29 januari 2012

Socialstyrelsen i Västsverige

Till
Socialstyrelsen i Västsverige
OROSANMÄLAN      Marks socialnämnd följer inte Kammarrättens beslut. 

Stockholm den 29 januari 2012

Från Eivor Karlsson
Adressupgifter

Kopia till:
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Uppdrag Granskning

Den 12 december 2011 gjorde jag en orosanmälan till Socialstyrelsen samt för kännedom då också  till ovanstående mottagare. Orosanmälan utmynnade då  i samma anmälan som nedan. Men nytt har tillkommit. Marks kommun ska nu göra en egen utredning – då ställs umgänget in.

Fosterföräldrarna har, enligt uppgift, endast fått träffa  barnen två gånger  sen Kammarrättens dom, 2011-10-17. Hur upplever barnen frånvaron av sina  psykologiska fosterföräldrar? Barnen måste tro att de svikit dem. Vad säger bio-mamman  och ansvarig personal till barnen om fosterföräldrarna?

I domen står att barnen fått sin första grundläggande anknytning till det första fosterhemmet. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa EH och AH, de tidigare fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med  EH och AH i deras hem. Men nu följer inte Marks socialnämnd  Kammarrättens dom

För någon dag sedan fick det första fosterhemmet veta, läser jag på fostermammans  blogg,  att inget beslut har tagits om eller när fosterhemmet ska få träffa barnen igen. Det kan dröja på obestämd tid.  Nu skall socialförvaltning/nämnd i Mark istället utreda barnens behov av fosterföräldrarna och om barnen överhuvudet taget har något behov av fosterföräldrarna. Och vad det i så fall skulle innebära. Det handlar alltså inte längre om när de skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget.

Trots att domen är tydlig vill Marks kommun  alltså utreda om Kammarrättens dom stämmer och om nämnden behöver göra som domen säger.  Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att fosterfamiljen inte skulle vara viktig för barnen utan kan plockas bort. Tillsyn behövs. Som tidigare riktar jag samma uppmärksamhet mot Gryning Vård som har kontakt med barnen samt dito socialsekreterare. Ingen utanför socialförvaltning/nämnd och den sfären har kontakt med barnen.

Framställan av orosanmälan
 – Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
– En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
– Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar  i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör ge sin syn på saken.

Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige)  ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark. Kammarrättens dom 2268-11

12 januari 2012

Förslag till förändringar och översyn av Socialtjänstlagen

Detta brev går var för sig till Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson  samt  till Barn- och ungdomsminister Maria Larsson.Bifogar här en artikel som jag har haft på  Sourze ”Socialtjänsten har immunitet vid omhändertagande av barn”.

Jag utgår från Markfallet dit flera av nedanstående frågeställningar kan härledas. I min artikel finns också ett citat där jag återger ett av Riksdagens protokoll under familjerättsliga frågor: 2009/10:73 Anf. 15 av J.E. (FP).  Ledamoten tog upp frågan om att riksdagen borde kunna utse ett särskilt juridiskt biträde åt barn vid vårdnads- och umgängestvister. Detsamma anser Barnombudsmannen. Men det förefaller bli dyrt enligt vad som framgår av anförandet.  

Barn- och ungdomsminister, Maria Larsson, talar om en ”egen socialsekreterare till omhändertagna barn”. Det får nog ringa eller ingen effekt. Bristfällig dokumentation, långa utredningar  och lagar som inte är up to date  riskerar rättsäkerheten. Vi lever i en ny tid.  En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte.

Regeringen har aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och där man avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen inom socialtjänsten. Det är bra. Men det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet  i en modern tid och med så många människor som befinner sig i frustrerande situationer. Ofta med bristande kunskap om hur man ska hanterar situation.

Mot bakgrund av att Du är ordförande i Socialutskottet  vill jag  ha svar på några frågor kring lagar och  eventuella lagändringar: Vårdnadsöverföring borde varit aktuellt i  det riksbekanta Markfallet. Här behövs tydliga regler. Var och vilka ska avgöra när sådant är lämpligt?  Och efter hur lång tid  i fosterhemmet?  Ca fyra år i Markfallet. Hänsyn  till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad ska tas. Det gjordes inte i Markfallet. Och hur ska reglerna utformas vid inhemsk adoption?   

Fosterföräldrar, såväl som närstående/nätverk  där föräldrarna hastigt rycks bort eller som i ett fall där pappan dräpte  mamman och sitter i fängelse (Luleåfallet ), var  inte ” inte part i målet”. De hade  alltså ingen talan. Fosterföräldrarna  i Mark  hade  – efter fyra år (längre tid än vad som ofta gäller vid vårdnadsöverföring) –  ingen talan. Hur påverkar Markfallet andra framtida fall av vårdnadsöverföring?

Luleåfallet. September 2009 utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt t.f. vårdnadshavare. Han hade socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kolleger. Vems tillsyn stod då den särskilt t.f. vårdnadshavaren under? En lokal politiker  (M) ansåg att detta var delikatessjäv.

Risken är att förmyndaren inte hävdar barnens intressen, sa han. Beslutet kan bara överklagas av vårdnadshavare. Barnens mor är död och pappan sitter i fängelse och har fråntagits vårdnaden. Så  i realiteten kan beslutet inte överklagas, enligt  politikern. Det var enligt M-politikern endast Socialstyrelsen som kunde få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt. Det är tveksamt.  Vad gäller? 

De närstående i Luleå kom i ”konflikt” med socialtjänsten och barnen fick inte stanna i släkten. De närstående hade ingen juridisk talan. Anser Du att detta är ett adekvat sätt när det gäller barnavårdsärenden?  Borde inte barnen här fått ett opartiskt juridiskt biträde istället för en anställd på socialförvaltningen? Det behövs ett opartiskt juridiskt ombud till omhändertagna barn vilket flera experter framhållit. Även Barnombudsmannen. Delar Du den uppfattningen? Se  motion nedan.

Anser du att alla medborgare bör ha en juridisk röst?  Då behövs en lagändring av nuvarande:  ”Ej part i målet”. Tjänsteansvar bör tillämpas när någon grovt åsidosätter sin uppgift. Vad säger Socialtjänstlagen?  Vilken myndighet står över socialtjänsten när fel begås? Det bör klargöras. Socialstyrelsen kan idag bara utdöma vite.

Lagen om vård av unga, LVU, behöver ses över.  Det handlar om barn som placerats i familjehem som spädbarn och som hunnit rota sig där under mer än tre års tid. Det här är frågor som söker svar. Men Socialdepartementet, utskottet och Barnminister Larsson för inte ens upp frågorna på dagordningen.

En riksdagspolitiker, som 2009  satt i socialutskottet skrev, angående Markfallet,  i Nya Lidköpings-tidningen: Vara kommun borde aldrig ha släppt ansvaret till Marks kommun dit den biologiska mamman senare flyttade. Det gör man vanligtvis bara med riktigt okomplicerade fall, det här är verkligen inte ett sådant, skrev riksdagsmannen. Vad gäller när det handlar om två kommuner?  Vem avgör? Det bör tydliggöras. 

Det handlar även om vårdnadstvister mellan föräldrar och vilken roll socialtjänsten intar vid vårdnadstvister  Barnkonventionen föreslås att  införas som svensk lag. Men vad skulle en Barnkonvention, som svensk lag,  kunnat göra i t.ex. Markfallet? Om man inte också inför förändringar av Socialtjänstlagen och utkräver tjänsteansvar.

Sammanfattningsvis så tillgodoser inte det regeringsförslag som kommer  att presenteras i vår   omhändertagna barns behov gentemot en otydlig, ibland godtycklig  myndighet, socialtjänsten, i en ny tid.

Förslag till förändringar, översyn  och granskning av Socialtjänstlagen med hänvisning till ovanstående text:  Det gäller vårdnadsöverföring där det förefaller otydligt vad gäller tiden i fosterhemmet från späd ålder. Det handlar också om de som saknar en juridisk röst, alltså ”Ej part i målet”. Men också om  att  omhändertagna barn bör få ett opartiskt juridiskt ombud.

Vidare behöver Lagen om vård av unga, LVU, ses över när det gäller små barn. En annan viktig del när det gäller rättssäkerhet är tjänsteansvar. När och hur tillämpas tjänsteansvar?  Överföring av ansvar från en socialtjänst  till en annan, som i Markfallet, är också viktigt att tydliggöra. Vad gäller? Samt opartisk bedömning av vårdnadskonflikter. Bör sociala myndigheter kvotera in fler män i verksamheten? Skulle det hjälpa pappor i vårdnadskonflikt? Eller handlar det om en ibland föråldrad, auktoritär kultur?

Jag länkar en  motion om behovet av att stärka barnens ställning i beslut rörande fosterhemsärenden. Samt Krav på lagändring efter Markskandalen.

Bifogar här docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, och hans utredning gjord utifrån socialtjänstens bristfälliga  utredning i ett annat fall av omhändertagande. Följde socialtjänsten  denna mall vad gäller dokumentation och annat skulle problemen inte bli så omfattande för berörda barn med familjer.  Edvardssons granskning   

Eivor Karlsson