28 maj 2010

Är arbetslinjen viktigare än kroppslig oförmåga?

Öppet brev till
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin

Stockholm den 24 maj 2010

Det är en demokratisk rättighet att medborgarna får insikt och kunskap om vilka skeenden om rör sig i samhällskroppen. Att anmäla sig på Arbetsförmedlingen, trots att man är allvarligt sjuk, får betraktas som ett nytt fenomen för svenska folket.

En 34-årig norrköpingsbo hade just avslutat sin anställning när han blev svårt sjuk och vårdades med dränage i lungan. Men någon sjukersättning för de första 14 dagarna fick han inte eftersom han – trots sitt allvarliga tillstånd – borde prioriterat att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. Men eftersom han lades in på sjukhus dagen efter att han blivit arbetslös hann han inte kontakta Arbetsförmedlingen och anmäla sig.

Mannen överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och fick rätt. Men Försäkringskassan förde ärendet vidare till Kammarrätten. Där slogs fast att lagens ordalydelse inte medger att kravet om att vara anmäld på Arbetsförmedlingen kan frångås. Att mannen varit förhindrad att anmäla sig saknar betydelse, skrev Kammarrätten.

En intressant fråga i sammanhanget är Kammarrättens svar. Innebär det, i klartext, att arbetslinjen även av Kammarrätten tolkas som viktigare än ett allvarligt tillstånd?

Nu har också några soldater som skadats i utlandstjänst blivit utan sjukpenning de två första veckorna. Anledning: De skulle anmält sig till Arbetsförmedlingen ”skyndsamt” vilket juridiskt tolkas som första dagen utan arbete. Det står i bjärt kontrast mot de risker dessa soldater utsatt sig för i sin utlandstjänst.

Överdirektör Stig Orustfjord vid Försäkringskassan sa i DN 23 maj angående soldaterna: Vi har skrivit till statsmakterna för att få en ändring där kravet att anmäla sig ”påföljande dag” luckras upp. Men gäller det alla som är förhindrade att infinna sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” eller bara i vissa fall? I fallet med norrköpingsbon var det just Försäkringskassan som överklagade Länsrättens dom.

Här krävs ett klargörande från ansvarigt håll.Om dessa, för flertalet medborgare hittills obekanta regler, tillkommit efter valet 2006 bör respektive minister förklara det. Vilka direktiv har de ansvariga ministrarna i så fall gett myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen? Finns det utrymme för myndigheterna att göra egna tolkningar? Är det i så fall acceptabelt? Är arbetslinjen viktigare än medicinska begränsningar när det gäller kontakt med Arbetsförmedlingen?

Jag ställer fyra frågor till socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern.
1. Var och när togs beslut om juridiskt krav att inställa sig på Arbetsförmedlingen ”påföljande dag” även vid oförmåga p.g.a. sjukdom eller skada genom olycksfall?
2.Varför överklagade Försäkringskassan Länsrättens beslut när det gäller norrköpingsbon?Är direktiven från socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson utformade på ett sådant sätt att Försäkringskassan tolkar denna hårddragning som riktlinjer?
3.Vilka direktiv har arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gett till landets Arbetsförmedlingar när det gäller personer, som sin första arbetslösa dag p.g.a. allvarlig sjukdom eller skada inte kan anmäla sig på Arbetsförmedlingen?
4.Bedöms utebliven kontakt med Arbetsförmedlingen olika beroende på yrke?

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson