29 mars 2015

Pensionssystemet behöver revideras!


Pensionssystemet är nu aktuellt för nödvändiga förändringar för att stärka systemet och förbättra pensionerna. Nu är det läge att sätta ljuset på systemets för- och nackdelar.V och MP motsatte sig pensionsuppgörelsen 1998. MP ingår idag i regering med S. SD har tillkommit i riksdagen sedan 1998. Hur kommer riksdagens partier att agera i pensionsfrågan?

Tre partier som då stod utanför pensionsuppgörelsen 1998 borde agera mot systemets negativa konsekvenser. Det var V och MP. Idag även SD. MP ingår idag i regeringen med S.

Tydligt är att det krävs en jämnare och mer aktuell utveckling av inkomstpensionen.Inte minst vad gäller bromsen. Den infördes i pensionssystemet 2001 som en försäkring mot att en vikande svensk ekonomi skulle hota systemets ekonomiska stabilitet. Då trodde man att bromsen inte skulle behöva användas. Idag vet vi hur bromsen påverkar vår framtid.

1998 beslöt riksdagen med röstsiffrorna 257 mot 17 att överge det gamla pensionssystemet med ATP och folkpension. Bakom beslutet stod en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och nuvarande Alliansen. Som skäl för omläggningen uppgavs svåra påfrestningar på ATP-systemet. Det hade förutsatt en ständig tillväxt av samhällsekonomin, vilket inte alltid var fallet. Pensionsutbetalningarna befarades också bli större än förväntat på grund av ökat antal pensionärer.

Orättvisorna drabbar dagens och morgondagens pensionärer. 225. 000 svenska pensionärer lever redan idag under EU:s fattigdomsgräns, enligt Pensionsmyndigheten. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år. Det är alarmerande att så många, efter relativt många yrkesår, får så låg pension vid 65 års ålder att de får nöja sig med garantipension – det som tidigare kallades ”fattigpension”.

Det nuvarande pensionssystemet slår hårt bl.a. mot kvinnor med svag inkomstutveckling, deltidsarbetade och invandrare. Det drabbar också förtidspensionärer, långtidsarbetslösa, utförsäkrade eller anhöriga som går ner i arbetstid för att komplettera när hemtjänstens insatser inte räcker.

Det är bra om den som orkar och vill jobba längre kan ha kvar sin anställning framöver till 69 år. Men alla kan inte jobba till 69. Många är utslitna långt före dagens pensionsålder. Hur ska de orka jobba två år extra? 70 procent av dem som hamnar under EU:s fattigdomsgräns är kvinnor. Detta bör beaktas när man nu granskar hela pensionssystemet. Därför måste du jobba två år extra.

Pensionen är ibland på gränsen till ovärdig, vilket framgår av Kommunal:s och SKTF:s rapport ”Pensionen – en kvinnofälla”. Det krävs en ordentlig utvärdering av pensionssystemet i sin helhet. Ett ekonomiskt hållbart pensionssystem skall gynna dagens såväl som morgondagens pensionärer.

Är det svenska pensionssystemet så hållbart som man utgick ifrån då det konstruerades på 1990-talet? Ja, om man ser det ur ett systemperspektiv – det kan hantera demografiska och ekonomiska förändringar. Men för alla de pensionärer som i dag lever under fattigdomsgränsen och som drabbas av att pensionernas svängningar mellan åren är pensionssystemet inte hållbart – varken idag eller i framtiden. Pensionsomräkningen bör i högre grad följa löneutvecklingen.

Tvåsamhet är för många en förutsättning för att få det att gå ihop ekonomiskt. Men 60 procent av de kvinnliga pensionärerna är ensamstående. Och i åldersgruppen 85 år och äldre lever 80 procent i singelhushåll.

I januari skickades ett förslag ”En jämnare och mer aktuell utveckling av inkomstpensionerna”, ut på remiss från regeringen och allianspartierna. En mer utjämnad broms innebär att en mjukare broms skulle sänka pensionerna mindre i dåliga tider men betalas med svagare höjningar i godare tider. Bromsen är alltför känslig för tillfälliga förändringar. Förslag till några nya pengar till själva pensionssystemet har dock inte framförts.

Nu har de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna lämnat in ett gemensamt remissvar om bromsen till regeringen där de grundligt motiverar sitt ställningstagande. Grundkritiken går ut på att förslaget innebär ”ett försök att dölja bristerna i pensionssystemet i stället för att erkänna att dagens pensionsbroms inte fungerar”. ”Att smeta ut sänkt pension är ett dåligt förslag”.

De fem undertecknarna vill i sammanfattning följande: Premiepensionssystemet PPM bör tas bort. Avgiften på 2,5 procent bör tillföras inkomstpensionssystemet.Två andra åtgärder är att ekonomiskt förstärka pensionssystemet så att pensionsavgifterna höjs.Samt att de pensionsavgifter som överstiger det så kallade ”intjänandetaket” också går till pensionssystemet. Idag överförs de pengarna till staten som skatt.

Med tanke på hur resultatet av pensionsuppgörelsen 1998 blev bör varje parti tydligt redovisa hur de vill förändra pensionssystemet och bromsen. Ett bra förslag, som också gynnar de med svag inkomstutveckling, borde få majoritet i riksdagen.Ca 26 procent av de röstberättigade är 65 +.

01 mars 2015

En skam för skolor!


Barn och elever med NPF,  neuropsykiatriska diagnoser, är en av flera gruppen som är missgynnade i politiken.  Ska resultaten i skolan bli bättre måste fler barn må bättre, enligt Bris.

Man kan fortsatta att dänga Pisa-rapporten i huvudet på varandra men så länge politikerna inte förstår att lärande kräver en lugn och inbjudande miljö blir det inte bättre. Vissa elever behöver en mer lämplig lärmiljö än andra.

Det handlar bl.a om fallet Elinor. Konsekvenserna av att hon inte fick gå kvar på sin resursskola slutade med att hon blev inlåst på ett HBV-hem på obestämd tid. Jag har skrivit flera interpellationer om dessa elever för att uppmärksamma deras situation.  Men med klent resultat.
   
2012 skrev två  MP-politiker en bra och tydlig riksdagsmotion om resursskolor. Men sen hände inget mer. Fram till 2013. Ändrade  MP då sin politik och synen på resursskolorna? 2013 var dessa skolor inte längre så viktiga. Oppositionen S, V och MP ställde sig bakom Alliansens neddragningar av tilläggsbeloppen för resursskolorna.

Här riksdagsmotionen. Läs.  ”Särskilt stöd och tilläggsbelopp, dvs. skolpeng för elever i behov av särskilt stöd i fristående förskolor och skolor”.
 
Historien om Elinor börjande hösten 2011 när hon flyttades från en resursskola till en vanlig skola. Elinor hade svårt att hänga med på lektionerna och under en konflikt blev hon arg och vred om armen på en lärare. Hon stängdes av och en polisanmälan upprättades.

 Hon har genomgått en utredning där mycket tyder på att hon har ADHD och ett konstaterat trotssyndrom. Av dessa diagnoser kan man dra slutsatsen att Elinor hade svårt med det sociala samspelet, bristande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter, låg uthållighet. och försämrad impulskontroll. Då klarar man inte alltid av en vanlig skola.

 Det var ordföranden i socialnämnden som bestämde att Elinor skulle placeras på ett HBV-hem. När reportern konfronterade honom stängde han dörren. Han var inte längre ordförande och ansåg sig inte behöva svara på frågor. Han var fri – men Elinor låstes in.Elinors historia     

Vid en resursskola får eleverna hjälp med att förbättra inlärningsprocessen, att stärka koncentrationsförmågan och att öva social kompetens i liten grupp.
Interpellation 2007. ”Om  elevernas och resursskolornas problem.” . 

Programmet Kaliber tog 2012  upp bl.a.
elever med  NPF  som t.ex. ADHD. Ett exempel var då 12-årige Kevin. Hans problem ökade när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Han hamnade lätt i konflikter. Han hade blåmärken, blödde en gång från huvudet när han kom hem från skolan. En annan gång blev han stampad på i gympan då han redan låg ner. Interpellation 2012  ”om skolans brist på stöd till elever”.

Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?     

Sommaren 2013 blev resursskolornas situation högaktuell i Stockholms stad. Plötsligt skulle tilläggsbeloppen dras in eller minskas kraftigt. Under flera månader fick resursskolorna stor uppmärksamhet i media. Alla turer var inte snyggt skötta från högre ort. 

Jag skrev då en MP-interpellation för att lyfta fram problematiken och turerna kring detta.   ”Om elevernas och resursskolornas problem”   

 Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?       

17-åriga Elinor har varit tvångsomhändertagen och inlåst på statliga institutionshem på obestämd tid. Hur kan detta få hända i Sverige? Det hela började när Elinor inte fick gå kvar på sin resursskola. Hon placerades på ett HBV-hem. Där blir lätt konflikter. Man är väldigt fokuserad på regler, strukturer och ramar. För Elinor som i sin grundproblematik har inslag av  brister i det sociala samspelet, koncentrationssvårigheter och försämrad impulskontroll förvärrades situationen.
 

Elinor uppvisade, som många andra med samma problematik – två sidor. När hon var ute i frihet som t.ex.när hon gick på varuhus, fikade med vårdarna etc. – och inte pressades in i svåra situationer – var hon som vilken tonåring som helst. När hon tvingades in i en skolmiljö som inte passade henne eller när hon låstes in på HBV-hem uppvisade hon en helt annan sida. Hanteringen av Elinor är en skam för socialtjänsten och skolan.