17 december 2011

Lagbrott inom socialtjänsten?

Här, och på två efterföljande bilagor,  kan ni följa Markbarnens öde och vad som kunde förhindrat  det som skedde.  Detta felaktiga omhändertagande är förmodligen det mest suspekta i modern tid. Ett fall väl  dokumenterat av media.  Hela myndighets-Sverige står på åskådarplats. Men inget händer.  Är det inte ett lagbrott att på ett kuppartat sätt akut ta bort barn  från deras trygga invanda miljö – utan att situationen var akut. Eller var går gränsen för en  socialförvaltning/nämnds agerande enligt Socialtjänstlagen?  Jag har bl.a. skickat denna  Orosanmälan till Socialstyrelsen.

De två medföljande bilagorna går också till Riksdagens Socialutskott för kännedom. Det är viktigt att Socialutskottet verkar för förändringar när det gäller omhändertagna barn. Inte minst när det gäller barn som omhändertas akut utan att fallet är akut. Som i Marks kommun. Behöver Socialtjänstlagen en översyn? Hur kan omhändertagna barns situation stärkas? Behöver tjänstemannaansvar åter införas och hur skulle det påverkat detta fall? Det är mycket som behöver diskuteras och förändras.

Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras.


Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.

I somras framkom det att en ledamot i socialnämnden i Mark var medlem i en Facebooksida, ett av förmodligen flera nätverk, som verkade för att barnen inte skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet. Det handlandet kritiserades av såväl Socialstyrelsen som övriga ledamöter i nämnden. Detta berördes däremot inte i domstolarna.

Man får inte heller glömma att fostermamman och hennes familj har förlorat två älskade barn på ett felaktigt sätt. Barn som de betraktade och bemötte som sina egna från späd ålder.

I övrigt: Det första fosterhemmet kostade Marks kommun 32.000 kronor per månad. Mellanhemmet, där barnen bodde i nio månader, kostade 113.000 kronor i månaden. Det tredje hemmet, förmodligen det nuvarande,  kostade 108.000 kronor i månaden. Källa: GP 13 febr. 2011.


Nedan fyra länkar som ni bör se och lyssna på.
Del 1 av 4
Del 2 av 4. Lyssna på handläggaren som talar om ett ”sunt sätt”. Hon besökte aldrig det första fosterhemmet men drog ändå sina  slutsatser. Lyssna också på socialnämndens dåvarande ordf. Hon svarar ”Ja” och ”Ja”  på reporterns frågor ang. mammans sambo och hans  levene och vandel  Är det så man bedömer vad som är bäst för två barn som just ryckts från sitt trygga förhållande? 
Del 3 av 4. Ny förhalningsprocess. “Barnen är för sköra att flyttas”. Är man för skör för att flytta hem?
Del 4 av 4

Förvaltningsrätten, dom mål nr 2494-11
Kammarrätten, dom mål nr 2268-11 http://www.kammarrattenijonkoping.domstol.se/Domstolar/kammarrattenijonkoping/2011/120117-2268-11_dom.pdf

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson.
2011-12-12

Bifogar ”Orosanmälan till Socialstyrelsen” samt ”Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn.”

Orosanmälan till Socalstyrelsen

Till
Socialstyrelsen i Västsverige

Stockholm den 12 december 2011

För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning

Orosanmälan till Socialstyrelsen
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits. 

Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna    betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.  

Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.

Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.

Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen?  Vem besvarar adekvat deras frågor? 

Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende                               

Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen  inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att  det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.

Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta.  Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.

Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.

Här en kort resumé för den som inte är närmare  insatt i fallet. 
Barnen har svikits av vuxenvärlden. Även av Förvaltnings- och Kammarrätten.  Att omhänderta barn är ibland nödvändigt. Barn har rätt till trygghet, hälsa och framtid. Omhändertagande görs om barnets miljö är skadlig för deras hälsa och framtid.

De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett  hem som de betraktade  som sitt  – till  andra fosterhem.

Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra.  Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i  denna orosanmälan  handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.

Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan  att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget.  En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem?
Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.

På sidan 23 i domen  beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena  barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen.   Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet  i denna text.

Är Gryning Vård  lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet?  Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med  fosterföräldrarna? 

Det har också  framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som  barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten  helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.

”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som  de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.”
Professor Anders Brobergs, text  i domen.

Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen.  Hur upplevde den 6-åriga flickan en  utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ?  Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.

- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även  fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör  få ge sin syn på saken.

Enligt
artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige)  ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör  stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se



Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn

Omhändertagandet av de två barnen i Mark är förmodligen det mest suspekta och tragiska i sitt slag i modern tid. Upprinnelsen var att socialförvaltningen i Mark, med stöd av de politiker som då hade makten i socialnämnden, på ett kuppartat sätt tog barnen från sitt fosterhem.

Problemen började efter att den biologiska mamman flyttat från Vara till Marks kommun. Det fanns domstolsbeslut om fortsatt LVU. Men socialförvaltningen i Mark påbörjade trots det en återförening mellan mor och barn. Någon konkret utredning fanns inte innan beslutet fattades. Socialstyrelsen har kritiserat den formella handläggningen av ärendet. Sen utvecklade sig detta omhändertagande till en intern politisk strid. Ett haveri.

"Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs."
Mikael Thörn, Socialstyrelsen. I Uppdrag Granskning, UG, sajt.

Flera, såväl tjänstemän som politiker, fick lämna sina uppdrag men problemen har bestått. Barnavårdsärendet blev en politisk fajt där även fula trick mot fosterhemmet förefaller ha förekommit. UG, visade bl.a. upp ett brev till socialchefen där han skrivet  att fosterhemmet inte borde träffa barnen. Men socialchefen sa också i inslaget att det har funnits olika viljor, för eller emot.  Varför för eller emot? Noteras att de psykologiska föräldrar som här nämns räknas som  fosterföräldrarna.  

En ledamot i socialnämnden var t.o.m. med i en facebooksgrupp vars främsta uppgift var att verka för att barnen inte skulle få komma tillbaka till sitt första fosterhem. Dessutom ska barnavårdsärende hanteras "skyndsamt”. Så skedde inte.

Alla fel som tänkas kan förefaller ha begåtts i detta ärende. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark. Underlaget ansågs vara  bristfälligt. Bl.a användes som grund i rätt ett underlag som experter förkastat.  Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen till Förvaltningsrätten. Vid överklagan till Kammarrätten var turerna skakiga i Mark  ända fram till kvällen före ärendet skulle upp i rätten. Det har bl.a hävdats att viktiga vittnen inte kallats. Viktiga dokument hade, enligt uppgift,  inte lämnats in trots löften. Försvaret var klent. Kommunen förlorade i Kammarrätten.


Det var med minsta möjliga marginal som socialnämnden i Mark beslutade att inte överklaga kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen om att låta fosterhemsbarnen stanna i den nuvarande
 fosterhemmet. Sju var mot en överklagan, och sex var för.

 
– Det blev avslag och nämndens beslut är upphävt. Vi har ju en gång beslutat att barnen skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet  och därför borde man prövat det i nästa instans, sa en ledamot. Men en oenig socialnämnd med ordförande i spetsen trodde inte på ett  prejudikat (vägledande) beslut. Den chansen borde Marks socialnämnd  ha tagit.

Efter UG:s program, 30 november har flera kunniga på området barnavårdsärenden uttalet sig.  De ansåg att Lagen om vården av unga, LVU, inte fungerar på små barn.  Men denna omplacering kunde ha undvikits Var förs den diskussionen enligt Barnkonventionen?

I mitten  av november  i år polisanmälde en ledamot i socialnämnden såväl 
Socialförvaltningen i Mark som vårdföretaget Gryning Vård AB  i ett försök att  bl.a. lyfta upp underlaget till rättegången med de två fosterbarnen. Det har varit en mängd fel i de utredningar som legat till grund för två rättegångar, enligt ledamoten. Felen har påtalats både för Marks kommun och Gryning Vård men ändå har utredningarna fått ligga till grund för besluten, sa anmälaren.

Svaret från åklagaren kom med vändande post. Inget brottsligt har begåtts. Åklagaren lade omedelbart ner anmälan.  Undertecknad delar anmälarens åsikt om att, i varje fall de två  rättegångarna borde lyftas  upp och göras om. Det är viktigt att alla handlingar nu adekvat granskas. UG har ett omfattande underlag där såväl socialsekreterare, socialchef som politiker fått komma till tals. Dokument har visats upp.
Socialstyrelsen har förmodligen också till vissa delar ett bra underlag.

Anmälaren i socialnämnden i Mark sa i TV-inslaget att om underlaget varit korrekt hade barnen förmodligen varit hemma idag. Lagändring eller ej men det är viktigt att hela ärendet belyses.
Vad kunde gjorts annorlunda? Vilka krav skall ställas på en socialförvaltning? Vad går att lära?

Domen i Kammarrätten
Läsningen av de båda domarna är stundom beklämmande. Inte minst utifrån att den behandlar något så allvarligt som två  barns framtid. De vuxnas konflikter får en framträdande roll. Barnperspektivet  desto mindre. Den biologiska mamman råkar ut för allehanda incidenter. En del allvarligare. Andra av mindre art.  Det är svårt att skilja mellan fakta och fiction i de fall där det inte finns bevis. Men mamman är eller har varit utsatt på olika sätt.
 
Fostermamman (EH)  ej part i målet, avhandlas omfattande, liksom tidigare  i Förvaltningsrätten. Hon hade bloggat, skrivit artiklar och efter  omhändertagandet bloggat på ett sätt så att mamman känt sig kränkt. Det sätt på vilket EH  har agerat sen det hastiga omhändertagandet i oktober 2009 kan inte försvaras,  står det i domen. Däremot kan det förklaras.

Professor Anders Broberg lyfter i sitt utlåtande från i maj 2011 upp att det i den mänskliga naturen finns inbyggd beredskap  för ”försvar av avkomman” som är en mer instinkt tendens att skydda sitt barn mot faror. EH:s reaktion har säkert försvårats av det sätt på vilket ärendet handlags av socialnämnden, står det i domen. 

Den biologiska mamman hade haft barnen placerade i det första familjehemmet sedan i december 2005. De första åren hade hon umgänge med sina barn två till tre gånger per år.  Efter det akuta omhändertagandet placerades barnen  i ett jourhem.  Barnens umgänge med modern utökades härefter så att det kunde pågå flera dagar och vid något tillfälle flera veckor i sträck, står det i domen.  Allt medan umgänget med det psykologiska hemmet samtidigt upphörde. Det bör tilläggas.
 
Egna kommentarer: Socialnämndens i Mark och dess  oprofessionella hantering av hela detta barnavårdsärende kan inte försvaras. Men det togs inte upp i rätterna. De utsatte barnen för en destruktiv handling genom att tvärt ta dem från ett väl fungerande fosterhem, utan utslussning. Och direkt sätta dem i ett jourhem. Samtidigt skulle barnen  inleda ett intensivt umgänge med sin biologiska mamma som de knappast kände. Och som på annat håll beskrivits fört  ”ett kringflackande liv”. Det första  fosterhemmet, sitt hem,  fick de inte ha kontakt med.
 
Därför menar jag i min orosanmälan att Socialstyrelsen  måste ha ett övergripande ansvar för barnens psykiska  hälsa. En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår. Det efter domen  uteblivna umgänget med fosterhemmet påverkar också barnen. Barnen måste få tala ostört med någon utanför socialtjänstens krets.

 Det går att förstå fostermammans handlade. Hur skulle vi själva  – om vi dessutom inte haft någon talan – agerat?  Men hon har mest utmålats som aggressiv och bloggande. Socialtjänstens skuld  till upphovet av bloggandet –  det felaktiga omhändertagandet – får en underordnad roll. I de båda domstolarna obefintligt. Dessutom har det antytts att felaktigheter inte rättats i de handlingar som finns hos socialtjänsten och även bifogats de båda domstolarna.  Detta bör i så fall undersökas.      

Uppgifter  från en socialsekreterare från Vara i domen: Hon hade inga anmärkningar på samarbetet mellan det första fosterhemmet och socialtjänsthandläggarna i Vara kommun. EH (fostermamman) höll kontakt med modern regelbundet genom att skicka brev och videofilmer, som förmedlades genom socialsekreteraren.  Modern sände med kort tillbaka till barnen. EH var duktig och mån om att respektera barnens kulturella ursprung.

Den person i Marks kommun som var socialsekreterare vid tiden för övertagandet av ansvaret för barnen och vid omplaceringen av barnen från det första fosterhemmet ansåg däremot att EH hade uttalat sig negativt om den kultur som barnen tillhör. Det var de vuxnas ställningskrig i Kammarrätten.

Socialsekreteraren från Vara: Någon personlig kontakt mellan familjehemmet och modern förekom inte förrän våren 2009. Vid diskussioner med EH förekom det aldrig någon tvekan om att det var kommunens handläggares åsikt som hade tolkningsföreträde. Socialsekreteraren  beskrev EH som lite speciell och yvig, men att hon hade ett jättegott hjärta.

Socialsekreteraren kan inte minnas att hon vid överlämnandet  av ärendet till socialnämnden i Marks kommun skulle ha sagt att EH ”röjer runt” och ”skapar oro”, såsom det står i en familjejournalsanteckning gjord vid Socialnämnden i Marks  kommun. Vad står det i akterna? 

Gryning Vård AB verkar haft en framskjutande roll i såväl Förvaltnings- som Kammarrätten.
I Kammarrättens dom sidan 7 står: ”
Sonja Hellings och Ingela Stéens rapport från mars 2011 ger en bild av att det inte fungerade vid umgängestillfällena mellan barnen och deras moder under tiden då barnen vistades i det första familjehemmet. Detta tycks bygga på uppgifter från Gryning Vård AB. Andra som var med vid umgängena  ger  en annan bild om att det fungerade bra och att familjehemmet verkade för att barnen skulle ha en bra kontakt med den biologiska modern.”

Det är förvånande att den biologiska mamman,  om hon verkligen älskar sina barn, hon har fler barn placerade, inte unnar dessa två  att få komma tillbaka till det hem de betraktar som sitt.

Under ”Skälen till Kammarrätten avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt  lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets  och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så  var det inte i det här fallet.

Vidare står det  i domen: ”Vid bedömningen  av vad som är bäst för barnen bör vidare beaktas att det är LVU-lagstiftningens intentioner att barn som vårdas med tvång ska återförenas med sina föräldrar när syftet med vården har uppnåtts.” Så långt domen och synpunkter på den.

LVU förefaller nu allt mer  ifrågasättas när det gäller små barn som i Markfallet. Hur långt perspektiv ska samhället ha framåt i tiden  när det gäller föräldrar vars förmåga att fungera som vårdnadshavare inte  inom en överskådlig framtid går att bedöma?  Marks socialförvaltning borde överklagat till
Högsta förvaltningsdomstolen. Istället blir nu Mark ett bevis för att  LVU inte alltid fungerar på små barn.  

Gärna en ändring av lagstiftningen om den stärker barns rätt. Och/eller en granskning av riksrevisionen (likt den om äldreomsorgen 2008)  eller annan granskningsmyndighet om hur barnavårdsärenden hanteras. Frågan om att åter införa tjänstemannaansvar har också diskuterats. 

Men först en genomgång om vilka krav som rättsligt bör ställas på en socialförvaltning/nämnd vid omhändertagande av barn när det gäller dokumentation, utredningar och korrekt underlag till domstol.

Eivor Karlsson,
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se.