Skilj inte syskonen åt!

Det blev inget julfirande för mor- och farföräldrar med deras två små barnbarn i Luleå. Men den 29 december fick mormor i alla fall ha hand om sina barnbarn för en dag.
   Bakgrunden är att pappan dödade mamman då hon fått besked om ensam vårdnad om barnen. Barnen placerades i en jourfamilj. Där har mor- och farförädrarna kunnat hälsa på dem.
     Parallellt inför julen har pappans brottsmål behandlats i tingsrätten. Trots den tunga tid anhöriga, mor- och farföräldrar  tvingats genomgå har det funnits en ömsesidig omtanke om de båda barnbarnen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka.
    Av vad som hittills framgått förefaller det bara vara en politiker, Staffan Eriksson (M) i Luleås socialnämnd, som reagerat starkt över beslutet om att avstyra julfirandet och eventuellt skilja syskonen åt. Om fler politiker engagerat sig är det vällovligt. Ni behövs.
   Högste politiskt ansvarig för att barnen inte fick fira jul är Eva Bergström (S), ordförande i socialnämnden i Luleå. –Vi kommenterar aldrig ett  enskilt ärende, säger hon och lägger ansvaret på Gerd Bergman, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Luleå.  
    Detta tyder på uppenbara brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller  ansvarsfrågan.
   Nu återstår nästa viktiga ställningstagande: De små syskonen kommer nu snart att placeras permanent. Luleå socialnämnd har planer på att dela på syskonen. Efter helgerna kan frågan  bli aktuell. På sikt, efter att barnen först placerats i fosterhem några år, kan de bli föremål för vårdnadsöverföring, senare eventuellt adoption.
     Att barnen riskerar att säras har orsakat ett ramaskri  i Luleå. Det gör ni Luleåbor alldeles rätt i.
    Nu måste politikerna i socialnämnden sluta gömma sig bakom tjänstemännen. Frågorna kan bli besvärliga i valrörelsen.    
     Är det rimligt att dela på syskonen, en 2-årig  pojke och en 9 månader gammal flicka?  Det förefaller finnas två familjer som är beredda att ta emot båda barnen och ge dem en gemensam uppväxt inom barnens nära nätverk.  Dessa önskemål skall alltid beaktas när man gör en vårdnadsutredning.
    Staffan Eriksson har alltså engagerat sig och till Norrländska Socialdemokraten påpekar han att det är ett speciellt utskott, där han inte är med, som behandlar ärenden som det aktuella. Ingen utomstående har insyn där och när klubban har fallit så står beslutet fast. Men det får inte bli så att man skiljer på barnen, säger han.
      Hur kommer de närståendes möjligheter att vilja ta emot barnen då att beaktas? Det speciella utskottet i Luleå torde gå helt i otakt med den barnskyddsutredning (S 2007:14) som nu varit ute på remiss.
Eivor Karlsson, Stockholm
På blogspot återkommer jag i frågan