31 maj 2014

Allas behov av boende och trygghet


Situationen för vräkta och hemlösa barn är alarmerande, särskilt i storstäderna, Det behövs en särskild handläggare, lätt tillgänglig så att elräkningen, hyran eller andra viktiga räkningar blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är obetald hyra. 

Den andra stora orsaken är bristen på bostäder. Inte minst i storstäderna där man omvandlat många hyresrätter till bostadsrätter. Här interpellationen Vräkta och hemlösa barn.

Borgarrådet sa bl.a. i debatten att de siffror som interpellanten Eivor Karlsson hänvisar till är i sig helt korrekta, tagna direkt ur stadens databas. Däremot framgår det inte av interpellationen att detta är rådata som inte är analyserade och därmed inte ger en helhetsbild.

Det var intressant information från borgarrådet. Och nytt. Vilket värde har då den statistik som framkommer runt om i landet när man talar om vräkning och hemlöshet bland barn? 

Vidare sa borgarrådet sa  att vi kommer att få en mer genomgripande analys av statistiken. Vartannat år  får socialnämnden statistik om familjer i osäkra boenden. Borgarrådet hade många förklaringar till vräkta och hemlösa barn. Men det kan också vara så att många bor i andra hand, sa borgarrådet.  Ofta ser vi att det är familjer som kommit till Sverige från utlandet.

De har befunnit sig i Sverige men har saknat arbete, oftast under mer än tre års tid, och de lever i osäkra boendeförhållanden. Vi har tagit emot många människor från andra delar av världen därför att vi vill ha det så, sa borgarrådet och påpekade att budget och skuldrådgivning också är viktigt.

Men det är inte säkert att barnfamiljer från andra delar av världen är i majoritet. Många svenska barnfamiljer vräks också. Barnombudsmannen, som jag hänvisade till, var tydlig när det gäller vräkning av barnfamiljer. Det är inte förenligt med svensk lagstiftning.   

Jag påpekade också att av svaret framgår att den kö som  tidigare  fanns inom SHIS, Stiftelsen Stockholms Hotellhem, för att få lägenhet  idag är, enligt svaret,  i stort sett borta. Stiftelsen Stockholms stads bostadssociala resurs ska sörja för att familjer och personer som har särskilt svårt att få  en bostad – även på sikt – ska få hjälp. Är det möjligt? undrade jag.  

Svart blev att Stockholm planerar för 500 lägenheter för SHIS räkning. Svaret övertygade inte mig. Problemet är att i takt med att fler och fler i Stockholm blir akut bostadslösa, har kön  blivit allt längre till att få en tillfällig bostad genom SHIS.

Stockholm borde investerat i nya fastigheter och minskat bostadsbristen på den öppna bostadsmarknaden och därmed också underlättat för utsatta grupper i behov av en bostadssocial resurs, som SHIS. Miljardvinst från de kommunala bolagen går till andra verksamheter än bostadsbyggande inom kommunen. 

Senare denna kväll, 26/5,  behandlades motionen  Program för  att motverka hemlöshet i Stockholm.  Motionen borde fått en återremiss för översyn.

Jag sa bl.a. i mitt anförande: Hemlöshetsfrågan kan inte bara begränsas till socialtjänsten. Det handlar om bostads- och arbetsmarknadspolitik.  Socialtjänsten måste samarbeta med andra aktörer som stadens förvaltningar, hyresvärdar, myndigheter, idéburna organisationer etc.

 I övrigt kan sägas att det finns inte ens något delmål eller övergripande mål  om att färre barnfamiljer ska vräkas från sina hem. I stället sätts delmål om att en barnkonsekvensanalys ska göras inför en avhysning av en barnfamilj och att barnfamiljer som vräks ska erbjudas en  ”återbesökstid inom 5 dagar” efter att vräkningen verkställts.

Ambitionsnivån ligger inte högt här. Barnombudsmannen skulle nog skaka på huvudet om han läste eller hörde detta, ansåg jag. Tillsätt istället en särskild handläggare som är lätt tillgänglig om hyran eller andra viktiga räkningar inte blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är  obetald hyra.

Tillgången på försökslägenheter och akutboende såväl som lämpligt boende för vräkta, avhysta barnfamiljer är otillräcklig.

En ”ny” riskgrupp hemlösa är äldre personer, som t ex på grund av sjukdom eller annan orsak har svårt att sköta sin ekonomi och därmed riskerar att bli vräkta. Antalet hemlösa 65 +  måste snabbt  minska och inga 65 + ska hänvisas till härbärgen eller andra akuta boendelösningar som camping eller vandrarhem. 

Vi har också en annan ny grupp hemlösa. Det är hemlösa EU—medborgare Här  bör strategin  kompletteras med en handlingsplan för arbetet med hemlösa EU-medborgare. Frågan är inte enkel –  men vi kan ändå inte blunda för behovet av en strategi.

Slutligen sa jag: Ett förslag borde vi alla vara  överens om – här och nu: Nämligen 0-tolerans mot vräkningar  av äldre och barnfamiljer.


25 maj 2014

Inhumana utvisningar – vad gör politikerna?

Just hemkommen efter valsedelsutdelning får jag insyn i en annan verklighet. Om en pappa som ska utvisas efter tio år i Sverige.

Den svenska invandringspolitiken är inte tydlig. Få medborgare vet vad den egentligen handlar om. Svenskarna är generellt vänligt inställda till invandring men vill ändå veta vad den innebär. Vissa partier vill ha fri invandring, de flesta anser dock att det måste finnas en viss begränsning samt att alla EU-länder bör ta ett större gemensamt ansvar.

Politiker bör också vara tydliga med vad de menar med arbetskraftsinvandring. När man talar om invandring, asyl och liknande bör det också införas det som tidigare betraktades som ”särskilt ömmande fall”.

Tvååriga Maria Gevokiyan från Armenien skulle utvisas tillsammans med föräldrar hon inte känner och som dessutom inte haft vårdnaden om henne. Maria är nämligen fosterhemsplacerad. Uppemot 400 personer deltog i en manifestation i Piteå mot den inhumana utvisningen av Maria. Utvisningen sköts då upp så att en ordentlig utredning ska kunna genomföras.

Så var det fallet med den 4-åriga handikappade flickan vars pappa hade dött i cancer. Mamman stod ensam med sorgen och omsorgen om sonen och dottern. Hemlandet, Albanien, kunde inte ge dottern den vård som hon behövde. Om detta fall har det varit tyst.

Igår fick jag höra om en uppseendeväckande utvisning. Den man som jag, barnbarn, föräldrar och andra boende kring Lindövägen, Oxenbergen i Norrköping brukar handla smågodis, glass och annat hos, ska utvisas. Han är delägare i den blå Pressbyråkiosken på Lindövägen.

Han har arbete, bostad, familj och betalat skatt. Nu är han redan i förvar på Migrationsverket i Flen. På tisdag ska han, om inget nytt framkommer, utvisas. Det finns inte ens tid att protestera.

Politiker som skapar lagar kring invandring borde – de är t.o.m. skyldiga – att förklara för allmänheten vad lagarna innebär.Vilka direktiv får t. ex. Migrationsverket? Vi medborgare ska, tillsammans med EU, ta hand om människor som har ett skyddsbehov. Men vad innebär arbetskraftsinvandring? Vilka räknas dit och på vilka premisser? Det vill vi veta.

Skulle det inte finnas plats för en skötsam 26-åring med fast arbete och bostad i Sverige? Det är inkonsekvent, inhumant men också en förlust för samhället att skicka ut en person som bott här i tio år.

Det skyddsbehov han kan tänkas ha i Sverige kan han inte uppge. Landet han skickas till är nämligen Iran. Småbarnspappa kan utvisas till Iran.

14 maj 2014

Socialen –myntet har två sidor.


Socialtjänsten, det sista skyddsnätet, är den förvaltning som sannolikt har mest kontakter med befolkningen i samhället. Från enkla till svårare frågor. Det är också socialtjänstens verksamheter som tydligast märker konsekvenserna av förändringar och konjunktursvängningar i lokalsamhället.

Socialtjänsten är en myndighet med dubbla uppdrag. Maktutövning och stöd. Människor som kommer i kontakt med socialtjänsten befinner sig i en beroendeställning och har ofta svårt att hävda sin roll. Svårast är barnavårdsärenden där en konfliktsituation ofta uppstår.

Sekretessen är, å ena sidan viktig, å andra sidan ett hinder för kontroll utifrån. Bristen på insyn  skapar problem vad gäller barn som far illa, barn som omhändertas felaktigt men också vad gäller insatser, uppföljning och resurser med mera. På många socialförvaltningar finns stora problem. Inte minst vad gäller ekonomin.      

Socialsekreterarna  har en dubbelbottnad yrkesroll. De ska både arbeta för att ge hjälp till försörjning och hjälp till självförsörjning.De ska omhänderta barn som far illa men också vara ytterst lyhörda för de fall som befinner sig i en gråzon för omhändertagande.

Detta  är myndighetsutövning, sekretess, kultur och makt i en komplicerad sektor. I detta klimat ska socialsekreterarna verka och fatta svåra beslut. Det handlar om deras arbetsmiljö och där bristen på ekonomiska förutsättningar är starkt begränsade. 2011 tog socialsekreterarna i Stockholm, men också på flera andra håll i landet, upp sin situation.

Nu bryter vi tystnaden, var socialsekreterarnas motto i Stockholm 2011. Och jag skrev interpellationen om  ”Höga mål och  minskade  resurser inom socialtjänsten.”

Men socialtjänsten består av mycket, mycket mer än  socialsekreterarnas löner, bristande resurser, stress och ibland felaktiga beslut. Det handlar om en maktutövning som kan få oerhörda konsekvenser för de som berörs. Det handlar också om rättssäkerheten. Ytterst är det politikerna i socialnämnden som bär ansvaret. Just nu är det felaktiga omhändertagandet av de två barnen i Mark föremål för rättegång.

 Å ena sidan sviker socialtjänsten barn i behov av omhändertagande – som i Karlskrona. Å andra sidan överreagerar man – som i Mark. I Karlskrona med ond bråd död som följd för ett litet barn där orosanmälningar inte tagits på allvar. Dit nådde inte Lex Bobby fram.

Eller då socialtjänsten, tillsammans med ansvariga politiker i Mark, ryckte upp två små barn från en lycklig tillvaro. Dessutom skedde det utan dokumentation och utan att ha prövat den biologiska förälderns förmåga att ta hand om sitt barn vid den aktuella tidpunkten.

Det har skrivits mängder av artiklar om Markfallet. Dokument har tagits fram och intervjuer har gjorts. Åtskilliga  radiointervjuer  och Uppdrag granskning, UG,  har gjort två dokumentärer. Av dokument från UG  framgick att barnen sagt att de ville hem – men där dokument undanhölls. Den dokumentation som fanns var undermålig.  
  
Radio
Sjuhärad  kunde tidigt avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, (som kom efter den nu åtalade S-politikern) vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”. Ingen i socialnämnden agerade.Tiden gick och barnen fick inte komma hem.  

Vad bör allmänhet, berörda och  myndigheter kräva av en vice ordföranden i en socialnämnd? Vad säger lagen? Att inta dubbla roller i myndighetsutövning kan inte vara intentionen i Socialtjänstlagen.  Socialstyrelsen tog bestämt avstånd i fallet nedan men inte heller Socialstyrelsen äger några större maktbefogenheter. Här vice ordförande i Mark som då var med i en mindre lyckad Faecbook-grupp.

UG intervjuade den socialsekreterare som stod för det felaktiga omhändertagandet av de två  Markbarnen. Hon hade inte träffat barnen, inte gjort hembesök –men trodde sig ändå veta. Hon stöddes eller puffades fram av ordförande, S, i socialutskottet, markpolitikern som nu är åtalad.  ”Socialtjänsten har makt och vi vill se maktens ansikte.”

Av Kammarrättens dom framgick att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Men att  det var viktigt att barnen, som ett led i sin bearbetning, fick fortsatt möjlighet att umgås med fosterföräldrarna. Men Marks socialnämnd trotsade Kammarrättens dom. 

En ledamot i socialnämnden anmälde i mars i år Mark för det utebliva umgänget till  IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Ordförande i socialutskottet, som nu gått från C till M, anmärkte på anmälan.  Trots att socialutskottet haft sedan 2011 på sig att uppfylla Kammarrätten dom. Socialutskottets rykte föreföll viktigare, för nyblivna M-politikern, än barnens behov av kontakt med sitt ursprungliga fosterhem.  

Landets socialförvaltningar är i ett historiskt perspektiv intakta maktstrukturer som har byggts på, lappats och lagats under årens lopp –men  inte förändrats i grunden. Det finns systemfel i den myndighet som berör så många personligt.  Efter Markskandalen uttalade sig experter och  professionen om krav på lagändring – men inget har hänt. Krav på lagändring efter markskandalen  Ytterst är det regering och riksdagen som har ansvar för gällande lagar.  

Barnombudsmannen, BO, Fredrik Malmberg, säger i nedanstående länkade inslag  att det finns inga bindande regler om att socialtjänsten ska öppna en utredning om inkomna orosanmälningar, t ex. Karlskrona. BO talar om systemfel. Och att politikerna borde engagera sig, men barn som far illa är ingen politisk toppfråga i en valrörelse.
Vidare konstaterar BO att på få andra områden skulle man acceptera så stora skillnader mellan  hur skyddsnätet fungerar. 

04 maj 2014

Yaras liv kunde räddats


Den  brutala död som drabbade lilla Yara i Karlskrona är svår att ta till sig. Hennes utsatthet, den brutala misshandeln, kanske över en längre tid, ingen att våga anförtro sig till och säkert också en längtan efter sina föräldrar. En grym värld för ett litet oskyldigt barn. 

Pappan höll kontakt vis Skype med dottern. Han såg  misstänkta blåmärkena och frågade men fick lugnande besked av dottern.Lärarna såg också  blåmärkena men fick förklaring och reagerade inte mer. Men det fanns privatpersoner i omgivningen som reagerade och anmälningar om missförhållanden gjordes. En anmälan gjordes redan i mars 2013.

Trots det anser  Socialtjänsten att de agerat enligt rutinerna. Ända fram till faxet kom. Kommande utredning klargör förhoppningsvis vissa dunkla turer kring socialtjänsten.

I det första chockartade besked som kom i samband med att 8-åringen mördats sades det att föräldrarna befann sig utomlands. Då trodde man att de var på semester. Strax därefter framkom att Yara kommit ensam till Sverige. Polisen sökte under flera dagar att få kontakt med föräldrarna. Det föreföll finnas vissa svårigheter.

Men  bl.a en ”Ansökan om stämning” (bruklig formulering)  vid Blekinge tingsrätt, utfärdad  13-11-05, liksom handlingar av vårdnadshavarna av annan art, fanns uppgifter. Vid, i varje ett tillfälle, enligt obekräftade uppgifter, men noterat i en rapport, skulle Yara blivit ofrivilligt inblandad i vuxnas förehavanden. Men förundersökningar blev senare nedlagda.

I ”Ansökan om stämning” stod bl.a. att enligt § 10(Lgeb) Lagen om god man för ensamankommande barn, skall socialnämnden i den kommun där barnet vistas väcka talan eller anmäla behov av särskilt förordnad vårdnadshavare i domstol där barnet beviljats uppehållstillstånd.
 
 Därefter stod namn och personnummer på Yara, att vårdnaden överflyttats till morbrodern (personuppgifter) då  vårdnadshavarna – Yaras  biologiska föräldrar med namn, adress  och personnummer – är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden.Vidare stod det  att Yara  kom utan vårdnadshavare 2013-02-05 och har tagits om hand  av morbrodern och hans fru.

När man läser handlingen från Karlskrona kommun till Blekinge tingsrätt står var föräldrarna bodde, personnummer samt  deras telefonnummer. Det borde inte varit svårt att finna dem.  

Sist i dokumentet står ” Sedan Yara kom till Sverige har hon haft en god man,  här fingerat namn NN. Då NN sagt upp sina uppdrag som god man på grund av sjukdom står Yara idag utan god  man varav stort behov av att tillsätta en särskilt förordnad vårdnadshavare.” Så långt dokumentet ”Ansökan om stämning”

I akter och handlingar kring Yara, vårdnadshavarna och föräldrarna, i vårdnadsdokument mm och  dokument från Gaza för en återförening med dottern i Sverige fanns uppgifter om föräldrarna. Polisen har också fått kritik för sin senfärdighet. En polis i Gaza eller annan lämplig tjänsteman  kunde snabbt underrättat föräldrarna  om den  tragiska händelsen.

När det gäller gode man, en äldre kvinna, som tydligen gett Yara trygghet, kan förlusten av henne även det ses som en bidragande orsak till den tragiska utgången.  Enligt uppgift är NN nu avliden och kan inte höras om sina iaktagelser. Morbrodern, som nu är misstänkt för mord, blev utsedd till särskilt förordnad vårdnadshavare.

Att Yara miste sin gode man, att socialtjänsten inte tog tidigare inkomna orosanmälningar på allvar, bristande kontroll av vårdnadshavaren och hemmiljön, det olästa faxet – när tid ännu fanns – bidrag förmodligen till Yaras död.
 
Tragedin med lilla Yara berör allmänheten djupt. Gjort kan inte göras ogjort.  Men låt oss få en seriös utredning. Men också en kartläggning av vad som händer alla övriga ensamkommande, utsatta barn. Förutom utsedd vårdnadshavare bör alla  ensamkommande barn få en god man. Familjen trodde att flickan hade det bra.


01 maj 2014

Romerna – en utsatt minoritet


EU har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga. Men EU:s pengar kommer inte, som tänkt, fattiga och romer till del – annat än i begränsad utsträckning.  Rumänien inte är ett u-land vad gäller myndigheter och administration. Det finns en parlamentarisk demokrati, även om det finns mer att önska av den. Men den politiska viljan förefaller saknas.

Många romer saknar formell identitet. De är papperslösa i sitt eget land. Det hindrar många fattiga att t. ex. få vård. Kampen mot mutor och korruption måste också förstärkas. Är man politiker i Rumänien men hjälper romer riskerar man att inte bli återvald. Är det demokrati? Det enda sättet att bemöta detta är med kunskap och öppenhet. 
 
”Romerna i Europa – en förföljd minoritet”  var ämnet på en föreläsning i ABF-huset i Stockholm. Inledare var Thomas Hammarberg, tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter samt tidigare ordförande för både Amnesty och Rädda Barnen. Nu leder Hammarberg en kommission mot antiziganism. 

–Vi måste åtminstone försöka förstå dessa människors situation och inte bara avhumanisera dem med argument som att det är kriminellt, en sanitetsfråga, att det inte ser bra ut, sa Hammarberg

Rumänienkännaren Rickard Klerfors som talar rumänska och hjälpt romer på plats i Rumänien mot myndigheter under ca sju år, kom med intressant information. Klerfors berättade om förtryck och fattigdom i Rumänien. Om att romer varit slavar under mer än fyrahundra år i de tidigare furstendömen som idag utgör det moderna Rumänien. 

Klerfors anser att alla medborgare borde folkbokföras och få identitetshandlingar. Att vara statslös i sitt eget land och inte ens ha de enklaste ID-handlingar får stora konsekvenser.Romer som saknar identitet och officiell adress hamnar utanför bidragssystemen.

Många romer har inga lagliga dokument som bevisar att de äger jorden som deras hus byggts på. De kan vräkas när som helst. Jordlösa romer måste få möjlighet att arrendera, bruka jord och därmed få en inkomst, berättade Rickard Klerfors. Och gav ett bra exempel på lyckat resultat där en familj kunde starta grönsakshandel. Så långt Klerfors.

Det finns i övrigt mycket att säga om romernas situation som uppmärksammats allt mer den senaste tiden i media.  Där framkommer att många bor i ruckel utan vatten, avlopp eller elektricitet. Hälsostandarden är låg, barnadödligheten hög och medellivslängden kort. Funktionsnedsatta barn på institution har ansetts som icke rehabiliteringsbara.

Förutom problemområden som mutor, även inom sjukvården, brist på ID-handlingar, arbete och beboliga bostäder för romer utgör utbildningen och  skolan en viktig roll  som snabbt måste förbättras.

Barn och unga är alla länders framtid. Det bör även gälla Rumänien. En dellösning kan vara att införa skolpeng så att alla romska barn kan inhämta kunskap. Skolan är gratis men skolmaterial kostar och det har inte alla föräldrar råd med. Många barn lämnar skolan i förtid, inte sällan drabbade av mobbning. Även skolan är segregerad, utbildningen bristfällig och analfabetismen bland romer hög.

Det finns mycket som Sverige och övriga EU kan göra för att hjälpa romerna i deras eget land. Europa kan bidra till att minska tiggeriet. Att människor tigger på våra gator kan ses som ett symtom på att Rumänien inte tillvaratar romernas behov och intressen. EU måste sätta ner foten.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 25 april -14