27 februari 2010

Beskriv vad som hände och när det ägde rum. JO-anmälan

Den 26 augusti 2009 omhändertogs Agne och Moa Stenberg, av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare.

Vad som inte tydligt har framgått i händelseförloppet är att barnen befann sig omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och farföräldrarna. De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående vid den tid tragedin inträffade. Efter händelsen den 26 augusti fick de anhöriga, när de som bäst behövdes, inte träffa barnen på tre veckor.

Därefter har barnen, förutom vid jul, umgåtts med de tre familjerna en halvdag var, tre dagar i veckan. Just nu har barnen ett stabilt och tryggt liv. De har fått trygghet hos jourfamiljen och träffar sina tre närståendefamiljer, tre halvdagar i veckan. Men denna trygghet kan när som helst ryckas från dem. Socialtjänsten tänker placera barnen hos en för dem okänd familj. Då kommer också den trygga kontakten med de närstående att starkt begränsas.

Den familj som nu inte längre anses som lämplig blev först tillfrågad om de ville ta emot ett av barnen. Men de ville, liksom mor- och farföräldrarna, att barnen inte skulle skiljas åt. De var beredda att emot båda barnen. Socialtjänsten ville då inte att barnen skulle placeras tillsammans. Socialtjänsten ändrade senare detta beslut.

Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen/nämnden tog inte kontakt med de anhöriga vare sig före eller efter det att socialsekreteraren blivit utnämnd. Uppgifterna fick de anhöriga själva ta fram.

I Norrbottens-Kuriren den 19 jan. kritiserade en politiker, som själv sitter i Luleå socialnämnd, socialtjänsten för delikatessjäv. Det är endast Socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt, ansåg politikern. Socialförvaltningen borde ha sökt en företrädare för barnen utanför den egna kretsen, ansåg politikern. Jag instämmer i detta.

Strax före jul fick de anhöriga veta att barnen inte skulle få fira jul med dem enligt tidigare schema, tre gånger i veckan. Mormodern gick då ut i media och berättade om det som inträffat. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta till socialtjänsten. Men ordföranden i socialnämnden, Eva Bergström, ytterst ansvarig, lade ansvaret för det uteblivna julfirandet på verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman. Detta tyder på brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.

Det är viktigt att JO även talar med de anhöriga och om den nära kontakt familjerna haft med de små barnen såväl som med deras halvsyskon. Om barnbarnen och de anhöriga tvingas skiljas åt kan det få stora konsekvenser, främst för de små barnen, men också för de anhöriga. Barnpsykolog bör kontaktas för utlåtande.

1 kommentarer:

Anonym sa...
Jag kan bara säga av min egen erfarenhet att vissa kvinor på socialen enhetschefer borde sparkas långt bort från barn och fråntas dennna makten.
Många kan läsa på nätet hur barn och föräldrar behandlas i vårdnadstvister när dom kommer i kontakt med socialtjänsten och familjrätten.
Jag själv blev omyndigförklarat på Familjrätten under vårdnadstvisten.Familerättssekretetaren tog kontakt med min advokat och skvallrade att jag missade tider som hon aldrig bokade. Jag har varit tvungen att flytta till en annan kommun för att rädda mitt barn.Socialen och Familjerättens personal borde granskas varje morgon och se till att vettiga personer jobbar på viktiga ställen.

På vilket sätt anser ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt? JO-anmälan

Undertecknad vill som övergripande punkter anhålla om att Justitieombudsmannen utreder huruvida socialtjänstens personal, inkl den tf vårdnadshavaren och familjerättsenheten, socialnämnden och dess ordförande i Luleå förfarit rätt enligt praxis vad gäller följande tre övergripande punkter:

* Var det korrekt av socialnämnd/förvaltning att uppmana Luleå tingsrätt att den 24 september 2009 utse en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänstförvaltningen? Anser JO att det är delikatessjäv?

* Anser JO att socialförvaltningen borde ha sökt en opartisk juridisk företrädare för barnen utanför den egna kretsen?

* Anser JO att den tf. vårdnadshavaren uppträtt försumligt på en eller flera punkter?

Undertecknad uppfattar nedanstående som felaktigt agerande från berörd socialnämnd/förvaltning:
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel när de ansåg att barnen (en då 2-åring och en 10-månaders baby) skulle skiljas åt därför att de bl.a. inte lekte med varandra.
- Socialnämnd/förvaltningen förefaller ha gjort barnen rättslösa i samband med att ansvaret för barnens framtid i hög grad nu avgjorts av den tf. vårdnadshavaren. Denne är ”part i målet”. Hans inställning till de anhöriga är av avgörande betydelse.
- Socialnämnd/förvaltning borde haft god och kontinuerlig kontakt med de närstående efter händelsen den 26 augusti 2009. Inga andra vårdnadshavare fanns.
- Socialnämnd/förvaltning tog inte hänsyn till, eller utredde ordentligt, den närståendefamilj som fanns och ville ta hand om båda barnen.
- Socialnämnd/förvaltning bortsåg ifrån att barnen redan hade ett gott, tryggt och stabilt umgänge med sina anhöriga.
- Socialnämnd/förvaltning förefaller uppvisa brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan. Vilket bl.a. framkom vid jultid. Se under ”Beskriv i korthet vad som hände.”
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel om de anser att det i socialtjänstlagen finns något lagrum för det subjektiva begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.

26 februari 2010

Övriga upplysningar.JO-anmälan

Den 26 augusti 2009, några timmar före det att Frida Stenberg dödades,  meddelade Luleå tingsrätt att Stenberg ensam fått vårdnaden om den då fem månader gamla dottern och hennes tvåårige storebror. Tingsrättens motivering var att Frida Stenberg fortfarande ammade och att det ansågs vara till sonens bästa att bo tillsammans med sin syster. Socialnämnden/förvaltningen agerade sen tvärt emot. Syskonen skulle skiljas åt. Bl.a. för  att de små barnen inte lekte tillsammans,

I ett brev till socialnämndens ordförande Eva Bergström krävde mormor och farfar till barnen  att vårdnadshavaren skulle bytas ut. Denne hade under fyra månader varken träffat barnen, aldrig försökt höra hur barnen mådde, inte besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. De hävdade också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband, där halvbrodern bor,  inte längre rekommenderades.

Mormor och farfar skrev också att tf. vårdnadshavaren varit försumlig. Han hade bl.a. ansvar för att godkänna att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Men eftersom den tf. vårdnadshavaren inte lyckades ombesörja så att en ruta på blanketten blev rätt ifylld blev barnen inte vaccinerade.

Bergström skickade mor- och farföräldrarnas brev vidare till verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman, som är chef för bl.a. den tf. vårdnadshavaren. Socialnämndens enskilda utskott meddelade den 27 januari att man har "fullt förtroende" för vårdnadshavarens "sätt att sköta uppdraget".

Beslutet föregicks av följande: Vid mötet med socialnämnden höll Hagman en kort dragning och framhöll den  tf. vårdnadshavarens lämplighet och  fördelar. En okritisk nämnd nickade ja  till fortsatt förtroende. I Norrländska Socialdemokraten, 10 februari,  sa Bergström att ”vi har bedömt att han inte har behövt att ha kontakt med barnen i det här läget.” Dessa turer bör utredas. Politikerna förefaller dessutom ha abdikerat från sitt ansvar. 

Det har varit en del märkliga turer mellan socialsekreterarna, familjrättsenheten, socialnämndens ordförande Eva Bergström, verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman, och den tf. vårdnadshavaren. Även detta bör utredas.

Om samhället fortsättningsvis ska ha tilltro till socialtjänsten bör en  opartisk utredning göras om hur Luleå socialtjänst har hanterat detta barnavårdsärende. 

Följande artiklar rekommenderas:
”Skilj inte på barnen”                      ”Barnen ännu utan hem”  
                         
”Kritik mot förmyndare”

20 februari 2010

Brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson

Genom att använda länken nedan kan Du läsa ett öppet brev från  RESURS, Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället till ärkebiskop Anders Wejryd. Var det så här Du, Husmark Pehrsson och regeringen, egentligen, menade med arbetslinjen? Dessutom är Du, inte tillräckligt tydlig med vilka regler som gäller vid utförsäkring.

Jag skrev ett öppet brev till Dig i september 2009. Jag fick svar i januari 2010. Du svarade bl.a.: ”I Ditt brev efterfrågar Du tydligare information om de nya insatser som införs från och med årsskiftet. Regeringen har gett Försäkringskassan FK, och Arbetsförmedlingen, AF, i uppdrag att förbereda och informera de personer som berörs innan åtgärderna införs. Myndigheterna har därför bland annat skickat ut ett informationsmaterial till de berörda personerna.”

Det är uppenbart att detta inte fungerar. Ingen ska råka illa ut därför att de inte får tydlig information, eller förstår de komplicerade reglerna. Varken AF eller FK förefaller, i alla sammanhang, fullt ut förstå reglerna. Då blir det en enskilde som kan råka illa ut.

Jag har en fråga som berör många. På vilka grunder förlorar en del sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI? Vad krävs för att de åter ska få sin SGI? Om det krävs ett, ”riktigt arbete” ett antal månader, kommer många aldrig att kunna uppfylla det kravet. Och därmed fortsatt stå utanför sjukförsäkringsskyddet.

Nedanstående fråga, en bland flera, har jag hämtat från nätverket RESURS, Det är uppenbart att varken Du, FK eller AF lyckats förklara vad som gäller i olika sammanhang.

”Jag har haft sjukersättning till 75 % i ett antal år. Jag arbetade 25 % i 1½ år men den anställningen upphörde i juni förra året och sedan dess har jag varit inskriven på arbetsförmedlingen som arbetssökande till 25 %. Senast när jag ansökte om förlängd ersättning fick jag avslag. Det beskedet fick jag igår. Det innebär om jag förstått det rätt, att jag måste skriva in mig som 100 % arbetssökande eller riskera att förlora min sgi (eller antagendeinkomst eller vad det kallas).

Samtidigt har jag tänkt att överklaga beslutet om avslag från försäkringskassan, men då har jag hört att det kan påverka min överklagan negativt om jag skrivit in mig som 100 % arbetssökande. Så vad sjutton ska jag göra?”
Inkom från Roberth den 19 Februari 2010

Stockholm den 20 februari 2010

Med vanlig hälsning

Eivor Karlsson

Öppet brev till ärkebiskop Anders Wejryd

18 februari 2010

Ifrågasätt otydliga syften!

”Våga ifrågasätta – för barnens skull.”  Det skrev Catharina Carlsson, M, i Dagens  Samhälle (DS nr 4 2010 ). Det är dags att bryta tystnaden kring föräldraskap och begåvningshandikapp, ansåg Carlsson, som  sitter i nämnden för arbete och välfärd, i Växjö.

Rättigheter upp på bordet
Catharina  Carlsson ansåg att utvecklingsstörda personers rättighet att skaffa barn måste upp bordet. Hon skrev att ämnet är känsligt. Det påminner om historiska misstag och skapar etiska dilemman. ”Men genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på någon annan.” Carlsson rör sig på minerad mark och vad hon egentligen vill säga med sin artikel är oklart. Hon utgår ifrån det så kallade ”barnens bästa”, men vad hon egentligen vill få fram är däremot oklart.

Förvaltarens roll
”Förvaltare är det starkaste skydd en person med förståndshandikapp kan ha. Uppgiften är att förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för huvudmannen som person. När en kvinna, med uppenbar oförmåga att ta hand om sig själv, drömmer om att bli mamma, då borde sjukvården och förvaltaren kunna agera tillsammans. I dag upplever sjukvården att den hindras av tystnadsplikt och sekretess”, skrev Carlsson.
      Är det förvaltare och vårdpersonal ska ingripa när en person med intellektuell funktionsnedsättning visar sig vilja få  barn?

Starka reaktioner
Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, reagerade starkt på artikeln.”Vi känner en obehagskänsla.” FUB reagerade  på undertonen  i debattartikeln. Kan det finnas ett dolt syfte? Vad menar Carlsson med att ” genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen  att lastas över på andra. Läs ”någon” drabbas om ”någon” sticker huvudet i sanden, skrev  FUB. Lämpliga eller olämpliga att skaffa barn då är man ute på en farlig väg, skrev  FUB vidare.
    FUB kan dock se en möjlig fördel med Carlssons inlägg då de menar att det kan vara bra att frågorna lyfts  ”om det får till effekt att samhällets stöd och  informationsflöde ökar”.

Tydlig om brister  
Om Catharina Carlsson var  otydlig i sin artikel så var  Elina Linna, riksdagens socialutskott (V) dessto tydligare vad gäller omsorgens kompetens och organisation. Linna skrev i samma DS att omsorgens personal har dels lång anställningstid och hög medelålder. Dels är det många unga och visstidsanställda som arbetar inom omsorgen. Utbildningsnivån är låg. Många personliga assistenter saknar yrkesutbildning.
      ”Kvalitetsbrister finns inom vård och omsorg som beror på bristfällig kompetens och arbetets organisering.” Linna ansåg att handikappomsorgen behöver ett kunskapslyft. Det är helt rätt. Bristerna drabbar såväl fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta.
     Vi talar ofta om äldreomsorg eller äldrevård men mycket sällan berörs omsorgen om de funktionsnedsatta.
Till detta kan läggas: Vad händer generellt inom omsorgen av personer med  funktionsnedsättning?

Det finns en hel del frågor som borde lyftas upp när det gäller utvecklingsstörning. Catharina Carlsson, bringade ingen större klarhet i sin artikel.  FUB förutsatta att de skulle få svara på sina  följdfrågor: Vad är egentligen syftet? Vad vill debattören ska ske?  Vem är det som ska ta tag i frågan?
    

03 februari 2010

M raljerar istället för att rehabilitera!

Efter Alliansens hastverk med sjukförsäkringen behöver Sverige få en blocköverskridande överenskommelse, när det gäller socialförsäkringssystemet, som håller över tid och oavsett regering. Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor, där så är möjligt, tillbaka till arbetslivet. Moderaterna förefaller inte ha förstått konsekvenserna av det system de själva har skapat. Arbetsförmedlingen kan inte rehabilitera sjuka.

Låg etik
Etiken inom den moderata politiken när det gäller utförsäkrade behöver höjas betydligt. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, gav sig (AB 25 jan) två etablerade moderater i rikspolitiken, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott på en enskild, namngiven utförsäkrad person, Alexandra. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
     M förefaller för övrigt hålla en härsken ton mot dem de säger sig vilja ”hjälpa”.  ”Var femte med sjukersättning fuskade”, skrev Gunnar Axén på sin blogg 09-02–17. Bevisa det Axén!Se blogg Utredarna (senare tillkommen länk)
     Dessutom hade Reinfeldt, medvetet eller omedvetet, dålig koll på siffror då han i  partiledardebatten i Sveriges Televisions Agenda, 31 jan. framhärdade att det tillkommit 100 000 jobb under mandatperioden. Det var helt fel. Så raljera lagom, du också, Axén.

Rehabilitering viktigt
Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från Försäkringskassan.  Under hela 2010  blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen, alltså förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, måste få den tillbaka.
    Rehabiliteringen måste komma först. Men regeringen ser till diagnos och inte till individ när den beslutar om vilka som ska utförsäkras. Stressen det skapar motverkar tillfrisknandet. Det skrev företrädare för fyra organisationer som arbetar med rehabilitering.   De frågade sig också vad som händer med alla som är för sjuka för att antas till introduktionsprogrammet och för friska för att vara kvar med ersättning från socialförsäkringen?  Det här är till största delen den grupp som inte fått del av de rehabiliteringsinsatser som skulle satts in i ett tidigt skede, ansåg skribenterna.

Hamnar mellan stolarna
”Bristen på medicinsk rehabilitering kan ge upphov till tillstånd som gör att Arbetsförmedlingen bedömer att man inte har arbetsförmåga. Har man inte tillräcklig arbetsförmåga kan man inte heller antas i ett introduktionsprogram.  Dessa personer löper då risk att hamna mellan stolarna och får varken rehabilitering eller ersättning. De blir istället hänvisade till socialtjänsten för sin ekonomiska överlevnad,” skrev de fyra företrädare som arbetar med rehabilitering.

Ordentliga remissrundor
Den svenska utredningsmodellen och dess väl partssammansatta utredningar med ordentliga remissrundor tog lite längre tid att genomföra, men så det blev rätt. Därför välkomnas oppositionens löfte om att medverka till en bred uppgörelse där också arbetsmarknadens parter bidrar. Det är också positivt att oppositionen tydligt markerar att man inte vill upprepa de tidigare misstagen under förra mandatperioden. Då många lämnades utan aktiva insatser och stöd för att komma tillbaka i arbete.
    Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor tillbaka till arbetslivet, där så är möjligt. Där de efter sin väl prövade förmåga, till 10,  25. 50, 75 eller 100 procent kan arbeta. Den bortre tidsgränsen för sjukpenning bör tas bort då det är helt uppenbart att inte alla människor av medicinska, fysiska eller psykisksociala orsaker kan arbeta.

Kollektiv utförsäkring
Aldrig någonsin under välfärdsstatens existens har så många drabbats så hårt av en regerings brist på human socialpolitik. Förutom att många nu tvingas söka socialbidrag och därmed belasta kommunernas basåtande, skola, vård och omsorg, så hamnar många nu hos kronofogden. Hur kommer dessa, som socialbidragstagare och som icke attraktiva på arbetsmarknaden genom sin långtidssjukskrivning, därifrån? Att utförsäkra Alexandra och tusentals och åter tusentals andra utan individuell prövning, utan vägledning och utan rehabilitering, brukar benämnas  ”Stupstock”. Regeringens arbetslinje med kollektiv utförsäkring är en katastrof.