En korttidsplats är vistelsen mellan hemmet och sjukhuset när ohälsan tilltar. Eller då anhöriga, som vårdar den äldre hemma, behöver avlastning. Idag drar man ner på dessa platser trots ett stort behov. Tiden på sjukhus har samtidigt blivit allt kortare. Många äldre sjuka klarar inte att återvända till hemmet direkt. De behöver en plats för återhämtning, en korttidsplats. Men där är det platsbrist p.g.a. neddragningar – eller för att andra, ännu sjukare, ligger kvar där i väntan på en plats på ett vård- och omsorgsboende.
När det gäller korttidsplatser, tidigare benämnt korttidsboenden, säger socialtjänstlagen inget om hur länge en korttidsplats får upptas. Däremot anges att beslut om en plats i vård- och omsorgsboende, tidigare benämnt särskilt boende, måste verkställas inom tre månader. Genom att erbjuda korttidsplats, istället för plats inom vård- och omsorgsboendet, kan kommunen undvika att drabbas av en särskild avgift, eftersom det ju då inte finns något beslut som ska verkställas. En kvinna i 90-årsåldern vistades ett par år på ett korttidsboende. Är det rimligt. Risken finns att kommunerna sätter det här i system.
Idag har kvarboendeprincipen – att alla ska bo hemma så länge som möjligt – blivit vägledande för svensk äldrepolitik. Det är en ekonomisk fråga eftersom platserna på vård- och omsorgsboenden är dyra. Biståndbedömningen för att få en plats på ett sådant boende har blivit alltmer restriktiv.
Andelen äldre som bor i vård- och omsorgsboenden har minskat med 25 procent under 2000-talet och kraven för att få en plats har höjts. Samtidigt har antalet platser i slutenvården också minskat, särskilt inom geriatriken och psykiatrin. Parallellt med denna utveckling har det skett en kraftig förkortning av vårdtiden på sjukhusen. De äldre åker in och ut mellan sjukhuset och hemmet. Därmed har korttidsplatserna för återhämtning mellan sjukhuset och hemmet blivit allt viktigare. Men även där är prioriteringarna hårda.
Socialstyrelsen kom 2008 med en rapport ”Kallelse till samordnad vårdplanering – hur gick det sedan?” Där beskrevs, genom intervjuer, situationen för fyra svaga personer som alla fick avslag på ansökan om en korttidsplats. Av rapporten framgick att de äldre skrevs ut från sjukhuset till det egna hemmet även när de hade stora svårigheter att röra sig och sköta sin hygien. En majoritet var i riskzonen för undernäring, bland kvinnorna hela 70 procent. De äldre var oftast smala, klena, vårdbehövande, ledsna och deprimerade. En rapport som borde komma i strålkastarljuset.
Det har varit sparsamt med byggande av vård- och omsorgsboenden som också inkluderar korttidsplatser.Samtidigt har avyttringen av befintliga vårdplatser pågått. Det handlar bl.a om äldre servicehus som inte ansetts som lämpade till tyngre vårdbehov. De har under 2000-talet avvecklats eller gjort om till seniorboenden. En successiv minskning av platser i äldre sjukhem har också skett där flerbäddsrum ersatts med en-persons-rum och där rum utan egna hygienutrymmen byggts om eller avvecklats till något annat.
Frågor som rör såväl bristen på vård- och omsorgsboende, inklusive de begränsade korttidplatserna såväl som omvandlingen av servicehus till s.k. trygghetsboenden, bör komma i fokus. Liksom om vissa kommuner försöker kringgå gällande lagstiftning när det inte finns plats på ett vård- och omsorgsboende. Pensionärsorganisationerna måste ständigt hålla sig informerade om vad som händer inom äldreomsorgen Det ligger i såväl pensionärsorganisationernas som politikens intresse om de vill värna om en human äldrepolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar