02 mars 2010

Socialtjänsten och yttrandefriheten

Att handha barnavårdsärenden är bland det svåraste samhället kan göra. För det mesta gör landets socialtjänster ett gott arbete. Det gäller också socialsekreterarna som, ofta under stor tidspress, ska utföra ett bra arbete. Men ibland går det fel. Och kommunerna tolkar olika.

Sveriges kommuner får i stort sett själva tolka hur socialtjänstlagen ska användas. Något som ofta skadar mer än hjälper, menar Rädda Barnen. Olika tolkningar tog också folkhälsominister Maria Larsson upp då hon presenterade det förslag som sommaren 2009 gick ut på remiss. Utbildningsgraden inom socialtjänsten behöver höjas, framhöll Larsson. Samt att barn och unga bättre ska få komma till tals.

Nu har remissen blivit ett utredningsbetänkande ”Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) SOU 2009:68” som ligger hos regeringen.

Nu återstår att se om även små barn, genom ombud, och unga bättre får kommer till tals. I socialtjänstlagen finns inte något lagrum för begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.

Men visst används det ibland. Ett exempel är fallet Mikael. 2006 pågick en kamp för att 4-årige Mikael skulle få stanna hos sin faster. Föräldrarna var missbrukare. Men då hotade socialtjänsten fastern för att hon vänt sig till Expressen. – Så här kan de inte komma och säga. Hon har rätt att prata med medierna, sa numera framlidne Olle Stenholm, allmänhetens dåvarande pressombudsman. Länsstyrelsen tog senare upp fallet. Socialtjänsten fick underkänt på samtliga punkter och Mikael fick stanna hos fastern.

Det har inkommit åtta anmälningar till JO om fallet med de två barnen i Luleå. Men JO tar inte upp ärendet. Orsaken är att JO vet att placeringen även granskas av Socialstyrelsen just nu, i två separata tillsynsärenden.

Namninsamlingar via Facebook har resulterat i drygt 4.500 underskrifter som den 25 februari överlämnades till kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Socialnämndens ordförande Eva Bergström ansåg att namninsamlingen var ett hot mot demokratin. Folk tror att de kan hota sig till att ändra beslut, sa Bergström. Men det var en viljeyttring som framfördes i form av namnunderskrifter mot placeringen och för att utredningen borde göras om. Så var det också i fallet Mikael. Bergströms uttalande om att det skulle vara ett hot mot demokratin bemöttes från flera håll.

När det framkom att JO inte tog upp ärendet så skrev en del i sina kommentarer till Norrbottens-Kuriren att nu vänder vi oss till Barnombudsmannen, BO. Enligt uppgift har också de närstående varit i kontakt med BO. Men BO ville inte engagerar sig i fallet eftersom de närstående befann sig i ”konflikt” med socialtjänsten.

Om BO ändrat sin uppfattning bör det klargöras. Men BO:s roll kanske mer är att lyfta upp att socialtjänsten bör uppmärksamma barn som far illa och att alla barn bör få komma till tals. Där hade BO kunnat få in en vinkling om att alla barn bör få ett juridiskt ombud.

3 kommentarer:

  1. Det finns ett beslut på att barn ska få ett juridiskt ombud, men det är ännu inte genomfört. Regeringen drar på det.

    SvaraRadera
  2. En gång för cirka 20 år sedan,lärde en vis, erfaren socialarbetare mig en sak som jag bär med mig ständigt. Att arbeta med utsatta barn, att ha barns behov i centrum, att sätta barns behov före vuxnas rätt till sina barn trots allvarliga brister i den dagliga omsorgen, det är ett utsatt arbete. Hon sa - att arbeta med utsatta barn innebär allt för ofta att man framstår som djävulens advokat. Vi vi vuxna har svårt att ta till oss ett barnperspektiv framför allt om det handlar om vårt eget tillkortakommande. Kraven på föräldrar at vara tillräckligt goda föräldrar är rimliga.

    SvaraRadera
  3. Övergreppen fortsätter: Småbarnen har nu skyndsamt flyttats till det par som utsetts av socialförvaltningen, och som barnen bekantat sig med under ett par veckor. En tjänsteman har bestämt att storebror får hälsa på en gång per månad, ett par timmar. Mor-och farföräldrar får hälsa på varannan vecka. Det räcker, säger tjänstemannen. Jourfamiljen där småttingarna har bott i ett halvt år får inte träffa dem alls mer. Det äldsta barnet är inte ens 3 år.

    SvaraRadera