsam på Kungsgatan 59. Dit söker sig många, både funktionsnedsatta och utskriva patienter från sjukhuset för att få hjälpmedel. Nu stannar bussen vid Hötorget och Cityterminalen. Det är en lång stäcka med tanke har rörelsehinder eller trötthet. Det är bara några exempel på vad försämringarna i busstrafiken innebär för Stockholm. Och visst finns det aktiviteter som oppositionen borde lyssna på när majoriteten slagit dövörat till. Kritiken växer mot busslinjenätet

Till det märkliga hör att landstingets trafiknämnd inte tycks ha behandlat frågan om indragningarna. Är nämnden överkörd?

Remissvar på föreslagna trafikförändringar (pdf)